IS E
RUDBERG ■■
DEN FJARDE
OKTRINEN
DEN FJÄRDE DOKTRINEN
Tidigare utgivning i urval: Marianne Jidhoff: Ett litet snedsprång Två gånger är en vana Bara tre kan leka så Mellan fyra ögon När klockan slår fem På sex meters djup De sju som såg Åtta steg bakom Under nio nätter Tio grisar nere Elva änkors man Specialutgåva: Jidhoffs jul Kontrahenterna: Det första chiffret En andra allians Er tredje man
Den fjärde doktrinen Copyright © Denise Rudberg 2022 Utgiven av: Bookmark Förlag, Stockholm 2022 www.bookmarkforlag.se Omslag: Elina Grandin Tryck: ScandBook UAB, Litauen 2022 ISBN: 978-91-89393-49-3 Denna bok trycks på FSC®-märkt papper och är klimatkompenserad genom World Land Trust.
denise Rudberg Den fjärde doktrinen
Persongalleri Karlaplan 4. År 1938 genomförde Försvarsstaben en chifferkurs för kvinnliga studenter i Uppsala, och dessa kunde efter krigsutbrottet tjänstgöra som lottor. Försvarsstaben vände sig även till olika arbetsförmedlingar och skolor, till exempel Bar-Lock-institutet som var en vanlig utbildning för kvinnlig kontorspersonal på den tiden, och bad dem hänvisa kvinnor till Försvarsstaben. Man annonserade även efter arbetskraft, men i de fallen dolde sig FRA bakom olika signaturer av sekretesskäl. Det var vanligt på den tiden att platsannonser bara hade en signatur, till exempel Framtid14, och ingen annan information om arbetsgivaren. Det kan te sig konstigt idag att man skulle söka ett arbete där man inte visste för vem man skulle arbeta, men det var helt normalt om man tittar i platsannonser från fyrtiotalet. Den stora verksamheten på Karlaplan 4 (Karlbo) kom att bli den tyska G-skrivartrafiken. När operationen stod på sin höjdpunkt sysselsatte den 175 personer, varav mer än hälften var kvinnor. Totalt var det mellan 200 och 250 personer som hade sin arbetsplats på Karlbo under dess mest aktiva tid. En stor del av dessa arbetade dock skift, så alla befann sig inte på Karlbo samtidigt. Elisabeth Herrman jobbade tidigare som sekreterare på Flygstaben men i samband med att hon avslöjade oegentligheter 5
på avdelningen, rekryterades hon till Karlaplan 4. Hon bor kvar hos sina föräldrar på Birger Jarlsgatan 18 i väntan på giftermålet med sin nära vän Dinty, ett skenäktenskap i syfte att skänka de båda självständighet och frihet. Arne Herrman är Elisabeths äldre bror och anställd vid UD. Han har nyligen gift sig med Gullan och tillsammans med deras förstfödda bor paret kvar i Arne och Elisabeths föräldrahem. Arne är nära vän med Dinty. Gullan Herrman är Elisabeths väninna och gift med Elisabeths bror Arne. Jobbade före giftermålet på Flygstaben. Signe Jansson är anställd som hushållerska hos professor Svartström och är även dennes högra hand i arbetet på Karlaplan 4. Trots att Signe inte fått någon formell skolning är hon matematiskt begåvad med ett öga för avvikande detaljer, egenskaper som visat sig användbara i signalspaningen. Signe är uppväxt i Roslags-Kulla på en bondgård där hon tagit hand om sin döda systers son. Familjen vände Signe ryggen efter att hon avvisat svågerns frieri. Professor Nils Svartström har en professur i matematik och är anställd av försvaret för att leda arbetet på Karlaplan 4. Han var tidigare gift med skådespelerskan Vivian von Geijer men efter att han blev blind skilde de sig. Iris Lepik (född Mihailov) är en estnisk akademiker. Till följd av att nazisterna eftersökte hennes judiske man Rudolf Nauen, flydde Iris och hennes söner Josef och Jan till Sverige. Familjen hade kontakter i Sverige genom Iris svenska mor. På grund av sin matematiska skicklighet har Iris blivit den mest framstående kvinnan inom signalspaning på Karlaplan 4. 6
Josef Lepik är Iris och Rudolfs äldsta son. Han har haft svårt att komma över traumat med att fly till Sverige och har sociala svårigheter som kan resultera i utbrott och oro. Däremot har han avancerade kunskaper inom schack och har därav blivit professor Bremers skyddsling. Jan Lepik är Iris och Rudolfs yngre son. Hans biologiska pappa är familjevännen Karl-Fredrik Ritter – något han ännu inte vet om. Jan är sportig och social. Extra förtjust är han i Signe som ofta ser efter pojkarna och lagar god mat åt dem. Kati Mihailov är Iris tio år yngre syster som bor i Berlin. Hon är förlovad med en tysk flygkapten och har kontakter i det nazistiska partiets toppskikt. De ideologiska motsättningarna mellan systrarnas män har resulterat i en djup splittring mellan Kati och Iris. Ändock söker Kati regelbundet upp Iris i Stockholm av olika, oftast plågsamma, anledningar. Professor Arvid Bremer har en professur i matematik och är anställd på Karlaplan 4. Han uppträder ofta vresigt och lever för sitt yrke. Genom intresset för schack har han kommit Josef nära och därmed också Iris. På sistone har han börjat visa andra sidor av sin person. Nära vän till professor Svartström. Charles ”Dinty” Lagerman är Elisabeths fästman och ursprungligen nära vän till båda syskonen Herrman. Dintys föräldrar är mycket förmögna och bor för närvarande i New York där fadern sköter sina affärsverksamheter. I hans frånvaro måste Dinty ta ett större ansvar för affärerna på hemmaplan. Föreslog äktenskapet med Elisabeth för att ha en täckmantel för sin homosexualitet och möjliggöra ett modernt, självständigt liv för Elisabeth. 7
CG Nordengren är överste inom Flygvapnet. Änkeman och ensamstående med en liten dotter som hans mor hjälper till att ta hand om. Carl Munch är general i Flygvapnet. Han är gift med Vivian von Geijer med vilken han har två barn. Inledde 1940 en kort romans med Elisabeth och uppvaktar henne fortfarande när han känner för det. Vivian von Geijer var en framstående skådespelerska under trettiotalet. Tidigare gift med professor Nils Svartström men nu med Carl Munch. Ställer ofta till med scener under sociala sammankomster och har rykte om sig att dricka för mycket.
8
Elisabeth 13 november 1941
Mottagningen var belägen på Brahegatan strax innan Valhallavägen. En sköterska i kritvit dräkt och stärkt mössa nickade kort mot henne. – Hur kan jag hjälpa er? – Jag heter fru Lagerman och har en tid hos doktor Nevander. – Var så god och sitt så länge. Kappan kan ni hänga i tamburen. Elisabeth gjorde som hon blev tillsagd och satte sig sedan i en av fåtöljerna i det dunkla väntrummet. En svag doft av läkemedel och en känsla av allvar svepte över henne, som alltid när hon besökte en läkare. Ända sedan det inträffade hade hon undvikit att söka hjälp. In i det sista hade hon hoppats på att det på något mirakulöst vis skulle sköta sig självt. Att den där fläcken i underkläderna plötsligt skulle vara där en morgon. Men fläcken uteblev och när det nu passerat över fyra månader fanns det inte längre någon utväg. Givetvis var hon väl insatt i möjligheterna som fanns om man ville söka alternativa lösningar. Hon kände flera som valt den vägen, men visste också att det medföljde stora risker. ”Läkaren” som de flesta uppsökte för just det 9
ändamålet sades vara utbildad i USA, men många hade spekulerat i om det verkligen stämde. Under några veckor hade Elisabeth drömt fruktansvärda mardrömmar och lovat sig att om de inte upphörde skulle hon vara tvungen att uppsöka den ”läkaren”. Hon kunde inte utsätta sig för den hemska terror som barnet i hennes mage skapade inom henne. Men så över en natt lugnade allt ner sig. Mardrömmarna upphörde och hon fick sova om nätterna. Det gjorde att beslutet sköts upp. Eftersom hon inte tillät sig att älta den där natten som berövat henne en del av hennes liv, blev livet som växte i henne behandlat på samma vis. Det var som att hon vägrade acceptera något av det inträffade, liksom dess konsekvenser. – Fru Lagerman? En äldre herre med runda glasögon och en vit rock som spände över magen såg uppfordrande på henne. Elisabeth nickade. – Vänligen följ med mig. Doktor Nevander drog ner sina glasögon och läste bland sina papper. – Detta är ert första barn, fru Lagerman? – Det stämmer. – När skulle ni uppskatta att graviditeten blev till? Elisabeth svalde. – Fredagen den 18 juli. Doktor Nevander skrev i sin journal. – Och detta är ni säker på? – Helt säker. – Hur länge har ni varit gift? – Sedan i somras. Nevander reste sig och log. – Jag förstår. Då kan ni lägga er på britsen. Och er make, han gläds med er? 10
– Inte ännu. Han är på affärsresa och kommer förmodligen hem igen först på det nya året. – Då ska vi se. Om ni ligger alldeles stilla. Han förde ett trattliknande redskap mot hennes mage och lade sitt öra intill. Elisabeth höll andan. Efter vad som kändes som en evighet tog han bort tratten. – Allt låter normalt och med tanke på måttet på er mage skulle jag hålla det för troligt att er berättelse stämmer. Ni borde vara lite mer än fyra månader gången. Ungefär halvvägs igenom. Har ni känt av något de här månaderna? Illamående? Trötthet? – Jag har mått fruktansvärt illa. Och varit hemskt trött. Doktorn log och klappade henne på armen. – Såja, ni ska inte klaga. Inom bara några månader kommer ni att föräras en liten telning som kommer att uppta all er uppmärksamhet. En god mor ska bara glädjas åt att hon får uppleva den stora moderskärleken. Det är trots allt kvinnans kall. Er främsta uppgift här i livet är att ge liv. Elisabeth satte sig upp och log. – Ja för vad är man annars för sorts kvinna? Som önskar livet ur sitt barn? Doktor Nevander fnös och skakade på huvudet. – Sådana kvinnor har jag inget vackert namn för. Men nu till er fru Lagerman, jag kan glädja er med att er lilla telning bör nedkomma i mitten av april. Möjligen kan det dra ut några dagar eftersom det är första gången för er. I övrigt råder jag er att vila mycket och dricka juicer. Jag utgår från att ni inte arbetar eftersom det INTE är något jag rekommenderar en kvinna i ert tillstånd. Ni bör och ska ha som främsta mål att sätta ett friskt barn till världen. Beträffande illamåendet bör det gå över den närmaste tiden och annars får ni höra av er igen. Det finns nya tabletter att få mot det värsta. Ett riktmärke för er bör vara att när 11
magen stramar och fötterna svullnar så ska ni genast lägga er ner. Det är ett tecken på att krabaten där inne råder er till vila. Elisabeth lämnade mottagningen utan att ens säga adjö till den förnumstiga sköterskan som såg upp när hon passerade. Hon drämde igen dörren bakom sig och hoppades att tavlorna rasade från väggarna inne på doktor Nevanders mottagning.
12
Signe Signe stirrade på den svarta tavlan och försökte lyssna aktivt på vad magister Lernström förklarade. Siffrorna och de kemiska formlerna gled ihop och hur mycket hon än antecknade så begrep hon inte. Dessutom hade lektionen dragit ut på tiden, hon hade lovat Svartström att vara tillbaka på Karlaplan vid det här laget. Hon kisade mot tavlan, men lyckades inte få bilden skarp. – Fröken Jansson? Behöver jag påminna er om att er tentamen närmar sig och det ser inte ut som att ni koncentrerar er. Signe såg sig skamset omkring på de andra i klassrummet, de valde att inte möta hennes blick utan såg ner i sina bänkar. Signe var äldst bland eleverna och just magister Lernström hade redan under första veckan varit tydlig med vad han ansåg om att han tvingades undervisa ett tjänstehjon på sin anrika skola. Dessutom som privatist, hon hade hört honom säga till en annan magister att det inte var något annat än ”en skandal och skam för skolans rykte” och ”pärlor för svin”. – Nej magister Lernström, jag är medveten om att tentamen närmar sig. Men tack för att magistern påminde mig. Lernström fnös och stirrade på henne. – Jag skulle passa mig för att agera uppstudsigt i er situation, fröken Jansson. Signe spände blicken ner i bänken med blossande kinder. 13
– Jag ber om ursäkt, magistern, det var inte min mening. Resten av lektionen höll hon blicken i sin skrivbok och antecknade allt som sades. Det gjorde inte att hon begrep bättre, men hon iddes inte möta magisterns blick och kanske behöva utstå fler förnedrande förmaningar. När lektionen avslutades skyndade hon sig att ta stapeln med böcker med sig och rusade ut i korridoren. Hon slet åt sig sin kappa och drog ner mössan över lockarna men lyckades samtidigt tappa greppet om böckerna som föll i stengolvet med ett brak. Magister Lernström kom utrusande och stirrade på henne. – Vad är det som pågår? Klarar fröken Jansson inte ens av att hålla i böckerna. Eller kastade ni dem kanske rent av i marken med flit? Angående fröken Janssons uppförande tror jag det kan behövas en anmärkning till er arbetsgivare. Man skulle ju annars kunna tro att man kunde förvänta sig lite mer av en vuxen människa, men tydligen inte. Visst är det professor Svartström som ni har anställning hos? En mycket respekterad och framstående man som nog skulle bli tacksam att få veta hur illa hans tjänstehjon uppför sig. Lernström fnös varefter han skyndade tillbaka in i klassrummet. Signe märkte till sin förtret att tårarna rann nerför kinderna. Hon böjde sig ner för att samla ihop böckerna. En mjuk röst sa: – Bry er inte om honom, han är hemsk. En ond människa. Han är känd för att vara det. Signe såg upp och möttes av ett varmt leende. Det var flickan som satt på första raden och som Signe hört spåddes bli den yngsta kvinnliga eleven på skolan att ta studenten till sommaren. Flickan sträckte fram sin hand. – Marta heter jag, och jag vet ju att ni är Signe. Men vi kanske kan vara du med varandra? Och ta min hand så ska jag hjälpa er upp. Signe log. 14
– Tack. Marta sänkte rösten och fortsatte: – Jag tror att du och jag kan behöva varandra. Ingen av de andra flickorna i klassen vill tala med mig, de tycker att jag är en barnunge. Signe lyckades äntligen få ner böckerna i sin väska. Hon log. – Stämmer det att du bara är sexton år? – Inte riktigt, jag fyller först i nästa vecka. Den 22:a. Signe skrattade. – Så du är egentligen bara femton. Herrejistanes, vad gav de dig i gröten för att du skulle bli så klipsk? Marta fnissade. – Äsch, det är nog bara att jag har äldre bröder. – Det har jag också, men det hjälpte tydligen inte mig. Och stämmer det att du är den yngsta att ta studenten på skolan? – Kanske till och med i Stockholm. Men det låter jag vara osagt, mor vill inte att jag ska förhäva mig. Stämmer det att du är hushållerska hos en professor? – Ja, det stämmer. Och det är hans önskan att jag avlägger studentexamen, men jag kommer nog att göra honom besviken som det verkar. – Struntprat, jag har märkt att du är klipsk du med. Och låt dig inte slås ner av magister Lernström, han förklarade periodiska systemet på ett väldigt dåligt vis. Om du vill kan jag visa dig istället? – Jag vill inte vara till något besvär, jag förstår att du har fullt upp med dina egna studier. – Min pappa visade mig periodiska systemet när jag var åtta år, jag kommer lära dig på ett vips. Och jag har all tid i världen, mina bröder blir bara glada om jag inte är hemma och stör dem i deras studier. De läser både till läkare. Som far. Mor är rädd att jag ska göra detsamma. 15
– Varför? – För att om jag läser till doktor kommer jag att bli ogift, det är mors mardröm. Men egentligen vill jag inte vara läkare, jag vill helst läsa astronomi. Ska vi gå till kondiset på hörnet någon dag? Kanske imorgon när vi slutar tidigare? Jag har flera kuponger över så vi kan få oss en bakelse. Åtminstone en att dela på. Signe nickade. – Det låter fint. Tack för att du är så vänlig. Men jag måste tyvärr rusa nu, jag är alldeles gräsligt sen. Signe skyndade sig ner längs Kungsgatan och fick parera för att inte halka. Trottoaren var isig och det lätta snötäcket gjorde halkan förrädisk. Professor Svartström hade sagt att han skulle vänta på henne på Karlaplan, men hon var redan en timme senare än utlovat. Svartström var aldrig irriterad eller vresig mot henne, men det gjorde henne stressad att han behövde vänta på henne. Det var inte meningen att hon skulle vara honom till besvär. De senaste veckorna hade han dock uttryckt en tydlig irritation mot den nye chauffören. En trevlig och gladlynt personlighet, men som ringde sig sjuk titt som tätt och verkade allmänt lat. Signe hade tänkt föreslå att Tore, som under sommaren hjälpt dem på Skarpö, nog kunde vara lämplig för jobbet, men Försvarsstaben hade hunnit före och skickat en ny chaufför. Signe var inte heller så säker på att det var passande att hon kom med oombedda råd och tips.
16
Elisabeth Hon slet av sig kappan och slängde den på stolen. Öppnade upp koftan och gick mot fönstret. – Är det inte olidligt varmt härinne just idag? Det känns som att jag håller på att koka upp. Inga Kempe log mot henne. – Det var fröken Andersson som drog igång de extra radiatorerna och det blev en smula oreglerat. Elisabeth fnös och gläntade på fönstret, trots att det var strängt förbjudet. – Fröken Andersson, gör hon någonsin något rätt? Jag är uppriktigt trött på den människan. En harkling hördes från rummet intill och Inga Kempe och Elisabeth såg på varandra och nickade. Fröken Andersson hade hört Elisabeths hårda ord. Hon skyndade sig att stänga fönstret och krängde av sig koftan. – Så vad har hänt under förmiddagen? Några nya hot från Tyskland? Ryssland? Jag är så förbaskat trött på det här kriget att jag håller på att bli galen. Kan inte de där ilskna gubbarna bara låta bli att ha ihjäl mänskligheten? Inga fnissade. – I morse rasslade det in en rad meddelanden mellan tyska legationen i Oslo och i Berlin. Man antydde att mer manskap var på väg att skickas med tåg genom Sverige. – Igen? Norge kommer aldrig mer att vilja prata med oss när allt detta är över. 17
Inga gjorde en grimas. – Fast professor Svartström hävdade att de här soldaterna skickas för att placeras längs den norska gränsen mot Sverige. – Så vi låter tyska soldater fara genom vårt land för att de ska kunna ställa upp sig på norska gränsen och hota att invadera oss. Nu får det baske mig vara nog. Finns det ingen rakryggad karl i det här landets styre som sätter stopp för idiotierna. Tänk om det suttit kvinnor vid makten, då hade detta aldrig skett. Då klev fröken Andersson in i rummet. – Nu tror jag det är dags för fru Lagerman att dämpa tonen. Så talar inte en ung kvinna om våra förtroendevalda. Fru Lagerman ska inte tro sig veta bättre än våra beslutsfattare. Vet hut, fru Lagerman. Elisabeth stirrade på fröken Andersson och började sedan skratta. – Ja minsann fröken Andersson, jag ska veta hut. Tack för att ni påminde mig. Fröken Andersson tog ett kliv framåt och stirrade tillbaka på Elisabeth i ett par sekunder innan hon vände om och lämnade rummet. Elisabeth satte sig på sin stol och skakade på huvudet. Hon väste mellan tänderna till fröken Kempe: – En vacker dag kommer jag göra mig olycklig på den där kärringen. Inga Kempe satt tyst vid sitt skrivbord och försökte dölja en fnissning. Hon räckte över en pappershög till Elisabeth. – Här kan du läsa de senast inkomna meddelandena. Professor Bremer är förresten mycket bekymrad över att kodnyckeln för den elfte november fortfarande inte har kunnat forceras. Den dagens meddelande har inte kunnat avkodats genom vår forceringsapparat, vilket är mycket märkligt. Vi vet inte orsaken och Bremer har blivit ombedd att avkoda dem för hand med papper och penna. Något som 18
givetvis är mycket tidskrävande och frustrerande. Bremer har sprungit omkring här hela dagen som en osalig ande. – Var är han nu? – Professor Svartström sade åt honom att hålla sig inne på sitt arbetsrum eftersom han störde oss andra härute när han vankade av och an härinne. Elisabeth suckade och skakade på huvudet. – Är det inte det ena så är det det andra. Men låt se, vad är det vi har här då. En beställning på ammunition som tydligen ska skickas via Finska gränsen. Har vi sett flera order likt denna?
19
tr e k v in n o r
f jä r d e d e l e n i s e r ie n
En balansakt mellan liv och död nov ember 1941. Verksamheten för signalspaning utökas i takt med krigets utbredning över världen och de tre vännerna Iris, Signe och Elisabeth slits mellan privata och nationella intressen. Signe har äntligen fått chansen att studera och är fast besluten att inte göra professor Svartström besviken. Elisabeth är nygift men mer ensam än någonsin. Hennes make Dinty gör affärer i Polen och Elisabeth lämnas själv är en av vår tids mest uppskattade och lästa författare. Hon har skrivit över 30 böcker, som sålts i fler än 4 miljoner exemplar. Däribland Elegant crimeserien om Marianne Jidhoff och den historiska romansviten Kontrahenterna. Berättelsen om de kvinnliga signal spanarna Iris, Signe och Elisabeth i andra världskrigets Stockholm, hyllas av kritiker och läsare för den gedigna researchen om Sverige under 1940talet och för skildringen av kvinnliga livsöden under en avgörande historisk tidsperiod.
att bära ansvaret för parets representation i societeten – liksom en kvalfull hemlighet.
Flera meddelanden som avkodas på Karlaplan 4 pekar på att den svenska neutraliteten står ifrågasatt och Sveriges diplomatiska relationer balanserar på en skör tråd. När Iris blir bjuden till sin systers nazibröllop på Hotell Kaiserhof, kommenderas hon därför att genomföra den riskfyllda resan till Berlin.
ISBN 978-91-89393-49-3
omslag Elina Grandin | omslagsfoto Andersson, Svenska Dagbladet 1942, Stockholms stadsmuseum författarporträtt Kristian Pohl
9 789189
393493
den fjärde dok trinen
denise rudberg
denise rudberg
kontr ahenterna
ett krig
e n ko d at t k n äc k a
denise rudberg
den fjärde doktrinen Bookmark
Svartström trummade med fingertopparna mot skrivbordsskivan. – Vi måste skicka en varning. Men inte nu med detsamma, vi bör vänta några timmar. Annars finns risken att de kopplar vårt meddelande till det de själva skickat. Vi vet ju att alla telegram som skickas till Tyskland synas noga. – Så hur ska vi kunna varna dem? Oavsett vad vi skriver så kommer bara ett meddelande i sig väcka uppmärksamhet. Svartström drog händerna genom håret. – Framför allt måste vi avleda uppmärksamheten från Iris, hon är den mest utsatta i den här situationen. Signe suckade. – Jag litar inte heller på den där systern, ett litet ord från henne skulle innebära Iris död.