9789180076234 by Smakprov Media AB

DEN RÖDE SKRÄDDAREN EN AV ARBETARRÖRELSENS PIONJÄRER I SUNNE

BENGT ALMGREN

DEN RÖDE SKRÄDDAREN EN AV ARBETARRÖRELSENS PIONJÄRER I SUNNE

Innehåll Till Stockholm Föräldralös Cirkusen Mot Värmland Sunne Tillsammans med likasinnade Semester i Fryksdalen Lomjansguten Oktobermarten På väg bort från spriten Stora planer Medlem i logen Maja Arbetarkommunen bildas Kärlekstallen Politik och kärlek Första maj Bröllopsplanering Kata Dahlström Bröllop Tillskärarkurs Sundbergs skrädderi Orostider Storstrejken Egen mästare Svea Valseger Erik lämnar logen 5

sid 10 sid 17 sid 21 sid 26 sid 32 sid 39 sid 46 sid 55 sid 61 sid 70 sid 76 sid 81 sid 86 sid 90 sid 97 sid 105 sid 111 sid 117 sid 123 sid 129 sid 133 sid 142 sid 148 sid 155 sid 160 sid 167 sid 178 sid 183

Karlstad Tillbaka i Sunne Till Stockholm John Fest och politik Fest och besvikelse i Stockholm Familjeliv Julfirande Bondetåget Valrörelse Sommar och krigsutbrott Världskrig Branting talar i Sunne Svält och revolution Branting åter i Sunne Livsmedelsbrist Jul- och nyårsfirande Fri kärled Agda Östlund talar i Sunne Spanska sjukan Fred och rösträtt Folkets hus Sista försöket Husplaner och stadshusinvigning Nytt skrädderi Brantings begravning Stockholmsutställningen

sid 189 sid 204 sid 215 sid 234 sid 241 sid 248 sid 256 sid 262 sid 265 sid 271 sid 281 sid 287 sid 293 sid 297 sid 302 sid 306 sid 310 sid 319 sid 325 sid 329 sid 337 sid 342 sid 351 sid 357 sid 363 sid 368 sid 371

Kadonk, kadonk, kadonk. Det kändes som om huvudet skulle sprängas. Sakta vaknade han till medvetande och insåg att oväsendet kom från rälsskarvar. Han låg på golvet i en järnvägsvagn. Hur hade han hamnat här? Vart var tåget på väg? Han mindes ingenting. Runt om honom fanns bara tysta stirrande ögon. Ingen sa något, bara rälsdunket hördes, kadonk, kadonk. Det lindrade lite att trycka händerna mot pannan. Varför var han så blöt i ansiktet? Svett var det i alla fall inte. Händerna blev röda av blod; han måste hitta en toalett. Spegeln visade ett sönderslaget ansikte med spräckt läpp, igensvullet öga och blodig näsa. Det var inte konstigt att alla hade stirrat på honom. Försiktigt började han skölja sig i ansiktet med ljummet vatten. Det lindrade huvudvärken. Sakta började minnesbilder dyka upp. Han fortsatte att låta det varma vattnet skölja över ansiktet.

Till Stockholm

Det var bara två år sedan den stora värnpliktsreformen. Nu skulle helt plötsligt alla vuxna män utbildas till soldater. Då skulle inte befälen som fanns räcka till. Erik hade räknat ut att om han skyndade sig att ta värvning, så kunde han kanske göra en snabb karriär och till och med bli officer. I varje fall skulle han ha en trygg inkomst och slippa att ha en ilsken skräddarmästare över sig. Han lämnade den färdiga kavajen till skräddarmästare Kåge, som muttrande tog emot den. Innan Kåge hann kasta till honom en ny provning tog Erik sin kavaj från kroken bredvid skräddarbordet och sa att han måste ut och köpa snus. – Det vore bättre om du lät bli den där skiten och sparade dina pengar. Då skulle du bli förmögen, fräste Kåge. Gubben var inte klok. Det fanns ingen skräddargesäll som blivit rik; inte hos Kåge i alla fall. Försommarens dofter slog emot honom, när han kom ut på gatan. På apotekare Hellsings stora tomt blommade syrenerna för fullt. Mellan hägg och syren hade skomakare och skräddare semester hette det, men någon semester hade aldrig Erik sett röken av under åren hos Kåge. Nu skulle det 10

äntligen ske. Han kände efter i fickorna, plånbok och tandborste i den ena innerfickan, tågbiljett och karta över Stockholm i den andra, ny snusdosa och lite småpengar i byxfickan. Allt han behövde fanns med. Med lätta steg promenerade han ner till järnvägsstationen - ett stort rött tegelhus med ett lustigt klocktorn på taket. De små flyglarna gav intryck av slott eller herrgård. Det kändes högtidligt att öppna den stora porten och gå in i väntsalen. Nu lämnade han sitt gamla liv bakom sig och påbörjade resan mot något nytt och okänt. Han gick ut och satte sig på perrongen. Hit gick han ofta. De väldiga ångloken utstrålade styrka och framtidstro. Järnvägen var det nya, moderna Sverige. Han började vanka fram och tillbaka av spänning. Snart skulle han sitta på tåget till Stockholm, på väg mot sin framtid. Rök och vattenånga blandades med ovana konstiga dofter, när det stora tågsättet sakta bromsade in. Fram till Hallsberg gick resan snabbt. Allt hade nyhetens behag. Han utforskade järnvägsvagnen in i minsta detalj. När han hällde upp det tredje glaset vatten åt sig från den vackra glaskaraffen i korridoren kom en stor tjock karl i sliten bonjour och fräste åt honom att lämna lite vatten åt de andra passagerarna. Förlägen smet han in på toaletten. Till slut lyckades han dra ner fönstret. Fartvinden och dunket från rälsen slog emot honom. Han lutade sig försiktigt ut. Nu kändes verkligen tågets oerhörda hastighet. Det var som om alla i kupén stirrade ogillande på honom, när han sjönk ner på sin plats. Bäst att sitta still resten av resan, annars kanske konduktören slängde av honom. Vilken tur att han fått fönsterplats, även om man blev yr i skallen av att se på allt som svischade förbi utanför. 11

Spänningen steg i honom när konduktören kom förbi och meddelade att man närmade sig Stockholm. Plötsligt blev allt svart, det var bara lamporna i kupén som gav lite ljus. Tunneln gick rakt in i berget. De skulle ju strax vara i Stockholm. Vart var de på väg egentligen? Plötsligt tog tunneln slut. När Erik vant sig vid ljuset såg han att de var mitt i Stockholm. Allt var precis som på bilderna i tidningen. Under stort gnissel från de bromsande hjulen saktade tåget in. Ute i den stora centralhallen blev han bara stående. Han hade aldrig sett ett så stort rum förut. Runt om på väggarna fanns vackra målningar, som visade landskap i olika delar av Sverige. Utifrån var huset lika imponerande. De som byggt den här järnvägsstationen måste verkligen ha tyckt att inget var viktigare järnvägen. Tänk att han äntligen kommit till Stockholm. För några år sedan hade han läst allt han kunde hitta om den stora utställningen. Han hade drömt om att få se den, men det hade naturligtvis varit omöjligt. Och nu var det för sent; allt var rivet och borta. Han fattade inte att man bara hade tagit bort alla fantastiska byggnader, när utställningen var över. Industrihallen hade sett ut som ett sagoslott. Runt dess väldiga kupol reste sig fyra höga torn, minareter kallades de i tidningarna. Inuti dem fanns till och med hiss. Det var bara Eiffeltornet som hade en som var högre. Bara att få åka i världens näst högsta hiss hade varit värt resan flera gånger om. Ändå var nog Liljeholmens stearinfabriks paviljong märkligast. Den var gjord som en enda jättestor, 37 meter hög, ljusstake. 12

I en del av utställningsområdet hade det medeltida Stockholm återskapats med slottet och andra byggnader. Där hade han gärna gått runt. Men mest av allt skulle han ha velat se sagogrottan. Mängder med glödlampor i olika färger skapade här otroliga ljuseffekter. Näckrosor som flöt omkring och stora luftbubblor som steg upp ur vattnet var några andra överraskningar som mötte besökarna. En del kvällar visades ett fantastiskt ljusspel ute på vattnet. En jättestor fontän belystes med strålkastare i olika färger, silver, guld och smaragdgrönt. Hemma på skräddarverkstaden fanns bara fotogenlampor. Han skulle ha kunnat ägna hela sommaren åt utställningen utan att tröttna. Värvningskontoret låg i andra änden av staden. Tur att de hade skickat en karta. Kvarteren på andra sida stationen var trånga och gyttriga. Utan kartan hade det varit omöjligt att hitta. Massor med folk rörde sig på gatorna och alla verkade ha bråttom. Det var spännande, inte trögt och tråkigt som hemma i Skövde. Dagens Nyheter, Aftonbladet och Nya Dagligt Allehanda stod det på stora skyltar. Erik kände till alla, men visste inte att det var här de skrevs. Underligt att alla stora tidningar höll till på samma ställe. Gott om krogar fanns det också, fler på varje liten gatstump än i hela Skövde. Journalisterna satt väl här när de inte hade något att göra. Inte konstigt om de blev försupna. Alla nya intryck gjorde att han knappt märkte att han kommit ut på ett stort torg. Efter en titt på kartan förstod han att han stod mitt på Gustav Adolfs torg. Framför honom fanns en ryttarstaty. Han kände igen Gustav II Adolf från folkskolans historiebok. 13

Sakta kryssade han storögd vidare genom staden. Tänk om han hade haft en sådan där filmkamera, som det stod om i tidningen häromsistens. Då hade han kunnat göra om sin promenad i staden hur många gånger som helst. Stora fönster fyllda med alla möjliga fantastiska saker fick Erik att stanna upp och bara glo. Han hade aldrig sett något liknande; det måste vara en affär som sålde allting. Joseph Leja stod det med stora bokstäver på väggen. Han stod länge och tittade in genom alla skyltfönstren. Det skulle vara spännande att gå in, men det vågade han inte. Förresten så fanns det säkert inget som han hade råd att köpa. Nej, nu måste han skynda på, värvningskontoret stängde klockan fyra. Efter att ha tagit sig fram genom Kungsträdgården fortsatte han förbi Norrmalmstorg. Här var det en förfärlig trafik. Han fick hela tiden hoppa undan för hästdroskor, som kom farande som om elden var lös. Då tyckte han bättre om ölkörarna. Deras vagnar var visserligen stora, men de kom sakta lugnt dragna av sävliga ardennerhästar. Utanför ett ölhak stod en vagn parkerad. De båda hästarna tuggade i sig hö från små säckar, som de hade hängande runt halsen. Erik kunde inte låta bli att stanna och klappa dem. Efter en stund kom ölköraren ut. Han hade ett långt svart förskinn och vegamössa. ”Bättre hästar finns inte”, sa han och nickade mot de båda bjässarna, samtidigt som han gick fram och ställde sig vid trottoarkanten. Erik såg hur det började rinna längs kanten på förskinnet ner i rännstenen. ”Det var som tusan, gubben stod och pissade på insidan av skinnet; han måste ha druckit mycket öl.” Staden öppnade sig och en frisk havsbris slog emot honom. Han hade kommit fram till Nybroplan. Nu var det 14

bara att följa Strandvägen ända fram till Narvavägen. Där någonstans låg värvningskontoret. Han drog en suck av lättnad. Det var gott om tid innan de stängde. Men gatan var mycket längre än han hade trott. Han skyndade på stegen igen och tittade oroligt på klockan. Samtidigt kunde han inte låta bli att studera alla fina hus han passerade. Torn och tinnar, gjutjärnsbalkonger och utsirade fasader. Kungens slott kunde inte vara mycket finare. Ändå hade fattiga människor fått bo i husen när de var nybyggda, bara för att man inte ville måla förrän de var ordentligt torra. På värvningskontoret var det fullt av män i hans egen ålder. Med jämna mellanrum kom en sköterska ut och ropade upp någon. Erik ryckte till när han hörde sitt namn. Han hade suttit och dåsat till i det varma och kvava väntrummet. Konstig lukt härinne, undrar om det är något de har för att döda bakterier? Man blir ju nästan illamående. Tur att jag fick behålla kalsongerna på, känns som om sköterskan stirrar på mig hela tiden, eller inbillar jag mig bara. Måste lugna ner mig, är alldeles genomsvett. Ingen vill ha en soldat, som blir nervös bara för en läkarundersökning. Men doktorn ser ju så sur ut att man kan bli rädd bara för det, fast jag är nog friskare än han i alla fall. Undrar vad han får reda på när han klämmer och drar i mig så där. Mitt hjärta är det i alla fall inget fel på, det måste han väl höra. Det vore bättre att han lät mig hoppa jämfota eller göra en frivolt. Varför håller han på och lyssnar på ryggen. Måttband har han också, mäter noga från höften till 15

fotknölen. Driver han med mig bara för att jag är skräddare. Jag ju är ju inte här för att beställa byxor. – Jag ser att Almgren är skräddare, stämmer det? sa doktorn och såg allvarligt på Erik. – Ja, doktorn. – Då har ni ju ett fint yrke, vore det inte bättre att hålla sig till det istället för att bli militär. – Doktorn förstår, jag är fattig och föräldralös så för mig finns ingen framtid som skräddare. Jag kommer alltid att vara en fattig gesäll. – Hur som helst så kan jag inte godkänna Almgren till militär. Ni har nedsatt funktion på ena lungan. Det gör att ni inte skulle klara de hårda påfrestningar som en soldat utsätts för. Dessutom är högerbenet kortare, något som skulle kunna ge er problem under långa marscher. Vad sa doktorn egentligen? Det var väl inget fel på honom. Han hade ju nästan aldrig varit sjuk och det var inte många som var starkare och smidigare, men nu dög han alltså inte ens till militär. Den drömmen hade gått upp i rök. Erik gick som i en dimma. Hur han hamnade på den mörka krogen visste han inte. För varje glas kände han hur ilskan växte i honom. Det behövdes bara en liten knuff i ryggen av ett vingligt fyllo, för att han skulle explodera. Det var som en yttre kraft styrde honom, han bara slog och slog. Knytnävsslaget, som träffade honom över vänsterögat och gjorde honom blodig i hela ansiktet, kände han inte.

789180

076234