9789170017261

”Ja, naturligtvis”, sade vampyren och såg bort. ”Vänta, vänta bara litet”, skrek pojken upphetsat, ”bandet är nästan slut. Jag måste vända det.” Vampyren satt tålmodigt och tittade på medan han vände det. ”Och vad hände sedan?” frågade pojken. Hans ansikte var fuktigt och han torkade snabbt av sig med näsduken. ”Jag såg som en vampyr”, sade vampyren. Han lät nu något kylig och likgiltig.

Sedan samlade han sig. ”Lestat stod nedanför trappan igen, och nu såg jag honom som jag bara inte hade kunnat se honom förut. Tidigare hade han verkat alldeles vit, så bländande vit att han nästan varit självlysande i nattmörkret, och nu såg jag honom fylld med sitt eget liv och sitt eget blod, nu var han inte tunn och självlysande längre utan skimrande stark. Och sedan upptäckte jag att det inte bara var Lestat som hade förändrats utan att allting var annorlunda. Det var som om jag nu såg färger och former för första gången. Jag var så förhäxad av knapparna i Lestats svarta rock att jag inte såg någonting annat på en lång stund. Sedan började Lestat skratta och jag lyssnade till hans skratt som om jag aldrig hört någon skratta förut. Jag hörde fortfarande hans hjärta dunka som en trumma och nu kom också det här metalliska skrattet till. Det var förvirrande. Varje nytt ljud gled in i det tidigare ljudet som vibrationerna från stora kyrkklockor, tills jag lärde mig att skilja ljuden åt och de smälte samman, varje ton mjuk men distinkt, starkare än förut men också mildare, kaskader av skrattpärlor.” Vampyren log lyckligt. ”Klockor av malm. ’Sluta stirra på mina knappar’, sade Lestat. ’Gå in bland träden därborta.

Gör dig av med allt mänskligt avskräde och förälska dig inte så hett i natten att du går vilse.’

Det sista var ett mycket klokt råd. När jag såg månskenet på stenarna blev jag så gripen att jag måste ha stått där en timme. Jag gick förbi min brors kapell utan att ägna honom så mycket som en tanke och när jag sedan stod bland popplarna sjöng natten omkring mig som en kör av viskande kvinnor som alla bjöd mig till sitt bröst. Vad min kropp beträffar var den ännu inte helt förvandlad och så snart jag börjat vänja mig vid ljuden och synerna kände jag att den värkte. Alla mänskliga vätskor trängdes ut. Jag var döende som människa och levande som vampyr och jag var tvungen att sitta där med mina nyfödda sinnen och vaka över min döende kropp med ett obehag som så småningom växte till skräck. Jag rusade tillbaka uppför trappan till det övre förmaket där Lestat redan slagit sig ned vid skrivbordet och börjat gå igenom plantagens papper, han kontrollerade 23