9789189021884

Finjasjön

Magnus Johansson

Videsandbin parar sig i en maskros en varm vårdag vid Mölleröds kungsgård.

Innehåll

När Finjasjön svämmar över på våren går vattnet långt upp på ängsmarken som en gång var sjöbotten innan sänkningarna på 1800-talet.

Förord

Alla som växt upp i bygden runt Finjasjön har sina egna minnen och erfarenheter av sjön. Mitt första minne är från lekskolan när vi skulle ha geografi. Fröken frågade vilken som var Sveriges största sjö. I min lilla värld var Finjasjön enorm. Så jag räckte upp handen och fick chansen att svara. Döm om min förvåning när fröken avvisade mitt så stensäkra förslag och i stället nämnde någon helt annan sjö som låg på en för mig helt okänd plats.

Mitt andra minne är av en helt annan sort. Vi satt hos farmor och åt middag när farfar och pappa kom in med stora leenden och glada miner. Båda två var inbitna fiskare och nu hade de varit på en auktion och budat hem en liten eka. Med mycken möda hade de släpat hem den och nu skulle den utrustas och göras klar för framtida äventyr.

Någon vecka senare hade båten fått en mörkgrön färg och var redo för sjösättning. Vi åkte ut till Mjölkalånga och båten åkte i. En kort rodd vid Mjölkalångas båtplats och lyckan var total. Min nya orange flytväst satt perfekt och visselpipan hängde i sitt snöre. Eftersom det var på hösten så fick fisketurerna vänta till våren och båten kedjades fast vid ett träd med grov kätting och hänglås. Ingen skulle kunna ta den och förstöra framtida fiskeäventyr.

När vi kom tillbaka den våren hittade vi först inte båten trots alla försiktighetsåtgärder. Men efter lite letande så fann vi den, eller vad som fanns kvar. Högt uppe i ett träd hängde resterna. Vinterstormarna hade tagit den så noggrant reno-

verade ekan och förvandlat den till kaffeved. Min farfar pratade aldrig mer om båten och det blev inte heller något nytt inköp.

Ända sedan jag köpte min första kamera som 13-åring har drömmen om att en dag få göra en naturbok om Finjasjön funnits där. På den tiden, 1980-talet, var det diafilm som gällde, helst Hasselblad och mellanformat. Det var en dyr dröm som kändes ouppnåelig. Att se Jonny Palmérs fantastiska bildspel om just Hovdala till tonerna av ”Brusa högre lilla å” gjorde bara längtan större. Jag såg det flera gånger och det var som varje gång var den första.

Efter många år och turer runt i världen kom tanken tillbaka. Nu hade jag både tid och möjlighet att ge mig på projektet. Det har blivit många timmar som jag vandrat runt i skogarna och hittat mina favoritplatser. Varje gång har det blivit nya upplevelser och oftast har jag hittat något nytt. Att sedan komma hem, se bilderna på datorn och redigera dem, är nästan lika spännande. Det har blivit åtskilliga bilder som ratats i processen. Många bilder har fått en sida i boken, för att sedan plockas bort. Urvalet har inte varit lätt.

Nu förvandlas delar av området runt Finjasjön till naturreservat, viket ger en extra känsla till boken. Det är inte bara jag som hittat den fantastiska miljön runt det gamla slottet. Boken vill inspirera till att ge sig ut och upptäcka. Det är omöjligt att i en bok beskriva och visa alla de djur och miljöer som finns runt sjön. Det finns så många både vanliga och sällsynta arter i området. Och det finns vandringsleder runt hela sjön som man kan gå och njuta av de olika miljöerna som visar upp sig. Med fikakorgen i hand och ett glatt humör är det bara att ge sig ut. Men gå inte för fort, stanna upp och titta ner för det finns minst lika mycket smått att upptäcka som stort. Samtidigt viskar historiens vingslag i bakgrunden med snapphanar som smyger bakom varje träd. Välkommen att följa med!

En grupp med storskrakar lyfter från Tormestorps båtklubb och ger sig ut mot Finjasjöns kalla vatten en kylig vinterdag.

För att bevara miljön och traditionerna slås gräsytorna runt Hovdala slott med gamla metoder, häst med slåtterskär och räfsa.

Här är Nordsvensken Torp-Tak med kusken Jan Pålsson i full gång.

Inledning

Området runt Finjasjön har en lång historia och människor har bott här sedan 14 000 år tillbaka. Då var det nomadiska jägarfolk som följde med renflockarna norrut när inlandsisen drog sig tillbaka. Under århundradena har olika grupper satt sin prägel på området och lämnat sina spår i landskapet. På stenåldern började de första bondesamhällena runt sjön etableras – nu inser man vilka naturresurser som finns runt Finjasjön och hur man kan utnyttja dem. Den bördiga jorden ger rika skördar och i skogarna finns gott om vilt att jaga. I åarna runt om och i sjön finns många sorters fisk och skaldjur. Men rikedomen föder avundsjuka och konkurrens. Samhällsklasserna rotar sig allt djupare och skillnaden mellan rik och fattig blir allt större. I gravarna syns skillnaden tydligt på gravgåvorna. En rik person kunde få med sig keramik, verktyg och vapen. Den fattige kunde bli helt utan.

Beväpnade grupper slåss om makten och hänsynslöst utnyttjas befolkningen som försöker försörja sina familjer. Den första fornborgen på Hälleberga backe byggs som ett skydd mot både yttre och inre fiender. Under vikingatiden breder trälsystemet ut sig med slavar som gör grovarbetet under tvång. Många av dem har förts långväga ifrån där de tagits tillfånga och sedan sålts. De är en del i handelssystemet som byggts upp i Europa.

Nya fynd görs hela tiden som visar på att Skåne inte varit en isolerad del uppe i kalla Norden. Kontakterna med Medelhavet har varit frekventa och utbytet av varor som guld, smycken och keramik har varit omfattande. Skånska soldater har också

varit eftertraktade i de romerska legionerna. Vid Vetteryds gravfält hittas 1939 Sösdalaskatten som består av guldföremål med ursprung i Mellaneuropa.

Första gången Hässleholm nämns i dokumenten är 1382 och namnet härleds till hassel och holme (dunge). Men det skulle ta många århundraden innan det blir en egen stad. Det var fortfarande bara en ljunghed på platsen. Huvudorten var Röinge där tingsplatsen låg och Läreda by. Under medeltiden slogs svenskar och danskar om Skåne. Kontrollen över landskapet böljade fram och tillbaka. I den blodigaste tiden i landskapets historia var inget heligt. Hela byar och socknar brändes som hämnd för småsaker och plundringståg var mer regel än undantag. Nu bygger herremännen sina stora borgar och befästa herrgårdar för att skydda sig själva och sina förmögenheter. Den svenska kronan uppmuntrade dem men ville inte att de skulle vara allt för starkt befästa. Risken fanns att ägaren skulle byta sida och då ville man inte ha för stora problem att återerövra herresätena. Hovdala sätesgård byggs på 1500-talet efter den här principen. En stor innergård med vallgrav och ståtliga byggnader runt, men utan höga murar omkring. Några av Sveriges rikaste familjer grundar nu sitt välstånd genom att tjäna kungen i hans erövringståg. Egendomarna delas ut som belöning utan hänsyn till befolkningen som bor på marken. Herrgårdar och fideikommissen dominerar nu landskapet. Skåne blir till Sveriges borgtätaste region. När freden äntligen kommer börjar så smått industrialiseringen ta fart. Befolkningen ökar kraftigt och man behöver mer mark att odla på för att försörja alla. När stambanan når Hässleholm 1860 börjar staden växa fram. Maktbasen förskjuts från landsbygd till tätort. Finjasjön råkar ut för samma våldtäkt som de flesta andra sjöarna i Skåne. Man sänker sjön med närmare tre meter i två omgångar utan hänsyn till miljökonsekvenserna. Något som sitter i till dags dato med ständiga översvämningar och algblomningar. Stora sår rivs upp i landskapen när man bryter lera, järn och diabas. Resurserna ses som oändliga och alla medel är tillåtna. I åarna som tidigare strömmat fritt byggs kvarnar, smedjor och sågmöllor. Dammarna som dras tvärs över vattendragen täcker stora ytor. Ljudet av vattenfallen tystnar när de regleras. Den biologiska mångfalden minskar och flera djur är nära utrotning. Musslor och lax kan inte längre vandra och föröka sig i vattendragen.

I dag råder lugnet på Hovdalas höjder och fåren strövar fritt och betar. Allt för att öka den biologiska mångfalden och gynna naturen.

På många håll runt Finjasjön ligger gravfält från stenåldern och framåt. Stenarna i skeppssättningarna sågs som en resurs och användes till att bygga broar och lador eller bara röjdes undan i jakten på odlingsmark. Hur många gravfält som försvunnit på detta sätt vet ingen. Samtliga gravfält som finns kvar runt sjön, som Grydebjär och Vätteryd, är bara fragment av sina forna storheter. Inte förrän på senare år har man börjat inse vikten av en levande natur och biologisk mångfald. Allt hänger ihop, vi är också en del av naturen. Vi mår bra av att vandra i en bokskog och höra rasslet från löven i vinden. Sitta vid ett vattenfall och bara se löven i ån flyta förbi. I området runt Finjasjön finns nu ett flertal vandringsleder genom skiftande natur och naturreservaten är en del i bevarandet för framtida generationer. För att visa på hur viktig sjön och våtmarkerna är för kommunen utsågs knipan, Bucephala clangula, till Hässleholms kommunfågel av Skånes Ornitologiska Förening. Göingebygdens Biologiska Förening föreslog knipan eftersom den är en bra indikator på hur Finjasjön mår. Knipan lever på att beta vattenväxter, snäckor och insekter som den hittar på bottnen. De är duktiga dykare som kan stanna under ytan i närmare en minut och är beroende av bra siktdjup för att hitta föda. De är även beroende av ihåliga trädstammar i närheten av vattnet där de kan lägga sina ägg. I slutet av 1970 till mitten av 1990-talet minskade antalet knipor kraftigt och den försvann helt vissa år på grund av långvariga algblomningar.

Efter att åtgärdsprogrammet för Finjasjön inleddes har siktdjupet blivit bättre och knipan har åter hittat tillbaka till sjön.

Kniphonan dyker upp från djupet efter ett födosök. När hanen försöker imponera på honan vid parningen simmar han bredvid henne och böjer nacken bakåt.

Hammarmölledamm ligger mitt i det nya naturreservatet. Isspegeln ligger kall och frusen för kanske sista gången innan dammen rivs och ersätts av en våtmark.

Naturreservaten

Under århundradenas lopp har människan påverkat och förändrat området kraftigt. Tidigare har man inte tagit hänsyn till naturen utan enbart sett till ekonomiska intressen. Flera av projekten, som sjösänkningen, har haft katastrofala följder för miljön i och runt sjön. Först på senare år har man börjat inse vidden av förstörelsen. Med återkommande algblomningar och översvämningar kämpar både boende och djur för att överleva i sjöns närhet. För att identifiera problemen och föreslå lösningar initierades Finjasjögruppen, en tvärvetenskaplig sammansättning med bland annat Hässleholm Miljö, Fiskevårdsföreningen, Länsstyrelsen och andra intressenter.

Genom att skydda området som reservat bevaras miljöer och arter som annars riskerar förvinna.

2 juli 2022 blev delar av Hovdalaområdet Hässleholm kommuns största naturreservat. 320 hektar i Dallerödsskogen, skogen vid Solhem, ett större område söder om slottet längs med Hovdalaån samt Hammarmölledamm skyddas nu för framtida generationer av Länsstyrelsen. Ytterligare ett område vid Äspehöjden, där det ursprungliga Hovdala byggdes, ingick ursprungligen i planen. Men området är för tillfället reserverat för Trafikverket som möjligt område för ett framtida snabbtåg. Blir inte den planen av kan området på 59 hektar införlivas i naturreservatet. En framtida återställd våtmark vid Tormestorpsåns utlopp i Finjasjön håller på att utredas, men inga konkreta planer är i dagsläget klara.

Mindre strandpipare som spatserar runt och letar efter föda.

Varje år svämmar ängarna över och sjön tar tillbaka en del mark. I bakgrunden syns Tormestorp klättra upp på åsen och mitt emellan går järnvägen.

Följ med på en tur runt Finjasjön!

Att vandra runt sjön är som att ta en promenad genom det förflutna. Belägen i nordöstra Skåne är det en av Sveriges äldsta sjöar, och redan på stenåldern, när inlandsisen drog sig tillbaka, hittade de första människorna hit.

Vid Finjasjöns södra strand ligger Hovdala slott. När Sverige och Danmark slogs om kontrollen av Skåne låg slottet mitt i händelsernas centrum. Befolkningen fick lida svårt; när herremännen slogs om makten och kontrollen över området brändes gårdar och odlingsmark förstördes.

När stambanan nådde Hässleholm i slutet på 1800-talet förändrades samhället i grunden. Industrialiseringen tog fart och befolkningen växte kraftigt. För att få mer odlingsmark sänktes sjön med nästan tre meter i två omgångar, något som gett konsekvenser in i modern tid med översvämningar och algblomningar.

Många engagerar sig nu för att återställa balansen och bevara de unika miljöerna runt sjön. Nya våtmarker och naturreservat har skapats så framtida generationer kan vandra genom historien och se livet utvecklas.

Det finns vandringsleder runt hela sjön, och på flera ställen utkiksposter där man kan njuta av utsikten eller studera växt- och djurlivet med många både vanliga och sällsynta arter som man lätt kan komma nära.

Samtidigt viskar historiens vingslag i bakgrunden med snapphanar som smyger bakom varje träd.

Välkommen att följa med!