Hanna och hennes kompisar tänker leka djurpark och tar med sig sina djur och gosedjur ut i lekparken. Men i ett obevakat ögonblick
Vem har tagit Putte?
försvinner Putte ur sin bur. Vart har han tagit vägen? Vem har tagit honom? Hanna tror till och med att det finns några som tänker äta upp honom. Hur ska hon få tillbaka Putte?
Anns Färger
Anns Färger
Emma Hamberg
Skrivbok-turkose 75,0,50,0
Skrivbok-rosa 10,70,0,0
Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)
Inger Frimansson
Vit
med bilder av Sara N Bergman (523-0439-6)
www.bonnierutbildning.se
Svart
Coll-block-blå 85,15,15,5
Bonnier Utbildning Postadress: Box 3159, 103 63 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 56, Stockholm Hemsida: www.bonnierutbildning.se E-post: info@bonnierutbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-696 86 00 Telefax: 08-696 86 10 Redaktör: Mia Söderberg Grafisk formgivning och layout: Paladinodesign /Anna Paladino Illustrationer: Sara N Bergman
BokDax – Vem har tagit Putte? isbn 978-91-523-0439-6 © 2011 Inger Frimansson och Bonnier Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud! Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Tryck: Trosa Tryckeri, Trosa 2011
Vem har tagit Putte?
Inger Frimansson med bilder av Sara N Bergman
BONNIER UTBILDNING
D
et var en tråkig dag. Och ändå var det
sommarlov. Mamma höll på att städa
skåpen i köket. Pappa jobbade. ”Du lovade faktiskt att vi skulle åka och bada”, sa Hanna. ”Ja, men det började ju regna”, sa mamma. ”Nu regnar det inte!” ”Nej. Men nu håller jag på med skåpen.” ”Jag har inget att göra”, suckade Hanna. ”Kan du inte skriva några Puttebrev?”
Putte var Hannas marsvin. Han hade flera brevvänner. Dem hade han fått genom Kamratposten. Hanna och hennes storasyster Helena skickade in en annons dit. 149 stycken hade svarat. Det var alla möjliga sorters djur: kaniner, marsvin, hamstrar, guldfiskar, illrar, ökenråttor och en vandrande pinne. Putte och hans matte Hanna hade förstås inte en chans att hinna svara på alla. Det tyckte pappa var synd. Djurens mattar och hussar skulle bli så besvikna. Så han parade helt enkelt ihop alla dem som hade skickat brev till Putte. De fick skriva till varandra i stället.
Tre brevvänner blev kvar hos Putte. Det var marsvins- flickan Lotta och hennes matte Jessica. Det var kaninflickan Bettan och hennes matte Josefin. Och så var det marsvinsflickan Lisa och hennes matte Sandra. Nu var det Puttes tur att svara på brev från alla tre. ”Som sagt”, sa mamma. ”Skriva brev kan du väl alltid göra.” ”Jag har ingen lust”, sa Hanna. Hon gick upp till sitt rum. Puttes bur stod på golvet. Det luktade lite från kutterspånet. Gammalt marsvinskiss. Hon borde städa buren. Men det var så tråkigt.
Så fort Putte hörde att hon kom in i rummet ställde han sig på bakbenen och skrek. När marsvin skriker eller pratar låter det som om de visslar. Det kan låta väldigt högt. Hanna lyfte upp Putte. ”Ska vi hitta på något?” mumlade hon. Det såg ut som om Putte nickade. Hans päls var svart och full av gulliga virvlar. Han var världens finaste marsvin och Hanna älskade honom.
Hanna bodde i ett radhus. Utanför fanns en park. Nu sken solen över parken. Flera barn var ute och lekte. Filippa och Mimmi satt i varsin gunga. Mimmi hade också ett marsvin. Ett flickmarsvin. Hon hette Osis och var brun och släthårig. Hanna tog med sig Putte och gick ut. Osis sprang omkring i gräset och åt klöverblad. ”Att du vågar ha henne lös!” sa Hanna. ”Tänk om hon springer bort.” ”Äh, jag har koll på henne hela tiden”, sa Mimmi. ”Jag kan hjälpa till att kolla”, sa Filippa. ”Osis är så gullig. Titta på nosen, den blir alldeles rynkig när hon äter.”
Helena kom cyklande. ”Vad gör ni?” frågade hon. ”Inget.” ”Jag vet!” utbrast hon. ”Vi leker djurpark!” ”Okej”, sa Hanna. ”Fast vi har förstås inte så många djur. Två marsvin bara.” ”Jamen då får vi väl gå in och hämta lite flera”, sa Helena ivrigt. Hon var en sådan som alltid kom på en massa idéer. ”Flera vadå?” sa Hanna. ”Djur förstås. Vi får ta våra gosedjur också.”
Hanna och Helena hjälptes åt att bära ut Puttes bur. De passade på att byta kutterspånet i den. Putte måste stanna i sin bur. De vågade inte låta honom springa lös som Osis fick göra. Men locket lyfte de av. Han skulle inte kunna klättra ut. Det var alldeles för högt för det. ”Det är faktiskt lika bra att de inte träffas”, sa Mimmi. ”Om Putte och Osis kommer ihop kan det bli ungar. Mamma säger att det räcker mer än väl med ett marsvin.”
De hämtade pinnar och stenar och byggde upp olika avdelningar i gräset. Avdelningarna fick föreställa burar. I varje sådan bur satte de ett gosedjur. Randiga Tigern fick en bur. Vita Lammet fick en annan. Och i en tredje fick myrsloken Myris bo. Mimmi kilade upp till sig och hämtade några gosedjur hon också. Hon hade en orm av trä som såg alldeles levande ut. Hon bar också ut en docka. Den satte hon i en av burarna. ”Vad är det där?” sa Helena. ”Det är apberget.” ”Ja, men jag menar dockan.” ”Den får vara apa.”
De hittade några riktiga djur också. En skalbagge, en nyckelpiga och några myror. De fick var sin bur men problemet var att de hela tiden rymde. ”Vi måste ha en skylt!” sa Helena. Hon försvann iväg och kom tillbaka med en stor kartongbit, tuschpennor, hammare och spik. Med stora bokstäver skrev hon: DJURPARK. VÄLKOMNA. Hon spikade upp skylten i en trädstam. Det blev jättebra. Nu såg alla att det var en djurpark.
Just då kom en granne gående. Han stannade tvärt. ”Är du inte klok, unge! Ska du vandalisera våra fina träd?” ”Va?” sa Helena. ”Spikar man i träden kan de dö! Ta genast ner det där skräpet.” Han stod kvar medan Helena och Mimmi lyckades få loss skylten från trädet. Den satt stenhårt. ”Idiot!” muttrade Helena när mannen försvunnit. ”Skräp kan du vara själv!” De fick ställa skylten i gräset och luta den mot trädet. Det blev inte alls lika bra.
Plötsligt ropade Mimmi till. ”Var är Osis nu då?” Hon lät rädd. Medan de höll på med skylten hade hon glömt att titta efter Osis. Nu hade marsvinet försvunnit. De började genast leta. Ett marsvin kan få upp en väldig fart om det vill. ”Osis”, lockade Mimmi. ”Filippa, har inte du sett henne? Du sa ju att du hade koll.” Filippa blev röd i ansiktet. ”Hon var här nyss”, mumlade hon.
I samma ögonblick hördes hundskall. En stor hund kom springande i gräset. Han hette Hugo och bodde i ett av husen på området. Mimmi gav till ett rop. ”Hugo! Gå genast hem! Försvinn!” Hon vände sig mot Hanna. Hon var rufsig i håret och blek. ”Hundar kan bita ihjäl marsvin.” Oj, tänkte Hanna. Hon började gå mot Puttes bur. Locket var ju av. Om hunden kom fram till buren skulle den hur lätt som helst kunna få tag i Putte. Innan hon hunnit fram hörde hon att Jenny kom. Jenny, som var hundens matte. Hon ropade till sig Hugo.
Hanna och hennes kompisar tänker leka djurpark och tar med sig sina djur och gosedjur ut i lekparken. Men i ett obevakat ögonblick
Vem har tagit Putte?
försvinner Putte ur sin bur. Vart har han tagit vägen? Vem har tagit honom? Hanna tror till och med att det finns några som tänker äta upp honom. Hur ska hon få tillbaka Putte?
Anns Färger
Anns Färger
Emma Hamberg
Skrivbok-turkose 75,0,50,0
Skrivbok-rosa 10,70,0,0
Coll-block-grön 50,0,85,0 (mörk) 40,0,75,0 (ljus)
Inger Frimansson
Vit
med bilder av Sara N Bergman (523-0439-6)
www.bonnierutbildning.se
Svart
Coll-block-blå 85,15,15,5