SM
Sagan om
jöochnöff ustang
Erik Magntorn Therese Vildefall
I Lilla palmviken, bland koraller och färgglada fiskar, bodde sjöhästarna. De var stolta små djur, för de visste att de fått sitt namn efter det vackraste djuret som fanns att se uppe på land. En dag föddes Russe, en sjöhäst som inte såg ut som någon annan. Han hade en svans med knorr, och istället för en smal nos hade han fått ett mjukt tryne. Så när han pratade med de andra lät det lite annorlunda. Men det var ingen som brydde sig om det. Russe var som en av de andra och han var alltid med på alla roliga lekar och danser.
Men en dag förändrades allt. Mustang, den största och tuffaste sjöhästen, krockade nämligen med Russe under en vild havsdans och stukade sin svans. ”Aj, aj, aj!” vrålade Mustang. ”Sluta dansa, allihop! Och hör upp!” Han tittade först på de andra sjöhästarna och sedan spände han ögonen i Russe. Russe blev alldeles kall över ryggen.
”Russe, din klant, du kan ju faktiskt inte simma och dansa som vi andra. Och så kan du knappt prata heller. Det låter mest ’nöff nöff’ om dig”, flinade Mustang. ”Ja, du är nog ingen riktigt sjöhäst när allt kommer omkring. Du är bara en – hm – sjönöff. Ja, så ska du heta i fortsättningen. Sjönöff! Sjönöff!!! Hör ni det, allihopa?” De andra sjöhästarna nickade tyst. De var lite rädda för Mustang och ville inte själva råka ut för hans elakheter. Och så kom det sig att Russe istället började kallas för Sjönöff.
Åh, vad Russe kände sig dum sedan han fått sitt nya namn. Istället för att vara tillsammans med de andra och ha roligt höll han sig mest för sig själv.