UPPDRAG DJURRÄDDNING
FÖRGIFTNINGEN
Mari Bister
Fรถrgiftningen
Fler böcker av Mari Bister utgivna på Idus förlag: Djurdeckarna – Katthemsäventyret, 2017
Djurdeckarna – Gräsandsäventyret, 2018 Djurdeckarna – Hundäventyret, 2020
Förgiftningen Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mari Bister Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2020 ISBN: 978-91-89147-46-1
UPPDRAG DJURRÄDDNING
FÖRGIFTNINGEN Mari Bister
KAPITEL 1 KALAS
– Sitt Bruno! ropar Amanda när han glatt hoppar upp och slickar Lisa på handen. – Hej kompis, säger Axel och böjer sig ner för att klappa honom. – Han är helt hoppig och glad, säger Amanda. Han vet nog att han ska ha kalas. Ni kan väl stanna? Vi ska precis fika. Amanda pekar på det dukade trädgårdsbordet. Hennes pappa Anders kommer ut ur huset bärande på en stor gräddtårta. – Kom in! ropar han och vinkar. Vi behöver hjälp att äta upp. Tårtan blev lite stor. – Som vanligt, viskar Amanda. – Vi skulle egentligen hem. Vi har varit på innebandyträning, säger Axel. – Fast gå hem kan vi väl lika gärna göra senare, efter tårtan, funderar Lisa. – Då går jag väl nu, mumlar Jonas tveksamt. 7
– Klart att du också kan stanna. Bruno älskar gäster. Pappa också. Och han bits inte. Jag lovar! – Bruno eller Anders? säger Lisa och ler. – Ingen av dem. Men han kanske försöker slicka ihjäl dig. Bruno alltså. Inte pappa. Jonas ler när Bruno börjar leka med hans skosnören. – Kom igen nu! Vi har tårta så att det räcker till både kompisar och kompisars kompisar. Och till halva Ekeby nästan. – Okej då. Om du är säker på att det går bra. – Så klart! – Varför har ni kalas förresten? Fyller Bruno år? frågar Jonas. – Vi vet inte riktigt när han fyller år. Han har inte bott hos oss hela sitt liv. Hans första familj ville inte ha honom längre när han blev sjuk. De lämnade honom i en bur på trappan hos Maria. Hos veterinären alltså, säger Amanda och tittar på Jonas. Jonas nickar. – De hade skrivit en lapp också om att Maria skulle göra så att han somnade för alltid. – Men så hemskt! säger Jonas. Vad hände sedan? – Ingen hittade familjen fast både Maria och polisen letade. Ingen kände igen honom heller så han hade nog inte bott i Ekeby innan. Maria vägrade att avliva 8
en så fin hund som faktiskt bara behövde en operation och lite medicin. När Bruno var nästan frisk igen träffades vi för första gången och sedan fick han flytta hit. Så vi firar dagen när han flyttade hit i stället för hans födelsedag. Det var idag för två år sedan. – Min katt Simmåns blev också lämnad, säger Jonas och stryker Bruno över ryggen. Han bodde hos en annan familj när han var liten men de flyttade och lämnade kvar honom. Han satt utanför deras stuga länge, länge och väntade på dem. – Oj! säger Amanda. Vad hände sedan? – Jessika som har katthemmet hittade honom. Då var han smal, hungrig och sjuk. Han bodde på katthemmet ett tag men trivdes inte med de andra katterna. Jessika frågade mamma om vi ville ha honom och det ville vi. Han är min bästa kompis. – Tur att de fick flytta till er, säger Lisa. Det är inte alla djur som har sån tur. – Vi har också haft tur, säger Amanda. Bruno är världens finaste. – Simmåns också, säger Jonas. – Fast nu är det nog dags för tårta, säger Lisa.
9
KAPITEL 2
SJUKA DJUR Nästa dag är Axel och Lisa ute och går i Ekeby och bestämmer sig för att se om Jonas är hemma. När de är nästan framme vid hans hus ser de honom komma ut på trappan med något i handen. Han smäller igen dörren och skyndar sig mot garaget. Axel och Lisa börjar springa för att hinna ikapp honom. – Hej Jonas! ropar Lisa och vinkar när de kommer inrusande i trädgården. Sedan tvärstannar hon. I handen håller Jonas en kattbur. Genom gallret ser de Simmåns ligga hoprullad på en röd filt. Lisa böjer sig ner och pratar med honom. Simmåns tittar inte ens på dem. Han reagerar inte alls. – Vad är det med honom? frågar Lisa. – Han blev sjuk. Vi måste till veterinären. – Sjuk? Är det allvarligt? frågar Axel oroligt och tittar in i kattburen. – Vet inte, svarar Jonas. Ganska allvarligt, tror vi. 10
Jag hittade honom i trädgården nu på morgonen. Han kräks, är dålig i magen och verkar yr. Helt snurrig när han går. – Men oj! Stackars Simmåns! säger Lisa. – Nu måste vi iväg innan han blir sämre. Jonas vinkar hejdå medan han skyndar sig fram till bilen som hans mamma just har backat ut från garaget. Han lyfter in kattburen i baksätet, spänner fast den och sätter sig själv på andra sidan. Axel och Lisa ser bilen köra iväg mot centrum. – Yr och kräks, säger Lisa oroligt och tittar på Axel. Vad tror du att det kan vara? – Ingen aning, men det låter allvarligt. – Maria är superbra, säger Lisa. Hon fixar det nog. Lite medicin och sedan kommer Simmåns att skutta omkring och jaga bollar precis som vanligt igen. – Jag hoppas att du har rätt, säger Axel. – Det har jag väl alltid? säger Lisa och ler. – Inte precis, säger Axel och knuffar till henne. Kom, vi går till kiosken och köper glass! På torget ser de sin klasskompis Adam klappa en hund vid den lilla dammen och några barn göra tricks med sina skateboards en bit bort. De ställer sig i kön vid kiosken, precis bakom Benny, hans granne Egon och 11
en full matkasse från affären. Egon och Benny bor bredvid Jonas i utkanten av Ekeby. – I rabatterna också? hör de Egon fråga. – Bara gräsmattan. Men det är väl illa nog. Benny viftar upprört med handen. – Halva gräsmattan är full av hål. Strutformade hål rakt ner. – Vildsvin? – Igelkott! – Igelkottar plöjer väl inte upp gräsmattor? säger Egon. – Jag ser väl skillnad på vildsvin och igelkottar, muttrar Benny och drar sig i skägget. – Jag tror att du behöver nya glasögon. – Jag tror att du behöver beställa din korv och sedan hålla tyst. Du kan inget om vildsvin. Eller igelkottar. Egon och Benny köper varsin korv och går mot närmaste bänk. – Hallå! Ni glömde kassen! ropar Lisa. Hon lyfter upp kassen med bananer, kattmat, köttbullar och bröd och tar några steg mot männen. Benny vänder sig om och rycker tag i kassen. Sedan fortsätter de mot bänken, fortfarande muttrande. – Varsågoda! ropar Lisa. 12
Axel tittar på Lisa och försöker låta bli att skratta. Lisa och Axel köper varsin isglass, slänger papperna i papperskorgen och går iväg över torget mot en ledig bänk. Plötsligt ser de Amanda och Anders med Bruno fastspänd i cykelkorgen. De kommer cyklande i full fart. – Hej! ropar Amanda och bromsar in framför dem. Jag hinner inte prata så länge. Vi måste till veterinären. Bruno är sjuk. – Men han var ju pigg igår, säger Axel förvånat. – Ja, eller hur? Men nu är han helt trött och vinglar när han går. Han krockade till och med med dörren innan. Och han kräktes under mammas säng. Vi får prata mer senare. Hejdå! Axel och Lisa ser henne hoppa upp på cykeln igen och skynda sig iväg för att hinna ikapp Anders och Bruno. – Kräks och är yr, säger Axel. Var inte Simmåns också det? Hur kan båda bli yra samtidigt? Det blir trångt hos Maria om alla ska bli sjuka precis idag. – Tänk om de inte alls är sjuka. Tänk om de är förgiftade!
13
KAPITEL 3 EN TILL
– Maria svarade inte så jag ringde Amanda i stället, säger Lisa. – Maria är nog upptagen med Bruno och Simmåns och har inte tid med oss, svarar Axel. Vad sa Amanda när du berättade att vi har pratat om förgiftning? – Hon skulle prata med Maria om det. Hon visste ingenting som Bruno hade ätit som han skulle kunna bli sjuk av, men hon skulle fundera på det. Hon var ledsen så vi pratade inte så länge. – Både hundar och katter äter konstiga saker ibland som de inte alls borde äta och blir sjuka. Det finns många saker hemma som katter och hundar kan blir sjuka av. Nötter och vindruvor till exempel. Och deg. Det jäser i magen och då bildas alkohol, och det tål inte djur. Fast Amanda hade ju vetat om Bruno hade ätit deg, tror jag. – De kan ju ha ätit något ute också. Det måste inte vara hemma i husen. 14
– Ja, någon kanske har slängt ut rå potatis eller avokado någonstans och så har Bruno och Simmåns hittat det och ätit. Kanske i någons kompost? Axel funderar lite och tittar längs gatan, bort mot byns grillplats i östra delen av byn. – Jonas bor där borta. Vi kanske borde gå dit och se om vi hittar något i området som verkar misstänkt, eller vad tycker du? – Bra idé! svarar Lisa. De skyndar sig förbi biblioteket och vägen upp mot skogen och närmar sig Jonas hus. De ser sig omkring längs gatan. De enda som syns är Jonas granne Olof som står med ryggen mot dem och klipper buskarna ute vid gatan och några barn som dribblar med en fotboll längre bort. Lisa kikar försiktigt runt hörnet på häcken och in mot huset och garaget. Bilen är fortfarande borta. Hon smyger fram mot trappan och altanen medan Axel går mot trädgårdens baksida. Lisa hittar en kattsäng med hår på och en boll som nog snarare är Jonas än Simmåns. Axel letar vid dammen, under hängmattan och vid vedhögen men hittar inget misstänkt alls. Inget som en katt skulle ha kunnat bli sjuk av. Inte en enda chokladbit eller russin. 15
När de till slut ger upp pekar Lisa på ängen bredvid huset och säger: – Jag tycker att vi kollar där också. Katter kan gå ganska långt, så egentligen kan Simmåns ha varit var som helst i byn. Men vi måste ju börja någonstans. Axel ser sig omkring på trädgårdarna längs vägen och på ängen som finns mellan Jonas och Bennys hus. Ängen är en ganska stor gräsmatta med grillplats, bord, en volleybollplan, buskar och några träd. Det är kommunens mark så alla får använda den. Perfekt för grillning eller lek, eller för djur att springa omkring på. Olof och Inger brukar turas om att klippa gräset. – Jag håller med. Om jag var katt så hade jag gått till ängen. Helt klart mer spännande än trädgårdarna här omkring. Axel och Lisa klättrar över Jonas staket, går in på ängen och börjar leta. De tittar vid grillplatsen, böjer sig ner för att titta under buskarna vid volleybollplanen och går spanande fram och tillbaka över gräset. De hittar en brödpåse och en gammal vante men inget mer intressant än så. Inget som verkar misstänkt eller som skulle kunna visa vad som har hänt Simmåns. Lisa tar med sig brödpåsen och vanten för att slänga vid affären senare. Där finns både papperskorg och 16
återvinning. Till slut korsar de fältet en sista gång och går mot träden. Lisa hejdar sig när hon ser något i gräset som ligger alldeles, alldeles stilla. Något brunt och taggigt. En igelkott! De närmar sig försiktigt för att inte skrämmas, men den rör sig inte ens när barnen kommer nära. – Igelkottar rullar ihop sig när de blir rädda eller ska skydda sig, viskar Axel. – Den här är inte rädd. Den är antingen död eller så mår den väldigt dåligt, muttrar Lisa och petar försiktigt på den med vanten. – Säker? – Säker på att det är något av det, men inte alldeles säker på vilket. Lisa stoppar brödpåsen i jackfickan och lyfter försiktigt upp den lilla igelkotten med vanten. – Vi tar med den till Maria. Jag är helt säker på att hon vet.
17
Flera djur i Ekeby blir plötsligt sjuka och syskonen Lisa och Axel dras in i mysteriet. Varför mår djuren så dåligt och exakt på samma sätt? Har de råkat äta något konstigt? Eller är det någon som försöker skada djuren? Jakten på svar tvingar barnen till en plats de inte alls vill vara på. Hur mycket de beredda att göra för skyndar genom byn och Axeläroch Lisa lämnar ängen, att svänger rädda djuren? höger efter torget innan de kommer fram till
KAPITEL 4
HOS VETERINÄREN
Marias röda hus. I en liten stuga bakom huset hon bor i har hon sin mottagning. Precis innanför dörren finns väntrummet. När de kommer in möts de av en lukt av kattmat, rengöringsmedel och hund. Lisa och Axel hittar Maria ensam i undersökningsrummet. Hon håller på att städa av undersökningsbordet. De ser sig förvånat omkring. – Är inte Bruno och Simmåns här? frågar Lisa. – De har allihop åkt till djursjukhuset i Almbacka med Jonas mamma. Både Bruno och Simmåns behöver stanna på sjukhus över natten, så får vi se hur de mår imorgon. – Är det så illa? flämtar Axel. Men de klarar sig väl? ISBN 978-91-89147-46-1 De dör väl inte? Han tänker på Bruno, som följer Amanda överallt. www.idusforlag.se
9 789189 147461