Lix: 16 Lättlästnivå: På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 43487 ISBN 978-91-7987-069-0 Upplaga 1:1 © Kerstin Lundberg Hahn och Nypon förlag 2020 Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Råttorna Författare: Kerstin Lundberg Hahn Omslag: Niklas Lindblad Tryckt av BESTinGraphics, Belgien 2020
1. Liam och hans konstiga familj flyttade in på vår gata i juni. Det var sommarlov och jag hade inget sommarjobb. Jag satt mest och spelade på datorn. Men jag hade lovat mamma och pappa att ta paus ibland. – Du måste gå ut i solen, Robin. Du måste få frisk luft! sa de. – Ja, ja, sa jag. Därför brukade jag sätta mig på trappan till vårt radhus och spela på mobilen ett tag. 5
Mamma och pappa var på jobbet. De visste inte om jag var ute i tio minuter eller två timmar. Men så kom den dagen när Liams familj flyttade in i huset bredvid vårt. Två flyttgubbar bar lådor och möbler, och Liams föräldrar bar kassar och lampor. En äldre kvinna hjälpte till. Jag trodde det var Liams mormor eller farmor. Ingen sa hej till mig fast jag satt så nära. Liam stod vid dörren till deras hus och såg på. Jag trodde att han var sex eller sju år, för han var så liten till växten. 6
Senare fick jag veta att han var nio år. Han tittade på mig. Han såg blyg ut, nästan rädd. Jag log och vinkade. Han var ju min nya granne, även om han bara var en liten unge. Just då gick den äldre kvinnan förbi. Hon slog honom i nacken och sa: – Stå inte bara där! Hjälp till! Liam tittade ner och gick in i huset. Jag blev helt paff. Slog hon honom, bara så där? När vi åt middag på kvällen sa jag till mina föräldrar att de nya grannarna hade kommit. 7
– Så roligt! sa mamma. – Har de några ungdomar i din ålder, då? Någon snygg tjej, kanske? sa pappa och blinkade. Han försöker alltid vara rolig, men han lyckas sällan. – Äh, sa jag. Bara en liten unge. – Jaha, sa pappa. Sedan började de prata om andra saker: vädret, semestern, vädret igen. Jag tänkte på Liams rädda ögon. Det var något fel på den där familjen. Jag sa inget om det till mamma och pappa, men jag hade en orolig känsla i magen. Kanske kände jag redan då att Liam behövde hjälp. 8
2. Ett par dagar senare vaknade jag tidigt på morgonen. Jag hörde en bil stå och brumma utanför. När jag tittade ut såg jag Liams föräldrar gå in i en taxi. Liam och den äldre kvinnan stod bredvid. Kvinnan log och vinkade när taxin körde iväg. Men så fort bilen var borta gjorde hon det igen. Hon slog Liam i nacken! Liam sprang in i huset och kvinnan gick efter. 9
– Men, vad fan håller hon på med? sa jag för mig själv. Jag tänkte att jag nog skulle hålla lite koll på Liam. Den dagen satt jag och spelade som vanligt. Ibland såg jag ut genom fönstret. När Liam kom ut från sitt hus lämnade jag datorn och gick ut, jag också. Jag satte mig på trappan. Liam gick till andra sidan gatan. Där finns det lite gräs, några buskar och en sten. Han satte sig på stenen. Han bara satt där, en ensam liten unge på en sten. Jag tyckte synd om honom. 10
Sedan såg jag att han hade en bit bröd i handen. Han tog små bitar av det och kastade på gräset. Efter ett tag kom några duvor och åt upp brödet. Jag reste mig och gick över gatan. – Hej, sa jag. Duvorna flaxade iväg. Liam ryckte till och gömde brödet bakom ryggen. – Jag heter Robin, sa jag. Vi bor grannar. Vad heter du? – Liam, sa han tyst utan att se på mig. – Du behöver inte vara rädd, sa jag och satte mig på gräset. Han svarade inte. Han bara satt och såg ner på sina fötter. 11
Efter ett tag kom duvorna tillbaka. – Matar du dem? sa jag med vänlig röst. – Får man det? viskade han. – Klart man får, sa jag och skrattade. Då såg Liam på mig och log, men bara lite. Han var kanske inte van vid att någon var snäll mot honom. Han tog fram brödet och kastade några bitar till duvorna. När de flaxade och slogs om brödet log han lite igen.
12
Tack till alla er som varit med om att ta fram just den här boken. Med er hjälp kan vi ge ut lättlästa böcker som väcker lust att läsa.
Lättläst är en rättighet Det här är en lättläst bok från Nypon förlag. Nypon har en övertygelse. Alla barn, unga och vuxna måste lära sig läsa. Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle. Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss. Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta. Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.
Robin har fått nya grannar. Deras lille pojke Liam är speciell. Han älskar djur, men hatar sin nanny. Hon är en häxa, säger han. Robin försöker trösta honom: – Om hon är en häxa, då kanske det kommer en drake en dag. – Och äter upp henne? säger Liam. Men drakar finns ju inte. Det som prasslar under buskarna är något annat …