Flyga med tranor
Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se e-mail: info@parlanforlag.se
© Margareta Juhlin och Pärlan Förlag Titel: Flyga med tranor Författare: Margareta Juhlin Omslag och illustrationer: © Margareta Juhlin Tryckt av Dardedze Holografija i Lettland, 2021 ISBN: 978-91-89169-33-3
Flyga med tranor Margareta Juhlin
Hej! Jag heter Ali.
Välkommen hem till mig! Här bor jag och min familj i en liten by i Afghanistan. Vårt hus ser ut som alla andra hus i byn. Bakom huset finns köksträdgården. Hela vår tomt är omgiven av en mur, som liksom huset är gjord av lera och halm. Här innanför muren springer hönsen fritt omkring. Min syster Mitra har till uppgift att vakta tuppen och hönorna, som ibland försöker smita in bland mammas grönsaksodlingar. Då blir mamma både ledsen och arg, eftersom hon ska sälja löken, salladen och kikärtorna på marknaden. Vi har också två getter som är mitt ansvar när de ska ut på bete. Att vara vallpojke kan bli ensamt och långtråkigt. Mitra får därför gärna hjälpa till med att driva getterna uppför bergssluttningen. Där växer det sly, grönt gräs och buskar, vars löv och grenar getterna älskar att knapra på.
4
Afghanistan är ett land som ligger långt borta i Asien. Det är krig i mitt land, och jag kan därför känna oro i magen när flygplan plötsligt dyker upp på himlen. Flygplanens mullrande ljud får mig att tänka på kriget. Alla mammor, pappor och barn i Afghanistan är trötta på de ständiga krigen och längtar efter fred. FN-soldater från flera olika länder har försökt skapa fred i vårt land. Till och med krigsherrarna är trötta på allt krigande, som nu har varat i 40 år. Vi pojkar måste vara försiktiga när vi flyger drake, jagar vildhundar eller vallar getter utanför byn. Mitra, som tycker om att plocka blommor, måste också vara på sin vakt, eftersom farliga minor kan ligga gömda bland blommorna i gräset.
5
Här är hela min familj samlad. Vi sitter alltid på golvet när vi äter. Det känns inte alls konstigt för oss som är vana vid det. Måltiden består av ris, lammgryta, naan, sylt, yoghurt och te. Vi dricker te flera gånger varje dag. Naan är ett bröd som vi använder att fånga upp maten med i stället för kniv och gaffel. Yoghurten tillverkar mamma av mjölk från våra getter.
6
Den allra viktigaste personen i vår familj är nog mamma Aisha. Hon finns alltid där för oss barn. Mamma tvättar och lappar våra trasiga kläder. Hon städar och lagar jättegod mat. Hon mjölkar getterna och matar hönsen. Mamma Aisha är flitig från tidig morgon till sena kvällen. Pappa Mansur odlar meloner och rotfrukter som han säljer på marknaden. På så vis får familjen pengar till att köpa ris och mjöl och annat nödvändigt. Just nu ser pappa bekymrad ut. Jag vet inte vad han tänker på. Kanske oroar han sig över att det inte har regnat på länge? Farmor Saba bor också med oss. Hon är nog väldigt gammal, för hon är rynkig och krokig. Farmor är familjens sagoberättare. Hon är som en bok fylld med spännande sagor som aldrig tar slut. Ibland kan farmor Sabas sagor bli riktigt läskiga. Det gillar jag, men min lillasyster blir rädd. Mamma tycker inte om att farmor skrämmer Mitra med sina kusliga berättelser. Min lillasyster Mitra är snäll, men barnslig och gnällig ibland. Då orkar jag inte vara med henne utan vill i stället flyga drake eller jaga vildhundar tillsammans med byns pojkar. Ibland leker vi pojkar krig. Fast det tycker inte mamma och pappa om.
7
Flyga drake
Det bästa jag vet är att flyga drake. När talibanerna kom till vår by förbjöd de oss pojkar att flyga drake, men nu är det tillåtet igen. Jag älskar att se när min drake lyfter högt upp mot den blå himmeln. Mitra får bara titta på, eftersom hon är flicka och alldeles för liten för att flyga drake. Det gör ont i handen när linan, som draken är fäst vid, matas ut. Linan är gjord av glas och kan därför skära djupt in i händerna. Men en drakflygare måste tåla lite ont!
8
Min lillasyster Mitra fick inte ha sin fina docka när talibanerna bestämde över vår by. Mitra var jätteledsen och grät över dockan, som hade hår och kunde blunda. Då gjorde vår mamma en ny docka åt henne av en strumpa. Strumpdockan heter Aliya, men är inte särskilt fin. Mitra har i stället blivit vän med hönan Ara, som följer efter henne vart hon än går. Hönan Ara har blivit tam och Mitra älskar sin lilla höna. Mamma har förbjudit hönan Ara att komma in i köket, men ibland smiter hon in genom dörren ändå. Mamma måste då jaga ut den ouppfostrade hönan innan den hinner bajsa på golvet. Ibland smyger Ara in till Mitra när vi lagt oss på kvällen. Hon sover sen under filten bredvid Mitra hela natten, ända tills mamma vaknar och upptäcker den förbjudna nattgästen. Då far Ara ut genom dörren med ett fasligt flaxande och kacklande.
9