9789180075442 by Smakprov Media AB

LIVET LIVET LIVET En självbiografi och reseskildring

Lars Edqvist

LIVET LIVET LIVET En självbiografi och reseskildring

Tidigare romaner av Lars Edqvist: Neil Youngs ansikte, 2018 Den onde den gode den främste, 2018 Berlinmysteriet, 2018 Das Berlin-Geheimnis, 2019 Razmus och Oscar på flykt, 2019 Yuusuf och gänget, 2020 Grälrepubliken, 2020 Det glada paradiset, 2021

Så här såg jag ut när jag var nyfödd.

Förord

Historien om mitt liv, liv, liv Den här boken är en beskrivning av nästan alla delar av mitt liv. Min ambition är att visa hur nöjd jag är med det mesta, men också att avslöja sorgliga episoder och hur dystert det har blivit. Lite slumpvis har jag valt ut en del fotografier, som också skildrar mitt liv med familj och vänner liksom på resande fot. Idén till boken fick jag av min goda vän Ulla. Hon ville att jag skulle skriva en bok, som skulle vara en kontrast till min påbörjade roman ”Döden döden döden”. Nu när jag har skrivit färdigt denna självbiografi och reseskildring ska jag fortsätta skriva på Döden döden döden igen. När jag ser tillbaka på livet är familjen, vännerna och resorna det som jag minns med störst glädje. Ja, jobbet också. Jag har alltid gillat att arbeta mycket och ångrar inte på någon sätt min arbetsnarkomani, tvärtom. Detta även om mina långa arbetsdagar och ringa sömn kan ha bidragit till alla irriterande krämpor som har drabbat mig på senare år. Ambitionen med denna självbiografiska bok är att allt som står här ska vara öppet, ärligt och sant. Jag får dock reservera mig för att jag kan ha blandat ihop några årtal och några namn. Alla citat kanske inte heller är helt ordagranna, men jag har gjort mitt bästa för att vara seriös. Det har bara tagit ungefär två veckor att skriva denna bok, så det kan finnas stavfel, trots att Karin har hjälpt mig genom att läsa den och hitta fel. Tack Karin!

Ibland inbillar jag mig att någon hatare hackar sig in i min dator och planterar ut korrekturfel i mina manus, men det tror jag egentligen inte vid närmare eftertanke. Efter att ha fått Karins synpunkter befarar jag att ingen kommer att gilla den här boken. Jag själv känner mig dock ganska nöjd. Det är precis så här jag vill beskriva mitt liv. Jag skulle gärna ha läst en liknande bok av farsan, morsan, farfar, farmor, mormor och morfar och många av mina vänner. Lars Edqvist

FAKTA Jag är född för ett trekvarts århundrade sedan, i september 1947. Jag har fyra syskon, en fru, tre barn och fyra barnbarn. Alla är fortfarande i livet. Platser jag har bott på är Gustavsberg, St Austell, Newton Abbot, Fahrwangen, Jönköping, Glasgow, Göteborg, Härnösand, Iggesund, Hudiksvall, Delsbo, Addis Abeba, Växjö, Malmö, Rom, Aten och Löttorp. Mina arbetsplatser har varit Gustavsbergs fabriker, Posten, English China Clay Company, Centrax, Shanks, KF:s huvudkontor, Nya Norrland, Trollhättans Tidning, Hälsinge-Kuriren, Hudiksvalls kommun, Kronobergaren, Nyhetspoolen, Sparbanken, Edqvist Media, Smålandsposten, Växjöbladet Kronobergaren, Bo Olausson AB, Giv Akt, Metro, Abeba kommunikation, Växjö kommun och Herr Gurka kommunikation.

Länder jag har varit i är Albanien, Argentina, Belgien, Bosnien, Bulgarien, Chile, Cypern, Danmark, England, Estland, Etiopien, Finland, Frankrike, Grekland, Indien, Irland, Israel, Italien, Kanada, Kenya, Kina, Kroatien, Kuba, Lettland, Litauen, Lichtenstein, Luxemburg, Marocko, Malaysia, Montenegro, Nederländerna, Norge, Palestina, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Singapore, Skottland, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Sydafrika, Thailand, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, Uruguay, USA, Vatikanstaten, Vietnam och Österrike. Svenska ministrar jag har träffat är Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson, Carl Bildt, Alf Svensson, Göran Hägglund, Eskil Erlandsson, Lena Adelsohn Liljeroth, Alice Bah Kuhnke, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Amanda Lind, Märta Stenevi, Per Bolund, Åsa Lindhagen, Tomas Eneroth, Ibrahim Baylan, Peter Eriksson, Mehmet Kaplan, Mikael Damberg

Del 1

LIVET

1947 - 1957 Mitt första minne i livet är dystert och utspelar sig när jag är fyra år. Jag har just lärt mig cykla på en tvåhjuling och kör avsiktligt rakt på min något äldre kompis Björn på Hästhagsvägen 1 i Gustavsberg. Hans ben börjar blöda kraftigt, så han ropar på sin mamma som kommer ner och binder om benet med en gasbinda. Hon frågar varför jag körde på Björn. Jag svarar att det är en hämnd för allt elakt Björn gjorde mot mig, när jag var tre år. Hans mamma förstår mig konstigt nog. Om jag minns rätt blev detta slutet på vänskapen mellan Björn och mig. Hans familj flyttade snart från Gustavsberg. Att hämnas är verkligen inget som jag har något minne av att jag ägnat mig åt senare i livet, inget jag gillar. Nästa konstiga minne i livet utspelar sig också på Hästhagsvägen ungefär ett år senare. När jag kommer ner till sandlådan utanför huset där vi bor ligger en tjej, som verkar vara sju eller åtta år, på knä framför en kille i samma ålder och suger på hans snopp. Det tyckte jag då var jättekonstigt och det tycker jag nu också. Hur hade de små barnen fått idén att ägna sig åt oralsex i sandlådan? Ett trevligt minne från Hästhagsvägen är att i källaren på huset på andra sidan vägen hade Italienska föreningen sina lokaler. Utanför sitter ett gäng italienare och pratar glatt över var sitt glas rödvin. De talar italienska så jag förstår inte vad de säger, men skulle gärna vilja veta vad samtalen handlar om. Det som är lite sorgligt är det nästan bara är män som deltar i samtalen. Varför förstår jag inte. Italienarna hade i alla fall ett gott anseende i Gustavsberg som duktiga yrkesmän.

Ett obehagligt minne från Hästhagsvägen 1 är att en gammal tant, som lider av struma, har något som ser ut som en tennisboll på halsen. En dag kommer hon och visar mig en stor död råtta som hon har fångat. Den ser äcklig ut och jag gläds åt att hon har lyckats fånga den. Några andra grannar jag minns är ett ungt par som hade flytt från Estland och bodde i en fin vindsvåning. Det gläder mig att min morsa hade kontakt med dem hela resten av livet. Tyvärr vet jag inte hur deras flykt till Sverige gick till. Det näst sista året på Hästhagsvägen föddes min lille bror Göran. Han var mycket efterlängtad av såväl morsan och farsan som mig. Det som känns trist nu i efterhand var det som morsan lärde mig: – Slå honom på fingrarna när han är klåfingrig! Den uppmaningen lydde jag tyvärr. På våren innan jag fyllde sex år flyttade vi ifrån vår trerumslägenhet på Hästhagsvägen till en liten röd fyrarumsvilla på Tallåsen, nära Hästhagen. Som de flesta bostäder i Gustavsberg ägdes den av fabriken. Ett tidigt minne därifrån är att jag låg och slappade framför huset och tjuvlyssnade på grannarna på andra sidan gatan. Där var en flicka i min ålder och hennes pappa, som var en känd jazzmusiker. De som bodde i den lilla villan var flickans farmor och farfar. Så småningom fick jag goda kontakter med alla där. Jag brukade kalla flickans farfar för farfar. Ett sorgligt minne inträffade rätt tidigt: Farfadern fick vid 47 års ålder en hjärtinfarkt och dog. När jag var på väg hem såg jag att det stod en likbil utanför huset. Jag såg

nyfiket in genom ett fönster och kunde observera hur personalen från likbilen lyfte upp farfar och lade honom i kistan. Någon sade till mig att han dött så tidigt eftersom han hade rökt så mycket. Han rökte ständigt pipa. Det bidrog till att avskräcka mig från rökning under resten av livet. Huset vi bodde i var litet, men väldigt trivsamt. Tomten var stor, kuperad och spännande. Ett annat tråkigt minne från tiden i Tallåsen är när morsan hade slängt ut en trasig köksstol utanför källardörren. Jag frågade henne om jag fick hugga sönder den till ved och det godkände morsan. Med vänster hand höll jag fast stolen och med höger hand höll jag en stor yxa och slog till. Redan första slaget träffade vänster pekfinger och det började blöda kraftigt. Morsan ringde någon som kom med en bil och skjutsade in mig till Ersta sjukhus i Stockholm. Där syddes fingret ihop med sex stygn. Doktorn sa att yxan hade skrapat benet i fingret, så det kunde ha varit värre. Ärret på fingret syns fortfarande. En god sida med att bo i Tallåsen var att jag hade många kul kompisar både nära och på lite större avstånd. Per, Janne, Gösta, Ronald och Hans hette de som jag minns bäst. Vi hade ofta sällskap till och från skolan, som låg i andra änden av Gustavsberg. På hemvägen hade vi riktigt kul, mest genom att snacka om roligheter. Ronald brukade imitera Kalle Anka. När vi hade kommit hem från skolan gav vi oss ofta ut i skogen och byggde kojor. Andra dagar drog vi ner till Ekvallen för att spela fotboll eller ishockey. Vi cyklade långt utanför Gustavsberg också för att ta oss till spännande platser. Det hände att vi cyklade vilse, men det löste sig.

När vi bodde i Tallåsen hade jag ofta en rutig keps på mig. Då ansågs det tufft att ha den långt neddragen i pannan.

Vi var mest killar som lekte tillsammans, men jag har ett konstigt minne när jag lekte med en tjej i klassen som bodde i ett hyreshus nära Tallåsen. När jag gick förbi hennes hus stod hon utanför och frågade mig: – Ska vi knulla? Vill du följa med ner i källaren? Jag fattade inte riktigt vad hon menade, men följde med ner i källaren. Där drog hon ner byxorna och visade mig sin snippa. Sedan ville hon att jag skulle visa henne min snopp. När jag hade gjort det sa hon att nu var det ”färdigknullat”. Min förtjusning i resor grundlades redan i tidigt i livet. Sommaren 1952 åkte farsan, mormor och morfar och jag till Gotland och vi hade morfars och mormors fina bil, en ljusblå Rover, med oss. 1955 åkte farsan, mormor och jag till utställningen H55 i Helsingborg och sedan vidare till Danmark. 1957 åkte farsan, morsan, mina bröder och jag till Haväng på Österlen. Vi åkte också ofta till mormor Elna och morfar Reinhold i Jönköping och farmor Lisa och farfar Simon i Finspång. Det var kul att följa med mormor och morfar till deras bageri. Det hände till och med att jag fick baka kakor, som sedan såldes i deras affär. Jag åt hejdlöst mycket deg och kakor, när jag var där. Varje vecka när vi var hemma i Gustavsberg skickade mormor en kartong med bröd. I kartongen låg det också en rulltårta eller wienerlängd som det stod Lars på. Det var kanske då min övervikt grundlades. På besök hos farmor och farfar i Finspång åkte vi ofta ut till deras sommarstuga i Staviken vid sjön Dovern. Där metade jag mycket och när jag hade min katt Snurran med fick hon genast äta de fiskar jag drog upp. Det lär ha bidragit till hennes mask i magen.

Någon gång var farfar och jag ute och rodde på Dovern och ibland var vi ute i skogen och plockade svamp. Flera gånger fick jag följa med farfar, när han var ute i naturen och målade sina vackra oljemålningar. Vi hade också mycket kontakt med mormors systrar med familjer i Småland och med alla farmors och farfars släktingar runt om i norra Östergötland. Jag tyckte det var spännande att lyssna på deras dialekter. Sommaren1956 hyrde vår familj en liten stuga i Enerum, strax söder om Byxelkrok. Det mest minnesvärda den veckan var att det italienska fartyget Andrea Doria krockade med den svenska amerikabåten Stockholm en bit utanför New York. Andrea Doria sjönk och 46 människor omkom. Varje morgon tjatade jag på farsan att han skulle åka in till kiosken i Byxelkrok och köpa Dagens Nyheter så att jag fick läsa alla de senaste nyheterna. Ett annat minne från den veckan är att vi inne i Byxelkrok träffade sonen till några kompisar till morsan och farsan. Han var tonårig och bodde i ett tält, där det hade regnat in så han låg och sov i en gummibåt. Han verkade lite hungrig också, men följde inte med till vår stuga för att få mat. Senare blev han en ganska känd konstnär. Ytterligare ett roligt minne från Öland 1956 är bilden som farsan tog på morsan och lillebror Bengt på en stenhäll nere vid havet. Farsan kallade bilden för fiskarhustrun och om jag minns rätt fick han ett pris för den i en fototävling. Farsan fotograferade väldigt mycket under alla år.

Här får min lillebror Göran hålla en fisk som jag har dragit upp vid farmors och farfars sommarstuga i Staviken. Jag är sur för att jag inte får hålla den på bilden. Den lille som morsan håller är min minste bror Bengt.

Här är mormor och jag i Helsingborg på väg till Danmark 1955. Det är min första utlandsresa.

Här är morsan och lillebror Bengt söder om Byxelkrok 1956.

LIVET LIVET LIVET är både en självbiografi och en reseskildring. Den handlar främst om livets goda sidor, men också om sådant elände som många av oss råkar ut för. Förhoppningsvis kan boken inspirera till ett både nyttigare och roligare sätt att leva. Lyckan handlar mest om familj, vänner, arbete och resor. Ambitionen inför framtiden är att försöka bättra sig när det gäller hållbarhet. Boken är tänkt att vara något av en motsats till den kommande romanen DÖDEN DÖDEN DÖDEN.

789180

075442