9789127134805 by Smakprov Media AB

Foto: Aaron Fedor

SUSAN CAIN Susan Cain har undervisat i förhandlingsteknik vid storföretag, advokatbyråer och universitet samt arbetat som affärsjurist i sju år. Hon är utbildad vid Princeton University och Harvard Law School och bor i delstaten New York med sin man och deras två söner. Hennes bok Tyst är såld till 30 länder.

”Cains bok känns som ett dopp i ett friskare vatten. Att vara introvert är inte detsamma som att vara blyg, ha social fobi eller vara en looser i största allmänhet. Nej, det handlar snarare om preferenser, om vad man uppskattar och mår bra av.” – Anna Kåver, Psykologtidningen

Omslag av John Eyre

Åtminstone en tredjedel av dem vi har omkring oss är introverta. Det handlar om dem som hellre lyssnar än pratar, hellre läser än festar, som uppfinner och skapar men inte gillar att marknadsföra sig själva, de som hellre jobbar på egen hand än brainstormar i grupp. Introverta beskrivs ofta som ”tysta”, men de har tillfört samhället mycket av det bästa vi har – från Vincent van Goghs solrosor till den första persondatorn. Susan Cain har skrivit ett passionerat debattinlägg, byggt på ett imponerande kunskapsunderlag och fyllt med engagerande berättelser om sanna livsöden, som visar hur kraftigt vi underskattar de introverta – och hur mycket vi förlorar på att göra det. Tyst är en unik bok med kraft nog att för alltid förändra omgivningens sätt att se på introverta och – inte minst viktigt – de introvertas sätt att se på sig själva.

SUSAN CAIN

DE introvertas BETYDELSE I ETT SAMHÄLLE DÄR ALLA HÖRS OCH SYNS

”Susan Cain tecknar en ny och angelägen världsbild. I det här berörande och originella debattinlägget driver hon tesen att vi går miste om en enorm begåvnings- och visionsreserv på grund av det faktum att vår kultur övervärderar extroversion. Omskakande, viktig och spännande läsning som får tystlåtna att se sig själva i ett helt nytt ljus.” – Naomi Wolf, författare till Skönhetsmyten

”De som uppskattar en stillsam och reflekterande tillvaro kommer att känna ett ok lyftas från sina axlar när de läser Susan Cains välformulerade och väldokumenterade hyllning till det introverta.” –M ihaly Csikszentmihalyi, författare till Flow och forskare i psykologi och management vid Claremont Graduate University

ISBN 978-91-27-13480-5

9 789127 134805

N&K_Cain_Tyst.indd 1

2013-03-21 10.02

130901_Tyst_ORIG.indd 2

2013-03-19 11.10

Innehåll

Från författaren 11 Inledning: Temperamentets norr och söder 13 del i: Det extroverta idealet 1. Från karaktär till personlighet: Så blev extroversion ett kulturellt ideal 33 2. Myten om det karismatiska ledarskapet: Personlighetskulturen – hundra år senare 51 Säljteknik som dygd: Tony Robbins live 51 Myten om det karismatiska ledarskapet: Harvard Business School och dess avtryck 61 Älskar Gud introverta? Ett evangelikalt dilemma 87 3. Samarbete som ett hinder för kreativitet: Det nya grupptänkandets uppkomst och ensamarbetets potential 95 del ii: Dina gener – ditt jag? 4. Är temperamentet livsavgörande? Arvet, miljön och orkidéhypotesen 127 Nästan tio år sedan 127 5. Bortom temperamentet: Den fria viljans roll (och lösningen för introverta som behöver tala offentligt) 148

130901_Tyst_ORIG.indd 9

2013-03-19 11.10

6. »Franklin var politiker, men Eleanor lät samvetet tala«: Känslighetens betydelse och överlevnadsvärde 166 7. Hur kunde Wall Street krascha och Warren Buffett bli så rik? Skillnaden mellan introvertas och extrovertas sätt att tänka (och omsätta dopamin) 196 del iii: Är extrovert beteende ett ideal i alla kulturer? 8. Mjuk kraft: Asiaters möte med det extroverta idealet 227 del iv: Hitta rätt i kärlek och arbete 9. När bör man verka mer extrovert än man faktiskt är? 257 10. Kommunikationsklyftan: Hur man når fram till människor av den andra sorten 281 11. Om skomakare och härförare: Konsten att hjälpa tysta barn att göra sig hörda 302 Slutord: Underlandet 331 Om dedikationen 334 Om begreppen introvert och extrovert 336 Författarens tack 340 Noter 345 Register 403

130901_Tyst_ORIG.indd 10

2013-03-19 11.10

Från författaren

Officiellt har jag arbetat på den här boken sedan 2005, men in officiellt har jag gjort det i hela mitt vuxna liv. Jag har pratat med och skrivit till hundratals, kanske tusentals människor beträffande de ämnen som boken tar upp, och jag har själv läst lika många böcker, vetenskapliga texter, tidskriftsartiklar, chattar och blogg inlägg. Vissa av dem nämner jag i boken; andra ligger till grund för så gott som hela innehållet. Tyst bygger vidare på insatser från så många andra, inte minst de teoretiker och forskare vars arbeten jag lärt mig så mycket av. I den bästa av världar skulle jag ha namngett varenda en av mina källor, mentorer och intervjupersoner. För läsbarhetens skull anges dock vissa namn enbart i noterna eller i avsnittet »Författarens tack«. Av samma skäl har jag i en del av citaten avstått från att använda punkter eller hakparenteser för att markera att ord utelämnats eller lagts till. Däremot har jag försäkrat mig om att de ändringar som gjorts inte har påverkat den ursprungliga innebörden. För den som vill citera en källa direkt från originaltexten finns hänvisningar till de fullständiga citaten i noterna. Jag har ändrat namn och utmärkande drag hos en del av dem vars historier jag berättar, och jag har gjort likadant i skildringarna av mitt eget arbete som advokat och konsult. För att skydda integriteten hos deltagarna i Charles di Cagnos talarkurs, som knappast hade tänkt sig att hamna i en bok när de anmälde sig dit, har jag baserat beskrivningen av min första kurskväll på flera 11

130901_Tyst_ORIG.indd 11

2013-03-19 11.10

olika sammankomster. Detsamma gäller berättelsen om Greg och Emily, som bygger på en rad intervjuer med liknande par. Med reservation för minnets begränsningar återges allt annat som jag själv upplevt det eller fått det berättat för mig. Jag har inte faktakollat vad andra berättat för mig om sig själva, men jag har bara tagit med det som jag trott varit sant.

130901_Tyst_ORIG.indd 12

2013-03-19 11.10

Inledning: Temperamentets norr och söder

Montgomery i delstaten Alabama den 1 december 1955, tidigt på kvällen. En stadsbuss stannar vid en hållplats och en ledigt klädd kvinna i fyrtioårsåldern kliver på. Hon går rak i ryggen, trots att hon tillbringat dagen böjd över en strykbräda i ett illa upplyst skrädderi på varuhuset Montgomery Fairs nedre plan. Hennes fötter är svullna; axlarna värker. Hon sätter sig längst fram i avdelningen för färgade och ser tyst på medan bussen fylls av resenärer. Till dess chauffören säger åt henne att lämna sin plats till en vit passagerare. Hon säger ett enda ord som utlöser en av de viktigaste protestaktionerna under 1900-talets medborgarrättskamp, ett ord som kommer att skapa ett bättre USA. Ordet är »nej«. Chauffören hotar med att låta polisen gripa henne. »Det kan ni göra om ni vill«, säger Rosa Parks. En polis kommer. Han frågar Rosa Parks varför hon inte flyttar på sig. »Varför ska ni hålla på och hunsa oss hela tiden?« svarar hon kort. »Jag vet inte«, säger polisen. »Men lagar är till för att följas, och ni är gripen.« Samma eftermiddag som rättegången hålls och Rosa Parks döms 13

130901_Tyst_ORIG.indd 13

2013-03-19 11.10

för förargelseväckande beteende håller organisationen Mont gomery Improvement Association ett stödmöte i baptistkyrkan vid Holt Street, i stadens fattigaste område. Fem tusen människor sluter upp för att visa sitt stöd för den modiga handling hon utfört helt ensam. De tränger ihop sig inne i kyrkan tills bänkarna inte har plats för fler. Resten väntar tålmodigt utanför och lyssnar via högtalare. Pastor Martin Luther King talar till folkmassan. »Det kommer en tid när människor tröttnar på att förtrampas av förtryckets stålfötter«, säger han. »Det kommer en tid när männi skor tröttnar på att knuffas bort från livets glittrande julisol och lämnas att stå mitt ute i den skärande novemberkölden.« Han prisar Rosa Parks för hennes mod och omfamnar henne. Hon står tyst – hennes närvaro är fullt tillräcklig för att väcka mötesdeltagarnas entusiasm. Organisationen utlyser en bussbojkott som omfattar hela staden och varar i trehundraåttioen dagar. Människor går kilometervis för att komma till sina arbeten. De åker bil med folk de inte känner. De ändrar den amerikanska historiens gång. Jag hade ända från början föreställt mig Rosa Parks som en ståtlig kvinna med ett oförskräckt sätt, en som inte skulle tveka att stå på sig inför en hel busslast bistra passagerare. Men när hon dog 2005, vid nittiotvå års ålder, beskrev strömmen av dödsrunor henne som mild, vänlig och liten till växten. Det stod att hon var »blyg och försynt« men hade »mod som ett lejon«. De var fyllda av formuleringar som »ödmjuk övertygelse« och »tyst styrka«. Vad innebär det att vara tyst och stark? var den outtalade fråga som eftermälena ställde. Hur är det möjligt att vara blyg och modig? Rosa Parks tycktes för egen del vara medveten om den här para doxen. Hennes självbiografi heter nämligen Quiet Strength – en titel som uppmanar oss att ifrågasätta vårt synsätt. Varför skulle det tysta inte vara starkt? Och vad mer kan det tysta vara, utan att få erkännande för det? Personligheten har samma genomgripande inverkan på våra liv 14

130901_Tyst_ORIG.indd 14

2013-03-19 11.10

som könet eller etniciteten. Och den enskilda personlighetsaspekt som betyder allra mest – »temperamentets norr och söder«, som en forskare formulerar det – är var vi placerar oss i spektrumet mellan det introverta och det extroverta. Vår plats på den här steglösa skalan påverkar vårt val av partner och vänner såväl som vårt sätt att föra samtal, lösa konflikter och uttrycka kärlek. Den påverkar vilka yrken vi väljer och i vilken mån vi blir framgångsrika i arbetslivet. Den avgör hur sannolikt det är att vi motionerar, bedrar vår partner, fungerar bra utan sömn, lär av våra misstag, spelar högt på aktiemarknaden, kan avstå från omedelbar behovstillfredsställelse, är goda ledare samt ställer oss frågan »tänk om«.* Den låter sig avläsas i hjärnans kretssystem, signalsubstanserna och det perifera nervsystemet. Introversion och extroversion är i dag två av de mest grundligt undersökta områdena inom personlighetspsykologin och väcker hundratals forskares nyfikenhet. Dagens forskare har gjort fascinerande upptäckter med hjälp av den senaste tekniken, men de verkar också inom en lång och välkänd tradition. Diktare och filosofer har reflekterat över introverta och extroverta sedan tidernas begynnelse. Båda personlighetstyperna figurerar i Bibeln och i texter skrivna av grekiska och romerska läkare, och vissa utvecklingspsykologer hävdar att deras historia sträcker sig ännu längre tillbaka i tiden än så – som vi kommer att se ståtar även djurriket med »introverta« och »extro verta«, från bananflugor till solabborrar till rhesusapor. Precis som i fallet med andra begreppspar som kompletterar varandra – maskulinitet och femininitet, öst och väst, konservatism och liberalism – skulle mänskligheten förvandlas till oigenkännlighet, och bli avsevärt försvagad, om inte båda sinnelagen fanns. Ta kombinationen Rosa Parks och Martin Luther King som * Facit: motionerar – extroverta, bedrar vår partner – extroverta, fungerar bra utan sömn – introverta, lär av våra misstag – introverta, spelar högt på aktiemarknaden – extroverta, kan avstå från omedelbar behovstillfredsställelse – introverta, är goda ledare – ibland introverta, ibland extroverta, beroende på vilken sorts ledarskap det finns behov av; ställer oss frågan »tänk om« – introverta.

130901_Tyst_ORIG.indd 15

2013-03-19 11.10

exempel: En gudabenådad talare som vägrat lämna sin plats på en rasindelad buss hade knappast åstadkommit samma effekt som en försynt kvinna som helst hade suttit tyst – om nu inte situationen krävt annat. Och Rosa Parks hade knappast kunnat ta fram det som krävs för att trollbinda en folkmassa om hon hade ställt sig upp och börjat tala om att hon hade en dröm. Tack vare Martin Luther King behövde hon inte heller göra det. Trots det lämnar vi utrymme för ett häpnadsväckande snävt urval personlighetsdrag i dag. Vi får höra att det är bra att vara framåt och att den som har social talang blir lycklig. Amerikaner uppfattar sig som ett extrovert folk – vilket betyder att de tappat kontakten med sig själva. Beroende på vilken studie man tittar på är mellan en tredjedel och hälften av USA:s befolkning introverta, alltså varannan till var tredje person. (Eftersom USA har en av världens mest extroverta befolkningar är andelen förmodligen minst lika stor i andra delar av världen. Om du inte själv är introvert är du med största sannolikhet förälder, chef eller partner till någon som är det.) Om du blir överraskad av de här siffrorna beror det förmodligen på att så många människor låtsas vara extroverta. De smyg introverta passerar oupptäckta på lekplatserna, i högskolornas kafeterior och i näringslivets korridorer. Vissa lyckas till och med lura sig själva, fram till dess att en livshändelse av något slag – en uppsägning, en separation, ett arv som gör dem fria att tillbringa tiden som de vill – skakar om dem och får dem att börja utforska sin sanna natur. Det räcker att föra den här bokens ämne på tal bland vänner och bekanta för att få klart för sig att de mest otippade personer kan betrakta sig som introverta. Det är fullt förståeligt att så många introverta gömmer sig, också för sig själva. Vi lever med en samling värderingar som jag kallar det extroverta idealet – den förhärskande uppfattningen att idealmänniskan är sällskaplig, agerar socialt dominant och trivs i strålkastarljuset. En typisk extrovert person väljer handling framför reflektion, tar hellre risker än går försiktigt fram och 16

130901_Tyst_ORIG.indd 16

2013-03-19 11.10

sätter visshet före tvivel. Sådana människor föredrar snabba beslut, också till priset av risken att ha fel. De fungerar bra i grupp och umgås helst i större sällskap. Vi vill gärna tro att vi uppskattar individualitet, men som regel värdesätter vi bara en sorts individ: den som inte har något emot att »kliva fram«. För tekniskt begåvade ensamvargar som startar eget i garaget är det förstås tillåtet att ha vilken personlighet som helst – men de är undantagen, inte regeln, och vår tolerans i det fallet begränsar sig framför allt till dem som blir extremt rika eller tycks ha utsikter att bli det. I dag är introversion – liksom de närliggande egenskaperna känslighet, allvarsamhet och blyghet – ett andra klassens personlighetsdrag, ett slags mellanting mellan en missräkning och ett sjukdomstillstånd. Introverta som lever under det extroverta idealet påminner om kvinnor i ett manssamhälle: de nedvärderas på grund av något som är oupplösligt förknippat med dem själva. Extroversion är ett personlighetsdrag med oerhörd attraktionskraft, men vi har omvandlat det till en förtryckande norm som de flesta av oss upplever att vi måste rätta oss efter. Det extroverta idealet har dokumenterats i ett stort antal studier, även om den forskningen inte finns samlad under någon gemensam rubrik. Exempelvis uppfattar vi pratsamma människor som mer intelligenta, attraktiva, intressanta och önskvärda att ha som vänner. Att prata fort har liknande effekt som att prata mycket – vi uppfattar dem som talar snabbt som mer kompetenta och sympatiska än de som talar långsamt. Samma mönster uppträder i grupper, där forskningen visar att de talföra uppfattas som mer intelligenta än de tystlåtna – trots att korrelationen mellan munvighet och goda idéer är noll. Också själva ordet introvert har stigmatiserats – en informell studie gjord av psykologen Laurie Helgoe visade att introverta beskrev det egna utseendet på ett målande sätt (»grönblå ögon«, »exotiska drag«, »höga kindben«) men tecknade en slätstruken och mindre tilltalande bild när de ombads beskriva introverta i allmänhet (»klumpig«, »neutrala färger«, »dålig hy«). 17

130901_Tyst_ORIG.indd 17

2013-03-19 11.10

Men vi begår ett stort misstag när vi så oreflekterat anammar det extroverta idealet. Vissa av mänsklighetens främsta idéer, konstverk och uppfinningar – från evolutionsteorin till Vincent van Goghs solrosor till persondatorn – har sitt ursprung hos tystlåtna och tänkande människor som haft förmågan att ta in sina inre världar och den stora rikedom som funnits där. Utan introverta hade världen fått klara sig utan • gravitationsteorin • relativitetsteorin • William Butler Yeats »The Second Coming« • Frédéric Chopins nocturner • Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt • Peter Pan • George Orwells 1984 och Djurfarmen • Katten i hatten • Lille Karl • Schindler’s List, E.T. och Närkontakt av tredje graden • Google • Harry Potter* Som vetenskapsjournalisten Winifred Gallagher skriver: »Det märkvärdiga med det sinnelag som stannar upp för att reflektera kring händelser och situationer i stället för att kasta sig rakt in i dem är att det genom historien varit förknippat med intellektuella och konstnärliga stordåd. Varken E=mc2 eller Det förlorade paradiset rafsades ihop av en festprisse.« Också inom områden som uppenbart är mer utåtriktade, till exempel ekonomi, politik och opinionsbildning, är det i vissa fall introverta som svarat för de avgörande framstegen. I den här boken kommer vi att se hur personer som Eleanor Roosevelt, Al Gore, Warren Buffett, Gandhi * Isaac Newton, Albert Einstein, William Butler Yeats, Frédéric Chopin, Marcel Proust, James M. Barrie, George Orwell, Theodor Geisel (Dr. Seuss), Charles Schulz, Steven Spielberg, Larry Page, J. K. Rowling.

130901_Tyst_ORIG.indd 18

2013-03-19 11.10

– och Rosa Parks – åstadkom vad de gjorde inte trots utan i kraft av sin inåtvända läggning. Trots det är många av de viktigaste institutionerna i dagens samhälle utformade för dem som uppskattar arbete i grupp och en hög stimulansnivå. I klassrummen där vi vistas som barn placeras bänkarna allt oftare i små klungor för att främja inlärning i grupp, och forskning visar att en överväldigande majoritet bland lärare anser att den ideala eleven är extrovert. Vi tittar på tv-program vars huvudpersoner knappast är »vanliga ungar« som i svunna tider, utan rockstjärnor och webbprogramledare med överdimensionerad personlighet, som Hannah Montana och Carly Shay i iCarly. Till och med Sid the Science Kid, den tänkta förebild för amerikanska barn i förskoleåldern som public service-bolaget PBS står bakom, kickstartar sin skoldag genom att dansa ihop med sina kompisar. (»Kolla in mina moves! Jag är rockstjärna!«) Som vuxna jobbar många av oss för arbetsgivare som kräver att vi ska prestera i grupp, i öppna kontorslandskap, under ledning av chefer som skattar »social kompetens« högre än allt annat. För att ta oss fram i yrkeslivet förväntas vi ogenerat sälja in oss själva. Forskarna som lyckas utverka anslag till sina projekt är ofta självsäkra, ibland överdrivet självsäkra, till sin läggning. Konstnärerna vars verk pryder väggarna på museerna för samtidskonst utstrålar en imponerande självtillit på vernissagerna. Författarna som får sina böcker utgivna – och som förr i världen accepterades som ett tillbakadraget släkte – synas nu kritiskt av förlagen, som vill försäkra sig om att de gör sig bra i pratshower. (Den här boken hade aldrig kommit ut om jag inte lyckats övertyga min förläggare om att jag var pseudoextrovert nog att kunna marknadsföra den.) Om du själv är introvert vet du också att den skeptiska hållningen till det tystlåtna och lågmälda kan göra psykiskt ont. Kanske råkade du som barn höra dina föräldrar ursäkta sig för att du var så blyg. (»Varför kan inte du vara lite mer som bröderna Kennedy?« var en fråga som en av mina intervjupersoner gång på gång fick av sina föräldrar, som var helt betagna i USA:s dåvarande president, JFK.) 19

130901_Tyst_ORIG.indd 19

2013-03-19 11.10

Och i skolan blev du kanske uppmanad att »komma ut ur ditt skal« – den där förödande formuleringen som totalt bortser ifrån att det är naturligt för vissa djur att bära ett skydd med sig överallt, och att vissa människor gör exakt likadant. »Alla kommentarer jag fick som barn ringer fortfarande i mina öron – att jag var lat, dum, trög, tråkig«, skriver en av medlemmarna på mejllistan Introvert Retreat. »När jag blev gammal nog att förstå att jag helt enkelt var introvert hade det där blivit en del av mig, föreställningen att det var något fel på mig. Jag önskar att jag kunde börja ifrågasätta det, åtminstone lite grann, och göra mig kvitt det.« Nu när du blivit vuxen händer det kanske fortfarande att du känner ett stick av dåligt samvete när du tackar nej till en middag till förmån för en god bok. Kanske gillar du att äta ute ensam och önskar att du slapp de ömkande blickarna från andra kroggäster. Eller så får du kanske höra att du tillbringar för mycket tid »i huvudet«, något som ofta anförs mot de tysta och reflekterande. Glöm inte att det faktiskt finns ett annat ord för sådana människor: tänkare. Jag har själv sett hur svårt det är för introverta att få upp ögonen för sina starka sidor och vilken effekt det får när de till slut gör det. Under mer än tio år utbildade jag människor av alla möjliga slag – företagsjurister och collegestudenter, hedgefondförvaltare och äkta par – i förhandlingsteknik. Självklart tog vi upp det grundläggande: hur man förbereder sig inför en förhandling, i vilket skede man ska lägga fram sitt första förslag och vad man ska göra när den andra parten säger: »Det här är mitt sista bud.« Men jag hjälpte också klienter att komma fram till vilken sorts läggning de faktiskt hade och hur de kunde använda den på bästa sätt. Min allra första klient var en ung kvinna – Laura. Hon var jurist på Wall Street, fast en tystlåten och drömmande sådan som inte trivdes i blickfånget och ogillade konflikter. På något sätt hade hon lyckats ta sig igenom skärselden på Harvard Law School – en miljö där undervisningen ges i hörsalar som för tankarna till 20

130901_Tyst_ORIG.indd 20

2013-03-19 11.10

gladiatorspel, och där hon vid ett tillfälle blivit så nervös att hon kräkts före en lektion. Nu, när hon befann sig ute i verkligheten, var hon långt ifrån övertygad om att hon skulle kunna representera sina klienter så kraftfullt som de förväntade sig. De första tre åren som affärsjurist var Laura så grön att hon aldrig behövde sätta den farhågan på prov. Men en dag reste den mer erfarna advokat som hon arbetat med bort på semester och överlät ansvaret för en viktig förhandling till henne. Klienten var ett sydamerikanskt tillverkningsföretag som hade fått svårt att sköta betalningarna på ett lån och hoppades kunna omförhandla villkoren. Finanskonsortiet som var långivare satt på andra sidan förhandlingsbordet. Laura hade helst velat gömma sig under nämnda bord, men hon hade lärt sig att bekämpa sådana impulser. Beslutsamt men nervöst intog hon sin plats som ledare för förhandlingen, omgiven av sina klienter: företagets chefsjurist på ena sidan och dess ekonomichef på den andra. De råkade vara Lauras favoriter – tillmötesgående och vänliga, och väldigt långt ifrån den kategori som byrån brukade representera: de som trodde sig styra hela universum. Laura hade tagit chefsjuristen med sig på en basebollmatch en gång, och ekonomichefen hade fått följa med när hon skulle köpa en handväska till sin syster. Den sortens avspända utflykter – just det sätt att umgås som Laura gillade – kändes nu ljusår bort. Tvärs över bordet satt nio sura finansiärer, i skräddarsydda kostymer och exklusiva skor, tillsammans med juristen, en kvinna med markerade drag och ett energiskt sätt. Att hon knappast var typen som tvivlade på sin egen förmåga stod klart när hon inledde en effektfull utläggning om att Lauras klienter kunde skatta sig lyckliga om de kom undan med att gå med på långivarnas krav. Det var, som hon uttryckte det, ett mycket storsint erbjudande. Alla väntade på att Laura skulle svara, men hon kunde omöjligt komma på något att säga. Hon bara satt där. Och blinkade. Alla ögon riktades mot henne. Klienterna skruvade på sig i sina stolar. 21

130901_Tyst_ORIG.indd 21

2013-03-19 11.10

Inom henne hade ett välbekant band börjat spelas upp: Jag är för tillbakadragen för att hålla på med sådant här, för försynt, för eftertänksam. Hon föreställde sig den sorts människa som vore bättre rustad att ro det hela i hamn: någon som var djärv, slipad, beredd att slå näven i bordet. Under Lauras skoltid hade en sådan person, till skillnad från henne själv, beskrivits som »framåt«, det mest positiva omdöme som klasskompisarna i sjuan kände till – mer positivt än »snygg« om en tjej och »vältränad« om en kille. Laura kom fram till att hon inte behövde göra mer än att ta sig igenom den här dagen. Dagen därpå skulle hon börja se sig om efter ett annat yrke. Så kom hon att tänka på vad jag gång på gång sagt till henne: att hon, i egenskap av introvert, hade unika förutsättningar i en förhandlingssituation – möjligen mindre uppenbara, men inte desto mindre suveräna. Hon var förmodligen bättre förberedd än någon av de andra. Hon hade ett lågmält men bestämt sätt att uttrycka sig. Hon sa sällan något ogenomtänkt. Med sitt stillsamma sätt kunde hon inta en obeveklig eller rentav omedgörlig hållning och ändå framstå som i högsta grad resonabel. Dessutom föll det sig naturligt för henne att ställa frågor – många frågor – och verk ligen lyssna på de svar hon fick, en förmåga som oavsett den egna personligheten är avgörande för framgångsrik förhandling. Det Laura till slut gjorde var därför precis det som hon hade fallenhet för. »Vi backar ett steg. Vad har ni baserat era siffror på?« frågade hon. »Om vi utformade lånet på det här sättet i stället – tror ni att det skulle kunna fungera?« »Så här då?« »Finns det något ytterligare alternativ?« Till en början var frågorna trevande, men efter hand som hon fick upp farten la hon fram dem med större kraft och lät det tydligt framgå att hon var påläst och inte drog sig för att tala klarspråk. Samtidigt förblev hon trogen sitt eget sätt att vara – hon höjde inte 22

130901_Tyst_ORIG.indd 22

2013-03-19 11.10

rösten, hon behöll fattningen. Varje gång som långivarna intog en hållning som verkade helt omöjlig att rucka på ansträngde sig Laura för att vara konstruktiv. »Menar ni att det är enda alternativet? Kan vi titta på situationen från något annat håll?« Så småningom fick de raka och enkla frågorna stämningen i rummet att förändras, precis som läroböckerna i förhandlingsteknik säger. Långivarna slutade orera och uppträda dominant – beteenden som Laura upplevde sig vara extremt illa rustad för – och ett riktigt samtal tog sin början. Fortsatt diskussion. Ännu ingen överenskommelse i sikte. En av finanskonsortiets representanter eldade upp sig på nytt, dängde papperen i bordet och störtade ut ur rummet. Laura låtsades inte om uppvisningen, mest för att hon inte visste vad hon skulle göra annars. Senare berättade någon för henne att hon i det avgörande ögonblicket hade visat utmärkt prov på så kallad förhandlings jujutsu. Själv tänkte hon att hon bara gjort det som man automatiskt lär sig göra som lågmäld människa i en högröstad värld. Till slut nådde de två parterna en överenskommelse. Finansiärerna lämnade kontoret, favoritklienterna begav sig mot flygplatsen och Laura åkte hem, där hon kurade ihop sig med en bok och försökte lägga dagens påfrestningar bakom sig. Dagen därpå blev hon uppringd av juristen som företrätt finanskonsortiet – den energiska kvinnan med de markerade dragen – som erbjöd henne jobb. »Jag har aldrig träffat på någon som varit så trevlig och så benhård på samma gång«, sa hon. Och dagen efter det ringde den högst uppsatte av finansiärerna till henne och frågade om hennes advokatbyrå ville representera hans bolag i fortsättningen. »Vi behöver någon som kan hjälpa oss att träffa avtal utan att blanda in prestige«, sa han. Genom att hålla fast vid sitt eget sansade sätt hade Laura skaffat byrån nya uppdrag och sig själv ett erbjudande om ett nytt jobb. Att höja rösten och slå näven i bordet hade visat sig vara onödigt. I dag har Laura förstått att hennes inåtvända läggning är en central del av henne själv, och hon bejakar sitt reflekterande sätt. 23

130901_Tyst_ORIG.indd 23

2013-03-19 11.10

Bandet i hennes inre – det som sa att hon var för tillbakadragen och försynt – hör hon inte så mycket av numera. Laura vet att hon kan stå på sig när det behövs. Vad menar jag egentligen när jag säger att Laura är introvert? När jag började arbeta med den här boken ville jag först av allt ta reda på exakt hur forskare definierar introversion och extroversion. Jag visste att den inflytelserike psykologen Carl Jung 1921 hade publicerat en bok som slagit ner som en bomb – Psykologiska typer – och som lanserade begreppen introvert och extrovert som grundläggande byggstenar i personligheten. Introverta dras till den inre världen av tankar och känslor, sa Jung, och extroverta till den yttre världen av människor och handlingar. Introverta inriktar sig på innebörden de finner i händelseförloppet som virvlar runt dem; extroverta kastar sig huvudstupa in i förloppet som sådant. Introverta laddar batterierna genom att vara för sig själva; extroverta behöver ny laddning om de inte umgås tillräckligt med andra. Om du någon gång gjort Myers-Briggs personlighetstest, som bygger på Jungs teorier och används av de flesta universitet i USA och majoriteten av företagen på Fortunes 100-lista, känner du kanske redan till de här tankegångarna. Men vad har dagens forskare att säga om saken? Jag upptäckte snart att det inte fanns någon allmänt vedertagen definition av introversion och extroversion – de beskriver inte enhetliga kate gorier på samma sätt som »sextonåringar« eller »personer med lockigt hår«, där vi alla är överens om vilka som ingår och inte. Anhängare av personlighetspsykologins femfaktorteori (som säger att den mänskliga personligheten går att sammanfatta i fem primära egenskapskomplex eller dimensioner) definierar till exempel inte introversion i termer av ett rikt inre liv, utan som en avsaknad av egenskaper som självsäkerhet och sällskaplighet. Det finns nästan lika många definitioner av begreppen introvert och extrovert som det finns forskare i personlighetspsykologi, och dessa ägnar en hel del tid åt att debattera vilken innebörd som är mest korrekt. 24

130901_Tyst_ORIG.indd 24

2013-03-19 11.10

Vissa anser att Jungs idéer är förlegade; andra hävdar att han är den ende som fattat saken rätt. Trots det är dagens psykologer rätt överens på några viktiga punkter – exempelvis att introverta och extroverta skiljer sig åt vad gäller den grad av yttre stimulans som behövs för att de ska fungera bra. För introverta känns det »helt rätt« på en lägre stimulansnivå, som när de smuttar på ett glas vin i sällskap med en nära vän, löser korsord eller läser en bok. Extroverta gillar det extra påslag som uppstår när man träffar nya människor, åker skidor i branta backar eller skruvar upp stereon. »Andra människor ruskar om«, säger David Winter, forskare i personlighetspsykologi, för att förklara varför en typisk introvert hellre ägnar semestern åt att ligga på stranden och läsa än åt att partaja på ett kryssningsfartyg. »De kan betyda hot, rädsla, flykt och kärlek. Hundra människor ger extremt mycket stimulans jämfört med hundra böcker eller hundra sandkorn.« Många psykologer skulle också hålla med om att introverta och extroverta skiljer sig åt i sitt förhållningssätt till arbete. Extroverta har en tendens att tackla arbetsuppgifter direkt. De tar snabba (och ibland förhastade) beslut, och de har inget emot att göra flera saker samtidigt eller att ta risker. De gillar den spänning som det innebär att jaga belöningar som pengar och status. Introverta arbetar ofta mer metodiskt och övertänkt. De gillar att fokusera på en sak åt gången och kan uppbåda mycket stark koncentration. De är relativt motståndskraftiga mot lockelsen i välstånd och berömmelse. Personligheten påverkar också vårt sociala beteende. Extroverta sätter fart på en middagsbjudning och skrattar generöst åt andras skämt. De tenderar att vara självsäkra, dominanta och i stort behov av sällskap. Extroverta tänker högt och uttrycker sig spontant – de pratar hellre än lyssnar, blir sällan svarslösa och hasplar ibland ur sig sådant som de inte alls hade tänkt säga. De har inget emot konflikter, men de har svårt för ensamhet. Introverta, å sin sida, kan ha mycket god social förmåga och 25

130901_Tyst_ORIG.indd 25

2013-03-19 11.10

uppskatta både fester och jobbmöten, men efter ett tag önskar de att de vore hemma – med pyjamasen på. De ägnar helst sin sociala energi åt de närmsta vännerna, arbetskamraterna och familjen. De lyssnar mer än de pratar, tänker efter innan de säger något och upplever ofta att de har lättare att formulera sig skriftligt än muntligt. De ogillar ofta konflikter. Många har skräck för småprat men uppskattar å andra sidan djupa diskussioner. Det finns några saker som introverta inte är. Ordet introvert är inte synonymt med eremit eller misantrop. Introverta kan vara sådana, men de allra flesta är vänligt inställda till omvärlden. En av den engelskspråkiga litteraturens mest medmänskliga fraser – Only connect! – formulerades av den utpräglat introverte E. M. Forster i en roman som utforskar frågan hur man uppnår »människans kärlek i dess ädlaste form«. Introverta är inte heller nödvändigtvis blyga. Blyghet bottnar i rädsla för att bli avvisad eller förödmjukad av andra, medan introversion innebär att man trivs bäst i miljöer som inte är över stimulerande. Blyghet är smärtsamt i sig – introversion är det inte. Ett skäl till att människor blandar ihop de två företeelserna är att de ibland överlappar varandra (även om psykologerna inte är ense om i vilken omfattning det sker). Vissa psykologer placerar de två dimensionerna längs en lodrät respektive en vågrät axel, med skalan från introvert till extrovert på den lodräta axeln och skalan från ängslig till känslomässigt stabil på den vågräta. Den här modellen resulterar i fyra rutor som representerar olika personlighetstyper: lugna extroverta, ängsliga (eller impulsiva) extroverta, lugna introverta och ängsliga introverta. Med andra ord kan man vara blyg och extrovert, som Barbra Streisand – en extraordinär personlighet med förlamande scenskräck, eller icke-blyg och introvert som Bill Gates – som enligt samstämmiga vittnesmål håller sig för sig själv men inte tar någon större notis om vad andra tycker. Man kan naturligtvis också vara både blyg och introvert – T. S. Eliot var en omvittnat tillbakadragen person som i »Det öde landet« skrev att han kunde »visa dig ångest i en handfull stoft«. 26

130901_Tyst_ORIG.indd 26

2013-03-19 11.10

Många blyga människor vänder sig inåt, delvis för att hitta en tillflykt undan det sociala umgänge som väcker sådan oro hos dem. Och många introverta är mycket riktigt blyga – delvis som en följd av att de snappat upp omgivningens signaler om att det är något konstigt med deras preferens för reflektion och delvis för att deras fysiska egenskaper, som vi kommer att se längre fram, får dem att dra sig undan miljöer där stimulansnivån är hög. Trots allt som skiljer blyghet och introversion åt finns ändå en viktig gemensam nämnare. En blyg extrovert som sitter tyst på ett jobbmöte kan befinna sig i en helt annan sinnesstämning än en lugn introvert gör – den som är blyg drar sig för att säga något, medan den som är introvert helt enkelt är överstimulerad – men för omgivningen framstår båda två på samma sätt. Det här kan hjälpa båda kategorierna att förstå varför vår beundran inför det socialt dominanta lätt gör oss blinda för det som är bra, intelligent och klokt. De blyga och de introverta kan ha helt olika skäl till att vilja ägna dagarna åt uppgifter som inte utförs inför öppen ridå – som att skapa, forska eller hålla en svårt sjuk människas hand – eller åt ledarskap som de utövar med lågmäld kompetens. De här rollerna är inte socialt dominanta, men de som innehar dem utgör ändå föredömen. Om du fortfarande känner dig osäker på din egen plats i spektrumet från introvert till extrovert kan du testa dig själv här. Skriv »ja« eller »nej« framför varje påstående, och välj det svar som beskriver dig i de flesta situationer.* 1.

Jag pratar hellre med någon mellan fyra ögon än umgås i grupp. Jag föredrar ofta att uttrycka mig i skrift. 2. Jag gillar att vara för mig själv. 3. * Det här är ett informellt snabbtest, inte en vetenskapligt validerad personlighetsundersökning. Påståendena har formulerats utifrån uttryck för introversion som de flesta forskare i dag ställer sig bakom.

130901_Tyst_ORIG.indd 27

2013-03-19 11.10

Jag verkar inte bry mig lika mycket om pengar, uppmärksamhet och status som andra runtomkring mig gör. Jag gillar inte småprat men för gärna djupa samtal 5. om sådant som känns viktigt för mig. Andra säger att jag är en god lyssnare. 6. Jag tar sällan stora risker. 7. Jag gillar arbetsuppgifter som jag kan fördjupa mig i 8. utan att bli avbruten. Jag gör helst inget större väsen av min födelsedag 9. utan firar den gärna med bara en eller ett par nära vänner eller med familjen. Andra uppfattar mig som mjuk och mogen till sättet. 10. Jag vill helst inte visa upp eller prata om det jag job11. bar med förrän det är färdigt. Jag ogillar konflikter. 12. Jag jobbar bäst på egen hand. 13. Jag brukar tänka först och prata sedan. 14. Jag kan känna mig slutkörd när jag har varit ute 15. någonstans, även om jag haft kul. Jag låter ofta telefonsamtal gå vidare till svararen. 16. Om jag måste välja föredrar jag en helg utan någon17. ting alls att göra framför en helg med för mycket inbokat. Jag gillar inte att hålla på med flera saker samtidigt. 18. Jag har lätt för att koncentrera mig. 19. I undervisningssammanhang föredrar jag föreläs20. ningar framför grupparbeten. Ju fler ja-svar du har, desto mer introvert är du förmodligen. Om du upptäcker att du har ungefär lika många ja- och nej-svar kan det hända att du är ambivert – jo, den termen existerar faktiskt. Men även om du har markerat samtliga påståenden som endera introvert eller extrovert innebär inte det att ditt beteende går att förutsäga i alla situationer. Vi kan inte säkert säga att alla introverta är bokmalar eller att alla extroverta brukar sätta en 28

130901_Tyst_ORIG.indd 28

2013-03-19 11.10

lampskärm på huvudet när de är på fest, lika lite som vi säkert kan säga att alla kvinnor är bra på att nå samförstånd eller att alla män gillar kontaktsporter. Som Jung så träffande formulerar det: »Det finns inga renodlat extroverta eller renodlat introverta. En sådan människa skulle vara intagen på mentalsjukhus.« Det här beror delvis på att vi alla är underbart komplexa individer, men också på att det finns så många olika slags introverta och extroverta. Introversionen och extroversionen samspelar med resten av våra personlighetsegenskaper och med våra bakgrundshistorier, och resultatet blir människor av vitt skilda slag. Så om du vore en konstnärligt begåvad amerikansk yngling vars pappa verkligen skulle önska att du försökte komma med i fotbollslaget som dina mer vildsinta bröder, då vore du alltså en helt annan sorts introvert än, till exempel, en finsk affärskvinna med fyrvaktare till föräldrar. (Finländare är omvittnat introverta. Finsk vits: Hur vet du att en finländare gillar dig? Han stirrar på dina skor i stället för på sina egna.) Många introverta är också »högkänsliga«, vilket kanske kan låta poetiskt men i själva verket är en term inom psykologin. Om du tillhör den känsliga sorten är du mer benägen än genomsnittet att överväldigas av positiva känslor när du hör Beethovens »Månskenssonaten« eller en sällsynt välformulerad fras, eller när någon visar vänlighet utöver det vanliga. Du kan ha lättare än andra att bli illa berörd av våld och otäckheter, och du har förmodligen en utpräglad känsla för rätt och fel. Som barn beskrevs du troligen som »blyg«, och än i dag blir du nervös i situationer där du blir bedömd av andra, till exempel när du talar inför publik eller går på en första dejt. Längre fram kommer vi att titta närmare på varför den här till synes olikartade samlingen kännetecken ofta återfinns hos en och samma person, och varför den personen ofta är introvert. (Ingen vet exakt hur stor andel bland introverta som är högkänsliga, men vi vet att 70 procent bland de känsliga är introverta och att de resterande 30 procenten har en tendens att beteckna sitt behov av återhämtning som stort.) All den här komplexiteten innebär att du inte kommer att känna 29

130901_Tyst_ORIG.indd 29

2013-03-19 11.10

igen dig i exakt allt du läser i Tyst, även om du uppfattar dig själv som en tvättäkta introvert. Till exempel kommer vi att ägna en del utrymme åt att diskutera blyghet och känslighet, personlighetsdrag som du kanske saknar. Det gör inget. Ta till dig det som gäller dig, och använd resten till att förbättra relationen till människor i din omgivning. Med allt detta sagt vill jag också råda dig att inte haka upp dig för mycket på definitioner under läsningens gång. Strikta definitioner är ett måste för forskare vars studier kräver att det naglas fast exakt var introversionen slutar och andra egenskaper, till exempel blyghet, börjar. I den här boken kommer vi snarare att intressera oss för frukterna av den forskningen. Dagens psykologer, som fått sällskap av neuroforskarna och deras hjärnskannrar, har nått fram till mycket värdefulla insikter som är på väg att ändra vårt sätt att se på världen – och på oss själva. De kan ge svar på frågor som de här: Varför pratar vissa människor bara på medan andra väger sina ord? Varför gräver vissa människor ner sig i sina arbetsuppgifter medan andra mer än gärna organiserar födelsedagsuppvaktningarna på jobbet? Varför trivs vissa med att utöva auktoritet medan andra inte vill vare sig leda eller bli ledda? Kan introverta ha ledarpositioner? Är vår kulturs förkärlek för extroversion något naturligt, eller är den bestämd av sociala faktorer? Ur ett evolutionsperspektiv kan introversion som personlighetsegenskap inte ha överlevt av en slump – så vad skulle anledningen kunna vara? Om du är introvert, bör du då ägna din energi åt sådant som faller sig naturligt för dig, eller bör du i stället gå utöver det – som Laura gjorde vid förhandlingsbordet den där dagen? Det kan hända att svaren överraskar dig. Om du, trots det, bara hämtar en enda sak ur den här boken, då hoppas jag att det är en nyväckt känsla för din rätt att vara dig själv. Jag kan personligen intyga vilka livsavgörande resultat det perspektivet får. Alldeles nyss läste du om min första klient, som jag kallade Laura för att hennes identitet inte skulle avslöjas. Berättelsen handlade om mig. Min första klient var jag själv. 30

130901_Tyst_ORIG.indd 30

2013-03-19 11.10

del 1: Det extroverta idealet

130901_Tyst_ORIG.indd 31

2013-03-19 11.10

130901_Tyst_ORIG.indd 32

2013-03-19 11.10

1. Från karaktär till personlighet: Så blev extroversion ett kulturellt ideal

Främmande blickar, kritiska och skarpa. Kan ni möta dem med stolthet – med självsäkerhet – och utan rädsla? Reklamannons för Woodbury’s tvål, 1922

Året: 1902. Platsen: småstaden Harmony Church i den amerikanska delstaten Missouri, en fläck på kartan ute på en flodslätt omkring 15 mil från Kansas City. Vår unge huvudperson: Dale, en välartad men osäker high school-elev. Dale – som är mager och klen och har lätt för att oroa sig – är son till en moraliskt rakryggad men konstant barskrapad grisbonde. Han respekterar sina föräldrar men bävar för att följa i deras utblottade fotspår. Det finns fler saker som gör Dale nervös: åska och blixtar, utsikten att hamna i helvetet och risken att drabbas av tunghäfta i viktiga situationer. Han oroar sig till och med för sin bröllopsdag – tänk om han inte kommer på något att säga till sin brud? En dag kommer en Chautauqua-talare till staden. Chautauqua rörelsen, som grundats 1873 och har sin bas i delstaten New York, skickar ut skickliga talare över hela landet där de föreläser om litteratur, naturvetenskap och religion. På den amerikanska 33

130901_Tyst_ORIG.indd 33

2013-03-19 11.10

landsbygden uppskattas talarna för den fläkt av glamour som de förmedlar från den stora världen – och för sin förmåga att fånga en publik. Just den här talaren fascinerar den unge Dale med sin egen framgångssaga: hur han gått från att vara en obetydlig bondpojke med dystra framtidsutsikter till att bli en karismatisk talare och fått inta estraden inom Chautauqua. Dale suger åt sig varje ord. Några år senare blir Dale återigen uppmärksam på vad det betyder att kunna tala offentligt. Familjen flyttar till en gård några kilometer utanför Warrensburg för att han ska kunna läsa på college utan att behöva betala för kost och logi. Dale noterar att studenterna som vinner talartävlingarna på skolan uppfattas som ledargestalter, och han bestämmer sig för att bli en av dem. Han anmäler sig till varenda tävling och skyndar sig hem om kvällarna för att träna. Gång på gång slutar det med förlust – Dale är ihärdig, men någon vältalare är han knappast. Så småningom börjar ansträngningarna ändå ge utdelning. Dale lyckas omvandla sig själv till mästertalare och idol på skolan. Andra studenter vänder sig till honom för att få talarträning. Han lär upp dem, och så börjar de också vinna tävlingar. När Dale går ut college 1908 är hans föräldrar fortfarande fattiga, men det amerikanska näringslivet blomstrar. Henry Ford säljer sin T-modell lika enkelt som man säljer kakor, med hjälp av parollen »För nytta och nöje«. Varuhus- och butikskedjor som J. C. Penney, Woolworth och Sears Roebuck har blivit kända namn. Elektriciteten lyser upp bostäderna åt medelklassen, och installationerna av vatten och avlopp gör att de slipper gå ut i uthusen om nätterna. Den nya ekonomin ropar efter en ny sorts människa – en försäljare, någon som kan föra sig i sociala sammanhang, någon som har lätt att le, ett myndigt handslag och förmågan att komma överens med kollegerna och samtidigt överglänsa dem. Dale ansluter sig till den växande kåren av handelsresande och ger sig ut på vägarna utan särskilt mycket mer än sin verbala förmåga i bagaget. Dale heter Carnegie i efternamn (från början faktiskt Carnagey 34

130901_Tyst_ORIG.indd 34

2013-03-19 11.10

– han ändrar stavningen senare, troligen för att väcka associationer till den store industrimannen Andrew Carnegie). Efter några hårda år som försäljare av oxkött för Armour and Company startar han eget som lärare i talarkonst. Han börjar med att undervisa på YMCA:s aftonskola vid 125:e gatan i New York. Han begär samma betalning som aftonskolans lärare brukar få: två dollar per sammankomst. Högste chefen på YMCA, som tvivlar på att ämnet kommer att väcka något större intresse, tycker att det är alldeles för mycket. Men kursen blir omedelbart en succé, och Dale Carnegie går vidare genom att grunda Dale Carnegie Institute som tar till sin uppgift att hjälpa affärsmän att göra sig kvitt just den sorts osäkerhet som hämmat honom själv som ung. År 1913 ger han ut sin första bok, Public Speaking and Influencing Men in Business. »På den tiden då pianon och badrum var en lyx uppfattades vältalighet som en sällsam begåvning som enbart advokater, präster och politiker hade behov av«, skriver han. »Nu har vi insett att det är ett oundgängligt vapen för dem som vill kunna hävda sig i den hårda konkurrens som råder inom affärslivet.« Dale Carnegies förvandling från bondgrabb till handelsresande till förgrundsfigur inom muntlig kommunikation är också berättelsen om det extroverta idealets uppkomst. Hans resa speglar en kulturell utvecklingsprocess som nådde en brytpunkt omkring sekelskiftet 1900 och kom att förändra oss för all framtid – vilka vi är och vilka vi beundrar, hur vi uppför oss under anställningsintervjuer och vad vi vill se hos en anställd, hur vi uppvaktar en partner och hur vi fostrar våra barn. USA gick från att vara vad den tongivande kulturhistorikern Warren Susman har kallat en karaktärskultur till att bli en personlighetskultur – och öppnade därmed en Pandoras ask av personlig vånda som vi aldrig riktigt kunnat göra oss kvitt. I karaktärskulturen var idealmänniskan seriös, disciplinerad och rättskaffens. Det viktiga var inte så mycket vilket intryck man gav offentligt, utan hur man uppförde sig privat. Ordet personality 35

130901_Tyst_ORIG.indd 35

2013-03-19 11.10

kom in i engelskan först under 1700-talet, och tanken att man kunde ha »en bra personlighet« fick allmän spridning först på 1900-talet. När amerikanerna anammade personlighetskulturen började de i stället inrikta sig på hur de uppfattades av andra. De fångades av människor som var frimodiga och underhållande. »Den sociala roll som avkrävdes var och en i den nya personlighetskulturen var aktörens«, skriver Warren Susman träffande. »Varje amerikan skulle bli en individ som framträdde.« USA :s utveckling till industrisamhälle var en av de främsta drivkrafterna bakom den här kulturella processen. Nationen omvandlades snabbt från ett jordbrukssamhälle av små hus på prärien till ett urbaniserat jättekraftverk helt inriktat på privat företagsamhet. I USA:s tidiga historia levde de flesta invånare som Dale Carnegies familj – på gårdar eller i småstäder, omgivna av människor de känt sedan barnsben. När 1900-talet kom uppstod i stället en explosiv förening av storskalig affärsverksamhet, urbanisering och massinvandring som slungade befolkningen in i städerna. År 1790 bodde bara 3 procent av amerikanerna i städer, och 1840 gjorde bara 8 procent det – men 1920 hade mer än en tredjedel blivit stadsbor. »Vi kan inte alla bo i städerna«, skrev nyhetsredaktören Horace Greely 1867, »och ändå tycks de allra flesta vara på väg dit.« Nu arbetade man inte längre ihop med sina grannar, utan med främlingar. Amerikanerna gick från att vara »medborgare« till att bli »anställda«, som ställdes inför frågan hur man gjorde gott intryck på människor som man varken var släkt med eller hade andra band till. »Att en man blev befordrad eller att en kvinna blev avfärdad i sociala sammanhang gick inte längre att förklara utifrån etablerade favoriseringsmönster eller gammal ovänskap familjer emellan i samma utsträckning som förr«, skriver historikern Roland Marchand. »I den här tidens alltmer anonyma affärsoch umgängesrelationer kunde man misstänka att vad som helst – inklusive det första intrycket – varit det som fällt avgörandet.« 36

130901_Tyst_ORIG.indd 36

2013-03-19 11.10

Amerikanerna reagerade på pressen genom att försöka bli försäljare som inte bara sålde arbetsgivarens senaste produkt, utan också sig själva. En av de skarpaste linser som finns att ta till för att studera förskjutningen från karaktär till personlighet är den självhjälpstradition där Dale Carnegie spelade en så central roll. Självhjälpsböcker har alltid haft stort inflytande över det amerikanska psyket. Många av de äldsta vägledningarna i konsten att uppföra sig var religiösa liknelser i stil med Kristens resa, publicerad 1678, som manade läsarna att visa återhållsamhet för att säkert komma till himmelriket. 1800-talets rådgivande manualer var mindre religiöst präglade men predikade ändå värdet av en nobel karaktär. Som belysande exempel framhölls historiskt viktiga gestalter som Abraham Lincoln, aktad inte bara för sin uttrycksförmågas skull utan också i sin egenskap av en modest person som, med Ralph Waldo Emersons ord, inte »väckte anstöt med sin storhet«. Här prisades också vanliga människor med hög moral. En populär handbok från 1899 med titeln Character: The Grandest Thing in the World beskrev ett blygt butiksbiträde som gav bort sin magra inkomst till en stelfrusen tiggare och sedan sprang sin väg innan någon upptäckte vad hon gjort. Budskapet till läsaren var att hennes dygd inte enbart bestod i givmildhet, utan också i hennes önskan att förbli anonym. Omkring 1920 hade de populära handböckerna dock flyttat fokus från inre dygder till yttre dragningskraft – »att veta vad man ska säga och hur man ska säga det«, som formuleringen löd i en av dem. »Att skapa sig en personlighet innebär inflytande«, upplyste en annan. »Sträva efter att alltid kunna uppträda på ett sätt som får andra att tänka ’Här har vi en sällsynt trevlig person’«, sa en tredje. »Det är början till en aktad personlighet.« Tidskriften Success och Saturday Evening Post införde speciella spalter som instruerade läsarna i konsten att konversera. Orison Swett Marden, samme författare som skrivit Character: The Grandest Thing in the World 1899, gav ut ytterligare en populär skrift 1921. Den hette Masterful Personality. 37

130901_Tyst_ORIG.indd 37

2013-03-19 11.10

Många av de här handböckerna var avsedda för män i affärslivet, men parallellt med dem uppmanades kvinnor att stärka en gåtfull egenskap kallad »tjuskraft«. Att gå in i vuxenlivet var på 1920-talet så konkurrenspräglat jämfört med vad ens far- och mormödrar upplevt, varnade en handbok om skönhet, att det gällde att också ha utseendemässig karisma: »Dem vi möter på gatan kan inte veta att vi är klipska och charmerande om vi inte ser sådana ut.« Den sortens råd – som tycktes syfta till att förändra människors liv till det bättre – lär ha gjort också dem med åtminstone hyfsad självtillit illa till mods. Warren Susman undersökte vilka ord som återkom flest gånger i personlighetshandböckerna från 1900-talets början och jämförde dem med 1800-talets karaktärsmanualer. De äldre texterna lyfte fram egenskaper som var och en kunde sträva efter att utveckla, uttryckta i ord som • medborgaranda • plikt • arbete • goda gärningar • heder • anseende • moral • uppförande • hederlighet De nyare handböckerna värdesatte egenskaper som – oavsett hur enkelt Dale Carnegie fick det att låta – var knepigare att tillägna sig. Antingen visade man prov på dem, eller så gjorde man det inte: • tilldragande • fascinerande • slående • attraktiv 38

130901_Tyst_ORIG.indd 38

2013-03-19 11.10

• strålande • dominant • kraftfull • energisk Det var ingen slump att amerikanerna blev besatta av filmstjärnor under 1920- och 1930-talet. Vem kunde demonstrera personlig dragningskraft på ett bättre sätt än en idol på vita duken? Amerikanerna fick också – oavsett om de välkomnade det eller ej – råd från reklambranschen om hur de skulle uppföra sig. Tidningsannonserna bestod till en början kort och gott av rättframma produktpresentationer (»Eaton’s Highland Linen – det renaste och finaste av brevpapper«), men den nya personlighetsinriktade reklamen placerade konsumenten i rollen som aktör ansatt av en scenskräck som inget förutom den utannonserade produkten kunde råda bot på. De här annonserna var extremt fokuserade på offentlighetens kritiska ljus. »Omgivningen bedömer er utan att ni märker det«, varnade en annons för Woodbury’s tvål 1922. »Kritiska blickar synar er i detta nu«, framhöll företaget bakom Williams raklödder. Reklambranschen vände sig direkt till nervösa handelsresande och mellanchefer. I en annons för tandborstfabrikatet Dr. West’s satt en till synes välmående karl vid ett skrivbord med ena armen självsäkert vinklad bakom höften och ställde frågan: »Prövat att sälja er till er själv någon gång? Ett fördelaktigt första intryck är den enskilda faktor som betyder mest för att lyckas såväl i affärer som i sällskapslivet.« I annonsen för Williams raklödder syntes en mustaschprydd man med glansigt hår som gav läsarna följande råd: »Låt ert ansikte uttrycka tillförsikt, inte oro! Det är uppsynen som avgör hur ni uppfattas.« Andra annonser såg till att påminna kvinnor om att framgång hos det motsatta könet inte hade enbart med utseendet att göra, utan också med personligheten. En reklamannons för Woodbury’s tvål visade en nedslagen ung kvinna, ensam i sitt hem efter en 39

130901_Tyst_ORIG.indd 39

2013-03-19 11.10

Foto: Aaron Fedor

Omslag av John Eyre

SUSAN CAIN

DE introvertas BETYDELSE I ETT SAMHÄLLE DÄR ALLA HÖRS OCH SYNS

ISBN 978-91-27-13480-5

9 789127 134805

N&K_Cain_Tyst.indd 1

2013-03-21 10.02