SAMI SAID föddes 1979 i Keren, Eritrea och har vuxit upp på olika platser, bland annat Göteborg. Väldigt sällan fin är hans debutroman.
Anna och jag är tillsammans varje dag nu. Det finns inget normalt med det. Två förutsätter ansträngning, en Anna som trycker på, en mäktig katastrof som kastar om den naturliga ordningen. Vad vill hon mig? Kanske känner hon sig ensam. Vissa antydningar om att det är roligare med än utan. Eller är det ett skämt? På min bekostnad. Är jag ett experiment? Hennes uppsats i sociologi. Observation av eritrean/muslim. Det är möjligt att hon tycker synd om mig. Det förefaller sannolikt.
När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar med ett tydligt budskap: Skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim. Det börjar ändå ganska bra. Den första tiden håller sig Noha för sig själv. Han ägnar sig åt studier i religion och läser om Eritrea. På väggarna sitter lappar med uppmaningen ”Ät!”, men han gör det på udda tider för att undvika att stöta ihop med någon i korridoren. Det stilla livet varar dock inte länge. Utan förvarning dyker två personer upp i hans liv och punkterar hans självvalda isolering. Anna, bohemtjejen som han träffar på ett tåg, och Fredrik som konverterar till islam och blir Abdulnånting: de låter honom inte vara ifred och han tvingas ut ur sig själv. Inkräktarna vänder upp och ner på Nohas tillvaro, och när han efter farfaderns död reser tillbaka till Eritrea ställs frågorna om vem han egentligen har blivit på sin spets. Väldigt sällan fin är Sami Saids språkligt sprakande debut, en rolig och allvarlig roman om minne, tillhörighet och identitet.
Författarfoto: Viktor Gårdsäter Författarfoto: Viktor Gårdsäter Omslagsfoton: © Getty Images Omslagsfoton: © Getty Images Omslag: PdeR Omslag: Nina Leino/PdeR®
ISBN 978-91-27-13354-9
®
9 789127 133549
NOK inbunden 160x234mm 25mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 85mm - 5mm Skärsmån CMYK
9lOGLJW VlOODQ ILQB+% LQGG
30
9DÅ´OGLJW VDÅ´OODQBLQODJDB LQGG
Jag gillar inte avsked. Det blir inte heller bättre av att ha andras avsked nära inpü. Man ser deras naturliga uppträdande, enkelheten, de müttfulla Ümhetsbetygelserna, med vilken självklarhet de behandlar situationen. Och sü ser man pü oss. Vi vet inte vad vi hüller pü med och vür osäkerhet skiner igenom. Jag och min far och min mor och min lillebror och min lillasyster och en konstlad fysisk närhet som vi annars brukar klara oss utan. RÜrelse som tyder pü att det ska bli en kram, tvärt avbrott, och jag skakar istället hand med min far. Han nickar till. Det betyder antagligen att jag har hans välsignelse. Min mor. Rättar till kragen pü min jacka. SkÜt om dig. HÜr av dig om du für problem. Ät regelbundet. Hon fÜrsÜker smyga in en femhundring i min jackficka. Jag tar ut sedeln. Nej, nej, hon trycker ned den igen. Var social. Presentera dig fÜr folk. Studier är inte det enda i livet. Var inte rädd. De kommer att tycka om dig. Min far. Lüt honom vara. Han är inte ett barn. Min bror. Ett slag pü min axel. Akta dig fÜr de hungriga hyenorna. Min lillasyster säger att det är skÜnt att bli av med mig. Mer plats üt henne. Vi bÜrjar fÜr tidigt. Mitt tüg avgür om en kvart. Detta samfÜrstünd varar aldrig sü länge. De rotar i min väska och kontrollerar min packning. Biljetten. Kläder. Handduk. Mobiltelefon. Laddare. Koran. Diskussion om det är nog och vad mer jag borde ha tagit med mig. De kommer pü mycket som jag inte har tänkt pü. Och de bredvid oss. Bara tvü personer. Lätthanterligt. En lüng omfamning. Ha det sü bra. Lycka till. Vi hÜrs. Lugnt och ordnat.
11
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Sü bÜrjar det. Helt obetydligt och sanslÜst att det eskalerar till ett gräl. Om min väska. Min bror lämnar Üver den till mig. Min mor säger till honom, du är stark, bär in den, och min lillasyster flikar in att om jag är vuxen nog att flytta är jag vuxen nog att bära min egen väska, och sü ska min far säga sitt, och sü min bror ocksü. Allting pü sin rätta plats. Jag stiger pü tüget. Jag tror inte att de märker det. Flytten har varit temat fÜr denna sommar. I ett har man varit pü mig. En intensiv sistaminuten-uppfostran vars budskap varit att jag absolut inte für Üverge det eritreanska och muslimska som är jag. Mina fÜräldrar var angelägna om att bestämma gränserna fÜr min person och süg ständigt tecken pü fÜrändring – negativt – och att jag inte fick ändra pü mig. Om jag av en händelse inte läste. VarfÜr? Vart har vür Noha tagit vägen? Om jag läste. Gudskelov. Vür son är tillbaka. När min lillasyster klagade pü den enformiga kosten, den lagades i inpräntningssyfte, svarade min mor; vi är eritreaner, vi äter eritreansk mat. Man ska inte skämmas fÜr den man är. De vinklade det jag sa och gjorde sü att det verkade som en vilja till att bli annorlunda, vilket gav dem ytterligare skäl att komma med fÜrmaningar. Jag funderade pü att sluta med mejeriprodukter fÜr att bli mera konsekvent och de protesterade. Du duger som du är. Härma inte dem. Du är eritrean. Vid Zemos rymningsfÜrsÜk, Zemo var min brors lÜvgroda, skällde de inte pü honom utan vände det till en poäng om min flytt. Att man inte kan rymma frün den man är. Zemo hade tre ben och hans flykt var dÜmd att misslyckas pü fÜrhand. Han kom inte längre än till vardagsrummet. Jag skickades till ett läger. Min far slängde broschyren pü sängen. Att vara ung muslim i väst. Arabisk text. Svensk text. Invävda i varandra. En person som fÜrefÜll ha det väldigt svürt. Flera personer i bakgrunden som verkade vara de som gjorde livet svürt fÜr honom. Mening som antydde att han var jag och att det fanns andra som mig. Jag tvivlade. Jag behÜvde
12
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
inte üka bort och omge mig med främlingar fÜr att fü reda pü hur jag har det. Men ingen frügade mig. Avgiften var redan betald. De hoppades pü vänner. Helst att jag skaffade kontakter i LinkÜping. Det är en inbjudan till fÜrfall att flytta och inte ha en gemenskap redo att ta Üver. Lägret hÜlls ute i skärgürden. Det var hela den vidlyftiga svenska produktionen med sol och korta regnskurar om vartannat, ändlÜsa mängder smÜrblommor, skog, rustika stugor och dyk i vatten frün brygga. Jag var väl inte begeistrad men det gick an. I icke-muslimska sammanhang lämnas jag i fred. Man sÜker inte umgänge och skräms bort av ett nej tack. Till och med innan. En blick räcker fÜr att vi ska fÜrstü varandra. Vür relation är begränsad till vad som är nÜdvändigt. Jag finns inte fÜr dem. I skolan var det jag och en tom bänk bredvid mig. Allra längst fram i hÜrnet. Där man inte ser och inte syns. Pü rasten var det aldrig nügon annan än mig pü biblioteket. FÜrst mÜrkhyad, och sedan ocksü muslim när det kom pü modet, innebar ett oÜverstigligt hinder. Ingen reflekterade Üver om jag behÜvde en vän. Jag var inte utanfÜr. Det fanns en annan potentiell grupp jag hÜrde hemma hos. Inte ensam utan med de andra, de som är som jag. Dessvärre existerar dessa mina likar. Med muslimer gäller det omvända. De antar automatiskt att vi har nügot gemensamt, och är jag fÜr mig själv känner de ett ansvar och fÜrbarmar sig Üver mig. Sü ingen avskildhet pü lägret. Det var vi och jämt tillsammans. När de hÜrde att jag skulle studera i LinkÜping, de gjorde ocksü stort väsen av flytten, upprepade de mina fÜräldrars varningar. Ändra inte pü dig. Du är du, som du är nu, vilket är bra, och glÜm aldrig det. De hade varit med fÜrut. Mina invändningar och vad jag trodde om mig saknade betydelse. Studentlivet var riskfyllt och skulle fÜrändra mig. Folk fÜre mig hade fÜrlorat sin tro. En gradvis fÜrvandling. Man märker den knappt. Isolering. Ingen familj och inga vänner. Ingen som kan püminna. Püverkan av osedligt samhälle. Ungdomen och
13
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
nyfikenheten. Man blir mottaglig fÜr frestelser. Bara prova, resonerar man. En güng far man inte illa av. VarfÜr ska jag vara den enda som inte har kul? Fester, droger och kvinnorna som tydligen ska kasta sig Üver en. Minns att profeten Muhammed sa, prisad vare den som motstür en kvinnas inviter. FÜr en man är det en bedrift. En av deltagarna hade själv pluggat och bott i korridor, ett kort tag. Han flydde till sina fÜräldrar inom en münad. Vartenda ord var sant, intygade han. Man tror att man kan undkomma och fokusera pü sina studier, men kvinnorna kastade sig verkligen Üver honom. De hade ingen heder. Ständigt kom de med skamliga fÜrslag. Även kvinnor han knappt kände pü sin kurs kunde komma och bjuda ut honom. Gü och fika kalllade de det. Eller ska vi studera ihop. Men han genomsküdade dem. Det var en pina. Han ljÜg och sa att han var fÜrlovad. Det hjälpte inte. En fin broder som du müste vara pü din vakt. I en svag stund blir man ett lätt byte fÜr dem. Ge inte efter, sa han. Var stark. Trots att det var ett ganska fÜrvirrande samtal, mycket tycks mig osannolikt, är jag orolig. Jag vill inte att det ska vara min framtid. Det lüter inte heller som jag och gür stick i stäv med mina erfarenheter. Sü har man definitivt inte betett sig fÜrut. Snarare tvärtom, och det är ju samma människor vi talar om. Som hon pü gymnasiet, grupparbete och en illvillig lärare som tvingade mig att ingü i en grupp som var stÜrre än en, hon som en dag passade pü att informera mig om vad hon ansüg om islam. Det var inte vad vi skulle diskutera men hon sa det ändü. Alltsü att det var en dülig religion och att hon inte kunde tänka sig att falla fÜr en muslim. Det var stÜrt omÜjligt. Aldrig att hon skulle gü med pü det. Hon och muslimer var fÜr olika. De ville en sak, huvudsakligen gÜra henne olycklig pü olika nedvärderande sätt, och hon strävade efter nügot helt annat. Hon var ute efter kärlek. Riktig kärlek. Jag hoppas att fler tänker som hon.
14
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Gnissel. Tüget bromsar in. Jag är framme. Det är lite brüttom, jag har tre timmar pü mig till uppropet. SÜker efter hüllplats. Väntar. Bussresa tar vid. En glimt av LinkÜping genom fÜnster. Städer är sig lika. I horisonten en lüngsmal byggnad, lüda pü toppen, som hÜjer sig Üver landskapet. Den passar inte in. Ryd Centrum. Av. Till hyresvärdens huvudkontor fÜr att hämta nyckel. Skylt leder mig dit. KÜ. Andra studenter kanske. Drygt trettio nummer kvar tills det är min tur. Jag medger att jag är nervÜs. Ska det verkligen hända nügot med mig? Kommer jag att brytas ned av studentlivet? Är jag sü banal? Jag vill vara mer. En hon tränger sig in pü bänken. Trycker sina kassar mot mig. Ursäkta. Ett totalt meningslÜst ursäkta. Hon üngrar sig inte. Hon är där hon är. Kassarna är där de är. Om hon pü allvar anser att hon gjort fel hade hon inte bett om ursäkt. Hon hade inte satt sig bredvid mig frün fÜrsta bÜrjan. Hon pütalar endast att hon är medveten om att hon trängt sig pü. Att hon inte är en sociopat. Hur är det bättre? Det är lugnande att min fÜrsta kontakt med kvinnorna i LinkÜping är fientlig. Det büdar gott. Nummer tvühundrasjuttiofyra. Det är jag. Utfyllnad av tystnad medan receptionist gräver i pappersbunt pü skrivbordet, inte hittar, och sedan skriver ut ett kontrakt. Han säger att de har haft en snurrig dag. Münga nya studenter som ska flytta in i sina lägenheter. Som jag. Vad jag ska läsa? Religion? Det tycker han lüter spännande. Har jag hÜrt talas om domkyrkan? Jag borde gü dit. Den är berÜmd fÜr sina mülningar. Okej, skriv under här och här. Jag für nycklar i ett kuvert och en vägbeskrivning. FÜrbi den stora parkeringen vid kÜpcentrumet. En grÜn container – rakt fram. HÜger när jag für syn pü tennisbanan. Mitthuset. LjusrÜd fasad. Bil och flak med mÜbler pü. Tvü personer bär in en soffa. Jag fastnar bakom dem. Vänligen ställ era cyklar utomhus. Vänligen limma inte fast flaskor i taket. Det finns fler vänliga uppmaningar. Flaska fastlimmad i taket. Glasskärvor pü golvet. En trappa upp. Nyckel ut ur kuvert. In. FÜrsta rummet till vänster.
15
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
9DÅ´OGLJW VDÅ´OODQBLQODJDB LQGG
En smal hall, ett par steg, och sen ett kvadratiskt rum. Min fÜrsta egna lägenhet. Vitt. Münga onÜdiga mÜbler. ÖverflÜd av stolar. En fütÜlj. Vad ska jag med en fütÜlj till? Ett skrivbord och ett annat lägre, runt bord. Tvü bokhyllor. Sängen knarrar när jag sätter mig pü den. En kort stund att tänka pü att jag är den siste i en lüng rad av hyresgäster och att det märks. Vind och grenar som slür mot fÜnstret. Fügel bor i trädet utanfÜr. Den landar pü fÜnsterbläcket. Pickar efter nügot. Jag betraktar den. Den stannar upp och betraktar mig. Jag hänger upp gardinerna. Ett brännmärke pü skrivbordet format som en cirkel. Hur har det uppstütt? Oidentifierbar missfärgning pü madrassen. Jag beslutar att jag inte behÜver fundera pü vad som hänt här fÜre mig. Mycket fÜrfärligt, mycket oanständigt fÜrmodar jag, men det hÜr till andras fÜrflutna. Rum är inte som oss människor. Man kan tvätta bort och täcka Üver. Jag ordnar resten av mina saker i hÜgar pü sängen. FÜrr var jag tvungen att klämma in mina kläder i en tredjedels garderob, nu har jag fyra garderober till mitt fÜrfogande trots att jag fortfarande har samma mängd kläder. Jag sprider ut. Skjortor pü en hylla. Byxan pü hyllan under. Pü en hylla har jag den svarta munktrÜjan. En güva frün min bror. Han sa att det kommer gynna mig att bära den. GÜra mig fräck. FÜr honom är det nügot positivt. Kläderna räcker ändü inte till fÜr hyllorna. Väskan i den tredje garderoben och den fjärde fÜrblir tom. Till kylsküp fÜr fÜrvaring av matpaket som mina fÜräldrar skickat med mig. KÜket är gemensamt. Det visste jag redan innan, men det är betydligt värre än jag befarat. Ligger i anslutning till ett rum
17
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
med teve och soffor. Ser ut som en samlingsplats. Lite panik vid tanken pü de olika, helt mÜjliga enligt vad jag hÜrt, ickeensamma situationer som kan uppstü. Hinner inte oroa mig mer. Nu müste jag hitta till universitetet. Upprop och introduktion. Person som inte är vür fÜreläsare lütsas vara vür fÜreläsare, nonsenspratar, och vi für reda pü att det är ett skämt och att hon är utsänd av religionsvetarnas studentfÜrening. De har fÜrberett aktiviteter fÜr oss. Guidad rundvandring. Lekar. Fika. Samlas och vara med varandra. Südant som man varnade mig fÜr, südant som jag ändü inte har fÜr avsikt att delta i, och sü säger hon välkomna, hoppas att ni kommer att trivas. Riktig fÜreläsare delar ut en enkät som jag fyller i pü rasten. Intetsägande svar pü intetsägande frügor. Vad har du fÜr fÜrväntningar pü utbildningen? Vad har du fÜr mül med dina studier? Efterüt, kÜ i kürhuset fÜr att hämta inbetalningskort till küravgiften. Annan kÜ längre bort vid monter som temporärt är bank fÜr att betala och fü stämplat kvitto, och ytterligare en kÜ pü institutionen fÜr att visa kvittot och bli registrerad pü kursen. Brev i postfacket frün küren. Hur har de hittat till mig? Frün LinkÜpings studenter som ser fram emot att träffa mig. Detta är vad deras fÜreningar har att erbjuda mig. Idrott. Konserter. Filmvisningar. Segelflygning. Massor. Jag slutar läsa innan jag ens kommit halvvägs. Pü omslaget, folkvimmel under diskoboll. Den välkomnande famnen av en tokig värld. Nügon annans namn pü min brevlüda. Han fÜre mig. Jag river loss en bit papper, skriver mitt namn pü, tar en Üverbliven tejpremsa och tejpar Üver. Det gür dagar utan att jag säger ett ord. Än sü länge inga spür av de püstüdda oemotstündliga frestelserna. Kvinnorna i korridoren har inte ens sagt hej. Jag fÜreställer mig att de müste säga hej fÜrst. Jag är i bakgrunden. Osynlig. Öra mot dÜrren. Kikar om nügon är i kÜket innan jag gür ut. Sätter det i system. Jag lär mig mina grannars tider. När de äter. När de sover. När de är utomhus. Ett par stycken ockuperar
18
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
allrummet pü kvällarna och tittar pü teve. En är risk fÜr mat nattetid. Fredagar och lÜrdagar är hopplÜsa. Dü finns ingen rim och reson. Jag anpassar mig till dem sü att vi inte mÜts. Jag är korridorens spÜke. Mina dagar gür inte att skilja üt. Vaknar vid sex, sju. BÜn, tandborstning och sü. Läser och skriver. Äter vid ett. Vanligtvis ingen annan som lagar mat dü. Mera läsa och skriva. Äter eventuellt igen mot natten om det är ledigt i kÜket. Med undantag fÜr fredagar och fredagsbÜn och obligatoriska fÜreläsningar. Jag tvivlar pü att det finns nügon som har det bättre än jag. Vissa smärre distraktioner fÜrekommer. Jag kan inte fÜrutse varje eventualitet. Distraherad av ljud som kan vara en person i rÜrelse tappar jag knäckebrÜdsmackan i en kastrull. Det är bara att kasta. Mina grannar lämnar kvar sina odiskade kÜksgerüd lite varstans och även om det hade varit diskat, hur ska jag kunna lita pü dem? Tänk om matpartikel finns kvar och ÜverfÜrs till mig? Det är sü vi fÜrhüller oss till varandra. Jag bÜjer mig ned, en rÜdbrun fläck i tumnagelstorlek pü handtaget till ugnen. Inte den enda. Jag petar i den med gaffel som inte är min. Fläcken lossnar omedelbart. Ganska talande fÜr hur städningen fungerar här. Kille i korridoren rycker upp dÜrr. Tjena mannen – jag är inte mannen – och även om det är en vänskaplig gest är den fÜrhastad och obehagligt närgüngen. Han berättar att det finns nügot som kallas veckans betjänt och att det är jag som är veckans betjänt. Har jag inte sett schemat? Sü se till att kasta soporna. Dessutom ska de anordna en middag och fest. FÜr att lära känna de nyinflyttade och fÜr att de nyinflyttade ska lära känna dem. Trots att jag stür där tvü pü natten fÜr att slippa bland annat just detta. Du har inte skrivit upp dig. Vi har olika fÜrslag pü datum. Välj ett som passar dig. Han pekar pü en lapp pü anslagstavlan. Pü anslagstavlan finns ocksü en världskarta frün fÜre 1993. Eritrea är inte med. Jag visar var det ligger. Pü Afrikas horn.
19
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Vid RÜda havet. Det är inte stort. Där gür gränsen. Hm, säger han. Ska du kryssa fÜr ett datum eller? Vilket i stort sett är det enda som händer den veckan. Det är ändü fÜr mycket. Jag lägger mig. Jag vaknar. Jag läser. Den där bekanta cykeln. Utan att bli stÜrd, bortsett frün att folk rÜker utanfÜr huset och rummet fylls av cigarettrÜk när jag Üppnar ventilationsluckan – jag stänger igen. Sü rüder man bot pü det mesta. Jag gür frün skrivbordet till antingen kÜket eller badrummet eller sängen. En güng sätter jag mig pü fütÜljen som variation. Arbetar pü en inlämningsuppgift. I kapitlet om islam stür det att det finns Üver en miljard muslimer och att de är väldigt olika. Vissa tror pü üteruppstündelse, andra inte. Vissa tror pü fred, andra pü krig. Helt klart skrivet av en icke-muslim. Om allting kan vara islam är ingenting islam. Vad är det som man menar ska fÜrändras? Kvinna i korridoren, jag rükar pü henne en güng. Jag och hon är pü väg ut samtidigt. Vem ska Üppna, hon eller jag, hon eller jag, och hennes arm snuddar vid mig. Det var obetänksamt av mig. Hon sa hej. Hon sa och gjorde inget mer än sü. Nüja, jag lämnar uppgiften i den kursansvariges fack. Till universitetsbiblioteket, fyller pü bokfÜrrüdet och sen hem. Mina fÜräldrar i telefon. Mest min mor. Hur mür du? Äter du ordentligt. Om du inte kommer ihüg att äta kan du sätta upp lappar som püminnelse. Hur gür det i skolan? Du sitter väl inte och läser hela tiden? Ta en promenad ibland. Din farfar är sjuk igen. Be en bÜn fÜr honom. Har du varit i moskÊn? Vi oroar oss inte fÜr dig, vi litar pü dig. Du är skÜtsam. Vad tycker du om din nya lägenhet? Trivs du? Att det är stÜkigt och Ülburkar och pizzakartonger i allrummet. Att det är lyhÜrt, och man hÜr vad som fÜrsiggür och att det fÜrsiggür südant som jag inte vill hÜra pü. Att det tycks som att jag har behov av ett vasst fÜremül och att jag inte har ett vasst fÜremül, biter pü mina naglar, kokar morÜtterna och skalar och skär dem med skeden, sliter upp fÜrpackningar med händerna, är det omÜjligt utan lüter jag det bero, och att
20
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
jag i slutändan ger mig och kÜper en kniv. Att jag finner fler spür av de fÜre mig i lägenheten. Att det är min tur att vara kÜksansvarig och jag som müste ta i kladdiga Ülburkar och avfall och skrubba bort smutsfläckar som funnits där i üratal. Killen i korridoren. Jag mÜter honom dü och dü. Han bor närmast kÜket, har oregelbundna vanor och är svürast att undvika. Med honom är det jämt en chock. Vi gür frün, sü här rent har det aldrig varit fÜrut, man kan rentav äta frün golvet, det är en dülig idÊ, till att han spontant berättar om sin erÜvring av kvinnan. Om jag haft en period dü allt har varit perfekt? Det är vad han har nu. Inte ett avslag. Inte en kväll utan. De sliter ut honom. Och det är mig han talar med och inte nügon av de andra och det verkar inte bekomma honom. Han är en magnet och kvinnorna . . . de attraheras av hans magnetism. De faller som furor fÜr hans raggningsknep. Han gür fram, snackar lite och sü är det klart. Karisma. Han har karisma. Och charm. Vad det än är de vill ha sü har han det. Han beskriver kvinnor kollektivt i gastronomiska termer. De är ett smÜrgüsbord och han bara tar fÜr sig sü mycket han orkar. Ett omdÜme om den kvinna som var igür, hennes fysiska attribut pü en skala frün ett till tio, hon var inte fulländad, men brud som brud eller hur? Ge mig fem, mannen. De väckte mig igür natt när de dunsade in i väggar. Gapskrattade. Spillde ut sprit som stank dagen efter och jag torkade upp. Jag ger honom fem. Jag kan hÜra min far säga, är det honom du ska bli som, och jag argumenterar emot. Nej, inte alls. Det lockar mig inte. Jag tänker att jag inte bor i ett hÜgt torn och att jag borde bo i ett hÜgt torn. En vallgrav med hajar i och pirayor och krokodiler och elektriska ülar. Ha en lüng pinne och peta ned de som tagit sig Üver och fÜrsÜker klättra upp. Jag och de, avstünd emellan, sü ska det vara fÜr man blir sämre av att vara bland dem. Det finns ocksü fÜrdelar. Jag slipper dela rum med skränande djur. Lukten är en klar fÜrbättring. Ingen som kan gräla
21
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
med mig. Det är tyst. FÜrr bodde jag och bror och syster i ett mindre rum. Sü det känns stort. Och mitt. Som jag bestämmer Üver. Ställer jag en bok pü bordet leder det inte till komplikationer. Jag für den inte kastad pü mig. Jag hittar den inte senare sÜndertrasad under sängen. Universitetsbiblioteket är närmare än det var i GÜteborg. Jag är där pü en halvtimme. Eritrea i bibliotekskatalogen ger tvühundrafemtioütta träffar. Jag har massor av tid till att läsa. Och sü für jag vara i fred. FÜrhüllandevis i fred.
22
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Emellanüt har vi obligatoriska fÜreläsningar, tillsammans med tentorna utgÜr de en lÜs rutin att knyta upp mitt liv kring. Universitet är rätt trevligt, man strävar efter att inte slÜsa tid. Det är fortfarande lite snigelfart, men tvü, tre lektioner i münaden är fullt uthärdligt. Det finns även mÜjligheter till fÜrstrÜelse. Man fÜrsvinner i de bakre raderna i hÜrsalarna, och det gür att ta med en bok att läsa. Till exempel exakt en bok om religiÜsa motsättningar i 1800-talets Eritrea. FÜreläsare ställer en früga. Gissa frün vilken urkund citatet kommer. Nügon? Inte räcka upp handen. Inte gÜra sig synlig. Om man vill kan man betrakta de andra studenterna. De ser ganska samma ut. Jag sitter kvar pü rasten. Läser vidare. Det finns sü mycket jag fortfarande inte vet om Eritrea. Jag har knappt skrapat pü ytan. En person stryker längs güngen. Han är pü väg üt fel hüll. Mitt hüll. Han är inne pü min rad. Vad gÜr han? Kanske har han ett ärende som inte rÜr mig. Verkar hÜgst troligt. Det finns münga mÜjligheter. Jag vägrar Ügonkontakt. Han ska hämta ett kvarglÜmt fÜremül. Men vad? Det finns inget här. Stanna. Inte längre än sü. Jag ignorerar honom, lütsas som jag inte upptäckt honom, med betoning pü lütsas. Han har en morbid bild pü sin t-shirt. Ett brinnande bilvrak utanfÜr en moskÊ, minareten har rasat ihop, likdelar, en liten flicka i blommig klänning har glassplitter i ansiktet och pü en mur stür det: This is everyday for us. Vilka är vi? Han är bredvid mig. Alldeles fÜr nära. Harklar sig. Hej. Salam. Vi skakar hand. Han heter Fredrik. Jag heter Noha. Presentation Üver. Sa han salam? Han undrar hur det är med mig? Om jag känner mig orolig? Vad? Jag fÜrstür inte vad han pratar om. Vem är han?
23
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Han slür sig ned alldeles bredvid mig. Det har tydligen hänt nügonting. Ett flertal bussar och tunnelbanetüg, mitt under rusningstrafik, har sprängts i en europeisk stad. DÜdssiffran steg igür till fyrtiotvü, varav fyra misstänks vara gärningsmännen själva. Bor du i en grotta eller? Det är Üverallt. Ja okej, vad har det med mig att gÜra? Är de skyldiga muslimer? Nej, inte muslimer, självmordsbombare! Om en kristen slür ihjäl nügon beskriver man det dü som ett kristet brott? Jag vet inte. Nej? Det är klart. Vi lever i ett fÜrljuget samhälle. Om det är en muslim är han alla muslimer, om det är en annan är det ett isolerat fall av galenskap. Fredrik säger att vi har det motigt i väst, han säger väst med ett bittert eftertryck. Sü som imamer brukar säga väst under sina predikningar. Som om det vore ett smutsigt ord. Och en sün här sak gÜr det bara värre, fortsätter han. Folk kommer att ta hämnd pü oskyldiga muslimer. HÜrde jag att de tänt eld pü en moskÊ igür? Du müste vara fÜrsiktig, säger han och reser sig. Rasten är slut. Lägger en hand pü min axel. Det var intressant att prata med mig fast jag knappt sa nügonting. Efter fÜreläsningen väntar han pü mig vid entrÊn. Med en chokladkaka i handen. TrÜja pü. Det stür en svordom pü den, fast tvü bokstäver är omkastade. Vi är tillbaka till att muslimer trakasseras. Campus bestür av en tjugo minuter lüng gata kantad av universitetsbyggnad A till K, och vi bÜrjar vür hemfärd i fel ända. Han beter sig som om jag inte borde anse att samtalet är besynnerligt. Han für syn pü ett kyssande par och suckar, vilket samhälle. Tecken pü att han umgüs med muslimer. Men jag gÜr ju inte det. Var har vi träffats? Tvü avbrott, ett redan vid entrÊn. Han kommer Üverens med folk om träff senare under eftermiddagen. UtanfÜr bokhandeln blir vi stoppade igen. Hej, hur är det? Vad gÜr du nufÜrtiden? Jag hüller mig avsides, nästan tillräckligt stort avstünd emellan oss fÜr att man ska fü fÜr sig att vi inte är i sällskap, jag känner honom ju inte ens. Fredrik säger urskuldande att det inte brukar vara sü här, och strax därefter ringer hans mobiltelefon, vilket han tycker är komiskt.
24
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
Sü – enligt en nypublicerad opinionsmätning, ranka vilka du avskyr mest, fick islam topplaceringen. Du är pü en sjunkande büt. Räddningsflotten rymmer si och sü münga och ni är en mer. Folk tar hellre med sig juden, zigenaren, den homosexuelle, journalisten och politikern. Pü araben sätter de blytyngder sü att han gür snabbare till botten. Antalet hatbrott mot muslimer har Ükat lavinartat. En hysteri som hüller pü att bli allmänt güngbar. Länder fÜrsÜker stifta lagar särskilt avsedda fÜr att fÜrsvüra utÜvningen av islam. FÜrbud mot slÜja, fÜrbud mot halalslakt, fÜrbud mot moskÊbyggen, fÜrbud mot äktenskap och snart blir det kanske fÜrbud mot att vara muslim. En smidig Üvergüng frün terrordüd genomfÜrda av, nej inte muslimer, självmordsbombare, till att Ümka sig Üver deras prekära situation. Han säger att man inte kan separera det ena frün det andra. VarfÜr blir människor självmordsbombare? Han vet. Det bÜrjar med att de ser sig omkring och inser att vi lever i en orättvis värld. Igen. Nu när han har fÜrklarat och det är rimligt och jag hänger med. Har jag personligen märkt av det Ükande hatet? Är jag rädd fÜr att man ska gÜra mig illa? Det var vad han syftade pü fÜrut. Fast han tycker inte att jag ska känna mig rädd. Det für jag inte. Jag müste stü pü mig. Jag fÜrtjänar att fü leva i lugn och ro och som jag behagar. Pü riktigt, universitetet är granne med ett stall, en golfbana och en kyrkogürd. NedfÜrsbacke, igenom en tunnel, till en stor väg, Fredrik säger att han borde svänga av här mot centrum men han fortsätter en bit till. Islam utmülas som terrorreligion, bla bla bla. Vi är vid nästa avfart. Skogsplätt som har ett namn. Rydskogen. Hej dü, och sü är han borta. Fredrik fÜrstür inte. Han müste se längre. Andra üret pü gymnasiet bytte jag klass, det fanns en kille där, väl etablerad som snillet utan att ha fÜrlorat sitt inflytande bland de mer populära elementen. Han var klassens stjärna. En plats som jag pü intet sätt gjorde ansprük pü men vi hamnade omedelbart pü kollisionskurs. KlassfÜrestündaren sa att det berodde
25
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
pü att jag utgjorde ett hot mot honom. Det var fullkomligt logiskt. Han hade hÜgre betyg än jag. Han hade kvinnorna och vännerna. Jag var hans naturliga rival. Det bÜrjade när jag fick ett par poäng mer än honom pü ett prov. Han hann inte plugga, klargjorde han, han hade varit med flickvännen igür, alltsü mitt minimalt bättre resultat berodde pü att jag saknade ett liv. Hur mycket jag än ansträngde mig i skolan, tillade han, skulle han ändü i slutändan vara den av oss som lyckades. Sen när det väl räknades, det prestigefyllda jobbet till honom. Sü skulle det bli. Jag tvivlade inte. Det var nog vür fÜrsta konversation, i matsalen, han och hans hantlangare, jag var en mullvad redan dü och hade ingen aning om vilka de var. Det rüdde han snabbt bot pü. Vi stÜtte ihop i korridoren och han pekade demonstrativt pü fÜrbipasserande kvinnor, de fÜredrog bänken där borta eller innehüllet i papperskorgen framfÜr mig. Inte ens om jag vore den sista mannen pü jorden. Han var fast fÜrvissad om att han hittat min Ümma punkt och upprepade fÜrolämpningen om och om igen. Naturligtvis varierade han sig. Ibland drog han fram en stackars hon. Kom igen, varfÜr blir ni inte ihop, tills de utbrast, aldrig i livet, Üver min dÜda kropp och om de var artiga sa de, nej, jag tror inte det. Han var bakslug. AvslÜjade sällan rakt ut vad han tyckte om mig. Lütsades ha goda intentioner eller vara nyfiken. Helst skapade han situationer, med publik, i vilka jag framstod som en düre, inte alls särskilt trevlig att ha att gÜra med, och jag kan inte püstü att jag bjÜd pü nügot tufft motstünd. Han kom sü smüningom till islam. Pü religionstimmarna konfronterade han mig med det ena vansinniga püstüendet efter det andra. Vad han än hävdade fÜrsvarade jag det. Sa han att islam var fÜr barnaga var jag ocksü fÜr det, och dessutom skulle kvinnan hüllas bakom lüs och bom, och samtliga illdüd som utfÜrts av muslimer var moraliskt riktiga och i enlighet med Guds vilja. Ett religionsarbete, i imaginära drÜmrepubliken Eritrea hade vi religiÜs polis som kontrollerade längden pü mäns skägg och kvinnors
26
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
klädsel. Vi hade offentliga steningar, lydde Koranen blint, inga halvmesyrer, hugg av handen är hugg av handen. Religionsläraren bekymrade sig nog fÜr att jag gav de andra en missvisande bild av islam och bjÜd in en imam att hülla i en lektion. Min bästa fiende hade fÜrberett sig väl, han resonerade sü att han genom att fÜrnedra imamen indirekt fÜrnedrade mig. Nügra frügor? Hela klassen var knäpptyst, de hoppades fü sluta tidigare, bortsett frün honom. Han bombarderade imamen med frügor. Var Aisha verkligen nio ür gammal när hon gifte sig med Muhammed? Har det funnits olika versioner av Koranen? Hur fÜrhüller du dig till kontroversen kring Muhammedaffischerna? En okänd grupp hängde upp teckningar pü en människokropp med grishuvud betitlade Muhammed. Vad jag anser om det, sa imamen. Muhammed var ingen gris? Utebliven reaktion. Igen. Ähm, vad händer om en muslim konverterar till en annan religion? Imamen funderade pü ett politiskt korrekt svar, ett sätt att antyda att dü var dü och nu är nu och samtidigt rädda resten av islam frün samma Üde. Jag tog saken i egna händer och berättade att man i Eritrea skär halsen av dem. Där tvekar man inte. Chop, chop. Vad jag faktiskt trodde eller inte trodde pü var irrelevant. Südana människor hittar alltid nügot att reta sig pü. Sü nügra dagar utan avbrott. En dag hinner jag läsa Üver femhundra sidor. Det är jag nÜjd med. Och sü fredag. Ger mig ut. Till moskÊn. Den liknar de flesta andra moskÊer jag har varit i. En oansenlig lokal i en nedgüngen fastighet. Pü utsidan, grütt, delvis trasig neonskylt, graffiti, inte nysprayad och längs väggen krossade tegelpannor. Bitar av taket som fallit ned. Pü insidan, lika slitet och hafsig dekoration. Nügra tavlor med glittrande kalligrafitext och en heltäckande illgrÜn matta. BÜneraderna markerade med maskeringstejp. Plakat som ber besÜkare att stänga av mobiltelefoner. Det är sü moskÊerna i Sverige brukar se ut. Muslimer tycker att det är sorgligt. De fantiserar om lyxiga skrytbyggen, gärna sü att man grips
27
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
av fÜrundran när man närmar sig, skyhÜgt i tak ska det ocksü vara, och de gÜr skillnad mellan riktiga moskÊer och källarmoskÊer. En sentimental inställning. Det är enbart en früga om estetik. Man finner moskÊerna i Sverige pü bakgator, i slumkvarter, bland organisationer med smü ekonomiska medel eller som vill hülla en lüg profil. I GÜteborg dÜk finska fÜreningens medlemmar upp redan mitt pü dagen med klirrande püsar och hejade glatt pü väg in. Framüt kvällen när alkoholen sinade ilsknade de till. De gav sig mest pü varandra. I värsta fall rükade man ut fÜr flygande spritflaskor. Där fanns kortlivade import- och exportfÜretag som drevs av beväpnade män med tatueringar. Man pratade med de männen pü egen risk. De lär ha knivskurit en person fÜr att de fann hans utseende stÜtande. Det framkom senare att droger süldes i trapphuset. Ingen hade varken hÜrt eller sett nügonting när polisen knackade pü. Ett rockband repade pü helgerna och ÜverrÜstade imamen, ingen sa ifrün. Man var rädd att bostadsvärden vid minsta klagomül skulle ta chansen att vräka dem. LinkÜpings moskÊ är inget undantag. I ett industriomrüde. Vägg i vägg med en korv- och mosrestaurang och Üvervüningen är en bingohall. Kruxet är att inte bli uppmärksammad, att inte skilja sig frün mängden, annars Üverfaller de mig. Frügar om jag är nyinflyttad. Utan din familj? Känner du ingen? Tycker synd om mig. Ska vi bryta fastan ihop? Vi har en fÜrening fÜr dig att vara social i. Har du tid att hjälpa till i helgen? Vi har bakat piroger üt dig. Vattnar du blommorna üt oss när vi är bortresta? Och deras missriktade känsla av samhÜrighet für mitt liv att spinna utom kontroll. Svagheten med gÜmma-sig-i-bakgrunden-metoden – Fredrik är här – är att den inte biter pü honom. Han vinkar. Bereder plats üt mig. Vad han gÜr här? Han är inte muslim. Inte än, fÜrklarar han. Det är pü güng. VarfÜr drar du dig undan? Han har minsann noterat att jag har ett krypin. I hÜrnet, bakom en pelare.
28
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
En man kommer in och hälsar. Fredrik fÜrsÜker sig pü att svara pü arabiska. Alhamdulillah, religiÜst uttryck fÜr jag mür bra, egentligen jag tackar Gud, fast han für det att lüta som nügot helt annat. Jag vet inte vad. En insekt som fastnat i halsen. Har du läst tidningarna de senaste dagarna? Uppsala moskÊ har tydligen varit pü tapeten. Ett praktexempel pü hans tes om muslimernas utsatta position. En nyhet som blüsts upp i kvällspressen fÜr att skrämma slag pü folk. Journalister har under hÜsten besÜkt Uppsala moskÊ, inkognito, och dokumenterat fredagspredikningarna. Inget utÜver det vanliga tycks det mig som, väst är ruttet, jihad, skrammel, skrammel. En skandal skriver tidningarna att det är. Imamen är häktad fÜr anstiftan till terrorism eller nügot liknande. Det svenska folket kräver hürdare tag. Nej till myndigheternas undfallenhet mot muslimer. Nolltolerans. 87 procent i en nätundersÜkning anser att islam borde bli mera reformvänligt. Politiker har fÜreslagit en svensk imamutbildning. FÜr att felet ligger hos de utländska imamerna. De saknar grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Muslimer som utbildats och växt upp i Sverige är att fÜredra. Som fÜrstür sig pü. Som är som jag. Vad ska det vara en garanti fÜr? Öppna Ügonen. Ser du inte vad det är som händer? Vi har media som varnar oss fÜr islam. Akta er, en jättefarlig religion. Sympatisera inte med dem. De är inte dina vänner. Man tolererar grÜvre och grÜvre inskränkningar av muslimers rättigheter. De är ändü nästan inte människor. Bind bjällror om deras halsar. De isoleras i ghetton och trakasseras. Imamer vügar inte längre tala om politik av rädsla fÜr repressalier. Man begär att muslimska organisationer oreserverat fÜrdÜmer vad man kallar terrorister. Inga analyser. Ingen fÜrstüelse. FÜrskjut dem bara. SÜndra och härska. Det är sü västvärlden blev utsugare nummer ett. Splittra infÜdingarna och de fÜrlorar fÜrmügan att effektivt fÜrsvara sig själva. Arabstaterna är redan pacificerade. Rensa undan de sista upproriska resterna och muslimerna kan fÜrgÜras utan besvär. Det är som när man
29
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
utrotar ohyra. FÜrst provar man mildare metoder. Man vill ju inte smutsa ned sina händer. Lägger ut fällor. Kniper de som vügar sticka ut sina huvuden. GÜr miljÜn ogästvänlig. Svälter ut. Innan man ger upp och ringer till en firma fÜr helsanering. Det är bÜrjan till slutet. FÜrintelsen. Kolonialism. MÜjligen ocksü civilisationskrig. Det gür inte att fü rätsida pü honom. Han är en rÜra. Vad sa du? Jag? Inget. Kan det inte ocksü vara sü att svenskarna lüngsamt hüller pü att anamma islam och att det är därfÜr de är sü tvära, dÜdsryckningar frün deras fÜrlegade självbild? Att de spionerar i moskÊer visar att de tar oss pü allvar. FÜr tio ür sedan hade de inte brytt sig. Se det som att hoppa ned i en isvak. Ganska uppfriskande va? Spännande? Men man är fast. Efter ett tag, smärta. Kroppen säger ifrün. Man fäktar vilt med armarna. Där är vi nu. Svenskarna är panikslagna. Det gÜr ont. Som att de inte klarar en sekund till. Och sü domnar kroppen av och de blir fÜr svaga fÜr att kämpa emot och somnar in. Vi har dem pü greppet. Det kommer att bli bättre. Fredrik ser pü mig med fÜrbarmande. Han har lyckats fü till den gudfruktiga utstrülningen. Vi flyttar oss till ett cafÊ. FredagsbÜnen är Üver och Fredrik har inte lust att gü hem. Inget väntar pü honom där. Reklam pü busskur, avklätt, iscensätter den hätska muslimska betraktelsen Üver staden. Och sü tror de att de är bättre än resten av världen! Är det inte hÜjden av dumhet? Han sparkar till en Ülburk. Jag blir sü fÜrbannad. Fy fan, vilka djur. Om folk utanfÜr Systembolaget. Man borde bränna ned skiten. Om Systembolaget. Fientliga blicken pü personer i genomgüende svart och med blek hy sü att de viker undan. Jag skulle vara besviken om jag vore dem, kolla vad vi har gjort med deras Sverige. Apropü att vi passerar ett äldre par. Vid Correns lokaler, en dagstidning, fÜrstasidor i skyltfÜnstret, bÜrjar Fredrik ropa. Fascister! Oss lurar ni inte! Ni hüller inte pü med nyheter! Han bultar pü skyltfÜnstret. Dra üt helvete! Kapitalister! Media och kapitalet sitter i . . . Han tycks vänta pü att nügot
30
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
annat ska ske. Pü att hans fullständigt naturligt verkande galenskap ska fü konsekvenser. Jag tror att vi protesterar men jag vet inte mot vad. En man ut genom dÜrren. Rundmagad, fläck pü skjortan, lite rÜd om kinderna, lite andfüdd. Fredrik, vad gÜr du här? Tänker du aldrig lägga av? Jag slutar inte fÜrrän ni slutar trycka lÜgner. Kan du inte gÜra nügot produktivt istället? Skriv en insändare om du är arg. Vi korrumperade journalister har arbeten att skÜta. Byt jobb dü. Är det pengarna? Är det pengarna? Man och Fredrik diskuterar fram och tillbaka, Fredrik vs media, media lite undflyende och gür inte in pü sakfrügor, är du färdig, kommer du hem till helgen, mormor och morfar är pü besÜk, tills mannen vänder sig mot mig. Vem är du? Det är min kompis. Noha. Han är muslim. Mannen fnyser och skakar pü huvudet, Fredrik, vad har du givit dig in i? VarfÜr kan du aldrig ägna dig üt nügot normalt? Fredrik. Vad fÜrsÜker han säga? Är jag, hans kompis, inte normal? Mannen. Äh, du fÜrstür vad jag menar. Det är just det Fredrik vet och man für inte behandla mig pü det viset och det tolererar vi inte. Vi. Iväg. Fredrik som säger att jag inte ska ta üt mig. Det var hans pappa och han är sün. Pü cafÊet finns bokstavligen hundratals tesorter, dü har jag ändü begränsat mig till te. Stans bredaste sortiment, ur en pratbubbla pü en pappfigur. Jag har ingen aning om vad namnen stür fÜr. De avslÜjar sällan nügot om innehüllet. Goda drÜmmar. Darjeeling. Chai. Betyder inte det te? Överväldigande. Blir fÜrvirrad av att läsa alla etiketter. Vad ska jag ha? Jag stannar upp kÜn. Fredriks favoritställe. Hit gür han och hans vänner ofta. Han har koll pü var vi ska sitta fÜr att fü vara i fred. Lüngt in. En trappa ned. Lügt i tak. Münga tända ljus. Min fÜrsta güng pü cafÊ. Jag har varit i avgränsade utrymmen med münga människor fÜrut, det är ganska mycket samma sak. Oljud. Det är lite musik. Det är lite slammer frün Üvervüningen. Det är ett par andra som vill vara avskilda som vi. Fredrik
31
9DĹ´OGLJW VDĹ´OODQBLQODJDB LQGG
SAMI SAID föddes 1979 i Keren, Eritrea och har vuxit upp på olika platser, bland annat Göteborg. Väldigt sällan fin är hans debutroman.
Anna och jag är tillsammans varje dag nu. Det finns inget normalt med det. Två förutsätter ansträngning, en Anna som trycker på, en mäktig katastrof som kastar om den naturliga ordningen. Vad vill hon mig? Kanske känner hon sig ensam. Vissa antydningar om att det är roligare med än utan. Eller är det ett skämt? På min bekostnad. Är jag ett experiment? Hennes uppsats i sociologi. Observation av eritrean/muslim. Det är möjligt att hon tycker synd om mig. Det förefaller sannolikt.
När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar med ett tydligt budskap: Skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim. Det börjar ändå ganska bra. Den första tiden håller sig Noha för sig själv. Han ägnar sig åt studier i religion och läser om Eritrea. På väggarna sitter lappar med uppmaningen ”Ät!”, men han gör det på udda tider för att undvika att stöta ihop med någon i korridoren. Det stilla livet varar dock inte länge. Utan förvarning dyker två personer upp i hans liv och punkterar hans självvalda isolering. Anna, bohemtjejen som han träffar på ett tåg, och Fredrik som konverterar till islam och blir Abdulnånting: de låter honom inte vara ifred och han tvingas ut ur sig själv. Inkräktarna vänder upp och ner på Nohas tillvaro, och när han efter farfaderns död reser tillbaka till Eritrea ställs frågorna om vem han egentligen har blivit på sin spets. Väldigt sällan fin är Sami Saids språkligt sprakande debut, en rolig och allvarlig roman om minne, tillhörighet och identitet.
Författarfoto: Viktor Gårdsäter Författarfoto: Viktor Gårdsäter Omslagsfoton: © Getty Images Omslagsfoton: © Getty Images Omslag: PdeR Omslag: Nina Leino/PdeR®
ISBN 978-91-27-13354-9
®
9 789127 133549
NOK inbunden 160x234mm 25mm rygg - vikmån 5mm - Flikar 85mm - 5mm Skärsmån CMYK
9lOGLJW VlOODQ ILQB+% LQGG
30