9789144109572

Maktens skepnader och effekter Maktanalys i Foucaults anda

Thom Axelsson Jonas Qvarsebo

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39061 ISBN 978-91-44-10957-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock/anderm, Shutterstock/ IgorGolovniov, Shutterstock/chippix Printed by GraphyCems, Spain 2017

INNEHÅLL

Förord – om PISA, Foucault och denna bok 7

Del I Centrala maktbegrepp

1 Makt, maktutövning och Foucault 15 Vad är makt? 15 Makt överallt 16 Historiska och nutida teorier om makt och maktutövning 22 Michel Foucault – liv och arbete 30 Bokens disposition 38 2 Suverän och disciplinär makt 41 Suverän makt – traditionell maktutövning 44 Disciplinär makt – att producera fogliga kroppar 47 Den disciplinära makten i svensk kontext 50 Den disciplinära maktens former och tekniker 52 Panoptikon – makten som automatisk 55 Från det disciplinära samhället till kontrollsamhället 57

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3

Innehåll

3 Biomakt – att administrera populationen och maximera livskrafterna 59 Övergången från suverän makt till biomakt 60 Relationen mellan disciplinär makt och biomakt 61 Biomakt i svensk kontext 63 Biomakten och vetenskaperna 65 Biomaktens statistiska områden 66 Biomakt, rashygien och rasism 68 4 Pastoral makt – att styra och hjälpa på en och samma gång 73 Herden, flocken och staden 74 Pastoratets omvandling 77 Den sociala frågan 80 Det sekulära pastoratet 83 Den pastorala makten, barndomen och skolan 85 5 Styrningsmakt – makt som styrningskonst 89 Styrningsmakt som en specifik maktform 90 Styrningsmakt som tänkande om styrning 94 Att styra sig själv 95 Självteknikerna och det moderna självet 98

Del II Maktanalys som teori och metod

6 Foucaults typ av kritik 105 Pyrrhonisk skepticism 106 Samhällsengagemang eller cynism? 107 Att bli främmande för sig själv 110 Problematiseringen av ”det allmänna bästa” 114 Kritik som ett självändamål 118 Foucaultinspirerad kritik kontra emancipationsinriktad kritik 120

4

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

Innehåll

7 Teoretiska nyckelbegrepp 125 Ett annorlunda maktbegrepp 125 Strukturer kontra maktrelationer 126 Maktens ”natur” och aktörers roll 128 Makt–vetande 132 Makt och diskurs 134 Diskursens ordningar, positioner och gränser 135 Diskursanalysen 137 Genealogi – en annorlunda historisk metod 138 Subjektet 142 8 Analytisk modell och empiriska exempel 145 En analytisk modell med fyra dimensioner 145 Exempel 1: Värdegrund och livskunskap som styrningsteknologier i skolan 150 Exempel 2: Tattarfrågan och att avgöra duglighet 159 Maktanalysens möjligheter, begränsningar och svårigheter 166 Referenser 169 Sakregister 179

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

5

KAPITEL 3

Biomakt – att administrera populationen och maximera livskrafterna

I sin första föreläsning om biomakten, som senare publicerades i boken Samhället måste försvaras, beskriver Foucault biomakten som en makt som beslagtar livet, som ”griper makten över människan som levande varelse” (Foucault 2008b:217). Men inte i syfte att förslava eller avsluta livet som under den suveräna makten, utan i syfte att observera, kontrollera och kalibrera livet på olika sätt. Den suveräna maktens symbol är svärdet, som betecknar våldsapparaten. I de sfärer där svärdet inte härskar, eller där lagen inte når in, lämnar denna typ av makt oss ifred. Biomaktens symbol skulle kunna vara det statistiska diagrammet. Mer specifikt är det diagrammet över populationen, där människan framträder i form av kategorier och segment.

Individen har i dessa representationer fått träda i bakgrunden till förmån för populationen; allt personligt har abstraherats bort och individen är bara intressant som en del av en eller flera kategorier inom populationen. Biomakten nöjer sig alltså inte med att slå ner på individuella överträdelser via lag och tvångsmedel, den omfattar människolivet som helhet och behandlar samhället som en organism som kan övervakas, räknas på och kalibreras genom en omfattande administration och kontroll.

För att kunna administrera människan som en population behövs underlag av olika slag, statistiska rapporter över demografiska faktorer som fertilitet, nativitet, mortalitet, migrationsflöden, boendevillkor och så vidare.

Ett viktigt steg i biomaktens historia är därför folkräkningen. Biomaktens genomslag sammanfaller i tid med den tidigmoderna statens byråkratier och statistikens framväxt och är helt beroende av folkräkningar. En viss typ av folkräkning kan förvisso spåras långt tillbaka i tiden, till antikens Rom, Kina, Palestina, Babylon, Persien och Egypten. Antikens folkräkningar var dock annorlunda i så måtto att de inte syftade till att få omfattande kunskap © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

59

3 Biomakt – att administrera populationen …

om befolkningen som helhet, utan snarare handlade om att räkna antalet människor som skulle betala skatt, rekryteras till krig eller som skulle ingå i tvångsarbete av olika slag. Under medeltiden och fram till slutet av 1600-talet förekom inga folkräkningar i modern mening. Det är först mot slutet av 1600-talet som heltäckande folkräkningar införs i västvärlden och dessa blir efterhand mer och mer detaljerade och omfattande. Inom de framväxande tidigmoderna staterna började man nu analysera populationens karakteristik, struktur och trender för att kunna administrera och kalibrera den på bästa sätt; alternativt kompensera för det man inte kunde kontrollera.

Man började rutinmässigt samla in data om saker som äktenskapsstatus, födelseplats, yrkesstatus och sexualvanor.

Övergången från suverän makt till biomakt Foucault illustrerar övergången från suverän makt till biomakt med förändringarna i hanteringen av kriminalitet och kriminella som kategori.

Den suveräna makten framstod alltmer som bristfällig när det gällde styrningen av nya kategorier som hade uppstått. Med Foucaults ord: ”Alldeles för många saker undflydde alltså den suveräna maktens gamla mekanik, både ovanför och under den, både på detaljens och massans nivå” (2008b:226).

Detaljens nivå är den disciplinära maktens huvudområde och massans nivå är biomaktens område. När den disciplinära makten började framträda under mitten av 1600-talet reglerades den kriminella fortfarande framför allt genom juridiken och lagen, och var föremål för de olika slags bestraffningar som lagen föreskrev. Foucault sammanfattar den disciplinära maktens mål som ”övervakning och fostran” (2008b:226). Den disciplinära maktens framväxt innebar en intensifiering av makten i förhållande till brottslingen.

Nu stod inte längre bara brottet som sådant i centrum, den disciplinära makten nöjde sig inte med att bara bestraffa och förslava utan ville komma åt brottslingens inre för att förändra beteende och attityder. Som vi har visat i kapitel 2 om den disciplinära makten handlade detta om ett slags automatiserande av makten, att individen internaliserar övervakningen av sig själv och därigenom börjar reglera och styra sig själv på olika sätt.

Den disciplinära makten var också intresserad av den kriminellas – tjuvens eller mördarens – karaktär. Den ville veta så mycket som möjligt om de villkor, både fysiska och psykologiska, under vilka den kriminella 60

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

hade begått sitt brott. Den här kunskapen betraktades som värdefull om brottslingen återföll i brott, då man utifrån den kunde förstå under vilka betingelser återfallet hade skett. För att kunna förutse och motverka fortsatt brottslighet måste brottslingen därför genomgå olika former av psykologisk testning, övervakning och rehabilitering; tekniker och praktiker som inte hade kommit till användning under den suveräna maktutövningens tid med sin i jämförelse enklare form av styrning. Det blev under den disciplinära makten också mindre vanligt att som straff avsluta brottslingens liv, vilket man hade gjort genom de många avrättningar som ägde rum under den suveräna maktens tid. Den disciplinära makten var intresserad av att reglera, övervaka och om möjligt också omforma brottslingens karaktär och beteende genom åtgärder som fängelse, psykiatrisk behandling, villkorlig frigivning och skyddstillsyn.

När biomakten sedan slog igenom i hanteringen av brottsligheten hamnade fokus på en mer övergripande nivå, på siffror, tabeller och statistiska kurvor. Med Foucaults beskrivning: ”… den riktar sig inte mot människokroppen utan mot människolivet, mot människan som levande varelse eller till och med människan som art” (Foucault 2008b:220). Om den disciplinära makten individualiserar människan, kan man säga att biomakten ”massifierar” människan (Foucault 2008b:220). Intresset riktas mot antalet stölder och mord som äger rum inom en population snarare än mot att försöka ta reda på vem som har gjort vad och hur individen ska kunna förändras och normaliseras. Denna makt är alltså mer intresserad av brottsfrekvensen än av brottslingen som individ. Biomakten vill också veta inom vilka demografiska segment i populationen som olika typer av brott är mer frekventa och under vilka betingelser de äger rum.

Relationen mellan disciplinär makt och biomakt Vissa kommentatorer tycker sig kunna urskilja en glidning i Foucaults beskrivning av relationen mellan disciplinär makt och biomakt. Ibland tycks det handla om två olika maktformer, om än relaterade och över­ lappande, och ibland tycks disciplinen och biomakten framställas som två nivåer av samma slags makt. I föreläsningen från Samhället måste försvaras verkar Foucault betrakta den disciplinära makten som den primära, som inte bara föregått och berett rum åt den senare biomakten utan också, till­ © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

61

3 Biomakt – att administrera populationen …

sammans med biomaktens tekniker, omformat den till en ny typ av komplex maktutövning. Men i samma sammanhang talar Foucault också om biomakten och den disciplinära makten i termer av nivåskillnader (Foucault 2008b:219). Klart är i alla fall att när Foucault skriver Sexualitetens historia Del 1: Viljan att veta, som publicerades på franska 1976 (alltså samma år som före­läsningen på Collége de France), så betraktar han de båda maktformerna inte som två olika teorier eller maktformer utan som två sidor av samma mynt, eller som en teknologi med två ansikten. Han kallar dem där ”den mänskliga kroppens anatomo-politik” respektive ”befolkningens bio-politik” (Foucault­2002a:141): Kroppens disciplinering och befolkningsregleringarna bildar de två poler kring vilka organisationen av makten över livet har utvecklats. Anbringandet under den klassiska perioden av denna stora teknologi med två ansikten – ett anatomiskt och ett biologiskt, ett individcentrerat och ett artcentrerat, ett vänt mot kroppens prestationer och ett blickande mot livsprocesserna – tyder på en makt vars högsta funktion hädanefter inte är att döda, utan att lägga beslag på livet från början till slut (Foucault 2002a:141).

Den disciplinära makten riktar sig alltså mot människan som kropp och individ medan biomakten riktar sig mot människan som art och befolkning. Och de olika nivåerna av maktutövning innebär också att den utövas genom olika tekniker. På den individuella nivån har vi disciplinära institutioner som skolor, verkstäder, fängelser och mentalsjukhus med alla de makttekniker som här kommer till användning för att övervaka, fostra, rehabilitera och normalisera. På den kollektiva nivån är staten och byråkraterna intresserade av att få kunskap om och administrera populationens beteenden som en helhet, att förstå och reglera saker som nativitet och mortalitet, folkhälsa, boendesituation och migrationsflöden. Den disciplinära makten verkar alltså primärt via institutioner medan biomakten primärt opererar via staten och byråkratier. Gränserna kan emellertid inte vara vattentäta mellan dessa maktformer eftersom staten är involverad i många institutioner direkt eller indirekt beroende på vilken kontext vi talar om. Man kan tänka på disciplinen som en maktens ”mikroteknologi” och biomakten som en maktens ”makroteknologi” (Taylor 2011:45).

62

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

Biomakt i svensk kontext Sociologen Mats Beronius har i en studie beskrivit biomaktens utveckling i Sverige. Här började det med kyrkoböckerna och den enkla folkräkningen som tillhörde denna sorts byråkrati. Mot början av 1700-talet kan man urskilja ett tilltagande intresse från den politiska maktens sida att undersöka och kontrollera befolkningens liv och leverne. Man förde nu in nya kategorier i befolkningsstatistiken som till exempel åldersklasser, dödsorsaker, äktenskap, fruktsamhet, ståndstillhörighet och sjukdomar. Befolkningens liv och hälsa blev i denna process ett politiskt problem, något som måste styras och kontrolleras av staten och diverse myndigheter. Inom den dåvarande statsförvaltningen skapades till exempel en ny underavdelning, som kallades ”den medicinska polisen”. Här utarbetades hälsovårdslagar och man ägnade sig åt upplysning och uppfostran i syfte att främja hälsomoralen i samhället. Nu började man också genomföra undersökningar som berörde mödravård, prostitution, veneriska sjukdomar, abort, amning, barn­upp­ fostran, livs­medels­hantering, diet- och näringsintag, bostadsbyggande, sanitära förhållanden med mera. Med Beronius ord: ”I denna nya befolkningsomsorg upphöjdes medicinen till en politisk och social vetenskap; en vetenskap att ’förbättra människomaterialet’ med” (Beronius 1994:7).

Biomakten blir med tiden en maktform som får starkt genomslag på det svenska samhällslivet. Beronius kopplar i detta sammanhang ihop medicinens utveckling under 1700-talet med de senare och moderna social- och beteendevetenskaperna. Samma tekniker för att observera, intervjua, analysera och dokumentera människan som den medicinska polisen använt sig av återanvänds inom dessa människovetenskaper. Medicinen blir i denna process alltmer, vid sidan av religionen, en ny vakthållare för moralen.

Läkarna ordinerar inte bara medicin utan ”ställer upp förhållningsregler för ett riktigt leverne baserat på kriterier och standardmått för vad som är friskt och normalt” (Beronius 1994:7). Befolkningen delades alltmer in i olika kategorier vilket ledde till att den objektiverades på en abstrakt nivå. Befolkningen blev genom dessa processer till ett kalkylerbart och manipulerbart objekt (Beronius 1994; se även Hacking 1990; Johannisson 1988).

Beronius pekar också på hur biomakten hänger samman med framväxandet av de enväldiga monarkierna efter trettioåriga kriget (1618–1648).

I kölvattnet av kriget växte en ny form av statsförvaltning och byråkrati © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

63

3 Biomakt – att administrera populationen …

fram. Här finner vi de så kallade förvaltningsvetenskaperna som också går under namnet polisvetenskaper. En annan utvecklingslinje är merkantilismens framväxt, eller kameralismen som den kom att kallas i Tyskland.

Merkantilismen vilade på idén om att samhällets välfärd var identisk med statens. Staten försökte därför fördela befolkningen på olika yrken för att säkra en stor produktion och en stor export för att på så sätt säkerställa nationens välstånd. Det låg därför i statens intresse att gynna en stor befolkningsökning och att forma en befolkning som stod under regeringskontroll så att den kunde användas i enlighet med statspolitikens intressen (Beronius 1994:14). I detta framträder enligt Beronius en ny rationalitet på maktens område. Nu är det inte längre Guds eller Furstens visdom som ska ligga till grund för styrningen, nu är det staten själv som är det primära, det så kal­ lade ”statsförnuftet”; och styrningen syftar till bevarandet och stärkandet av staten. Denna nya sorts stat och den nya styrningsrationaliteten krävde nya teknologier och tekniker. Man måste kunna beräkna, kalkylera och förutse saker och ting på ett nytt sätt. Det är mot den bakgrunden vi kan förstå statistikens genomslag med dess olika kvantitativa metoder för att mäta och räkna och analysera de faktorer som staten är beroende av för att vidmakthålla sin styrka (Beronius 1994:14). Statistiken blev alltså nationalstaternas medel för ett kontrollerat och differentierat samhälle. Med statistiken skulle nationalstatens resurser, progression och brister klarläggas.

Som vi nämnt ovan är biomakten mer intresserad av befolkningen och olika sociala kategorier än av individer. Genom att befolkningen delas in i kategorier växer samtidigt nya domäner för styrning fram. Befolkningen blev i och med dessa kategoriseringar mer diversifierad och bestod nu av grupper som exempelvis arbetare, bönder, hantverkare, barn, mödrar, tiggare, tjuvar och prostituerade. Alla dessa kategorier kan nu studeras och styras på olika sätt och med olika mål. Jämför vi med modern tid kan vi konstatera att vissa av dessa kategorier har utgått medan andra har till­ kommit. Men själva kategoriserandet och uppdelningen av befolkningen i olika segment och grupper är fortfarande en central aspekt av modern styrning. Befolkningen blev genom denna utveckling så att säga statsmaktens råmaterial som man kunde mäta och beskriva i siffror och tabeller, för att sedan sammanföra i nya kombinationer för att skapa ett mer effektivt samhälle (Johannisson 1988). Under 1930- och 1940-talen kan vi i Sverige tala om en höjdpunkt för vissa aspekter av biomakt, men i detta sammanhang starkt 64

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

kopplad till idén om folkhemmet och den framväxande välfärdspolitiken.

Här kan vi nämna makarna Myrdal och boken Kris i befolkningsfrågan (Myrdal & Myrdal 1935) och de olika sätt att styra befolkningen som brukar förknippas med den sociala ingenjörskonsten. Ett citat från Alva Myrdals bok Folk och familj är belysande: Under den nya epoken kommer socialpolitiken att vidgas till att omfatta socialt ansvar för alla människor, icke blott de hjälpsökande. Utgifterna får i motsats till fattigvården karaktären av kapitalplacering i de ungas hälsa och arbetsförmåga. Dessa investeringar i mänskligt kapital kan bli lika eller mer produktivt än investeringar i jord, fabriker och maskiner. Till barmhärtig­ heten och rättvisan, vilka redan länge varit motiv, kan alltså läggas det ekonomiska intresset. Det kan dröja innan en sådan nationell kapitalbudget i finansiell mening balanseras, men icke desto mindre måste man upphöra med att betrakta kostnaderna för sociala reformer endast som improduktiva utgifter. De är utgifter för en produktiv, social konsumtion, som efterhand kommer att stegra nationens arbetsförmåga och inkomster, vilket även är grundvalen för de offentliga finanserna (Myrdal 1944:168).

Biomakten och vetenskaperna Vissa vetenskaper fick en alltmer framträdande plats i samband med att biomakten slog igenom. Äldre tiders reglering av samhället via religionen och prästerskapet hamnade i bakgrunden medan naturvetenskap, medicin, ekonomi och näringsliv hamnade i förgrunden. I denna process blev nya vetenskapliga kategorier som arter, befolkning, fertilitet och mortalitet, snarare än juridiska kategorier som lagar och beskattning, objekt för syste­ matisering och politisk intervention (Johannisson 1990; Axelsson 2007).

Den svenska vetenskapsakademien, som inrättades 1739, var helt ägnad åt naturvetenskap, matematik, medicin och ekonomi. Beronius påpekar att av alla kunskapsgrenarna var det ekonomin – hushållningen – som hade störst anseende. Även för medicinen gällde föreställningen om det allmänna bästa, det gällde att bevara människors liv, stärka deras kvalitet och därmed kraften och summan av deras arbetskraft. En hälsoregim växer nu fram med hälsovårdslagar och den i våra dagar så viktiga hälsoupplysningen föds under denna tid. Genom upplysning och fostran vill staten främja en viss hälsomoral i befolkningen. Ljuset faller nu på saker som fruktbarhet, © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

65

3 Biomakt – att administrera populationen …

äktenskapsreglering, mödravård, graviditetsproblem, prostitution, celibat, veneriska sjukdomar, abort, amning, spädbarnsskötsel, barnuppfostran, hittebarnshus, skolhygien, gymnastik, diet- och näringsregler, livsmedelskontroll, bostadsbyggande och sanitära föranstaltningar, klädsel (framför allt kvinnors), rekreationsformer, förebyggande av olyckor såväl i hemmet som på arbetsplatser och offentliga platser, förhållningsregler vid epidemier, medicinsk utbildning och utrustning. Målet var att, som det hette, ”förbättra människomaterialet” (Beronius 1994:20).

Biomaktens statistiska områden Den typ av statistik som växer fram under biomakten mutade in många områden av mänskligt liv genom att ställa upp vissa kategorier och variabler.

Här tar vi upp ett antal sådana kategorier för att närmare belysa biomakten och dess effekter. Ett centralt område är populationens ålder och en rad relaterade ekonomiska och politiska problem som hänger samman med denna variabel. Till exempel vinst- och kostnadskalkyler över människors arbete, dess omfång, tidslängd och nytta. Staten ville till exempel kunna förutse försvagningar av populationens styrka, förlorad energi, ekonomiska förluster, förlorade arbetsveckor med mera, och populationens ålder blev då viktigt att beakta.

Detta intresse för ålder är mycket centralt också i modern styrning. Det yttrar sig i våra dagar till exempel i en oro över att en mindre del av populationen är i arbetsför ålder, vilket innebär att färre måste försörja fler. De stora pensionärskullarna som behöver sjukvård och annan typ av omsorg kalkyleras och sammanställs för att kunna väga kostnader mot inkomster på ett rationellt sätt. Den tidigare socialdemokratiske finansministern Pär Nuders famösa ord om ”köttberget” kan nämnas som ett exempel på denna sorts politiska oro. Den här typen av översikter och beräkningar föranleder specifika biopolitiska åtgärder som till exempel att höja pensionsåldern.

Men också politiska frågor som hur föräldraförsäkringen bör utformas och användas kan betraktas som ett biopolitiskt område.

Hälsa är ett annat viktigt område för biomakten. Ett exempel på en biopolitisk åtgärd är statliga kampanjer, ledda av exempelvis Socialstyrelsen, som syftar till att fler mödrar ska amma sina barn, att de ska förstå vikten av detta och att de bör göra detta under en längre period än vad som statistiskt 66

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

är fallet vid en viss tidpunkt. Att motverka rökning, alkoholintag, drog­ användning är också exempel på viktiga angelägenheter för biomakten och biopolitiken i moderna stater. I Sverige kan särskilt nämnas alkoholpolitiken och Systembolagets alkoholmonopol som ett exempel på biopolitisk makt­ utövning. Det är ett sätt att kontrollera hälsan inom en hel befolkning i relation till alkohol via lagstiftning, information och upplysning. Under senare år har också oron över vikt och fetma framträtt som ett viktigt bio­politiskt område. Här koordineras många olika institutioner och praktiker för att motverka övervikt och stimulera idealvikt. Livsmedelsverket utarbetar kostcirklar och rekommendationer, barnavårdscentralerna mäter, väger och ger råd, förskolan pedagogiserar måltiden och skolan implementerar diverse kostråd under överinseende av skolsköterskor. Hälsodiskursen genomsyrar våra liv också utanför de statliga och kommunala inrättningarna. Den möter oss till exempel i dagstidningarnas hälsoreportage, självhjälpsböckernas instruktioner och i gymmens lokaler.

Sexualiteten är ett annat område som har varit föremål för biopolitiska åtgärder. Biomakten har till exempel varit angelägen om en reproduktiv sexualitet. På den disciplinära nivån har individer som har ägnat sig åt sexuella handlingar utanför det reproduktiva blivit föremål för olika typer av åtgärder, medicinska och psykiatriska framför allt. Man har blivit behandlad för ”perversioner”, ”frigiditet” och ”sexuella dysfunktioner” för att bara nämna några exempel. Homosexualitet blev i enlighet med detta tänkande infört i en hotbild där populationens hälsa och välmående ansågs stå på spel.

Homosexualitet var därför olagligt i Sverige fram till 1944, även om själva straffbestämmelsen togs bort 1934. Sedan betraktades homosexualitet som ett sjukdomstillstånd ända fram till 1979. Ända in på 1960-talet användes elchocker inom psykiatrin för att ”bota” homosexualitet.

På den biopolitiska nivån har den icke-reproduktiva sexualiteten, inte bara homosexualiteten, länge betraktats som något som behöver admini­ streras och kontrolleras. Till exempel har det ansetts viktigt att veta hur stor andel av den kvinnliga populationen som använder preventivmedel.

Detta för att kunna förutse nativiteten, eller eventuellt intervenera genom upplysning eller information. Biomakten ser alltså inte populationen som en enhetlig massa, den gör en lång rad olika differentieringar i relation till saker som kön, utbildningsnivå, social bakgrund och så vidare. Genom sådana kategorier blir individerna också föremål för en form av överlagring, efter© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

67

3 Biomakt – att administrera populationen …

som man alltid tillhör flera kategorier samtidigt. Det betyder till exempel att staten kan uppmuntra barnafödande i ett segment i populationen medan man vill minska barnafödandet i en annan. Grupper som ogifta kvinnor, fattiga, kriminella och de fysiskt eller psykiskt sjuka har historiskt varit föremål för statlig reglering och kontroll på detta område. Foucault påpekar i ett sammanhang att det vi kallar ”sexualitet” därmed är en produkt av specifika makt–vetandekonfigurationer som är intimt knutna till styrning av olika slag (Foucault 2002a).

Fattigdom är ytterligare ett av biomaktens områden. I den svenska kontexten refererar Beronius till David Schulz von Schulzenheims berömda Tal om den offentliga vården under början av 1800-talet som en inledning på den period då fattigvården började ”låna” erfarenheter och praktiker från medicinen. Nu infördes en noggrann praktik kring förhör av den fattiga, som har ett tydligt släktskap med den medicinska undersökningen. Men man skulle inte bara fastslå graden av fattigdom utan man ville också ta reda på vad som kunde ha bidragit till det fattiga tillståndet (”den fattiges skuld”).

Här uppvisar också fattigundersökningen ett tydligt släktskap med polisen och polisförhöret. Kopplat till den senare framväxten av socialtjänsten kan vi också där finna tydliga släktskap med de tidigare förhörspraktikerna bland de fattiga, sjuka och kriminella (Beronius 1994).

Biomakt, rashygien och rasism En tydlig konsekvens av skiftet från den suveräna makten till biomakten är ifrågasättandet av dödsstraffet, som tog fart under tidigmodern tid, och där nya former av bestraffningar uppfanns för att ta dödsstraffets plats. Under biomakten utövas inte längre makten att ta liv som under den suveräna maktens tid. Makten handlar nu främst om att hålla människor vid liv och i vissa fall avgöra när man ska ”låta” människor dö. Döden befinner sig därför enligt Foucault utanför maktens sfär under biomakten. Foucault urskiljer här en ironi eftersom krigen under biomaktens tid har varit blodigare än någonsin tidigare. Inskrivet i biomakten finns en logik som handlar om att maximera det friska, det sunda, det som anses livsdugligt, nyttigt.

För­intelsen och utrotningen av judar, tillsammans med romer och mentalsjuka, legitimerades under nazisttiden som ”rashygien”, alltså en nödvändig åtgärd för att det ariska och tyska, som ansågs vara friskt och starkt, skulle 68

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

kunna blomstra. På grund av öppningen för detta slags logik under biomakten hävdar Foucault att fler folkmord kan och kommer att äga rum under biomakten än under den suveräna makten (Foucault 2008b). Chloë Taylor har pekat på hur invasion och massdödande också i modern tid kan legitimeras utifrån en biomaktslogik. Hon tar exemplet Irak och pekar på hur mass­dödandet som ägde rum där, efter störtandet av Saddam Hussein, legitimerades utifrån att ”the American way of life” och västerländskt liv överhuvudtaget ansågs hotat (Taylor 2011:51).

Andra exempel på biomakten som här kan nämnas är så kallad eugenik och lobotomering och sterilisering. Hela den socialdarwinistiska föreställningsvärlden ingick i denna form av maktutövning. Här kan vi ta upp flera olika exempel, inte minst ur vår egen svenska historia med steriliseringar som pågick ända in på 1970-talet. Den typen av interventioner i individers liv blir begripliga mot bakgrund av biomakten. Omkring sekelskiftet 1900 växte föreställningen om folkstammens degenerering sig stark i Sverige. Degeneration innebar i detta sammanhang en rädsla för att populationen skulle försämras om fel människor fortplantade sig. Degenerationen sågs också som progressivt ärftlig, det vill säga de dåliga egenskaperna tilltog för varje generation. Teorin om degenerationen blev användbar för att förklara en rad olika missförhållanden i samhället (Qvarsell 1993). Den nya urbana miljön som följde på industrialiseringen ansågs också bidra till degenerationen av folkstammen. Den medicinska degenerationsläran kopplades också samman med antropologisk kulturfilosofi, liksom med gammaldags moralism där man skulle främja nykterhet och sedlighet i samhället. Populationen ansågs hotad av olika krafter och för att motverka detta hot krävdes upplysning och rashygien (Broberg & Tydén 1991).

Eugeniken sågs av många som lösningen på dessa problem. Eugenik, eller rashygien som det oftast kom att kallas, var idén om att man kunde förbättra människan genom biologisk förädling. Engelsmannen, statistikern och genetikern, Francis Galton, myntade begreppet eugenik 1883 och förespråkade reglering av äktenskap och familjestorlek baserad på föräldrarnas begåvning. Det fanns två huvudformer av eugeniken, en positiv och en negativ. Den positiva syftade till att öka de goda anlagen genom att exempelvis ge stöd till barnfamiljer. Den negativa eugeniken handlade om att minska antalet så kallade undermåliga individer, till exempel genom invandringsrestriktioner, äktenskapsförbud, internering eller sterilisering. I den svenska © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

69

3 Biomakt – att administrera populationen …

debatten fanns företrädare för båda riktningarna och de kunde också arbeta sida vid sida för att maximera befolkningskvalitén (Gould 1983; Broberg & Tydén 1996; Tydén 2002).

En framträdande förespråkare av eugeniken i Sverige var anatomiprofessor Johan Vilhelm Hultkrantz, som i en artikel i Social Tidskrift 1911 hävdade att hälsovård och folkuppfostran förvisso var viktigt men inte tillräckligt.

I det moderna samhället var det, menade han, ofta de sämre elementen som förökade sig mest. Om de åtgärder som hade vidtagits för att förbättra människomaterialet skrev Hultkrantz: (…) torde detta väl knappt märkbart höja medelnivån hos nästa generation, om samtidigt även de mest undermåliga individerna ha tillfälle att obegränsat föröka sig och sätta skaror av idioter och brottslingar till världen.

För att vinna ett tillfredsställande resultat måste ovillkorligen den positiva eugeniken kompletteras med åtgärder i negativ riktning. Vill jag ha en god skörd på min åker, är det icke nog att öka det goda utsädet, utan jag måste även taga mina mått och steg för att hindra ogräset att föröka sig (Hultkrantz 1911:294–295).

Herman Lundborg, som senare blev chef för det statliga svenska rasbiologiska institutet som startade sin verksamhet 1922, menade att en sund och rikt begåvad människa kunde skapa många värden för sin omgivning och kultur. Den urartade, obegåvade och omoraliska människan orsakade där­emot stor skada för sin omgivning. Därför krävdes enligt honom ett rashygieniskt forskningsinstitut som skulle ha till uppgift ”att kartlägga orsakerna till detta samhällsonda och sedan anvisa botemedel mot detsamma” (Lundborg 1919:125). Det gällde till exempel att skydda folket mot farliga inre fiender (Lundborg 1922). Han pläderade också i en artikel i Skola och Samhälle för att större delen av landet borde kartläggas i rasbiologiskt hänseende. En del i denna kartläggning bestod i att samla uppgifter om folkets rassammansättning genom undersökningar av skolbarn och värnpliktiga (Lundborg 1925).

En teknik som användes för att peka ut olika grupper eller släkter som betraktades som en fara för samhället var också att skriva genealogier (en praktik som inte ska förväxlas med Foucaults genealogibegrepp). Att skriva genealogier ansågs vara en vetenskaplig genre under den tidigare delen av 1900-talet och var en del av rashygienen. Runt sekelskiftet 1900 började 70

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

3 Biomakt – att administrera populationen …

vetenskapliga företrädare också att återupptäcka de så kallade mendelska ärftlighetslagarna. Att avtäcka de biologiska lagarna som styr ärftligheten betraktades vid denna tid som en central uppgift för forskningen. Olika ärftliga sjukdomar skulle nu spåras, kartläggas och om möjligt hindras. Med hjälp av eugeniska insatser skulle människor med goda anlag stödjas och de med dåliga anlag hållas under uppsikt. Så skulle ett bättre samhälle med intelligentare människor kunna skapas (Broberg & Tydén 1991; Johannisson 1991; Axelsson 2007; 2012).

Mätningar och statistiska beräkningar av många olika slag genomfördes under början av 1900-talet, allt i folkhälsans namn. Exempelvis gjordes stora undersökningar av medicinalstyrelsen på direkt uppdrag av riksdag och regering. Det enorma insamlingsarbete som detta innebar syftade bland annat till att få fram hur många sinnessjuka det fanns i landet och vilken form av vård som dessa behövde. Exemplet illustrerar samtidigt det sam­ arbete mellan vetenskap och politik som blev allt vanligare i samhällsplaneringen under början av 1900-talet. Olika sociala problem skulle upptäckas, kartläggas och åtgärdas. Det fanns en rädsla för att kaos skulle bryta ut i samhället om ingenting gjordes på det sociala området (Qvarsell 2000; Eriksson & Qvarsell 2000).

I dagens samhälle kan vi se hur eugeniken har ersatts av genetiken. Sorteringen av undermåliga individer sker inte längre i namn av att skapa en frisk och duglig folkstam. Men stamcellsforskning och fosterdiagnostik är praktiker som på flera plan är besläktade med dessa tidigare praktiker. En skillnad i styrningen är dock att vi numera uppmuntras att fatta ett eget val när det gäller saker som reproduktionen av ärftliga sjukdomar och defekter.

I nationer som Kina kan man nämna den statligt sanktionerade och hårdhänta familjeplaneringen, med olika program för att säkra en hälsosam befolkning, som ett exempel på biomakt (Nadesan 2011; Rose 2007).

© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r

71

Jonas Qvarsebo är fil.dr i Tema Barn och verksam som lektor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola. Han forskar om barndom, ungdom, fostran och utbildning ur ett historiskt perspektiv. Han har särskilt intresserat sig för skolan som en arena där barn och ungdomar observerats, klassificerats och formats på olika sätt.

Thom Axelsson är fil.dr i Tema barn och verksam som lektor vid Malmö högskola. Axelsson forskar kring barndom och skola ur ett historiskt perspektiv. Han har särskilt intresserat sig för hur skolan har kategoriserat och sorterat sina elever efter begåvning.

Maktens skepnader och effekter Maktanalys i Foucaults anda Denna bok ger kunskap och redskap för att arbeta med Foucaultinspirerad maktanalys. I bokens första del presenteras Foucaults tänkande om makt utifrån ett antal övergripande begrepp som beskriver maktens skepnader och effekter ur ett historiskt perspektiv. Här får läsaren stifta bekantskap med de maktbegrepp som Foucault formulerade för att beskriva makt under olika historiska perioder: suverän och disciplinär makt, biomakt, pastoral makt och styrningsmakt.

Bokens andra del är metodiskt inriktad och ger verktyg för att arbeta med Foucaults tänkande om makt i empiriska undersökningar. Här diskuteras de specifika teoretiska och analytiska utgångspunkterna för en maktanalys.

Boken avslutas med exempel från författarnas egen forskning och ger råd om hur man kan arbeta med maktanalysen i konkreta undersökningar.

Författarna vänder sig framför allt till uppsatsskribenter, doktorander och forskare som är intresserade av Foucaults tänkande om makt och vill fördjupa sin kunskap och omsätta den analytiskt och metodiskt.

Art.nr 39061

studentlitteratur.se