MARIA WIMAN
DET MENINGSFULLA KLASSRUMMET
Lärarförlaget
Lärarfortbildning AB
Box 17023
104 62 Stockholm www.lararforlaget.se info@lararforlaget.se
Kopieringsförbud
Förlaget påminner om att detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Kopiering är förbjuden, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt avtal och den mycket begränsade rätten att kopiera för privat bruk.
© 2023 Maria Wiman & Lärarförlaget
Textredaktör: Ann-Sofie Lindholm
Grafisk form och produktion: Anna Hild
Omslag illustration: Istockphoto, enjoynz
Foto porträtt: Kristina Alexanderson
Tryck: Tryckt inom EU via Printpool, 2023
ISBN 978-91-88149-89-3
INNEHÅLL SKOKARTONGSSKOLAN 7 DAGSLÄGET 13 Hur mår våra elever? 13 Skolans roll 15 Skolan som social arena 17 Pojkars lärande 19 Hemmasittare 22 Elevhälsan 24 KÄNSLA AV SAMMANHANG 27 KASAM 27 Mindset 29 Grit 31 Ett dynamiskt mindset och grit i klassrummet 33 Självbild och förväntanseffekter 35 Skolans förhållningssätt 39 Självkontroll 40 Så hur i hela friden ska vi göra? 44 Att reflektera över det egna lärandet 45 Att skapa struktur 47 Lektioner utan rätt och fel 51 Feedback 53 2 1
KÄNSLOR OCH MOTIVATION 57 Känslans revansch 57 Den gamla hjärnan 58 Den unga hjärnan 60 Känslor och undervisning 61 Vad gör dig riktigt arg? 62 Ta känslan till handling 65 När sorgen blev till chips 66 En passiv robot? 67 Motivationens kraft 69 Konsten att väcka motivation 71 Elevdelaktighet och skolans demokratiska uppdrag 74 Variation, flexibilitet och genuin nyfikenhet 75 Att motivera med piska eller morot? 78 VÄRDESKAPANDE LÄRANDE 81 ”Tänk stort. Tänk väldigt stort” 81 Vadå värdeskapande? 82 Vad säger forskningen? 84 Save the sharks 85 Meningsfullhet 88 Medkänsla 91 Café Snabel 92 Samarbete 94 Hållbar utveckling på schemat 97 Jeans for Africa 99 Bedömning 102 Tänk kreativt 104 Värdeskapande projekt steg för steg 106
3 4
DET RELATIONELLA LEDARSKAPET 109 Ledarskap 109 Varför jobba relationellt? 112 Historien om två gossar och två flaskor diskmedel 114 Auktoritet eller auktoritär? 115 Förebyggande åtgärder 117 Regler 118 Förbudet mot att skojbråka – min favoritregel 120 Det trygga klassrummet 122 Men elever som inte vill då? 123 Elever som utmanar 126 Men ibland måste man väl ändå få sätta ner foten? 128 Så hur gör man då? 130 KONSTEN ATT ORKA 133 En vanlig dag 133 Såhär kan vi ju inte ha det – aktuell situation 135 KASAM för lärare 136 Vad är stress? 138 Etisk stress 140 Så hur gör man då? 142 Våga be om hjälp 145 Rast och paus 147 Återhämtning och sömn 149 Dags att ta saken i egna händer 150 AVSLUTNING – DAGS ATT ÖPPNA LOCKET 153 REFERENSER 156 5
6
SKOKARTONGSSKOLAN
Det är fredag och sista lektionen är slut för dagen. Jag har en härlig helgkänsla i kroppen när jag småvisslande låser dörren till klassrummet. Till min förvåning hittar jag en moloken elev i korridoren. Han liksom halvligger över bänken sådär utslaget som bara tonåringar kan göra. När jag passerar honom vrider han upp huvudet mot mig och liksom frustar ut:
– Maria, skolan är som en jävla skokartong. Man bara stängs in här i tretton år och det är trångt, mörkt, dålig luft och inget ljus.
Min fryntliga fredagskänsla slocknar en smula där och då. Den här eleven sätter omedvetet fingret på något som har skavt i mig länge. Vad är det egentligen som händer med svensk skola? Varför går resultaten ner? Varför mår våra barn så dåligt? Varför är man fjorton år och har känslan av att sitta instängd i en kartong hela dagarna?
Jag älskar ju skolan! Jag älskar att undervisa! Jag vet ju hur himla viktiga mina ämnen är och jag är övertygad om att kunskap är makt. Ändå tycks jag inte riktigt nå fram. Det är som att vetskapen om mina egna ämnens förträfflighet inte riktigt räcker till. Som om hela skolsystemet är riggat för känslan av skokartong. Insikten örfilar mig i ansiktet och den fortsätter att
SKOKARTONGSSKOLAN 7
krypa under mitt skinn oftare än jag vill erkänna. Jag får en kliande övertygelse om att det är på tiden att göra upp med skokartongsskolan.
Filosofen Jonna Bornemark konstaterar att vi lever i mätbarhetens tidsålder. Vi är besatta av siffror, diagram och staplar. Vi inbillar oss att om vi lyckas fly ifrån det subjektiva och känslomässiga och istället sätter vår tilltro till yttre mätbara parametrar så kommer världen att bli mer trygg och pålitlig (Bornemark, 2018). I skolan är detta oerhört tydligt. Vi placerar våra barn i skokartongen och förväntar oss att de ska jobba effektivt och kontrollerat utifrån de styrdokument vi vuxna har att förhålla oss till. Barnen ska följa samma mall och marschera i samma takt. De ska vara lagom sociala, lagom framåt och deras känslor ska hålla sig på en jämn och fridfull nivå. Allt ska dokumenteras, bedömas och granskas under lupp. Förhoppningen är att de välartade ska spottas ut ur skokartongen i framtiden för att bli anställningsbara samhällsmedborgare.
Men jag är rädd att vi är på väg att tappa något viktigt här, att något håller på att gå förlorat. I något djärvt försök att få kontroll eller att effektivisera har vi skapat ett monster där många elever inte hittar sin plats. Vi ser att tusentals ungdomar varje år avslutar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Vi har barn som blir hemmasittare, vi har elever som stressar sig trasiga av alla krav och vi har truliga tonåringar som varje dag känner sig instängda i skokartong. En ung generation människor famlar i blindo i en vardag som i värsta fall har förlorat sin hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Samtidigt har vi en lärarkår som är överrepresenterad när det kommer till stressrelaterade sjukdomar och en lärarbrist som inom kort är ett reellt faktum. Något står verkligen inte rätt till.
8 SKOKARTONGSSKOLAN
Vi kan öppna locket
Det är lätt att man blir uppgiven. I en orolig värld av klimatkris, krig och nedskärningar i välfärden är det inte konstigt om maktlösheten tar över. Men den här boken handlar inte om det. Tvärtom! Det här är en bok om hur vi med de medel vi har kan hjälpas åt att vända på skutan.
Jag vet att det är mycket vi inte kan rå på och inför många omständigheter står vi handfallna. Men det finns också mycket vi faktiskt kan göra. Vi kan tillsammans ta spjärn mot den överdrivna mätbarhetens ödesdigra konsekvenser. Vi kan hjälpas åt att bygga in meningsfullhet i våra barns skoldagar. Vi kan aktivt jobba för en varm skolbyggnad där känslor är välkomna, idéer får flyga och där man ser barn som ett värdefullt tillskott i samtiden.
Vi kan inte fortsätta med ett skokartongsexperiment där vi iskallt litar på att alla barn gör som de blir tillsagda i väntan på att livet ska börja någon gång i framtiden när man har fått betyg och ett jobb. Vi får inte glömma att eleverna i våra klasser inte bara är framtiden – de är också här och nu. De lever sina liv idag, tillsammans med oss, med allt vad det innebär. Och det ska vi ta tillvara.
Denna bok är skriven i någon slags kombination av mild tillförsikt, ursinnig frustration och osviklig övertygelse om att vi med små medel kan skapa faktisk förändring. I väntan på att våra beslutsfattare ska förstå vikten av att på riktigt satsa på våra barn måste vi som jobbar i skolan kratta där vi står. Vi måste helt enkelt jobba utifrån de förutsättningar vi har.
SKOKARTONGSSKOLAN 9
Bokens upplägg
Jag har skrivit sex kapitel för att försöka rama in problemen och hitta konstruktiva förslag på lösningar. Låt oss ta en titt på bokens upplägg.
Kapitel 1 handlar om var vi befinner oss idag. Det är kanske inte den mest festliga starten på en bok. Här konstateras att den psykiska ohälsan hos unga ökar, att alltför många nior inte blir behöriga till gymnasiet och att varenda skola tampas med elever som inte klarar av att komma till skolan. Detta kapitel är en ganska dyster presentation av vilka utmaningar svensk skola möter. Men kom ihåg att detta inte ska vara en domedagsklämtande ödesbok.
I kapitel 2 blir det mer lösningsfokuserat. Nu hamnar blickfånget på hur vi kan jobba in en känsla av sammanhang hos våra elever, hur vi kan baka in hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet i deras vardag. Här grottar vi ner oss i begrepp som mindset, egenkontroll och självbild. Min förhoppning är att du som läsare blir påmind om hur du kan forma hoppfullhet och självtillit hos dina elever. Eftersom jag är lärare med båda fötterna ständigt stadigt på klassrumsgolvet försöker jag att vara förankrad i verkligheten och den specifika klassrumssituationen. När vi kommer till kapitel 3 får vi äntligen fokusera på det bästa som finns: motiverade elever. Här konstaterar jag sturskt att skolan generellt är alltför ointresserad av det bästa bränslet mänskligheten har: våra känslor. Detta är ett helt kapitel dedikerat till hur vi kan nyttja våra elevers dunkande hjärtan, rusande vrede eller vilda lycka som motor i vår undervisning. Det är dags för känslans revansch och att låta meningsfullheten stå i rampljuset.
10 SKOKARTONGSSKOLAN
I kapitel 4 går vi raskt in på hur vi konkret kan knåda in meningsfullhet i våra elevers vardag. Här finns en mängd handfasta exempel på små, stora, halvknäppa och fullt rimliga projekt som du kan göra tillsammans med dina elever. Att involvera civilsamhället i undervisningen kommer att skapa ringar på vattnet och motivation som spiller över. Här lyfter vi på locket till skokartongen och blir lyhörda för elevernas röster, talanger och viljor. Här betonas att skolan kanske inte alltid är rolig men att den för tusan hakar åtminstone ska kännas relevant.
Kapitel 5 ägnas åt relationer och trygghet. Du som klassrumsledare är som bekant oerhört viktig för hur dina elever ska uppleva sin skolvardag. Det är upp till dig och dina kollegor att lotsa in eleverna i känslan av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Det kan kännas som ett svårt uppdrag. Jag är den första att erkänna att man har fullt upp med att planera och efterarbeta lektioner. Men det relationella ledarskapet lägger grunden och krattar manegen för våra elevers skolgång. Vi behöver jobba med detta, pö om pö och med små medel varje dag. I detta kapitel försöker jag konkretisera hur detta ska gå till.
Men du då? Hur ska du som lärare orka i dessa tider av nedskärningar, en aldrig sinande dokumentationsbörda och oöverstigliga utmaningar? Du är ju viktigast av allt! Om inte du orkar – hur ska det då gå för dina elever? Kapitel 6 ägnas därför åt dig som jobbar i skolan och hur du ska hålla ihop trots en stundtals ganska rejäl motvind. Här går vi igenom viktigheter som etisk stress, lärares rättigheter och vikten av att be om hjälp.
Med detta sagt hoppas jag att det här blir en bok som sprakar igång tankar, kanske provocerar lite ibland, men framför allt påminner oss om vad som egentligen är viktigt. Låt oss öppna upp skokartongen.
SKOKARTONGSSKOLAN 11