N E T F Ä K L L Å H SNUTJÄVEL ERIC LINDSTRÖM
Håll Käften Snutjävel
ERIC LINDSTRÖM
Håll Käften Snutjävel
© Eric Lindström 2022 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8057-891-2
Förord
Min ambition med den här boken är att skapa ett inlägg i debatten om
åtgärder mot ökad brottslighet och gängkriminalitet. Jag har reagerat på ensidighet och politisk flummighet i förslag till åtgärder som presenterats från olika håll. Någon »quick fix« finns inte. Att som enda åtgärd drastiskt höja straffvärdet på alla brott löser inte problemet. De flesta som begår brott tror och tycker att de är genialiska och aldrig kommer att åka fast. Det finns också en del som är totalt straffimmuna och där straffskalan är helt ointressant.
Jag tjänstgjorde som polis under ett antal år och fick därmed en god inblick i brottslighet, social misär och olyckor på ett sätt som vanliga människor under ett helt liv sällan kommer i kontakt med. Där fanns också glädjen att kunna ställa tillrätta saker och vara till hjälp för mina medmänniskor. Jag har ingen ambition att skriva eller göra någon vetenskaplig undersökning av åtgärder och förändringar för att minska brotten. Däremot vill jag berätta och beskriva en modell som vi använde i ett begränsat område, i city i staden där jag arbetade. Arbetet beskrivs i den andra delen av boken och är en unik berättelse. Den beskriver hur några få poliser, genom målinriktat arbete, ett intensivt samarbete mellan samtliga aktörer i stadens centrum, nästan helt lyckades utplåna brottsligheten i området. 5
Här handlar det om ett samarbete på individnivå, inte om massa möten och konferenser mellan höga chefspersoner. Sådant är ofta helt meningslöst. Nej, här gällde det att skaffa ett stort nätverk mellan aktörer, mellan de personer som arbetade på fältet och hade direktkontakt med verkligheten. Det är så arbetet blir effektivt och resultat uppnås. Även om situationen idag är mer komplex med en del andra problem, är jag övertygad om det beskrivna arbetssättet skulle ge ett bra resultat och kunna bidra till att bryta trenden med dagens ökande brottslighet. Visst, självklart måste man sätta ned foten och fundera om dagens straff är på rätt nivå. Det är det inte. Det fordras helt klart rejäla straffskärpningar för vissa brott. Kanske också bättre riktlinjer till domstolarna att inte, som idag, nästan alltid döma till lägsta straff i ett intervall. De märkliga reglerna för olika former av straffrabatter måste också ändras. Något annat som känns fel, och definitivt omoraliskt, är de låga ersättningarna till brottsoffer. Här krävs en rejäl översyn och höjning. Nuvarande modell med ersättningar till kriminella måste ändras. Att dessutom låta brottslingars eventuella skadestånd vara fria från utmätning, är förstås en skandal. För att bättre kunna förstå helheten och hur samhället och dess olika aktörer fungerar har min ambition också varit att på ett lättsamt sätt berätta hur det är att arbeta som polis. Det sker i första delen av boken. Det är en berättelse från verkligheten. Kanske också lite med glimten i ögat från ett arbete som ofta präglas av elände. Arbete vid olika avdelningar beskrivs. Då åren gått kann berättelserna innehålla några minnesfel och vara lite tillrättelagda. Trots att åren har gått finns några händelser väl kvar i minnet. Dessa händelser är bara ett litet axplock från tiden jag beskriver, de speglar verkligheten och ett arbete på samhällets baksida.
6
Efter polistiden arbetade jag i många år inom säkerhetsbranschen, ofta i nära samarbete med polisverksamhet. Därför vet jag att mycket som beskrivs i boken, även om det är ett antal år sedan de första händelserna i berättelsen, är i högsta grad aktuellt. Visst, nya typer av brottslighet har tillkommit. Ett råare och brutalare samhälle har växt fram. Men en stor del av detta fanns även tidigare. Till exempel har antalet »dödligt våld« legat i stort sett konstant under åren. Möjligen en liten ökning de senaste åren. Det måste också påpekas att polisen på min tid var sämre utbildad, hade betydligt lägre kvalitet på skyddsutrustning, beväpning, fordon, kommunikationsmöjligheter, datahantering. Taktik och arbetsledning vid ingripande i farliga situationer var sämre. Ibland fanns det ingen taktik alls. Debriefing, krishantering och omhändertagande av personalen efter traumatiska händelser saknades helt. Det vi idag menar med arbetsmiljöarbete fanns det inte mycket av. En stor del av all nyrekrytering som skett de senaste åren har inte hamnat i yttre tjänst. Istället har byråkrati och administration ökat. Med tanke på att Sveriges befolkning under perioden ökat med nästan 2 miljoner personer förstår jag att poliser i yttre tjänst idag arbetar under mycket stor press. Tidigare skedde nästan all rekrytering av tjänster efter strikt åldersordning, samt någon konstig modell av s.k. hemortspoäng vid sökande av tjänster. Det var inte ovanligt att poliser erhöll tjänster de inte alls var intresserade av eller också saknade total lämplighet eller fallenhet för. Huvudsyftet var ibland att söka annan tjänst för att slippa skifttjänstgöring. Språkbruket i boken skall sättas i kontext till den aktuella tiden och är inte något som skall användas idag.
7
Innehållsförteckning
Förord
5
Del 1
11
Kapitel 1:
Rävdjävlar och lite senare
13
Kapitel 2:
Stöldrotel
16
Kapitel 3:
Tekniska roteln
21
Kapitel 4:
Våldsroteln
24
Kapitel 5:
Spaningsroteln
29
Kapitel 6:
Bedrägeriroteln
38
Kapitel 7:
Trafik och Allmän utredningsrotel
41
Kapitel 8:
Brottsförebyggande avdelning
48
Kapitel 9:
Länstrafikgruppen
53
Kapitel 10: Ordningsavdelningen
58
Kapitel 11: Upplopp på Kumla
65
Kapitel 12: Tuborg och bärgningsbil
70
Kapitel 13: Mordet i Hammar
76
Kapitel 14: Mord, trafikolycka med diamantring, biljakter och vattenlik
80
Kapitel 15: Mördare och tattare från Borlänge
90
Kapitel 16: Latmaskar, snåljåpar och tjuvar
103
Del 2
123
Kapitel 17: Citygruppen
125
Kap 18:
Citygruppen Uppstart
129
Kap 19:
Utökning av Citygruppen
132
Kapitel 20: LOB
137
Kapitel 21: Citygruppen Fas 2
147
Kapitel 22: Inträffade händelser, ett urval
187
Kapitel 23: Citygruppen, sammanfattning
211
Del 1
Kapitel 1.
Rävdjävlar och lite senare
M
ars, snöslask och gråväder. Möte i receptionen med poliskommissarie Stanneby, lång, smal som ett benrangel och med för stor uniform. En av två kommissarier på Ordningsavdelningen. Fyra förväntansfulla aspiranter, nu äntligen skall det bli riktig polistjänst. Tre killar och en tjej som med lite tur undslapp tjänstgöring i huvudstaden och hamnade på hemorten, en halvstor stad i Mellansverige. Stanneby, poliskommissarie, hälsade välkomna, berättade att i huset arbetar ca 500 poliser, Krim, Ordningsavdelning Trafikavdelning, Länstrafikgrupp samt en regional avdelning för Säkerhetspolisen, Säpo, eller Filttofflor som de kallades då. En snabb rundvandring i huset genom de olika avdelningarna. Direkt därefter en tur i radiobil i stadens centrala delar med yttre befäl Benny. Vi trängde ihop oss i bilen, en ranglig Chrysler Valiant. Den gungade som en raggarbil med minimal väghållning men imponerande i sin storlek jämfört med Volvo 144 eller Saab 99. Kul efter polisskolans rassliga bilar. »Välkomna Rävdjävlar«, hälsade Benny, kort, satt och muskler, klädd i svart skinnpaj.
13
Skinnpajen var på den tiden, och ett antal år framåt, ett statusplagg bland poliser i radiobil. En egen skinnpaj fick man först då man hade en fast tjänst på radiobilarna. Vid tillfällig tjänst i radiobil kunde man få låna en jacka. RPS hade tagit fram en ny jacka, fodrad och i bävernylon, mörkblå, nästan svart. Det var en praktisk jacka men inte alls med den statusen som en svart skinnpaj ingav. Skinnpajen gav även ett visst egenskydd mot knivar och stickvapen. Den gick en bra bit över baken och gav också bättre vindskydd. Benny fortsatte: »Ni skall ju vara på Krim första året så det blir nog lugnt, men när ni kommer till ’Ordningen’, då är ni Rävdjävlar på riktigt.« Hade ju hört talas om Rävar som polisaspiranter men inte tänkt så mycket på det. En visning av centrala staden med kommentarer och utpekande av stans alla busar och kriminella som vid tillfället vistades i staden. De flesta har gjort sig skyldiga till brott, diarieförda eller brott som ännu inte blivit diarieförda. Detta konstaterades kort, kategoriskt och koncist. Benny svängde runt på enligt honom säkra platser att hitta fyllon på och mycket riktigt stod ett par personer och raglade kraftigt fram och tillbaka, klart fulla. Han ropade på radion och kallade dit en annan radiobil som fick uppdraget att på den tiden »gripa dem« för fylleri. Fylleri var en brottslig gärning fram till 1976 då lagen ersattes med LOB. Minns en händelse i slutet av utbildningen på polisskolan då vi tränade stadskörning i Solna och Sundbyberg. Vi var fem helsvarta polisbilar som körde runt. I den första bilen satt instruktören, en beryktad trafikpolis från Länstrafikgruppen i Solna men med ett förflutet på ordningsavdelningen. Han kallades »Hets« och var känd för sitt hetsiga humör och plikttrogna tjänsteutövande. 14
När vi passerade Sundbybergs järnvägsstation upptäckte han ett fyllo på perrongen. Han ledde in alla fem polisbilarna på området. Beordrade ut allihop och vi gick fram till fyllot som låg på rygg på perrongen. Hets puttade till mannen med foten, fyllot tittade upp, såg tio uniformerade poliser runt honom. Han slöt ögonen igen och mumlade: »Jag måste drömma mardrömmar.« Hets kommenderade barskt: »Du skall med in för fylla.« Vi fick hjälpas åt att baxa in fyllot i en av polisbilarna och i samlad tropp körde vi till polisstationen i Solna. Personalen på stationen ruskade på huvudet och lade in honom för fylla. I och med detta var vår lektionstid för bilkörningen till ända och vi fick snabbt köra tillbaka till skolan i Ulriksdal.
15
Kapitel 2
Stöldrotel
Praktiktjänstgöring (alterneringstjänst) väntade på de olika Krim-rot-
larna. Start på Rotel 4, stöldroteln. En rätt stor rotel med ca 15 utredare (kriminalinspektörer), några assistenter och en rotelchef, en man med stor kroppshydda som utstrålade riktig pondus, påminde lite om kommissarie Bäckström. Rotelchefen hade ett förflutet som duktig friidrottare i landslagsklass eller var det i fotboll? Fick en handledare i form av nestorn på roteln. En äldre man, »K«, alltid klädd i vit skjorta och svart kostym. Känd för att ha en osannolikt stor uppklarningsprocent på sina utredningar. Inspektörerna på Krim var alla klädda i kostym eller byxor och udda kavaj, de flesta med slips. Särskilt de på bedrägeriroteln som utredde »manschettbrott« var alltid korrekt klädda i vit skjorta och mörk kostym. En stor skillnad mot dagens kriminalpoliser som ofta klär sig i säckiga jeans, urtvättade piké- eller t-tröjor, ger ett allmänt slafsigt intryck. Dagens usla klädkod bland poliserna på Krim har säkert en ekonomisk orsak. Se mer i avsnittet »snåla poliser«. Upplyftande att se en tv-serie från England eller USA där kriminalpoliserna fortfarande är korrekt klädda i kostym, skjorta och slips. K gav en genomgång av de utredningar han jobbade med, i huvudsak inbrottsstölder. Efter genomgång ville han visa något extra. Kom skall 16
Många oroas över ökad brottslighet och gängkriminalitet. De förslag på åtgärder som presenteras präglas ofta av otydlighet och floskler. Många ropar på högre straff som den enda effektiva åtgärden. Andra föreslår bättre samarbeten mellan myndigheter. Sällan beskrivs åtgärder mer konkret och hur det i verkligheten skall gå till. Författaren beskriver i boken ett unikt arbetssätt, hur han som polis tillsammans med några kollegor nästan utplånade brottsligheten i centrum av en medelstor stad. Arbetet skedde målinriktat och i samarbete med samtliga aktörer som arbetade på fältet och hade direktkontakt med verkligheten.
EN
För att knyta ihop berättelsen handlar boken även om vanligt polisarbete som beskriver ett arbete på samhällets baksida. Kanske också lite roliga och avslöjande detaljer om poliser som många inte känner till. Författaren har i yrkeslivet lång erfarenhet av polisverksamhet och arbete i säkerhetsbranschen i nära kontakt med rättsväsendet.