Best.nr 47-08966-6
Tryck.nr 47-08966-6-00
VART ÄR DU PÅ VÄG – OCH VILL DU DIT?
CHRISTER OLSSON
CHRISTER OLSSON VART ÄR DU PÅ VÄG – OCH VILL DU DIT?
Fler och fler söker meningen med livet och många letar i bokhyllan, där det idag finns ett överflöd av profeter, livskurer, psykostrategier och mystiska modeller. Dock finns där bara en fiskarpojk från Öckerö utanför Göteborg som gjort sunt förnuft till sin egen affärsidé. Den har tagit honom långt. Christer är idag en av landets mest anlitade föredragshållare. Han arbetar som coach, mentor och strateg för ledningen i några av landets största företag samtidigt som han alltid har det mänskliga perspektivet i fokus. Christers goda råd är precis lika meningsfulla för en företagsledare som för en pensionär, en student eller andra alldeles vanliga människor . ”Vart är du på väg och vill du dit?” är Christers första bok. I den finner du summan av hans idéer, lättsamt och varsamt presenterade för dig som har båda fötterna på jorden men ändå tycker om att sväva ut ibland.
Vart är du på väg – och vill du dit? ISBN 978-91-47-08966-6 © 2008 Christer Olsson och Liber AB Lars Abramson Fredrik Jerlov P R O D U K T I O N : Jerlov Kommunikation AB F O T O : Mats Bengtsson REDAKTÖR:
TEXTBEARBETNING:
UPPLAGA:
1:1
T E C K E N S N I T T:
Inlaga, brödtext: Adobe Garamond Pro, rubriker: Bodoni Book Omslag: Helvetica Neue Condensed PAPPER:
Inlaga, Lessebo Linné naturvit 100 g Printed in Slovenia by Korotan Ljubljana, Slovenien 2008
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrätten. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/ rättsinnehavare. Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
Titelsidor.indd 4
08-07-11 13.57.09
Innan vi börjar. Jag vet inte hur många föredrag jag hållit. Tusen? Fler? Jag vet inte hur många människor jag mött och talat till, talat med, lyssnat till … men det är många. I mer än tjugo år har jag försörjt mig på något jag inte riktigt kan beskriva vad det är. Är jag konsult i personligt ledarskap? Är jag föreläsare i motivation? Är jag terapeut? Lärare? Lyssnare? Jag kom fram till att jag nog kan kalla mig vad som helst, du kommer att sätta din egen etikett i alla fall. Det här är min bok. Den är som jag. Full av infall med hög energi och många parenteser. Den handlar om både livets mening, fiskebåtar, mentala isfläckar och korta kjolar, som du kommer att upptäcka. Här travar jag inget högt. Tvärtom, vid något tillfälle klarar jag av Jung och Kronblom i en och samma mening och då säger det sig självt att det går ganska fort mellan toppar och dalar. Och det är ju just det som är meningen. Högtraveri finns det så det räcker, en sådan bok till hade inte gjort vare sig mig eller dig gladare, så jag lät bli. I samma anda vill jag också säga att – här finns inget nytt. Jag står på jättarnas axlar och förmedlar i princip bara vad andra redan sagt till mig, vad jag läst, hört eller snappat upp på min egen resa. Du som förväntar dig redovisning av revolutionerande genombrott inom ledarskap, personlighetsutveckling eller psykologi blir alltså besviken – mycket av det jag berättar finns redan att läsa -7-
Kap_00_inledning.indd 7
08-07-11 13.44.09
i någon annan bok någon annanstans. Kunskapen finns där redan, i många fall har den faktiskt funnits i flera tusen år. Ändå har vi så svårt att göra något med den. Vi lär, men vi lever inte därefter. Och det är det, om något, som den här boken vill hjälpa till med. Nå … namnet är Olsson. Leif Christer Olsson, född 1957, uppvuxen på Öckerö utanför Göteborg. Mina föräldrar dog tidigt. När mamma gick bort var jag fyra år, när pappa dog var jag femton. Sett så här i backspegeln förstår jag att mina föräldrars tidiga frånfälle präglat mig mycket. Säkert märker du det när du läser min bok. Jag är gift med Carina, har tre fantastiska pojkar och bor på Öckerö. Egentligen är jag ingenjör och – eller – ekonom. Jag har läst fler akademiska poäng än jag vågar tänka på och utöver alla siffrorna har jag också studerat mycket psykologi och beteendevetenskap. Och en del medicin. Och navigation. Och matlagning. Och fotboll. Och en hel del om vin, kvinnor och sådant. Jag har helt enkelt levt ganska mycket i mitt liv och jag har gjort mitt bästa för att komma ihåg vad jag lärt mig, om du förstår. Jag har arbetat med både smått och stort på allt från Skandia till Volvo, tills jag en dag bestämde mig för att stå på egna ben. Startade mig själv och så småningom företaget Utvecklingspoolen/Kandidata där jag är verksam tillsammans med trettio kollegor idag. Jag tillbringar mina dagar företrädesvis i aulor och konferensrum. På en scen med en mygga på skjortan, efter att jag tagit av mig kavajen. Så gott som aldrig har jag hjälp av en dator eller OH-bilder, det är inte min grej. Nej, i princip jobbar jag så att jag ställer mig på scen och öppnar munnen, sedan får både jag och publiken höra vad som kommer ut. Det är lika spännande varje gång! Boken består av sju kapitel. I slutet av vart och ett, och ibland mitt i, finner du en liten sammanfattning som jag valt att kalla ”Utvalt”. Så att du ska minnas det väsentliga. Det finner du nu här i inledningen också: Ett sorts guldkornens guldkorn, eller ett slags sammanfattning av sammanfattningarna – för att ge dig en konkret bild av det jag själv håller för viktigast av det viktigaste. Och det handlar om ringar. Jag har tre roller i mitt liv. Som blir ringar eller hjul om jag skulle rita upp dem på ett blädderblock. I den första är jag far till tre söner och make till Carina, bror till mina bröder och vän till mina vänner. Det är min privata relationscirkel. I den andra är jag yrkesman. Aktiv ägare till mitt bolag, kund till mina leverantörer, -8-
Kap_00_inledning.indd 8
08-07-11 13.44.10
leverantör till mina kunder. I den tredje finns jag själv och min fysiska och psykiska hälsa. Och nu är det så, tror jag, att dessa tre ringar finns i allas våra liv. Relationerna. Jobbet. Och hälsan. De finns i allas våra liv och de är helt centrala för vår livskvalitet. Dessutom – de hänger ihop! Får du problem i den ena, kommer du med tiden att få problem också i de andra, du har helt enkelt inte råd att inte prioritera alla dessa tre centrala fundament i ditt liv. Blandningen är de olika element som tillsammans utgör tillvaron för de flesta av oss som jobbar för mycket, oroar oss för mycket, stressar för mycket, grubblar för mycket … En blandning eftersom det är så livet ser ut. Påverkar du jobbet får det effekter på familjen. Påverkar du din fysik får det effekter på din karriär. Påverkar du ditt eget välbefinnande får det effekter på dina relationer – allt hänger samman, men den röda tråden är sällan särskilt enkel att upptäcka. Såsom i boken, så ock i livet, för att låna några ord från en annan skrift. Låt oss göra nu som svenskar gör när de börja arbeta: hänga av oss kavajen och kavla upp skjortärmarna. Eller blusärmarna, för den delen. Ställ in dig på att kämpa lite. På att koncentrera dig. Det här är ingen bok du slöläsa framför TV:n eller vid matbordet. Det här är en bok du läsa med en penna i handen. Den är som gjord för att stryka under i, kladda i, spilla kaffe i – ett slags arbetssvettbok eftersom all kvalitet, alla verkliga resultat, kommer när man anstränger sig. Jag tror verkligen det är på det sättet, har du hört mig hålla föredrag så vet du det – och då kände jag att när jag nu skriver min första bok, så kan den inte bli lika kravlös som mycket i den här genren faktiskt är. Den här genren, förresten, gör mig mörkrädd. Jag gick en sväng till bokhandlaren för ett tag sedan och hittade flera hundra titlar på temat ledarskap, personlig utveckling, karisma, framgång, lycka... Tänk att det gå att tjäna så mycket pengar på vår oro för att inte duga. Fast en äkta hycklare är jag, som du märker. Boken i din hand har kostat en slant och i alla fall en märkbar del av den har hamnat på mitt bankkonto – jag tjänar med andra ord också pengar på det faktum att vi människor inte är eller upplever oss fullkomliga. Vi har ju bara ett liv och när det väl går upp för oss blir vi oroliga för att vi inte ”maximerar”, lever i nuet, tar vara på ögonblicken – kalla det vad du vill. Då upplever många av oss goda råd som – inte – dyra, oavsett vad de kostar. -9-
Kap_00_inledning.indd 9
08-07-11 13.44.10
Alltså: Ett stort ansvar vilar på mig och mina kollegor i bokhyllan. Må något ont hända dem av oss som missbrukar ditt förtroende och fokuserar mer på din plånbok än på din utveckling. Nu önskar jag dig trevlig läsning. Ta fram pennan och de djupa vecken i pannan, tänd lampan och kör igång. Har du inte tänkt en ny tanke när du är klar så lovar jag dig pengarna tillbaka och en nyfiskad hummer från Öckerö.
Christer
PS. I genomsnitt råkar jag ut för ett intressant fenomen ungefär en gång per föredrag jag håller. Låt säga att jag precis berättat en historia eller dragit en slutsats. Sammanhangen är – eller uppfattas – som ganska självklara för så gott som alla i församlingen. Kanske är min tes relevant för nästan alla som lyssnar. Då räcker någon upp handen och påpekar att det faktiskt finns avvikelser. Det finns den där andra procenten också. Alla män har ju inte skäggväxt och alla som dricker mycket alkohol blir inte alkoholister. All svartsjuka bottnar inte i dålig självkänsla, för att ta några exempel. Då svarar jag: VÄLJ att förstå vad jag menar! Det viktiga är inte att det finns undantag. Det viktiga är att det finns en regel. Och eftersom det kanske finns en och annan sådan procenthittare även bland er, kära läsare, känner jag det nu som viktigt att säga samma sak igen: Välj att förstå! Allt i livet är, som bekant, ett val. Även hur man tar till sig innehållet i denna bok.
Skriv gärna till mig om du har synpunkter eller frågor: christer.olsson@utvecklingspoolen.se
- 10 -
Kap_00_inledning.indd 10
08-07-11 13.44.10
KAPITEL 1
Om att leda sig själv Allvarligt talat – vad är egentligen meningen med livet? Hur många gånger har du frågat dig det? Är du som jag händer det inte alltför ofta, man är för upptagen med jobbet, barnen, bilen, golfsvingen eller något annat viktigt för att orka ta tag i de stora frågorna. För de flesta av oss rullar det på och tur är väl det. Grubblare får inte roligare, vad jag vet. Samtidigt är det väl ingen som tycker att Salig dumbom är idealet. Något slags reflektion över tillvaron kan nog vara nyttig ibland och det måste ju inte vara vid lägerelden en augustikväll eller på klipporna en tidig morgon. Faktum är att här och nu duger bra det med. En bra bok till exempel, kanske kan stimulera till en eller annan eftertanke? Om du skulle göra ett litet test och blunda en stund och föreställa dig livet precis som du vill ha det. (Ja, jag vet, det är orealistiskt – stressen, chefen, ungarna, räntorna men i alla fall. Blunda och försök känna efter.) Behåll nu den bilden i minnet medan vi tillsammans konstaterar att du och jag i alla fall måste vara överens om en sak: Ingen av oss har mer än en - 13 -
Kap_01.indd 13
08-07-11 13.46.24
chans att försöka uppnå den där visionen. Vi har bara ett liv – och därmed har vi, håller du säkert med om, också ett stort ansvar att fylla det med något vettigt. Att sträva efter den där målbilden du har i huvudet är inget själviskt, inte dumt, inte fel. Det är helt enkelt det enda du kan göra om du ska känna frid med dig själv den dag du är åttiofem år och sitter i gungstolen framför brasan. Där och då kommer du nästan garanterat aldrig att ångra det du gjorde, de drömmar du försökte realisera, de risker du tog – det du ångrar är det du inte gjorde. Därför är det relevant att redan nu fråga: Vart är du på väg och vill du dit? Eller uttryckt annorlunda: Är det där du vill vara, när du fyller åttiofem? Det är bäst det, för i gungstolen är det för sent att ångra sig. Kanske är du på ”rätt” väg, mot ett ställe dit du vill. Många är det, förstås. Andra går med raska steg mot stupet, och de flesta, tror jag, känner sig lite vilsna. Det finns en känsla av att det borde hända mer … här … nu! Samma känsla antyder att det inte syns några förändringar i horoskopet … Same procedure as last year, gäller för många. Och en ganska förutsägbar procedure dessutom. Nu känner jag på mig att du hört det här förut. Har du sett den numer klassiska filmen Döda poeters sällskap, drar du paralleller till Whitmans dikt: Carpe Diem. Man ska fånga ögonblicket, leva i nuet, suga märgen ur livet … Jo visst. Men det svåra är ju inte att tänka det. Utan att göra det. Frågan är om det finns några verktyg som tar dig från teori till praktik. Från insikten att det enda liv du har måste förvaltas som den unika möjlighet det faktiskt är – till något slags uppbrott från lunken, hjulspåren, vardagsgråismen. Hur undviker vi miss Sophie? Vi är dåliga på sådana utmaningar i västerlandet. Här i Sverige ser vi till exempel hur dålig självkänsla är ett slags nationalegenskap. Vi vill inte sticka ut, inte vara annorlunda, inte bryta mönster. Vi mjäkar och sitter still i båten, räds konflikter och ännu mer räds vi förändring. (Ett av mina favorituttryck, ”Att undgå är viktigare än att uppnå!”, är relevant i detta sammanhang, låt mig återkomma till det längre fram.) All denna otrygghet, var kommer den ifrån? Man kan undra det. Försvararna av det lutherska arvet säger att vi ympat in Jante i våra gener – vi är helt enkelt rädda att gruppen ska stöta bort oss - 14 -
Kap_01.indd 14
08-07-11 13.46.24
om vi utmärker oss – eller rättare sagt om vi följer vår egen linje och inte kollektivets. Kanske finns det lite Darwin inblandat: Individualismen som ett hot mot gruppen, alltså ett hot mot släktets fortlevnad? Hade kunnat tro på det om jag inte vetat att vi svenskar inuti är precis likadana som dansanta kreoler, naturnära aboriginer eller för den delen gemytliga danskar. Det är alltså inte gener. Inte arv. Det är beteende – eller med andra ord något du kan påverka. Förmågan att ta sig ur ett felaktigt hjulspår eller ett levnadsmönster som inte leder dit du vill, den finns inom dig, lika självklart som att du kan lyfta din kaffekopp. Fast det är klart, det går inte av sig självt. Det kräver ansträngning, träning! Precis som för att lära sig slå en snygg forehand krävs det träning för att ändra attityd och beteende. Träning. Och tid. Och tålamod. Det kan ta år. Det kan ta månader. Och det tar minst tre veckor, sägs det, att ändra en vana till ett nytt dagligt beteende. Du kan om du vill, säger man. Sannare är: Du kan mycket mer än du tror att du kan. Om du tränar! Själv tror jag att ett av de viktigaste skälen till att så många av oss är ”på väg dit vi inte vill” är att vi överdriver kraften som krävs för att förändra oss. Vi tror att det måste till något i hästväg, när det i själva verket handlar om något vi gör varje dag: ett enkelt snedsteg. Ett enda steg i en annan riktning är början på resten av livet. Det har kineserna fattat. De har räknat ut att alla resor består av många små steg och de har lärt sig att ta dem ett i taget. Kineserna har däremot, sannolikt, inte klart för sig den reella skillnaden mellan till exempel Kicki Danielsson och Madonna. Men det har min kompis Jens på Finansdepartementet. Han har räknat sig fram till att den rent tekniska skillnaden mellan olika musiker är mycket liten. De använder samma skalor, samma arrangemang, instrument, samma ackord, noter … de kan till och med spela samma melodi – men resultaten uppfattas som extremt olika. Konsekvensen av den lilla differensen är minst sagt betydande. Jens lag blir därmed: Det är lite, så lite, som skiljer mellan vinnare och förlorare. Eller mellan dem som lyckas väldigt väl och normalpresterare. Gud bor i detaljerna, har någon sagt. Målmedvetenhet. Kontinuitet. Långsiktighet. Framsynthet. Och lite disciplin? Kanske är det skillnaden mellan ett rikt liv och motsatsen? Svårt att svara på, men under alla omständigheter tycker jag vi har ett - 15 -
Kap_01.indd 15
08-07-11 13.46.25
stort ansvar att reflektera över hur vi ska bära oss åt för att ge mening åt den tid vi fått att hantera. Som enligt någon cynisk tänkare bara är ”En kort paus mellan två evigheter”. Läskigt. Men sant – om naturvetarna har rätt. Vilket i ett slag tar denna fråga från filosofi till religion. De av oss här på planeten som funnit en tro på Jesus eller Muhammed eller Buddha eller för den delen någon annan person, symbol eller aura – för dem är kanske inte mina
Fråga dig vem och vad du vill ha varit för dina barn eller för dina närmaste. tankar och frågeställningar så relevanta. Jag har en känsla av att de med upphöjt lugn betraktar mina frågor och funderingar, innan de drar sig tillbaka till sitt tempel, sin kyrka eller sin pagod och finner frid och mening. Jag ska erkänna att jag är lite avundsjuk. Tänk att kunna svara på så svåra frågor med ett så enkelt svar: ”För så står det skrivet!” Lite hårdraget så slipper man ju tänka själv. Undra själv. Det är färdigtänkt och serverat för den som söker. Jag beklagar, men jag har läst det mesta som går att läsa om religion och tro, och jag undrar fortfarande. Är jag i och med det att betrakta som ateist? Det beror ju på vad man lägger i svaret, men nja … jag skulle inte kalla mig det. För jag vill ju tro att det finns något, någon, några däruppe, därinne, som kan förklara allt som Newton och Einstein och de andra inte får plats med i sina formler. Jag vill gärna tro på något. Men kanske inte på någon. Troende – fast inte religiös. Eller agnostiker, som det heter på fint språk. - 16 -
Kap_01.indd 16
08-07-11 13.46.25
Jag tror alltså att vi själva måste ta fullt ansvar för vårt eget liv. Frågan ”Vart är du på väg och vill du dit?” kan bara besvaras av var och en, det finns inget facit någon annanstans, vare sig i böcker, hos psykologer eller i kyrkan. Men … det finns en bra vägvisare. För det fall att du har barn. Eller planerar att få barn. Eller i annat fall – har andra yngre personer i din närhet som spelar roll i ditt liv. Om du undrar vart du vill själv, kan du ställa dig frågan: Vem vill du ha varit för dem? Ofta är det lättare att se komplexa saker genom andras ögon och en bättre spegel än ögonen på dem som betyder mest är nog svårt att finna. Lite krasst skulle man kunna kalla det att leva med slutet i sikte, en klassisk bild inom filosofin. När barnen står runt din grav och pratar om vilken underbar förälder du var – visst vore det fint om de slapp ljuga? (Inom parentes. Visst dröjer det många år, en hel evighet, tills även du ska lämna detta jordeliv. Självklart. Men om. Om! Om det händer imorgon? En knöl på halsen, en sladd med bilen – om? Vad säger dina närmaste då, när de står runt kistan? Det är aldrig för tidigt att börja leva det liv du egentligen vill ha levt.) Fråga dig vem och vad du vill ha varit för dina barn eller för dina närmaste. Svaret på den frågan ger dig en tydlig fingervisning om vart du vill i ditt liv. Och därmed också anledning att ifrågasätta om det är dit du är på väg.
- 17 -
Kap_01.indd 17
08-07-11 13.46.25
Utvalt: – Vart är du på väg och vill du dit? Kan du svara på det? – Det du ångrar är oftast det du INTE gjorde. Ingen av oss har mer än ett liv, så förspill inte chansen att göra något vettigt av det medan det pågår. – Du kan mycket mer än du tror att du kan. Träna på att se möjligheterna i varje situation så kommer du att utvecklas. – Fråga dig vem du vill ha varit för dina barn, din partner och dina närmaste, så får du en bra känsla för vart du vill i livet.
- 18 -
Kap_01.indd 18
08-07-11 13.46.25
Jag hade en gång en rik morbror. Han var stor och snäll och säkert rikast på hela Öckerö, i alla fall körde han omkring i den största Mercedes som fanns att få tag på vid den tiden. Själv jobbade jag på Volvo, karriären hade precis börjat, och för att vara helt ärlig var jag imponerad av min morbror – eller kanske mest av hans bil. I alla fall – vi satt en eftermiddag vid färjeläget. Morbror var på godarådhumöret och klappade mig på axeln lite så som morbröder gör: ”Stanna du på Volvo, Christer! Där har du det tryggt och bra.” Det goda rådet landade förstås alldeles galet. Jag blev skitsur och knöt näven i fickan: Nej du, gubbe lilla, tänkte jag. Jag ska minsann också ha en Mercedes en dag! Jag ska jobba och tjäna pengar och komma mig upp. Vem trodde han att han var? Skulle inte jag ha samma möjligheter som han? Åren gick. Kontakterna med morbror blev alltmer sällsynta, min egen karriär tog fart och en dag hade jag råd att köpa den där Mercan (fast det blev en Bentley GT istället. Som jag snabbt sålde igen, så fort jag insåg att jag faktiskt hade råd att äga den. Låter lite komplicerat … och det är det ju, så låt oss lämna det för nu). Då plötsligt, en annan eftermiddag, gick det upp för mig vad morbror menade när han tyckte jag skulle stanna på Volvo. För nu satt jag där själv i min fina bil, jag levde mitt ”fina” liv – med allt som det tillhörde: Stress, oro, tidsbrist … Hade jag då haft en liten spoling bredvid hade jag gärna rått honom att satsa på lugn, trygghet och inre värden eftersom lyckan alldeles uppenbart inte kom sig av hästkrafter, skinnklädsel eller navigator. Det blev grunden till en viktig insikt. Jag hade det min morbror önskade sig (tid, frid, hälsa), medan han hade det jag önskade mig (status, pengar, karriär). Ingen av oss var egentligen nöjd, vi jagade båda lyckan på fel ställe. Jag och min morbror var båda fattiga eftersom vi upplevde att vi saknade något. Fattig är inte den som intet har. Utan den som begär mer. Eller uttryckt på ett annat sätt: Fattigdom är inte att ha lite. Utan att sakna mycket. Samma fenomen ser jag idag på många av de arbetsplatser jag besöker. Personalen önskar sig det liv de upplever att cheferna har. Och cheferna längtar efter den ”bekymmersfrihet” de tror är livet för sin personal. Alla är avundsjuka på varandra. Visst är det ironiskt. Men som du förstår är sådan avundsjuka enkelt avhjälpt. Antingen den - 19 -
Kap_01.indd 19
08-07-11 13.46.25
långa vägen: Bli chef själv, eller rik själv, så ser du att det kanske inte var så mycket att stå efter. Eller lär av mina erfarenheter, så kanske du till och med kan glädja dig åt de rikedomar du faktiskt redan har. Vart är du på väg och vill du dit? Jag tänkte ställa den frågan några gånger i den här boken eftersom jag tycker den är så bra. Frågan inbjuder nämligen till spännande svar. Till exempel så vill du garanterat ha varit så lycklig som möjligt, så länge som möjligt, eller hur? Du undrar hur man bär sig åt? Du tror inte det finns något lyckopiller? Fel. Det gör det. Formeln är enkel: ”Lycklig är något man väljer att vara genom att se det man har. Och inte det man inte har.” Lätt som en plätt? Ändå så svårt. Inte går du runt och är lycklig för att du är frisk? För att du har två ben? Kan se eller höra? När det skulle vara ovärderligt för någon annan. Den som är frisk har tusen önskningar, heter det, medan den som är sjuk bara har en. Sant. Men du blir inte lyckligare för att du förstår det. Det faktum att man är sjuk behöver emellertid inte betyda att man är olycklig. Några av de gladaste människorna jag känner är kroniskt sjuka på ena eller andra sättet. De flesta rörelsehindrade personer eller på andra sätt handikappade personer jag träffat har varit lika harmoniska och tillfreds med livet som jag är själv. ”Livet sitter i huvudet”, som en klok man sa, och den historien tänker jag berätta nu. Jag var i Åre och skulle föreläsa för personalen på en bank. Jag var ensam, det var vackert väder, jag satt på en stor träaltan med mina papper och en kopp kaffe och skulle förbereda mig. Då började det plötsligt brumma bakom mig. En kille körde ut på altanen i en elektrisk rullstol, en Permobil. Jag hejade, vi började prata och han undrade varför jag inte var ute i pisten. När jag förklarat vad jag gjorde, undrade jag vad som hänt honom och han berättade om en bilolycka några år tidigare. ”Det måste vara skitjobbigt”, tyckte jag och såg medlidande ut. ”Ingen fara”, sa han och förklarade att ”det kunde ju vara värre”. Medan jag undrade fortsatte han: ”Jag kunde ju vara död. Nu har jag den här handikappanpassade bilen, min fru och mina barn är uppe i backen och jag lever ett rikt liv.” Jag tittade upp mot Åreskutan och föreställde mig hans fru och barn åkandes däruppe i pisterna. ”Christer”, sa han, ”livet sitter i huvudet. Och huvudet har jag kvar!” Jag kunde inte annat än hålla med. Livet sitter i huvudet. Det vet du. Men det räcker ändå inte, eller hur? Att du är frisk, har en slant på banken och kläder på kroppen, kanske familj, - 20 -
Kap_01.indd 20
08-07-11 13.46.25
vänner, bil och boende, jobb och intressen – det räcker inte. Du ser allt det du har, men blir inte helt lycklig ändå. Något saknas. Det är synd om människorna, som Strindberg skrev. Varför du säkert undrar: Finns det några knep? Garanterad lycka? Ja. Det enklaste är: Le! Eller ännu bättre: Sjung! För så är hjärnan konstruerad att om du lurar den att du är glad, så blir du glad. Om du sjunger påverkar det dina endorfiner, som påverkar din lyckokänsla. Om du ler ak-
Lycklig är något man väljer att vara genom att se det man har. tiverar du muskler i ansiktet som normalt bara arbetar när du är lycklig. Använd dem, så fungerar det baklänges – och du blir gladare. Du kan ta bort ditt sura humör bara genom att sudda bort din sura min. Prova så får du se. ”Visst. Men jag har för många negativa tankar”, tror du, som inbillar dig att alla andra runtomkring är så positiva. Vilket du – nog – anar är fel nu när jag tar upp det. Hos psykologen är vi alla förvånansvärt lika, kan vara bra att veta. Och negativa tankar finns hos alla. Skillnaden – när och om den finns – är inte att de glada och positiva inte tänker negativa tankar. För det gör de självklart. Skillnaden är att de positiva tänker fler positiva tankar. Ofta medvetet och fokuserat söker optimisterna efter den ena sidan istället för den andra sidan. De goda nyheterna, det halvfulla glaset, ljuset i tunneln (som inte är ett tåg). Detta positiva tänkande är en viktig väg till lycka. Som, liksom det mesta annat värdefullt i livet, kräver ansträngning om du vill ha det. Tid, tålamod och träning. En tanke du kan ha nytta av i detta sammanhang kallar jag ”4 x 2 minutarn”. Den hjälper dig faktiskt till ett bättre liv – om du orkar investera bara åtta minuter om dagen. Det kan det vara värt, eller hur? Tänk så här: Du behöver träna på att ta kommando över vad du tänker. Och hjärnan - 21 -
Kap_01.indd 21
08-07-11 13.46.25
är associativ. Skickar startmotorn iväg tankarna i en riktning, fortsätter de gärna åt det hållet. Alltså gäller det att påverka hjärnan med positiv energi när den liksom startar upp. Den startprocessen kan du föreställa sig fyra gånger om dagen: När du vaknar När du kommer till jobbet När du kommer hem När du går och lägger dig Om du medvetet försöker fokusera hjärnan på att tänka positivt under dessa fyra perioder en tidsrymd om två minuter, så kommer resten av dagen att bli roligare! (Och längre fram i boken berättar jag att det tar minst tre veckor att få en vana.) Om du bestämmer dig för att medvetet och ihärdigt finna en positiv vinkel på de problem du ställs inför – kommer du sakta men säkert att bli en mer positiv människa. En mer lycklig människa. En sådan som alla andra går runt och är avundsjuka på. Trots att du har alla dina negativa tankar kvar. Faktum är att positiv attityd till stor del är självgenererande. Om du vill bli glad, så blir du det snart. Då ser du glad ut. Då gör du andra människor glada, eftersom man blir glad av att se andra glada människor. Lycka smittar. Vilket leder till ett annat av mina favorituttryck: Vi tycker helt enkelt om dem som tycker om oss. Ett annat knep, i synnerhet användbart gentemot dina barn vid läggdags, bygger också på ett slags suggestion. Om du istället för att fråga dem: ”Vad har hänt idag?” frågar: ”Vad är det roligaste som hänt idag?” så vänjer du barnet vid en positiv livsinställning – det händer ju roliga saker varje dag. Fast … den enklaste vägen till lyckan är så uppenbar att du kanske inte ens lägger märke till den. Och eftersom jag har läst Bibeln, så vet jag att själva uttrycket stammar från Apostlagärningarna där Paulus citerar Jesus som yttrade de självklara orden: ”Det är saligare att giva än att taga.” En evig sanning. Vi blir saliga av att giva, inte av att taga. Och det är vetenskapligt bevisat på både korsan och tvärsan. På fackspråk kallas det altruistisk egoism. Eller egoistisk altruism, om du så vill. (Altruism betyder osjälviskhet.) I verkligheten handlar det om att hjälpa till. Om att ge, inte om att få. Om att den blir lycklig som ger, inte om att den blir lycklig som får. - 22 -
Kap_01.indd 22
08-07-11 13.46.25
Konstigt, va? En som förstod det här var, förstås, Mahatma Gandhi. En underbar historia berättar om när han satt på taket på ett av de där överfulla tågen i Indien, där folk sitter lite överallt. Till och med på taket. Där satt Mahatma när plötsligt hans ena sandal blåste iväg och försvann. Snabbt tog han då upp sin andra sandal och kastade den efter den första. ”Varför gör du så?” undrade då hans resesällskap förvånat, varpå Gandhi svarade: ”Den som hittade min första sandal har ingen nytta av en ensam sandal. Och jag har ingen nytta av den enda jag hade kvar. Men den som nu hittar båda har två sandaler och kan få glädje av dem.” Gandhi var en stor man. Ett litet bevis på hur svårt vi har att förhålla oss till att ge och ta och få, får du om du funderar över hur det gick till när du bad grannen om hjälp med att tömma brevlådan under din senaste utlandssemester. När du väl kommit hem, hur lång tid tog det då innan du sprang över med en flaska vin som tack för hjälpen? En timme? Två? Du ville bli kvitt istället för att unna din granne att känna hjälparens glädje. Om detta har filosoferna pratat i århundraden, minns jag rätt var till och med Sokrates inne på frågan om den mest osjälviska människan egentligen inte var egoist. Ta det klassiska exemplet Moder Teresa som blev helgonförklarad efter sitt arbete med barnen i Calcutta. Blev hon lycklig för att hon hjälpte barnen i Indien? Eller hjälpte hon barnen i Indien för att bli lycklig? Svara på det den som kan. Jag har ett älsklingsuttryck som jag brukar använda mig av och som passar bra i detta sammanhang: ”Det du kommer att få ut av ditt liv står i direkt proportion till din förmåga att ge andra människor det de vill få ut av sina liv”. Hängde du med? ”Det du kommer att få ut av ditt liv står i direkt proportion till din förmåga att ge andra människor det som de vill få ut av sina liv.” Uttryckt något annorlunda: Du är så värdefull för andra människor som du tillför dem värde. Jag tycker vi kan konstatera att det är ett mänskligt behov att känna sig behövd, att ge. Vi behöver det. Vi blir lyckliga av det. Problemet är att dagens samhälle i stor utsträckning har tagit ifrån oss möjligheten – vi har inte tid att göra oss behövda av andra eftersom (vi tror) att vi behöver all vår tid själva. - 23 -
Kap_01.indd 23
08-07-11 13.46.25
Vi satsar på oss själva genom att satsa på oss själva. Vilket alltså är fel. En så kallad mental isfläck. Ska vi satsa på oss själva, ska vi satsa på vår nästa. Vi behöver bli behövda. En annan av mina morbröder, P-O, var en mästare i detta, ”behöva bli behövd”, och det var han som fick mig att förstå de psykologiska sammanhangen i detta resonemang på djupet. Ett bra exempel är hans arbete med föreningen Aktiva Länkar i Göteborg, vars medlemmar är mer eller mindre grava alkoholister. Morbror ömkade inte. Han bannade inte. Han fick dem att känna sig behövda. Han startade ett projekt som gick ut på att samla in pengar till brunnar i Indien. De svenska alkoholisterna konfronterades med en verklighet som var värre än deras, de fick chansen att göra något positivt som i sin tur gav dem ett människovärde tillbaka. Det hjälpte många människor vidare i livet. Vi behöver bli behövda.
- 24 -
Kap_01.indd 24
08-07-11 13.46.26
Utvalt: – Lycka är att se det man har. Inte det man inte har. Enkelt, eller hur? – Livet sitter i huvudet. Det finns många sjuka människor som mår mycket bra. – Vill du må bra, ge bort istället för att ta emot. Och tar du emot, säg bara tack. – Le så blir du glad. – Se till att bli behövd! Och låt andra känna sig behövda.
- 25 -
Kap_01.indd 25
08-07-11 13.46.26
Best.nr 47-08966-6
Tryck.nr 47-08966-6-00
VART ÄR DU PÅ VÄG – OCH VILL DU DIT?
CHRISTER OLSSON
CHRISTER OLSSON VART ÄR DU PÅ VÄG – OCH VILL DU DIT?
Fler och fler söker meningen med livet och många letar i bokhyllan, där det idag finns ett överflöd av profeter, livskurer, psykostrategier och mystiska modeller. Dock finns där bara en fiskarpojk från Öckerö utanför Göteborg som gjort sunt förnuft till sin egen affärsidé. Den har tagit honom långt. Christer är idag en av landets mest anlitade föredragshållare. Han arbetar som coach, mentor och strateg för ledningen i några av landets största företag samtidigt som han alltid har det mänskliga perspektivet i fokus. Christers goda råd är precis lika meningsfulla för en företagsledare som för en pensionär, en student eller andra alldeles vanliga människor . ”Vart är du på väg och vill du dit?” är Christers första bok. I den finner du summan av hans idéer, lättsamt och varsamt presenterade för dig som har båda fötterna på jorden men ändå tycker om att sväva ut ibland.