ÅR: 1873 BOK: Jorden runt på 80 dagar SKRIVEN AV: Jules Verne BAKGRUND: Den franske författaren Jules Verne var mycket intresserad av teknik och han var en av de första som skrev science fiction-böcker. Under hans tid utvecklades tekniken snabbt, vilket gjorde det möjligt att resa mycket längre än man tidigare hade kunnat göra. Under samma tid hade Storbritannien och andra europeiska länder erövrat bland annat Indien, Australien och stora delar av Afrika. Det var en svår tid för urinvånarna, som blev förtryckta och utnyttjade. Vart berättelsens huvudpersoner än reser ser de spåren av detta.
K A PITE L 1
Phileas Foggs nye betjänt Phileas Fogg var en märklig man som bodde i hus nummer 7 på Savile Row i London. Han hade länge varit medlem i Reformklubben, en förening för framgångsrika personer. Ändå visste man nästan ingenting om Phileas Fogg. Trots att han hade gott om pengar visste ingen hur han tjänat dem. Man hade aldrig sett honom köpa aktier eller arbeta på bank och han ägde inga skepp eller företag. Han var medlem av Reformklubben – det var allt! Phileas Fogg var en enda stor gåta. Ingen hade sett honom upprörd eller orolig. Han hade aldrig bråttom men kom alltid i tid. Och han pratade så lite som möjligt, vilket fick honom att verka ännu mer mystisk. Många trodde att Phileas Fogg hade rest mycket, för om någon plockade fram en världskarta visste han allt om alla platser, vilken man än pekade på. Men de senaste 7
åren hade han varit i London, och han syntes bara till på Reformklubben. Och han kom alltid dit exakt samma tid. Phileas Fogg var väldigt noga med tider. På klubben läste han helst tidningar, men ibland spelade han också kortspelet whist. Han spelade alltid om pengar och han vann ofta, men han skänkte alltid vins ten till fattiga. Phileas Fogg spelade inte för pengarnas skull. Spelet var en kamp där han kunde vinna utan att förflytta sig eller anstränga sig i onödan, och det passade honom perfekt. Phileas Fogg hade varken hustru eller barn, inte heller släktingar eller vänner. Han bodde ensam i sitt hus på Savile Row. Ingen hade en aning om hur det såg ut därinne, förutom hans betjänt. Phileas Fogg krävde bara två saker av sin anställde, ordning och perfekt punktlighet. Dagen då vår historia börjar, den 2 oktober, hade Phileas Fogg just avskedat sin betjänt. Denne hade gjort misstaget att sätta fram rakvatten som var 28 grader istället för 30 grader varmt. Nu satt Phileas Fogg rak i sin stol och väntade på sin nye betjänt som skulle komma mellan klockan elva och halv tolv. Phileas Fogg tittade på sin tickande väggklocka. När klockan slog halv tolv skulle han gå iväg till Reformklubben, precis som vanligt. 8
Då knackade det på dörren. En man i 30-årsåldern steg in och bugade sig. Han såg stark ut och hade mörkt lockigt hår och runda kinder. Phileas Fogg bad honom berätta om sig själv. – Jag heter Jean Passepartout och jag kommer från Frankrike, sa mannen. Jag har varit sångare, ryttare och lin dansare på cirkus, och slutligen arbetade jag som brandman i Paris. Jag var med om att släcka många stora eldsvådor. Men jag är trött på äventyr. Jag har fått höra att ni aldrig reser nånstans, så jag hoppas få leva i lugn och ro som er betjänt. – Du passar mig bra, avbröt Phileas Fogg. Jag har hört från din tidigare arbetsgivare att du ska vara duktig. Du börjar alltså ditt arbete hos mig idag onsdagen den 2 oktober 1872, tjugonio minuter över elva på förmiddagen. Phileas Fogg tog sin hatt med vänster hand, sedan satte han den på huvudet och gick ut ur rummet. Passepartout var ensam i huset på Savile Row. Han satte genast igång med att undersöka det från källaren till vinden, och han gillade vad han såg. Huset var upplyst och uppvärmt av gas. Två trappor upp hittade han sitt eget rum. Elektriska ringledningar och talrör ledde ner till de båda undre våningarna. Ovanför den öppna spisen stod en elektrisk klocka, som på sekunden stämde 9
med klockan i Phileas Foggs sovrum. P assepartout blev förtjust. Ovanför spisen satt även en papperslapp. Där stod exakt vad han skulle göra för Phileas Fogg varje dag: 08:23 skulle han göra te och rostat bröd, 09:37 rakvatten, 09:40 kamning och så vidare. Phileas Foggs garderob var i perfekt ordning. Alla byxor, varje rock och väst hade ett ordningsnummer, som visade vilken dag just det plagget skulle bäras. När Passepartout hade avslutat sin undersökning gnuggade han händerna. Det här passar mig verkligen! tänkte han. Ordning och reda varje dag.
10
K A PITE L 2
Ett vansinnigt vad Efter att ha placerat sin högra fot 565 gånger framför den vänstra, och den vänstra foten lika många gånger framför den högra, var Phileas Fogg framme vid Reformklubben. Han drack några koppar av det utmärkta te som skördades enbart för medlemmarna i Reformklubben. När klockan var tretton minuter i ett satte han sig och läste tidningar ända fram till middagen. Några andra medlemmar av klubben närmade sig den öppna spisen där en brasa var tänd. Det var dem som Phileas Fogg brukade spela whist med. En av dem hette Gautier Ralph och var bankdirektör. En av hans banker hade just blivit rånad, och medlemmarna pratade i munnen på varandra. Rånaren hade kommit undan med 55 000 pund. En enorm summa. Tidningarna skrev massor om saken och kassören som 11
råkat ut för rånet sa i en intervju att tjuven var i 40-års åldern och hade mustasch och polisonger. Han var hövlig och välklädd, en riktig gentleman. Medlemmarna i klubben frågade Gautier Ralph om de hade fått korn på tjuven. – Landets mest berömda detektiver har skickats ut till hamnar i hela världen. Belöningen för den som griper tjuven är 2 000 pund och en del av bytet. Det dröjer inte länge förrän detektiverna slagit klorna i tjuven, sa Gautier Ralph. – Är du säker på det? sa ingenjören Andrew Stuart. Rånaren kan ju finnas var som helst. Jorden är stor. – Förut var jorden stor, men det är den inte längre, sa Phileas Fogg och lyfte kortleken. När de hade spelat ett tag frågade Andrew Stuart: – Vad menar du egentligen? Har jorden krympt och blivit mindre? Phileas Fogg svarade inte utan tittade lugnt på sina kort. – Fogg har rätt, sa Gautier Ralph. Idag kan man resa jorden runt tio gånger fortare än för 100 år sen. På tre månader kan man klara det. – Men bara för att man kan resa jorden runt på tre månader betyder det ju inte att jorden har krympt, sa Andrew Stuart. 12
– Man kan resa jorden runt på 80 dagar, sa Phileas Fogg. – Det har jag också hört, sa Andrew Stuart. Sen den nya järnvägen i Indien öppnades. Men då har man inte räknat med dåligt väder och annat trubbel. – Jodå, man har räknat med allt, sa Phileas Fogg. Jag slår vad om 20 000 pund att jag kan resa jorden runt på 80 dagar. – Det är ju vansinnigt! utbrast Andrew Stuart och la ifrån sig korten. Men jag går med på ditt vad, det blir enkla pengar. – Vill ni andra också vara med? frågade Phileas Fogg lugnt. Efter att ha pratat ihop sig gick alla med på vadet. Phileas Fogg tog fram sin fickkalender och tittade i den. – Tåget till Dover går ikväll klockan kvart i nio, det åker jag med. – Ikväll? De andra stirrade förvånat på honom. – Ja, det är idag den 2 oktober. Jag ska vara tillbaka på klubben senast lördagen den 21 december klockan kvart i nio på kvällen. Om jag misslyckas vinner ni 20 000 pund. Vinner jag så är ni skyldiga mig samma summa. Phileas Fogg hade satsat halva sin förmögenhet på
14
vadet. Den andra hälften skulle gå åt till kostnader för resan. – Ska vi avbryta spelet så att du hinner förbereda dig för resan? sa Andrew Stuart. – Nej, en gentleman är alltid resklar, sa Phileas Fogg, lyfte kortleken och delade ut.
15
K A PITE L 3
Passepartout blir förtvivlad Efter att Phileas Fogg vunnit whistpartiet lämnade han Reformklubben. Tio minuter i åtta öppnade han dörren till sitt hus. Passepartout hade noga studerat kvällens program och blev överraskad. Enligt schemat skulle Phileas Fogg komma hem från Reformklubben först klockan tolv. Så snart Phileas Fogg kom upp på sitt rum kallade han på Passepartout. Passepartout svarade inte. Det kunde inte gälla honom, tiden var ju fel. – Passepartout! sa Phileas Fogg utan att höja rösten. Det är andra gången jag ropar på dig. Passepartout kom in i rummet. – Men klockan är ju inte tolv än, sa Passepartout med klockan i handen. – Jag vet det, sa Phileas Fogg. Jag har inte heller kriti 16
serat dig. Om tio minuter reser vi över Dover till Calais. Fransmannen såg chockad ut. – Ska herrn resa bort? – Ja, svarade Phileas Fogg. Vi ska resa jorden runt. Passepartout såg förtvivlad ut. – Resa jorden runt! mumlade han. – Ja, på 80 dagar, förklarade Phileas Fogg. Vi har alltså inte en minut att förlora. – Men bagaget? sa Passepartout och tog sig för pannan. – Det behövs inget bagage. En kappsäck med ett par skjortor och tre par strumpor, det är allt. Packa lika mycket till dig själv. Resten kan vi köpa på vägen. Ta med min resfilt. Skynda på nu! Passepartout fick inte ur sig ett ord. Han gick upp till sitt rum och föll ner på en stol. – Det här är för mycket! sa han. Jag som ville leva i lugn och ro! Jorden runt på 80 dagar! Hade han råkat ut för en galning? Nej, det måste vara ett skämt. Phileas Fogg hade nämnt Calais. Passepartout hade ingenting emot att komma tillbaka till sitt hemland Frankrike. Kanske var Paris resans verkliga mål? Klockan åtta hade Passepartout packat den lilla resväskan. 17
Phileas Fogg var färdig. Under armen bar han tågtidtabeller och andra papper som var nödvändiga inför resan. Han stoppade ner en tjock bunt pundsedlar i resväskan som Passepartout höll i. – Och var rädd om den där, för den innehåller 20 000 pund. Passepartout höll på att tappa väskan i golvet. De steg in i en droska som snabbt tog dem till Charing Cross Station. Tjugo minuter över åtta stannade vagnen utanför stationens gallerport. I samma ögonblick närmade sig en tiggerska, som gick barfota och höll ett barn i handen. Hennes kläder var smutsiga och hon hade en trasig sjal över axlarna. Phileas Fogg tog upp pengarna han vunnit på kortspelet och räckte dem till kvinnan. – Var så god, jag är glad över att ha mött dig, sa han. Passepartout fick något fuktigt i ögonen när han såg det. De gick genast in i väntsalen, där betjänten fick i upp drag att köpa två förstaklassbiljetter till Paris. Sedan vände Phileas Fogg sig om och upptäckte de fem medlemmarna från Reformklubben som han slagit vad med. – Nu reser jag, mina herrar, sa han. Stämplarna i mitt pass ger er möjlighet att kontrollera min resväg när jag kommer tillbaka. 18
– Å, det är inte nödvändigt, svarade Gautier Ralph. Vi litar på ditt ord. – Du kommer väl ihåg när du ska vara tillbaka i London igen? undrade Andrew Stuart. – Lördagen den 21 december 1872 klockan 20:45 på kvällen. Vi ses då, mina herrar! Phileas Fogg och hans betjänt tog plats i kupén. Klockan 20:45 hördes en vissling, och tåget satte sig i rörelse. Natten var mörk. Ett lätt regn föll. Phileas Fogg satt tyst i sitt hörn. Passepartout kände sig fortfarande förvirrad, han tryckte kappsäcken med pengarna mot kroppen. Plötsligt gav han upp ett rop av förtvivlan. – Hur är det med dig? frågade Phileas Fogg. – Det är så … att jag … glömde att … – Glömde vad? – Att släcka gasen i mitt rum! – Gasen får brinna på din räkning, svarade Phileas Fogg lugnt.
19
K A PITE L 4
Phileas Fogg — bankrånare? När Phileas Fogg satt på tåget hade han ingen aning om vilken uppmärksamhet hans resa skulle få i London. Tidningarna fick reda på vadet och skrev massor av artiklar. Att resa jorden runt på så kort tid verkade omöjligt. Man skrev att Phileas Fogg var galen. För att han skulle lyckas måste alla avgångstider stämma exakt, och så måste tåg och båtar komma fram i tid också. Sådan punktlighet fanns helt enkelt inte. I Europa var avstånden korta, där kunde det möjligen gå, skrev en tidning. Men det tog tre dagar att resa över Indien och en hel vecka att korsa Amerika. Hur skulle man då komma fram på exakt rätt klockslag? Tågen kunde spåra ur eller råka ut för snöhinder. Båtarna kunde drabbas av storm och dimma. Särskilt när det var så här sent på året. Artikeln fick stor uppmärksamhet. Nästan ingen trodde att Phileas Fogg hade en chans. 20
Samtidigt fanns det de som hejade på honom. Men det skulle snart förändras. Klockan nio på kvällen den 9 oktober fick Londons polismästare ett telegram från Suez: Jag förföljer bankrånaren Phileas Fogg, sänd genast arresteringsorder till Suez. Fix, detektiv När tidningarna skrev om efterlysningen blev Phileas Fogg en avskydd man i England. Hans porträtt i Reformklubbens arkiv studerades. Liknade han inte den beskrivning som getts av bankrånaren? Phileas Fogg var i 40-årsåldern och hade också mustasch och polisonger. Det såg illa ut för Phileas Fogg. Men varför hade telegrammet skickats? För att förstå det måste vi flytta oss till den egyptiska staden Suez där två män stod mitt på kajen. De väntade på postångaren Mongolia som skulle komma längs den berömda Suezkanalen. Den ene mannen var en brittisk kontrollant som kollade människors pass. Den andre var en liten och mager man som just nu var otålig. Nervöst gick han fram och tillbaka. Denne man hette Fix. Han var en av alla de 21
detektiver som hade skickats ut till olika hamnar efter bankrånet. Hans uppdrag var att övervaka alla passagerare som passerade Suez. Om någon av dem verkade misstänkt skulle han följa efter den personen och vänta på arresteringsordern från England. Det var när Fix först läste om Phileas Foggs resa som han anade att Fogg var skyldig till rånet. Var det inte misstänkt att Phileas Fogg aldrig träffade några människor och att ingen visste vad han arbetade med? Resan jorden runt var så klart bara en bortförklaring. Phileas Fogg behövde en anledning att fly. Därför hade Fix bett polisen i England om en arresteringsorder. Utan den hade han inte rätt att arrestera någon. Fix kände sig lockad av den stora belöning som hade utlovats till den som grep tjuven. Han väntade otåligt på att båten Mongolia som Phileas Fogg reste med skulle komma in. – Är du säker på att Mongolia inte är försenad? frågade Fix för tionde gången. – Ja, Fix, svarade kontrollanten. Var lugn, den kommer snart. Men jag fattar inte hur du ska känna igen bankrånaren på den beskrivning du har fått. Han verkar ju se ut som vem som helst. Om han nu ens är ombord på Mongolia. – Såna människor vädrar man sig till snarare än att 22
man känner igen dem, svarade Fix. Man måste stirra den misstänkte rakt i ansiktet. Och sen känner man på sig om han eller hon är skyldig. Om min rånare finns ombord garanterar jag att han inte ska komma undan. – Det hoppas jag verkligen, för det var ju en enorm summa som blev stulen. – Ja, upprepade detektiven glatt. 55 000 pund! Passkontrollanten gick tillbaka till sitt kontor medan Fix väntade kvar på kajen. Där var det fullt av sjömän från olika länder. Det var tydligt att Mongolia väntades vilket ögonblick som helst. Vädret var vackert, men det var kyligt i luften. Några minareter syntes ovanför hustaken i solens bleka strålar. På Röda havets yta gungade några fiskebåtar. Medan Fix gick av och an i vimlet på kajen synade han människornas ansikten med en snabb blick. Kommer inte Mongolia någon gång, tänkte han när han hörde hamnklockan slå. Fix tankar avbröts av en gäll signal från ångvisslan. Postångaren Mongolia var äntligen framme! Hela gänget av bärare störtade mot kajen, ett tiotal roddbåtar lossades från sina förtöjningar och ilade mot Mongolia. Postångarens väldiga skrov gled fram längs kanalen. 23
Klockan slog elva när hon ankrade. Det var gott om passagerare ombord. Några stannade på däck, men de flesta steg i båtarna som hade lagt till vid Mongolia. Fix granskade noga alla som steg iland. Då närmade sig en av passagerarna. Han vände sig till Fix och räckte fram ett pass som han önskade få stämplat. Fix tog passet. Han var nära att ropa till av förvåning, passet darrade i hans hand. Beskrivningen var exakt densamma som den han hade fått från polischefen i London. Detta måste vara bankrånaren! – Det här passet är väl inte ditt? frågade han. – Nej, passet tillhör min husbonde Phileas Fogg. – Var är din husbonde? – Han är kvar ombord. – Men han måste själv gå till passkontoret för att bevisa vem han är. – Är det verkligen nödvändigt? – Absolut! – Då blir jag väl tvungen att hämta honom, suckade Passepartout. Fix skyndade sig till passkontoret. – Jag misstänker att bankrånaren just nu är på väg hit! Sedan berättade han om sitt samtal med betjänten 24