9789180089050

K ÄRLEKSSÅNG VERS 1

K ÄRLEKSSÅNG VERS 1

av Ebba Berg

ONSDAG 14.23, I SKOLAN, I KLASSRUMMET

Love song.

Kärlekssång.

Rösten i lurarna går rakt in i mig.

Yungbluds röst.

Han sjunger att han inte älskar sig själv, så hur ska han kunna älska någon annan?

Jag höjer ljudet. Blundar.

Jag älskar i alla fall honom. Yungblud.

Eller hans röst. Hans musik.

Hans stripiga svarta hår.

Hans skor. Hans blick.

Eller honom.

ONSDAG 14.47, I SKOLAN, I KLASSRUMMET

Min lärare Jens går mellan borden. Jag ser

att han pratar. Han går hela vägen längst

ner i klassrummet, ställer sig precis bredvid min plats. Jag känner mig instängd.

Han pekar överdrivet på sina öron. Han menar att jag ska ta ur hörlurarna.

Att jag ska lyssna på honom och ingen

annan.

Jag ser ner i bänken. Plockar ur lurarna. Och Jens går tillbaka mot tavlan.

Jens och hans matematik.

Jag är inte kvar i låten. Och ändå är jag

det. Det sjunger i mitt huvud.

Jag ser att hela klassen låtsas lyssna, och att Jens ler nöjt. Han vet inte att jag

fortfarande hör Love song i huvudet.

Jag ska spela den högt ut i rummet när jag

kommer hem.

Vi slutar snart.

Snart, snart, snart.

Jag tänker på att om man säger ordet

kärleks-sång väldigt tyst och lite sluddrigt

så låter det som kärleks-sorg. Jag säger det, så tyst jag bara kan. Det värsta som skulle

kunna hända är att någon vänder sig om

och säger:

Men ingen hör. Så jag säger det igen. Ännu tystare.

”Vad sa du?”

ONSDAG 15.35, I AFFÄREN

Jag är så hungrig att benen darrar när

jag går från skolan. Nej, jag överdriver, inget darrar. Men att tänka så gör det mer intressant att äta. Som att jag räddar en döende.

Jag överlever genom att gå in på Hemköp, och vidare mot hyllan med energibarer.

På vägen måste jag gå förbi frukten, och över äpplena ser jag någon. Jag känner

igen det mörka rufsiga håret. Profilen.

Det är min gamla kompis Ellis bonussyskon. Vad heter han nu? Hannes. Vi

brukade …

Precis då höjer Hannes långsamt huvudet.

Kanske känner han att jag tittar på honom.

Det brukar stå så i böcker. Typ: ”Plötsligt

kände jag att någon tittade på mig.”

Det som händer är i alla fall att hans blick

släpper äpplena och landar på mig. Och

stannar där. Och både blicken och munnen

ler.

Om mitt liv hade varit en tecknad serie

hade jag träffats i bröstet av en osynlig och

våldsam kraft. Och slungats med ryggen

före, rakt in i hyllan med nachos.

Nu känns det bara så.

Som att andan dras ur mig. Hjärtat

splittras och far ihop igen i ett slag.

Alltihop för att Hannes håller kvar min blick och ler. Helt oväntat.

Jag ler tillbaka. Sedan tittar jag bort.

Och fortsätter gå genom Hemköp.

Mina ben darrar, på riktigt.

ONSDAG 18.00, HEMMA, I MITT RUM

Jag ligger på sängen. Hela kroppen känns.

Som om jag kokar. Sjuder under huden.

Jag vill träffa Hannes. Snart, snart, snart.

Nu.

När?

Hur?

ONSDAG 18.29, HEMMA, I MITT RUM

Ellis var aldrig min bästis. Vi hade inga

bästisar på den tiden. Inte nu heller.

Eller så är det bara jag som inte har det.

Men vi lekte ofta. Ibland varje dag efter skolan.

Vi råkade hamna i samma klass på

högstadiet också. Först var vi glada för det.

Men sedan spelade det ingen roll, för vi började ändå hänga med andra. Det bara blev så.

Jag har inte hängt med Ellis på evigheter.

Vad skulle vi säga till varandra? Vad skulle

vi göra?

Ommittlivhadevaritentecknadseriehadejag träffatsibröstetavenosynligochvåldsamkraft.Den hadeslungatmigmedryggenföre,raktinihyllanmed nachos.Menmittlivärinteentecknadserie.Ändå kännsdetprecissånärHanneshållerkvarminblick och ler.

Jaget i Kärlekssångdrabbas av den där kärleken som får det att sjunga inuti. Men inget blir särskilt enkelt i det här triangeldramat som är den första versen av tre.