Johanna Limme
n a m tt Rä s t a l p r tt ä å p VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se Titel: Rätt man på rätt plats Författare: Johanna Limme Omslag: Sanna Sporrong Omslagsbild: Shutterstock © 2018 Johanna Limme och Vilja förlag Första upplagan 2018 Ä ST
LA
RGE
.
.
I VÅ
L ÄT
TL
N
Sidantal: 48 Lättlästnivå: Large Lix: 17
ISBN 978-91-7723-449-4 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Johanna Limme
n a m tt ä R s t a l p r tt på ä Vilja förlag
En morgon för minnen Alem går fordonsprogrammet på gymnasiet. I dag ska han börja sin första praktik. Den här natten har han inte kunnat sova. – Är du nervös? frågar hans mamma vid frukosten. – Ja, säger Alem. Det är jag. Äntligen är det dags. Jag har längtat så länge! 3
Han klär på sig, borstar tänderna och gör i ordning en matlåda. Hans mamma ler mot honom. – Klockan är sex, säger hon. Det är bäst att du går nu, så att du inte blir sen. Alem nickar. – Vänta, säger hans mamma. Hon går till ett skåp och letar. Efter en stund kommer hon tillbaka. I handen har hon en keps. – Den hade din pappa alltid på sig, säger hon. Varje morgon när han gick till jobbet satte han den på huvudet. 4
Alem tar emot kepsen. Den luktar precis som han minns den. Den luktar pappa. Den luktar pappas verkstad och hans bilar. Den luktar Kabul. Det är mörkt ute. Himlens alla stjärnor lyser över Alem där han går. Han kommer fram först av alla. Kents bilverkstad står det på en stor skylt på dörren. Efter en stund kommer en stor, vithårig man gående. – Hej! Är det du som är Alem? 5
– Ja, säger Alem och sträcker fram handen. – Jag heter Kent, säger mannen och tar Alems hand. Kent Bengtsson. Men skulle ni inte vara två? – Jo. Robin från min klass kommer också, säger Alem. – Vad bra, säger Kent. Välkommen hit.
6
Kents bilverkstad Kent visar Alem runt. Han visar verkstadshallen och rummet där man klär om och duschar. Han visar det lilla rummet där de dricker kaffe. – Du kan ställa din matlåda i kylen här, säger Kent och pekar. Alem gör som Kent säger. – När började du på fordonsprogrammet? 7
– I höstas, säger Alem. Detta är första praktiken. Det ska bli väldigt roligt. Just då kommer Robin in genom dörren. Kent ler. – Där kommer ju Robin, säger han. Så lik han är sin far. Han vänder sig till Alem och säger: – Robins far jobbade här på verkstaden i många år. Han är en riktigt duktig mekaniker. Sedan visar Kent dem utsidan av verkstaden. 8
Det är en byggnad i rött tegel med en stor parkering bakom. Där står flera bilar, både gamla och nya. Alem känner att han vill börja arbeta. Händerna längtar efter att göra något. Robin gäspar. – Det blev sent igår, viskar han till Alem. Jag var och spelade teater. Alem tittar på honom. – Teater? – Romeo och Julia, säger Robin och ler. Den vackraste och sorgligaste kärlekshistorien som finns. 9
Kent visar dem varsitt skåp där de kan låsa in sina saker. Sedan ger han dem arbetskläder. Mörkblå byxor och tröjor. De får också varsin nyckel till verkstaden eftersom ytterdörren alltid är låst. – Så behöver ni inte ringa på när ni kommer. Om jag ligger under en bil vill jag inte bli avbruten. Kents bilverkstad står det med gula bokstäver på tröjorna. Skorna är hårda på ovansidan. – Det kallas stålhätta, förklarar Kent. Det är ett slags skydd ifall ni skulle tappa något tungt. 10
De byter om. Kent pratar om när Robins pappa arbetade på verkstaden. – Det var tider det, säger han och klappar Robin på armen. Vi körde runt med en gammal Amazon. Kent skrattar åt sina egna minnen. – Där borta har ni maskinen som balanserar däck, säger han och pekar. Det vet väl du vad det är, Robin? Robin mumlar något till svar. Alem funderar på om han ska säga något. 11
Han vet varför man balanserar däck. Det är för att hjulen ska rulla jämnt. De går vidare, förbi tvätthallen. – Och där har ni lyftarna. Men nu tror jag att det är dags för en fika.
12