RUBEN NILSON SAML ADE VISOR HAL STR AD PROSA O C H G R I LJ E R A D D I K T
redaktion och urval LI H O FFS TRĂM
Förord
Boken du har i din hand Àr den första sedan 1947 med Rubens alla visor som finns i de tre första böckerna, Vanvördiga visor, VÄr vackra vÀrld och Balladen om Eken. Plus lite till. Jag Àr mest stolt över att kunna presentera nÄgra visor som Olle Adolphson har tonsatt samt nÄgra tonsÀttningar av CajsaStina à kerström, men med finns Àven andra nya och gamla tonsÀttningar. Förhoppningsvis kan en ny publik med nya förmÄgor ta till sig hans underfundiga texter. Till eftervÀrlden lÀmnade Ruben mÄnga lappar med dikter, noveller och visor, med noter och allt. NÄgra presenterar jag stolt i denna bok. Farfar gjorde Àven annat i livet. Han gick ut tidiga morgnar och mÄlade tavlor innan han fortsatte till sitt jobb som plÄtslagare. Han prövade olika tekniker, olja/masonit, olja/papp, stora temabilder som Visans födelse, etsningar, akvareller mm. Han mÄlade kubistiskt, naturtrogna landskap men Àven portrÀtt. NÀr första boken Vanvördiga visor kom ut 1935 lÀmnade Ruben sitt yrke som plÄtslagare. Nu var det konsten och musiken som gÀllde. Ruben
Marulk (Lophius piscatorius). Botten- och rovfisk. Ett bladlikt bihang i spetsen av frÀmsta strÄlen anvÀndes sÄsom lockbete för fiskar m m som utgöra marulkens föda.
Àr till exempel mannen bakom den 4,5 x 3 meter stora mÄlningen Arbetarrörelsens historia som hÀnger i ABF-husets kÀllarplan pÄ SveavÀgen i Stockholm. PÄ somrarna Äkte Ruben upp till HÀlsingland och andra stÀllen dÀr han bodde under lÀngre perioder och mÄlade omgivningarna. Hans ambitioner var nog att bli mer kÀnd för sitt mÄleri. Efter sig lÀmnade han otaliga mÄlningar, akvareller och stora rullar med mÄlningar pÄ papp. NÄgra av dem kan ni beskÄda i denna bok. De flesta har inte blivit visade innan. Ruben inspirerades av samtidens aktuella Àmnen nÀr han skrev sina texter och kunde vara ganska sarkastisk och drÀpande i sitt uttryckssÀtt. Vissa av dÄtidens gubbar avbildade han som fula fiskar, bland annat en viss kÀnd med mustasch. 1964 köpte Ruben torpet HögslÀtt vid vÀgs Ànde utanför Uppsala. HÀr bodde han tidvis utan el och vatten, nÀr han inte var pÄ Kanarieöarna, dit han Äkte under de senare Ären. 1971 kom han akut sjuk dÀrifrÄn, transporterades vidare till Karolinska sjukhuset dÀr han den 11 juli 1971 for bort frÄn vÄr vackra vÀrld, som han skrev i visan om Äkare Lundgrens begravning. Med förhoppning om att Àven en ny, ung publik ska ta sig an Rubens texter och titta pÄ hans bilder avslutar jag denna presentation. Njut! à rsta, februari 2016 Li Hoffström, barnbarn
Frans Ruben Isendorf Nilson â en kort historik 1893 den 7 februari föddes Ruben pĂ„ SkĂ„negatan 66 i Stockholm. Han var yngst av sex syskon. Rubens pappa Nils var möbelsnickare och hade firma vid Medborgarplatsen. Senare flyttade de till âHundsjuanâ, Birger Jarlsgatan 107, en etta över gĂ„rden. 1906 avslutade Ruben sin skolgĂ„ng i Ărby Folkskola och började dĂ€refter lĂ€ra sig till plĂ„tslagare hos sin bror Birger som hade plĂ„tslageri inne i stan. 1909 började han i aftonskola vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, eftersom mĂ„lning och teckning var hans stora intresse. TvĂ„ terminers konstnĂ€rlig utbildning hann han med innan den bistra ekonomiska situationen i familjen tvingade honom att sluta. 1914 trĂ€ffade han min farmor, Elsa Söderström. Hon hade en gitarr och lĂ€rde Ruben nĂ„gra ackord. 1915 ryckte Ruben motvilligt in i lumpen pĂ„ Göta Livgarde, 5:e kompaniet. Han protesterade genom att raka av sig allt hĂ„r, förutom en liten tofs baktill. Skrev en och annan visa som han sjöng pĂ„ fester, bland andra âAmerikabrevetâ, som Ă€r inspirerad av att en annan man var kĂ€r i farmor och ville ha över henne till Amerika, men det ville inte hon ⊠1915 föddes Ă ke, min farbror. Farmors mamma Litens Ingeborg frĂ„n Venjan tog hand om honom. 1918 öppnade Ruben plĂ„tslagerifirma pĂ„ Köpmangatan 57 i Ărebro. Ă kte dock till Stockholm och gifte sig med farmor Elsa i RĂ„dhuset i Stockholm till julafton. 11 augusti 1918 â⊠nĂ€r tyskarna fĂ„tt tillrĂ€ckligt pĂ„ skallen och Kajsers huvud ligger pĂ„ ett fat, dĂ„ kastar jag hela helvetet pĂ„ en godsvagn och Ă„ker till Eken. Och sedan kommer jag att strypa den djĂ€vul som uttalar namnet Ă âŠâ Skrivet i brev till farmor. SĂ„ blev det inte âŠ
1921 föddes Helge, min pappa, i Ărebro. Ruben skrev âTill konditorn pĂ„ Stora torgetâ, om att behöva jobba med annat Ă€n det man vill för att fĂ„ pengar till brödfödan. 1923 flyttade de Ă€ntligen tillbaka till Solgatan 1 i Hagalund. 1925 lödde Ruben och en kollega ihop zinkkistan om Hjalmar Branting efter hans död. Jag vĂ„gar pĂ„stĂ„ att han inte hade gjort samma jobb till en gubbe med annan partitillhörighet. 1931 stĂ€llde Ruben ut pĂ„ Liljevalchs â en av de fĂ„ gĂ„nger han stĂ€llde ut nĂ„gon av sina tavlor. 1934 â Gosse, du Ă€r ju bra! Ska du inte ge ut dina visor? â Jag tycker visorna Ă€r bra Ă€ndĂ„ ⊠Typiskt svar frĂ„n Ruben pĂ„ Vilhelm Mobergs frĂ„ga. 1935 gav Ruben ut Vanvördiga visor. Samma Ă„r flyttade han frĂ„n farmor och bosatte sig i Klarakvarteren i Stockholm. 1937 kom andra boken VĂ„r vackra vĂ€rld. 1947 kom den tredje boken Balladen om Eken. 1963 fick Ruben det allra första Ferlinpriset. 1964 köpte Ruben torpet HögslĂ€tt utanför Uppsala â han gillade enskildheten i skogen. 1971 kom han vĂ€ldigt sjuk hem frĂ„n Kanarieöarna, dit resan hade styrts under de senare Ă„ren. 11 juli dog Ruben, i Sundbyberg.
Li Hoffström, barnbarn
KĂ€llor: Ruben Nilson â visdiktaren, konstnĂ€ren, plĂ„tslagaren av Matts Heibel samt Li Hoffströms egna minnesbilder
18
ADAM OCH Adam och EVA Eva Ruben Nilson D
1. A
dam blev
Em
A7
ni
o hun
en
gam
mal man,
dra
tret
Em
â ald
i
li
vet
lev
A7
D
tio
Ă„r
A7
Slet
hÀr
â
hop
de
han
i
bland
D
pas det
för
slÄr.
D
i
jor
den
A7
rig gick
och
gick
an,
till
ma de
sin
A7
D
han
kra
nÄn
ann,
han
fru D
var gen
tle
man.
2. Han fick lĂ€ra veta hut, nĂ€r som han blev motad ut ifrĂ„n Edens gröna snĂ„r â hoppas ni förstĂ„r. Naken som en herrgĂ„rdsstut, uppĂ„ kroppen ej en klut, â Paradiset â en minut, sĂ„ var glĂ€djen slut. 3. Inga pengar, ingen mat, Adam han blev ganska flat, tĂ€nkte gĂ„ och drĂ€nka sej, â kan man tĂ€nka sej. Hungrig, arg och vild av hat, trött pĂ„ Evas gnĂ€ll och gnat vandra han till floden Phrat och hoppade i spat.
Copyright © Copyright © Notfabriken Music Publishing AB
Notfabriken
â ald
rig gick
han
till
nÄn
ann,
han
var gen
tle
man.
19
2. Han fick lĂ€ra veta hut, nĂ€r som han blev motad ut ifrĂ„n Edens gröna snĂ„r â hoppas ni förstĂ„r. Naken som en herrgĂ„rdsstut, uppĂ„ kroppen ej en klut, â Paradiset â en minut, sĂ„ var glĂ€djen slut. 3. Inga pengar, ingen mat, Adam han blev ganska flat, tĂ€nkte gĂ„ och drĂ€nka sej, â kan man tĂ€nka sej. Hungrig, arg och vild av hat, trött pĂ„ Evas gnĂ€ll och gnat vandra han till floden Phrat och hoppade i spat.
Copyright ©
4. Men meâsamma han blev blöt blev han rĂ€dd och modet tröt â floden djup och vattnet kallt, Adam gjorde halt. Eva satt vid strand och tjöt och i fingrarna sej snöt. Adam vĂ€nde om och skröt med hur fint han flöt. 5. Vederkvickt utav sitt bad klev han upp och sprang Ă„stad, sköt en björn, drog skinnet av och Ă„t Eva gav. Eva hon blev stolt och glad, slĂ€ngde bort sitt fikonblad, sattâ sej pĂ„ en sten och kvad om sin mans bravad. 6. Adam blev en gammal man, med sin Eva levde han niohundratrettio Ă„r â kors, vad tiden gĂ„r. Slet i jorden och gick an, jobbade sĂ„ svetten rann. Ja, den Adam, han var grann â lĂ€nge leve han!
Notfabriken
20
AMERIKABREV Amerikabrev Ruben Nilson C
1. Ja
nu
G7
ska
jag ri
ta hem
to you
ett
C
ta
la
om
hur wer
ters brev
ry well
ja
mÄr,
F
rÀtt lÀng
e sen,
D7
hop
te let
för
att
G7
C
Ă€r
li
you see,
som
ja
att
du
un
de
sÄ
ja
C
me pen
G7
pas
men
nan skrev, C
der stand
för
stÄr.
2. MĂ„nga dagar hava flytt sen dess jag for frĂ„n Swedens lann, men ja lövver dej Ă€nnu, my litle friend, Ă„ fastĂ€n du mej bedrog Ă„ skĂ€mde ut dej mĂ€ en ann, ska ja Ă€lska dej intou my bitter end. 3. Ja Ă€ frisk Ă„ kry te hĂ€lsan Ă„ ja harâet ganska bra, utan skryt Ă€ ja allready rĂ€tt sĂ„ rik, för ja tjĂ€nar ganska werry much mĂ€ daler varje da oppĂ„ Varner Jonsons Factorifabrik. 4. DĂ€ va sĂ„rglit som ja hörde att din fĂ€stman geck to hell, Ă„ att han blev killad utav en pistol, för han kom i brĂ„k mĂ€ dagos nĂ€r han geck i lann en kvĂ€ll â ja, sĂ„ gĂ„r de te i staden Liverpool. 5. DĂ€rför tĂ€nkte ja som sĂ„ att nĂ€r de gamla nu Ă€ glömt, att ja skulle ta Ă„ frĂ„ga dej Ă„ be att du tog Ă„ reste hit, för dĂ€ Ă€ drömmen som ja drömt, â Ă„ förĂ€xten kan du ta din unge mĂ€.
Copyright © Copyright © Notfabriken Music Publishing AB
Notfabriken
21
6. Men nu slutar ja Ä hoppas, att du tar Ä skriver hit fortast möjligt, Ä adressen min den À: Mister Charles P. Anderson 604 B Main Street, Person City, Indiana, U.S.A.
Amerikabrev skrev Ruben tidigt, antagligen redan under 1910-talet. Det var en hagalundare som hette Knut som tidigt var förĂ€lskad i Rubens blivande fru Elsa. Han reste till Amerika som sĂ„ mĂ„nga andra under de svĂ„ra Ă„ren och dĂ€rifrĂ„n skrev han till Elsa och försökte fĂ„ henne att komma över. Men Elsa ville inte. Elsas syster Astrid Söderström minns nĂ€r han kom hem igen till Hagalund: â Han utmĂ€rkte sig verkligen i Hagalund, sĂ€ger Astrid. Han hade ett brett lila band över höfterna, halmtak pĂ„ huvudet och skor med toppar lĂ€ngst fram pĂ„ tĂ„rna. Han var stilig. Friaren dog tidigt och Elsa och hennes systrar brukade skoja och sĂ€ga att Elsa skulle ha kunnat ha det bra som Ă€nka om hon valt amerikafararen. ur Ruben Nilson â visdiktaren, konstnĂ€ren, plĂ„tslagaren av Matts Heibel
Notfabriken
24
Anno 99 â I Ruben Nilson
Jag hade fĂ„tt tio stenkulor pĂ„ min namnsdag, de voro röda, gula och blĂ„ och alldeles nya. Jag var glad och stolt och gick ut pĂ„ gatan, kulorna rasslade i byxfickan nĂ€r jag grĂ€vde i den med handen, inom mig ekade min mammas ord: âGĂ„ inte och slarva bort dom nu!â Jag kramade dem mot varandra och kĂ€nde efter om det var hĂ„l i fickan och tog upp dem och rĂ€knade dem flera gĂ„nger. DĂ„ kom en stor pojke och ville att vi skulle spela, och sĂ„ spelade vi och han vann allihopa, bĂ„de de röda och de gula och de blĂ„. Sedan skrattade han Ă„t mig och gjorde narr av mig och talade om det för de andra pojkarna, och sĂ„ skrattade de allihopa Ă„t mig. Men jag gick upp i KörsbĂ€rshagen och grĂ€t och bad Gud om förlĂ„telse för det hade skolfröken lĂ€rt oss.
Copyright © Notfabriken Music Publishing AB
Notfabriken
25
Anno 99 â II Ruben Nilson
Nere pĂ„ TrĂ€skĂ€ngen gick en vit hĂ€st, solen sken ovanför hustaken och himlen var blĂ„. Oppe i berget stod skĂ€ggiga gubbar och knackade makadam eller drack brĂ€nnvin ur literbuteljer som blixtrade i solen, eller lĂ„g i grĂ€set och sjöng och skrĂ„lade tillsammans med tjocka tanter som stora folk kallade berglĂ€rkor. Jag arbetade vid groddammen och byggde stora bĂ„tar som seglade till Amerika dĂ€r morbror Kalle bor, det ligger lĂ„ngt bortanför Roslagsborg det vet jag, för morbror gick Ă„t det hĂ„llet nĂ€r han reste. BerglĂ€rkor â berglĂ€rkor â berglĂ€rkor, sĂ„ konstigt det lĂ€t, alldeles som namn pĂ„ en fĂ„gel. Jag lĂ€mnade mina amerikabĂ„tar och grodyngel och blodiglar och den vita hĂ€sten och smög mig upp i berget och tittade in i ett skjul som var byggt av skĂ„lvirke och sĂ€ckar och gammal plĂ„t. DĂ€rinne var en sĂ„n dĂ€r otĂ€ck gubbe och en berglĂ€rka, han hade kastat omkull henne pĂ„ golvet och höll pĂ„ att mörda henne. Jag skrek till och sprang dĂ€rifrĂ„n och den otĂ€cka gubben kom ut och svor och kastade sten efter mig, och berglĂ€rkan kom ocksĂ„ ut och skrattade Ă„t mig. Dom dĂ€r gubbarna Ă€r farliga â men den vita hĂ€sten Ă€r inte farlig, han duger att Ă€ta.
Copyright © Notfabriken Music Publishing AB
26
BALLADEN OM Eken EKEN Balladen om Ruben Nilson A
1. Man
D
le
skul
vÀl
to
na
en
A
sjuck
er
Men en
annâ
bal
om
lad
E
vÄ
ran
stad,
ja
om
vÄ
A
snack
a
lÄ
sĂ„ snyggt sĂ„ âre
i
de!
Vill ni
föl
A7
ran
stad?
ter sÄ dÀr
i
de
som om
vo
in
te
re tryckt. Men ge
E
ja
me
Bm
HĂ€r
kan ju
E
D
A
vÄ
stad!
B
A
bÀng
ran
vÄ
pÄ
en
E7
pro me nad
lÄng
stad,
i
A
E7
ran
hÀr
i
E
ken.
2. Vi lĂ„ssas vi trĂ€ffas en snarfager kvĂ€ll ve bĂ„tarna dĂ€r ve Grand Hotel, dĂ€r som nasarna becknar rabbel Ă„ snask, ja, Ă„ nyplockad mask, ett par spenn för en ask. HĂ€r e strömmens brus! VĂ„rat riskdagshus! Ă Norrbro, Rosenbad Ă„ en slottsfasad! De e vĂ„ran stad, ja Eken. 3. Sen flyger vi över till VĂ€sterbron. I dikt och ton ska man ta motion! Ser ni Stillot pĂ„ Ăn â Ă„ PĂ„lsundets strand! Gamla krokiga pilar Ă„ bĂ„tar pĂ„ land. Ă Norr MĂ€larstrand me ett lĂ„ngt, lĂ„ngt band utav lykter i rad! De e vĂ„ran stad! De e vĂ„ran stad, ja Eken.
Copyright © Copyright © Notfabriken Music Publishing AB
Notfabriken
27
4. Högt oppe pĂ„ FjĂ€llgatan harâom ett fik me bra musik Ă„ me fluktutkik över StassgĂ„rn Ă„ Saltsjöns svartblĂ„a vik. Ni förstĂ„r, de e vĂ„r! De e dröm Ă„ mystik! De e hus ve hus i ett skumraskljus â Ja, de gör en glad, de e vĂ„ran stad! De e vĂ„ran stad, ja Eken. 5. Ă skorvarna ligger med flagger pĂ„ svaj ve StassgĂ„rns kaj, ja ve StassgĂ„rns kaj, dĂ€r stĂ„r knallröda lyftkranar grant mot spat, ja, Ă„ Skeppsholmens grönska e spĂ€d som spenat. Gröna Lundens lamm far pĂ„ fĂ€rjan fram emot AllmĂ€nna GrĂ€nd. Ja, den e ju kĂ€nd hĂ€r i vĂ„ran stad, i Eken. 6. Men Eken e mera Ă€n utsikt Ă„ grant! Ja de e sant. Aldri likadant. De kan vara ett flyttlass pĂ„ Odenplan, eller snöslask Ă„ Julmarknad i Gamla Stan. Men de e nĂ„t mer, som man inte ser, ja, man vet inte vad! Som e vĂ„ran stad. Som e vĂ„ran stad! Ja, Eken.
Notfabriken
InnehÄll
Adam och Eva . . . . . . . . . . . . . 18
Duett i SmÄland . . . . . . . . . . . . . 66
Amerikabrev . . . . . . . . . . . . . . 20
Du sÄg pÄ mig . . . . . . . . . . . . . 69
Andjakten . . . . . . . . . . . . . . . . 22
En afton för lÀnge sen . . . . . . . . . . 68
Anno 99 â I . . . . . . . . . . . . . . . 24
En lÀrd man . . . . . . . . . . . . . . . 70
Anno 99 â II . . . . . . . . . . . . . . 25
En riddaresaga . . . . . . . . . . . . . 72
Balladen om Eken . . . . . . . . . . . . 26
Epilog . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
Begravningsentreprenörerna . . . . . . . 28
Epitafium . . . . . . . . . . . . . . . . 76
BergsprÀngardramatik . . . . . . . . . . 30
Ett livsverk . . . . . . . . . . . . . . . 78
Bileams Ă„sna . . . . . . . . . . . . . . 29
Farao och hans dotter . . . . . . . . . . 80
Busarna i Gamla stan . . . . . . . . . . 32
Ficktjuvens visa . . . . . . . . . . . . . 82
Columbus . . . . . . . . . . . . . . . . 34
Fimpen och tÀndstickan . . . . . . . . . 84
David och Goliat . . . . . . . . . . . . 33
FjÀrilen i Hagalund . . . . . . . . . . . 86
De stora eventyre . . . . . . . . . . . . 36
Fru Kristina . . . . . . . . . . . . . . . 75
Den farliga dansen . . . . . . . . . . . 38
Full tid . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
Den gamla Fordens klagan . . . . . . . 41
Förstadsromantik . . . . . . . . . . . . 90
Den gamla goda tiden . . . . . . . . . . 42
FörsvarsfrÄgan . . . . . . . . . . . . . 45
Den gamla stationsinspektoren . . . . . . 44
GesÀllvisa . . . . . . . . . . . . . . . 92
Den gröna ön . . . . . . . . . . . . . . 46
Guldfiskarna . . . . . . . . . . . . . . 95
Den matfriska vÄren . . . . . . . . . . . 48
GullgrÀvarliv . . . . . . . . . . . . . . 94
Den moderna döden . . . . . . . . . . 50
GĂ„rdsmusikanter . . . . . . . . . . . . 96
Den odödliga hÀsten . . . . . . . . . . 52
Hitlertysk paradmarsch . . . . . . . . . 98
Den okÀnde soldaten . . . . . . . . . . 54
Humlan och fjÀriln . . . . . . . . . . . 100
Den rysliga ungdomen . . . . . . . . . 57
Hyllning till stöveln . . . . . . . . . . . . 95
Den sanna sjömansvisan . . . . . . . . . 58
Höstmelodi . . . . . . . . . . . . . . 102
Den sanna tron . . . . . . . . . . . . . 56
I början . . . . . . . . . . . . . . . . 104
Den svenske mÀklaren
I skymningen . . . . . . . . . . . . . 105
Teodor Bengtséns resa till Bryssel . . . . 60
Idealen . . . . . . . . . . . . . . . . 106
Drömmen om eget hus . . . . . . . . . . 62
Illusion . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
Drömmen om Samarkand . . . . . . . . 64
Indianen LĂ„nga BĂ„gen . . . . . . . . . 108
Jag lÀngtar till Sibirien . . . . . . . . . 110
Sjukbesök . . . . . . . . . . . . . . . 155
Jakobs dröm . . . . . . . . . . . . . 112
Sjömansvalsen âOskarâ . . . . . . . .
Kemisk tvÀtt . . . . . . . . . . . . . . 114
Skuggsidan . . . . . . . . . . . . . . 160
Konrads hemkomst . . . . . . . . . . 116
Sol och vÄr . . . . . . . . . . . . . . 162
Kung Salomo . . . . . . . . . . . . . 117
SommarlÄt . . . . . . . . . . . . . . 164
Laban och hans döttrar . . . . . . . . 118
Sparvdansen . . . . . . . . . . . . . 166
Ljusreklam . . . . . . . . . . . . . . . 115
Spritfolkets sÄng . . . . . . . . . . . . 168
Midsommardans i fattighus . . . . . . 120
Staden . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Musslans monolog . . . . . . . . . .
122
Syndafloden . . . . . . . . . . . . . 170
Nattvandrarna . . . . . . . . . . . . 124
Tidningsrubrikerna . . . . . . . . . . 171
Ny dag . . . . . . . . . . . . . . . . 126
Till bröderna i Klara . . . . . . . . . . 172
NyÄrsskifte . . . . . . . . . . . . . . 125
Till konditorn pÄ Stora torget . . . . . . 174
Nödhamn . . . . . . . . . . . . . . . 128
Tipsvalsen eller 12 rÀtt . . . . . . . . . 178
Ombyte av tÄg . . . . . . . . . . . . 130
Tjyvarnas paradis . . . . . . . . . . . 177
Orsa kompani . . . . . . . . . . . . . 132
Tranedans . . . . . . . . . . . . . . . 180
Pettersson och plÄtslagaren
(L-Ă Andersson) 134
Trubaduren . . . . . . . . . . . . . . 182
Pettersson och plÄtslagaren
(O Adolphson)
136
TÀnk pÄ mig nÄn gÄng . . . . . . . . 184
138
Ungkarlsvisan . . . . . . . . . . . . . 186
PlÄtslagare Rasks bröllop . . . . . . . 140
Visan om murare Andersson . . . . . . 192
Poeten Pihl . . . . . . . . . . . . . . 142
Visa om vÄren (B. Sundblad) . . . . . . 188
Portvakten Göransson . . . . . . . . . 144
Visa om vÄren (T. Björk) . . . . . . . . 189
Positivhalaren . . . . . . . . . . . . . 143
VÄran allé . . . . . . . . . . . . . . . 190
Priffe . . . . . . . . . . . . . . . . . 131
VĂ„ran Ă„ . . . . . . . . . . . . . . .
Rallarevisa . . . . . . . . . . . . . . 146
VĂ„rpekoral . . . . . . . . . . . . . . 191
Riddaren och draken . . . . . . . . . 148
Ă kare Lundgrens begravning . . . . .
Rullgardinen . . . . . . . . . . . . . 150
Ănskevisa . . . . . . . . . . . . . . . 198
PlÄtslagaren . . . . . . . . . . . . .
Runristning . . . . . . . . . . . . . . 159 Röst ur leksakslÄdan . . . . . . . . . . 152 Sann berÀttelse ur livet . . . . . . . . . 154
156
195 196
Ruben Nilson (1893â1971) Ă€r en av vĂ„rt lands frĂ€msta visdiktare. Hans vistexter Ă€r bĂ„de underfundiga, humoristiska och inte sĂ€llan samhĂ€llskritiska. Ruben var Ă€ven bildkonstnĂ€r och karikatyrtecknare och deltog i olika utstĂ€llningar, bland annat pĂ„ Liljewalchs i början av 1930-talet. Ruben Nilson vĂ€xte upp i Stockholm och arbetade som plĂ„tslagare frĂ„n tretton Ă„rs Ă„lder och fram till 1935, dĂ„ han debuterade med vissamlingen Vanvördiga visor. Boken gjorde succĂ© och Ruben kunde nu Ă€gna sig pĂ„ heltid Ă„t konsten och musiken. I den hĂ€r boken har Rubens sondotter Li Hoffström sammanstĂ€llt mer Ă€n hundra av Rubens texter, de flesta tonsatta av honom sjĂ€lv â andra av Olle Adolphson, CajsaStina Ă kerström, Torgny Björk med flera. MĂ„nga av visorna Ă€r aldrig tidigare publicerade.
ISBN 978-91-88181-05-3
9 789188 181053