9789189393394 by Smakprov Media AB

SAGT OM SOFIE SARENBRANTS FÖRFATTARSKAP:

”Sarenbrant är en driven berättare, och bra på att fånga upp samtidsämnen.”

VEM ÄR DU BEREDD ATT DÖ FÖR?

DAGENS NYHETER

”Det är oerhört skickligt och effektivt berättat. Man kan inte sluta läsa.”

Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron.

SOFIE SARENBRANT debuterade 2010 och vann det prestigefulla priset Årets deckarförfattare 2019 och 2020. Den fängslande och samhällsaktuella serien om kriminalinspektör Emma Sköld har rönt stora framgångar. Böckerna har sålt i över 4 miljoner exemplar i 15 länder. Syndabocken, Mytomanen och Skyddsängeln blev årets mest lyssnade böcker på Storytel 2018, 2020 och 2021. Sofie Sarenbrant har också vunnit Stora E-bokspriset tre gånger.

En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn.

SJÄLSFRÄNDEN är den tionde fristående delen i den populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Sofie Sarenbrant väver på ett unikt sätt in aktuella och känsliga ämnen som självmord och filicid. Hur mycket är ett människoliv värt?

TV4 NYHETSMORGON

”Läskigt bra deckare.” AMELIA

”Rappt och rakt berättad historia som man måste läsa vidare i.” GOMORRON SVERIGE, SVT

”Spännande, rapp och underhållande.” GÖTEBORGS-POSTEN

”Njut av Sofie Sarenbrants tempo, den smarta dialogen och de kalla kårarna längs ryggen.” FEMINA DANMARK

”Spännande och välskrivet.” UPSALA NYA TIDNING

”Svensk samhällsdebatterande deckare av bästa snitt.” BIBLIOTEKSTJÄNST

”Riktigt smart intrig med delikat och oväntad upplösning.” NORRAN

@sofiesarenbrant facebook.com/sarenbrant

Författarfoto: Magnus Ragnvid | Omslag: Sanna Sporrong Omslagsbilder: Trevillion Images, Shutterstock Images

ISBN 978-91-89393-39-4

9 789189

393394

Av Sofie Sarenbrant har utgivits: Vecka 36 I stället för dig Vila i frid Andra andningen Visning pågår Avdelning 73 Tiggaren Bakom din rygg Syndabocken Skamvrån Mytomanen Skyddsängeln Munkavle

Bookmark Förlag www.bookmarkforlag.se själsfränden Copyright © Sofie Sarenbrant 2022 Bookmark Förlag, Stockholm 2022 Omslag: Sanna Sporrong Omslagsbild: Trevillion & Shutterstock Repro: JK Morris Production, Värnamo Tryck: ScandBook UAB, Litauen 2022 Denna bok trycks på FSC-märkt papper och är klimatkompenserad genom miljöprojekt, godkända enligt Gold Standard och FN:s klimatmål. isbn: 978-91-89393-39-4

Till Tommy

She found the colours to paint him where the world had left him gray Atticus

höstlöven singlar mot marken. Så vackert och sorgligt på samma gång. För det betyder att allt snart är dött. Det är bara en tidsfråga innan grenarna är lika nakna som jag känner mig. Det finns ett före och ett efter. Före, då allt var som vanligt. Efter, då jag har tvingats ifrågasätta allt. Omvärdera hela mitt liv. För ingenting visade sig vara sant. Jag har levt i en illusion. Var jag blind förut? Uppenbarligen. Eller också såg jag bara det jag ville se. En trivsam lösning. Nu är det för sent att ändra på något. Ingenting går att rädda längre. Jag har inte makten över mitt liv. Kan inte kontrollera ilskan. Inte förrän jag drevs mot vansinnet lärde jag känna mitt sanna jag. Den senaste tiden har jag gjort saker som jag aldrig i min vildaste fantasi kunde tro om mig själv. Är det mänskligt? Kanske, kanske inte. Jag anade inte att jag skulle ljuga för polisen. Eller ljuga för mig själv. Offer har fallit. Men inte bara det. Jag försökte stjäla det som inte längre tillhör mig.

MÅNDAG 3 OKTOBER

1 Stockholm breder ut sig som en kuliss med Stadshuset, Riddarholmen och Gamla stan i blickfånget. En slående utsikt, om det inte vore för den unga kvinnan som står på fel sida om räcket på Västerbron. Kriminalinspektör Emma Sköld försöker få kontakt med henne, utan framgång. Tänk om hon inte orkar klamra sig fast längre och tappar taget. Det får inte hända. Nyfikna människor har stannat till på gångbanan men trafiken rullar på som vanligt, eftersom inga andra poliser har hunnit fram än. ”Gör det inte.” Emma märker hur hennes desperata röst är på bristningsgränsen när hon vädjar till kvinnan. ”Snälla.” De mörkbruna ögonen framför henne är uppspärrade. Av förtvivlan eller skräck går inte att avgöra. Emma försöker förstå hur den unga tjejen hamnade här från första början. Hon ser ut att vara ungefär tjugofem år gammal. Kläderna är propra och rena, svarta jeans med pärlor på sidorna, och en tunn dunjacka i en dyrare prisklass. Det mörkbruna håret är välskött och naglarna målade i en blå ton, även om lacket släppt på vissa ställen. Inga synliga tecken på att det är en människa på samhällets botten som står där, med döden under sina fötter. En vindpust tar tag i kvinnans långa hår och Emma håller andan. Hur ska hon lyckas nå fram till henne? 13

själsfränden Tala henne tillrätta. Instinktivt vill Emma ta ett kliv närmare, men för mycket står på spel. En enda rörelse eller ett felaktigt ordval kan leda till en oåterkallelig katastrof. Emmas hjärta tickar som på en vettskrämd hare. Hon uppfattar ett blått sken fladdra i periferin. Äntligen kommer förstärkning. Sedan hör hon ett alltför bekant skärande ljud. Vilken jubelidiot startade sirenerna? Oväsendet pockar på uppmärksamhet, men framför allt kan det stressa kvinnan att ta ett förhastat beslut. Människan som Emma gör allt för att rädda. Någon som hon inte ens vet namnet på. Ambulanser och polisbilar är nu inom räckhåll både på och under bron. Området kommer att spärras av och trafiken omdirigeras. Men vad spelar det för roll? Det hjälper knappast den unga tjejen som inte vill leva längre. Allting hänger på Emma, hon som bara råkade vara i Hornstull i ett annat ärende och blev ombedd att åka till platsen. Och nu står hon här och försöker minnas något av fortbildningen i suicidprevention. Hon måste lyckas förmedla ett hopp. Skapa tillit, så att kvinnan börjar kommunicera med henne. Emma vågar inte släppa henne med blicken för en sekund. Ansiktet skriker av vanmakt. Varför hamnade du här? Ett enda steg från döden. Inte ett ord har kommit ur hennes mun, men nu hör Emma något. Ett gurglande läte. Emma ser vädjande på kvinnan. ”Får jag komma fram?” Det handlar bara om två meter, inte mer, men en kort huvudskakning ger svar nog. Emma kan inte chansa, det är inte hon som styr. 14

måndag 3 oktober Ödet ligger helt i kvinnans egna händer och det vet hon också om. Frågan är hur många minuter till hon kommer att orka hålla sig fast. Eller vill göra det. Ett plötsligt skrik får Emma att rycka till. En elektrisk våg skjuter genom kroppen. Den ljusa tonen går rakt in i hjärtat. Pådraget är enormt, allas fokus är riktat åt ett och samma håll. Men ingen säger ett knyst. Vrålet försvinner i ett eko. Förutom de blinkande blåljusen är allt stilla. Området har spärrats av och biltrafiken är stoppad i båda riktningarna. Emma anar polisens blåvita plastband i ögonvrån och hur alla står beredda. Och bara väntar. Kvinnan rör på fingrarna och Emma kippar efter luft. Betyder det att hon tänker släppa taget? Att det återstår sekunder innan hennes liv slocknar? Emma vill kasta sig fram och slita tag i henne, sätta stopp för katastrofen. Aldrig i sitt fyrtiofyraåriga liv har hon känt sig så maktlös. Det är bara ett räcke med flera tätt sittande vajrar som skiljer dem åt. En snabb manöver kan vara en utlösande faktor. I så fall kommer Emma att ligga sömnlös för resten av livet med synen av en kvinna som faller fritt tjugosex meter, rakt ner i Riddarfjärden. Och inte bara hon, utan även det lilla oskyldiga spädbarnet i hennes famn.

2 Pådraget på Västerbron har inte undgått någon på polishuset. Thomas ”Nyllet” Nyhlén klarar inte av att sitta kvar på utredningsenhetens stumma kontorsstol och invänta vidare besked. Han ser sig om i Lindbergs gamla rum. Att det skulle bli hans borg var surrealistiskt, men Nyllet har redan hunnit bli någorlunda varm i kläderna. Fast inombords sprids en isande kyla ända ut till porerna. Han stirrar på den flera år gamla internutredningen i handen. Den om honom. Vem har skickat den, och varför nu? Och hur har personen över huvud taget fått tag i en utskrift? Poststämplat i Södertälje, dessutom. Väldigt märkligt allting. Nyllet gömmer mappen i skrivbordslådan längst ner. Vrider om nyckeln. Hoppas att även minnet går att låsa in i mörkret. När ska Madeleine sluta spöka för honom? Kvinnan som blev besatt av honom och aldrig gav sig. Han vill inte tänka på henne mer. Nyllet tar sig mot bilen och kör de fem minuter det handlar om till platsen där tiden står stilla. Västerbron, eller självmordsbron, som vissa kallar den. Blåsten tilltar när han kliver ur bilen framför den generöst tilltagna avspärrningen på den trehundrafyrtio meter långa bågformade bron. För tio år sedan sattes ett extra skyddsräcke upp för att hindra fler deprimerade människor från att hoppa. Ändå har en kvinna lyckats ta sig över och klättrat hela 16

måndag 3 oktober vägen till mitten, med ett barn i famnen. En minst sagt overklig syn. Det som inte skulle kunna hända. Med egna ögon kan han se att hon står kvar, och han pustar ut. Det finns grader i helvetet. Uppmärksamheten dras mot bebisen, som är klädd i en mönstrad sparkdräkt med elefanter på. Luftrören drar ihop sig igen. Tankarna går genast till hans egen dotter. Lilla Elli. Som Emma är mamma till. Om det är någon som ska kunna lösa det här, är det just Emma. På håll ser han sin före detta flickväns ljusa hårsvall. Hon befinner sig några meter ifrån kvinnan som står fastklamrad med hårt knutna händer på andra sidan räcket. Blicken faller på bärselen som barnet sitter i. En dödsfälla. Den här kvinnan tänker ta med sig sitt barn ner i djupet. Utan att veta gissar han att kvinnan lider av en psykisk sjukdom, eller är drogpåverkad. Han kan inte komma på en bättre förklaring. Nyllet börjar röra sig närmare. Han knäpper jackan, men märker att kylan letar sig in ändå. Klockan är fem minuter i tolv, mitt på ljusa dagen. Lunchtid för många. Hans låda med chicken tikka masala står i kylskåpet på utredningsenheten och väntar. Nyllet konstaterar att arton minuter har passerat sedan första larmsamtalet nådde polisen: ”Jag ser en tjej som klättrar längs med räcket på Västerbron.” Sedan blev SOS Alarms växel nedringd. Nu när ambulanser och polisbilar kommit fram till platsen har stormen nog lugnat sig. Känslan är att det pågår en filminspelning mitt på bron, men det som händer 17

själsfränden är i allra högsta grad på riktigt. En kollega knackar honom på axeln. Deras blickar möts och båda skakar förfärat på huvudet, speglar sig i varandras rädsla. Nyllet kan inte bara stå här och se på, han måste ta reda på om han kan underlätta för Emma på något vis. ”Hej”, säger han till en ordningspolis vid avspärrningen och legitimerar sig. ”Jag går in.” Han kliver under bandet men tvekar. Är det här verkligen smart? Om han kommer fram kanske kvinnan känner sig trängd. Och tar ett ödesdigert beslut.

3 Det har gått upp för Emma att hon antingen kommer att kunna rädda båda, eller ingen. Hon kan inte se en rimlig mellanväg, hur skulle det gå till? Vinden tilltar och kvinnan håller på att tappa balansen. Bebisen, som tidigare sov djupt, skriker till ibland men kvinnan reagerar inte. Är det mamman eller en barnvakt? Emma ryser av tanken på att det kan vara någon som har tagit en annan persons bebis. Tänk om hon får kramp och faller? Då kan det vara över snabbare än hon hinner blinka. ”Emma?” Hon stelnar till av Nyllets röst. Han tänker väl inte komma fram? Det kan sabba allt. Hon väljer att ignorera honom och hoppas att han fattar att det betyder att han ska hålla sig undan. Hans närvaro kan stressa kvinnan. Men tiden tickar iväg och Emma måste göra framsteg innan det är för sent. Hon söker ögonkontakt med henne och talar så lugnt hon förmår: ”Eftersom vi inte känner varandra vet jag inte vad som har fått dig att tänka att det här är den enda utvägen. Men jag lovar dig att det finns hjälp att få, även om du inte tror det just nu. Förstår du?” Kvinnan svarar med en knappt hörbar suck. Alltså lyssnar hon. ”Vad heter du?” frågar Emma. Tystnaden överröstas av den aggressiva vinden. 19

själsfränden Kvinnan sneglar mot klockan på armen, som om hon hade en tid att passa. ”Vad heter din bebis?” ”Elise.” Ett rus går genom kroppen. Inte bara för att hon fick svar, utan även för att namnet är så likt hennes egen dotters. Men Emma kan inte tänka på Elli nu, då blir hon för distraherad. När det här är över ska hon krama om båda sina barn och tala om hur mycket hon älskar dem. ”Så du är flickans mamma?” En tår faller nerför kvinnans kind. ”Ja.” Det svaret gör Emma en aning lättad, men bara för en kort stund. ”Låt mig få hjälpa dig, Elise behöver sin mamma”, ber Emma och tar ett mikroskopiskt steg framåt. ”Okej?” Kvinnan reagerar genom att luta sig längre ut från räcket, så armarna blir raka. Ögonen är fyllda av fasa när hon tittar ner mot gapet. För en sekund tror Emma att kvinnan ska falla bakåt. ”Var försiktig”, bönfaller hon. ”Du förstår inte”, viskar kvinnan med en röst fylld av fruktan. Emma sväljer tungt. ”Men jag vill hjälpa dig. Kan du låta mig göra det?” Tårarna rullar nerför den unga mammans bleka kind och landar på bebisens huvud. ”Ingen kan rädda oss.” ”Jo, jag”, säger Emma och sträcker fram sin hand. Hon får inte hoppa, det är uteslutet. Inte med ett oskyldigt litet barn i famnen. Den synen kommer Emma inte kunna leva med. Det måste sluta väl. Hon gestikulerar åt Nyllet att backa undan. 20

måndag 3 oktober ”Kan du inte berätta för mig vad du heter?” frågar Emma. Hon vill få kvinnan att landa i verkligheten. Återkomma till livet här på jorden, förstå att det är här hon ska vara. Ingen annanstans. ”Sandra”, viskar hon med blicken på räcket. Kvinnan tittar långsamt upp. Där kom en liten öppning. Emma tar chansen. ”Förstår du vad som händer om du släpper taget?” Allt hon får till svar är två skrämda ögon. ”Då tar du din dotter med dig i döden.” Sandra börjar huttra och hacka tänder. ”Vill du verkligen det?” ”Jag har inget val.”

tolv månader före västerbron

Varje hjärtslag räknas. Hur kan människor argumentera emot den frasen? Varför är det kontroversiellt att förespråka varje barns rätt till liv? Sandra Bratt tittar på sina kolleger runt mötesbordet och låter slutligen blicken landa på chefen. Han kommer att gå genom rutan, det vet hon redan nu. Med den karisman kan han väcka liv i de döda, vilket på sätt och vis också är deras vision. Det finns många oskyldiga offer som måste få upprättelse. ”It’s happening”, utbrister han till alla runt bordet och byter till svenska. ”Snart talar vi till hela befolkningen. Vi kommer att kliva rakt in i deras vardagsrum en vanlig tacos fredag och skaka om deras skeva människosyn. Finally!” Så typiskt Brian Whitley att tona ner sin egen betydelse. Det är inte vi som ska sitta i tv-soffan inför två miljoner tittare, utan han. Men Sandra bara ler och nickar. Det är svårt att slita blicken från honom. Hans amerikanska påbrå är knappast till hans nackdel. Tvärtom, det klär honom vansinnigt bra. Rak hållning, blå ögon och kortklippt frisyr med snedbena. Alltid välklädd, oftast i koboltblå kostym. Det hade han första gången hon såg honom också. Sandra satt i publikhavet och lyssnade på varje stavelse som kom ur hans mun. Först med viss skepsis, som snabbt övergick i fascination. Han har förmågan att förmedla ett budskap, han är född ledare. 22

Själv trivs Sandra bäst i skuggan, där hon kan göra enorm nytta utan att för den delen behöva stå i rampljuset. En som jobbar i det fördolda men ändå besitter en stor makt tack vare sitt viktiga bakgrundsarbete. Hennes högkänsliga hjärna passar inte heller för en scen med starkt ljussken. Sandra är mer slagkraftig vid tangentbordet, och har skrivandets gåva att tacka för sin framgång. Det var inte någon självklarhet för henne vad hon skulle bli. Kanske journalist eller författare, men inte något inom marknadsföring och pr. Det hade hon inte trott, särskilt inte när hon kom hit som assistent. Däremot hade Sandra länge vetat att hon ville göra skillnad. Engagera sig i samhällsfrågor och bidra till att förbättra världen. Värna om allas rätt till liv. I synnerhet utsatta barn som inte kan föra sin egen talan. Hon begriper inte att deras budskap kan uppfattas som så konstigt att medierna länge valde att frysa ut Brian i debatter. Alla måste ha rätt att få uttrycka sin åsikt, men det har varit en uppförsbacke ända från start. När Sandra började var det Brians medgrundare Manfred som stod för pr-arbetet. Men hans förfrågningar till media fick inget gehör, och när det såg som mörkast ut kom hon in i bilden och tog successivt över medieansvaret. Kanske beror det på att hon är kvinna med en mjukare framtoning än Manfred, för plötsligt förändrades gensvaret. Sandra har svårt att ge sig själv beröm, men hon märkte snabbt att små stigar ledde till större vägar. Responsen var god. Men det som hände idag är ett sällan skådat genombrott. Från ingenstans svängde redaktionen på Sveriges Television och meddelade nu på eftermiddagen att det finns en lucka i fredagens talkshow. Sandra vet inte varför, eller om hon egentligen kan ta åt sig äran för det, men nu har de ett datum 23

för inspelningen. Redan på onsdag. En stor seger för hela teamet, som sliter hårt. Och inte bara för dem, utan även för alla ofödda barn. Det är många känslor i omlopp. Hon sneglar mot Manfred som ler stelt. Är han avundsjuk? Klart att han har svårt att släppa på garden. Men Manfreds nedtonade optimism tycks inte bekomma Brian. Han dunkar honom kärvänligt på axeln, eller är det ett tjuvnyp? ”Nu händer det, mannen”, säger Brian. ”Det vi har strävat efter så länge.” Mötet avslutas och Sandra bubblar av äkta glädje och upprymdhet. Tänk att lilla hon lyckades med det till synes omöjliga. Efteråt tar Brian henne bestämt åt sidan med ett mystiskt leende. ”Vi måste fira ikväll”, säger han med alldeles lagom mycket brytning. Hon föreslår Operakällaren som fått sig ett ansiktslyft. ”Fint ska det vara”, säger han belåtet. Det tar hon som ett ja. Sandra går in på sitt kontor och tittar på affischerna. Det är Brian överallt. Hans kritvita, jämna tandrad och hans positiva budskap: Älska livet, välj livet.

4 Nyllet backar tillbaka som en hund med svansen mellan benen. I rådande krisläge tar han inte avvisandet personligt. Han litar på Emmas kompetens, särskilt med tanke på att hon har varit väldigt engagerad i suicid prevention. Självmordsrelaterade ärenden upptar en stor del av polisens arbete, ungefär fyrtio ingripanden om dagen runt om i landet. En sorglig siffra. Låt detta fall sluta väl. Något får kvinnan att tveka. Nyllet kan inte räkna ut vad. Om hon hade bestämt sig borde hon väl ha hoppat? Men hon befinner sig i ingenmansland, mitt emellan livet och döden. Vågar hon inte eller missbedömer han situationen? Tänk om hon är en dramaqueen. Skamset slår han bort den hypotesen. Vem ställer sig på en bro med ett litet barn bara för att få uppmärksamhet? Nej, det finns inga förmildrande omständigheter för ett sådant agerande. Han lyfter blicken. Stadens silhuett ligger framför honom med Kungsholmens fasader på ena sidan och Söders höjder på den andra. Det lugna vattnet nedanför. Stilla, men ack så förrädiskt. Nyllet ser Elli för sin inre syn. Flickan som han kommer att göra allt för att skydda. Hur kan en förälder tänka precis tvärtom? Det förbryllar honom att tjejen på bron ser ut att vara 25

själsfränden vem som helst. Nyllet kan inte för sitt liv begripa vad det hela kan handla om. Hennes blick är stissig, men annat vore konstigt när hon står med ett spädbarn och balanserar på ett broräcke högt ovanför vattnet. Tystnaden övergår till ett sorl runt omkring. Småprat. Omgivningen har släppt på de värsta spänningarna. Hittills har det ju gått bra. De kanske också resonerar som han, att hon redan borde ha släppt taget om hon hade velat det. Att den här hemska stunden kommer att sluta i solsken, trots allt. Himlen ger inga sådana antydningar, molnen släpper inte igenom något ljus. Nyllets tankar vandrar. Om kvinnan hoppar kommer kritiken mot polisens insats inte vara nådig. Ett avgrundsdjupt vrål får varenda cell att frysa.

5 Sandra återfår balansen och hennes skrik tystnar. Det bruna håret landar över hennes axlar och det lilla barnet i selen gråter skrämt. Emma håller på att tappa fattningen. Hjärtat skaver i bröstkorgen och pulsen skenar. Det var nära ögat. ”Snälla, du får inte. Du måste lyssna på mig!” Emma lockar tillbaka hennes uppmärksamhet. ”Jag ser att du är rädd”, konstaterar Emma och sträcker fram sin hand. ”Låt mig få hjälpa dig. Du kan få beskydd om det är någon som skrämt dig till det här.” Huden under Sandras ena öga börjar rycka okontrollerat. Armarna skakar och benen darrar. Hur länge till ska hon orka? Vinden har bitit tag i hennes kinder. ”Det går inte”, svarar Sandra tyst. Ett enormt framsteg att hon fortsätter att kommunicera. ”Tänk på Elise”, säger Emma. ”Det är ju det jag gör.” Vreden är svår att trycka undan när hon hör vad Sandra säger. Emma får ta ett djupt andetag för att behålla lugnet och inte skrika åt henne att skärpa sig. Sandra måste vara mer världsfrånvänd än hon ger sken av. Mycket sjukare än Emma förstått. Tala lugnt, påminner hon sig om. ”Hur kan det vara bäst för ett barn att dö?” ”Du fattar inte.” 27

själsfränden ”Ingen ska kunna skada er”, säger Emma. ”Jag kommer se till att du får all hjälp du behöver om du är beredd att lita på mig. Skyddad identitet, ny adress, rubbet.” Svetten får det att krypa över hela kroppen. En gäll kvinnoröst bryter igenom sorlet. ”Jävla psykfall! Om du hoppar så är du en barnamörderska, och kom inte …” Rösten tystnar tvärt, någon måste ha lagt en hand över hennes mun. Men Sandra hörde och slår skamset ner blicken. En kamera smattrar i bakgrunden och en drönare kommer åkande ovanifrån. Emma känner ett djupt förakt för människor som har vigt sina liv åt att dokumentera andras tragedier. Sandra vinglar till. ”Jag gör bara det som är bäst för min dotter.” ”Nej”, svarar Emma bestämt, hon kan inte längre hålla tillbaka ilskan. ”Elise har inte valt det här. Om du ger henne till mig, garanterar jag att hon hamnar i säkerhet. Okej?” Hon använder flickans namn för att det ska gå in i Sandras medvetande vad hon är på väg att göra mot sitt barn. En livs levande flicka på bara några månader. Sandra börjar fingra osäkert på bärselens ena fäste. Bebisen knyter ena näven. Emma tittar på broräckets täta vajrar. Säkerhetsstaketet som sattes upp för att förhindra självmord, men som nu har motsatt effekt. Den som ångrar sig blir svårare att rädda. Kan hon ens överlämna barnet genom den trånga öppningen? Emma kommer att behöva en avbitartång. Hon vänder sig om. Nyllet står en bit bort och hon formar fingrarna till en sax och pekar på räcket. ”Lova att ta hand om henne …” Sandra kommer av sig. Hörde hon rätt? 28

måndag 3 oktober ”Ja, det är klart jag gör.” ”Du alltså, ingen annan”, förtydligar Sandra. ”Hon måste stanna hos dig … som är polis. Det är hennes enda chans.” Emma tvekar inte en sekund. ”Jag svär på det.” Vad som helst som får Sandra att ge henne barnet. ”Men Elise vill helst ha sin mamma”, försöker Emma. ”Min kollega kommer fram nu, jag behöver ta emot ett verktyg för att klippa av vajern. Okej?” Sandra nickar. Har hon kapitulerat? Ett nytt sken glimrar till i hennes blick, ett slags lugn. Emma vill inte ta ut något i förskott men den omedelbara glädjen som träffar henne är svår att dölja. Försiktigt vrider Emma på huvudet och ger Nyllet klartecken, en tumme upp. Tack och lov håller han ett verktyg i handen. Emma tar emot avbitartången och viskar: ”Fokusera på mamman, så håller jag koll på barnet.” Nyllet bekräftar med en kort nickning. Hon har aldrig sett honom så skärrad förut. Hon går några steg mot räcket och börjar klippa. Runt flera av vajrarna sitter det svart tejp. De har redan blivit lagade en gång. Någon annan har alltså stått på exakt samma plats, på fel sida om räcket. Ett hjärtformat hänglås dinglar till och Emma klipper vajern och fångar det röda låset i handen. Sedan hjälper hon Sandra att öppna bärselen. Den lilla flickans ansikte drar ihop sig i en ledsen grimas. Det vrider sig i bröstkorgen när Emma förstår hur lite som behövs för att överlämningen ska gå fruktansvärt fel. Hon klarar inte av att fullfölja tanken och intalar sig att hon om någon bör stå stadigt. Det pirrar ända ut i fingerspetsarna och hon får svindel. Nyllet finns alldeles bakom henne, beredd att ingripa. Han måste få tag i Sandra för att hindra henne från att hoppa. 29

själsfränden Emma sträcker sina darrande händer genom öppningen i räcket och lirkar fram den gråtande flickan ur den uppknäppta bärselen. Samtidigt tar Nyllet det sista klivet fram som krävs för att kunna nå Sandra. ”Jag har henne”, säger Emma. Lättnaden lägger sig som bomull runt hjärtat. I samma sekund ser hon Nyllets fingertoppar snudda vid Sandras händer. ”Nej”, skriker han förfärat. Emma tittar mot platsen där Sandra nyss stod. Det är tomt, bara de trasiga vajrarna som dinglar. Hon förstår först inte, förvirringen är total. Hur kunde hon bara försvinna? Hjärnan vill inte koppla. Sedan hör hon det, ljudet av hopplöshet och förtvivlan. Den hårda smällen i vattnet nedanför. Och så blir det alldeles tyst.

serien om emma sköld vila i frid En känd skådespelerska hittas medvetslös på ett spa-hotell och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Kriminalinspektör Emma Sköld kopplas in på fallet. Kommer hon hitta mördaren innan fler personer måste sätta livet till? andra andningen Startskottet har gått för det årliga Stockholm Marathon. Emma Sköld finns på plats för att heja på sin syster Josefin. Plötsligt påträffas en kvinna livlös, och det råder inga tvivel om att hon har bragts om livet. Finns det en mördare bland löparna? visning pågår Morgonen efter en husvisning i Bromma hittas pappan i familjen mördad. När fler mord sker i samband med visningar blir det Emma Skölds uppgift att ta reda på vad som egentligen pågår i det välbärgade bostadsområdet.

avdelning 73 Emma Sköld vaknar upp på sjukhuset efter fem månader i koma. Hon försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott begåtts. Men varför skulle någon vilja göra henne illa? tiggaren Tiggare i Stockholm faller offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Det finns en person som kan stoppa morden och avslöja sammansvärjningen. Men hon måste göra allt för att stanna i det fördolda.

syndabocken Ett mord på en tonårspojke skakar idyllen i Bromma och allt pekar på ett villainbrott som har gått snett. Fast besluten att lösa fallet tar Emma Sköld saken i egna händer och försätter därmed sig själv och andra i livsfara. skamvrån En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och inväntar tåget. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Kommer deras liv gå att rädda? Det är upp till Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent.

mytomanen En pojke hittas död vid ett motionsspår i Bromma. Hans kropp är illa tilltygad och en mordutredning med Emma Sköld i spetsen tillsätts. Vilka kan hon egentligen lita på? Ibland är sanningen för svår att uttala.

skyddsängeln Sju månader har gått sedan Emma Skölds kollega försvann spårlöst. På ett övergivet mentalsjukhus hittas en man mördad. När Emma får reda på hans identitet blir hon besatt av att lösa fallet.

själsfränden En kvinna balanserar på fel sida om räcket på Västerbron. Hur ska Emma hindra henne från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även hennes spädbarn.