9789179710385 by Smakprov Media AB

Hanna Wallsten har bearbetat den prisbelönta boken till lättläst.

COLSON WHITEHEAD DEN UNDERJORDISKA JÄRNVÄGEN

Cora lever som slav på en plantage i amerikanska södern. Livet är svårt. Hon och de andra slavarna sliter på bomullsodlingarna. När som helst kan de bli piskade, slagna eller våldtagna. Caesar är också slav på plantagen. Men han känner till ett annat liv, utan våld och förtryck. En dag berättar han för Cora om en underjordisk järnväg som slavar kan fly genom. Han föreslår för henne att de ska rymma tillsammans. Och hon svarar ja. Nu börjar Coras kamp för att bli fri. Hon flyr från delstat till delstat genom järnvägen. Den onda slavjägaren Ridgeway är efter henne. Han vill krossa henne och järnvägen som har gjort flykten möjlig. Kommer han ikapp henne? Cora får möta mycket grymhet på vägen, men också godhet och stort mod. Eller som en stationsvärd säger till Cora: – Om ni vill se det sanna Amerika, håll ögonen öppna under resan.

ISBN 978-91-7971-038-5

9 789179 710385

O__Kart_Den underjordiska_HEDVIG.indd 3

2020-12-18 15:35

DEL 1

GEORGIA I SLAVERI

Efterlysning: Negerflicka Lizzie Belöning: 30 dollar Negerflickan Lizzie rymde den femte juli. Belöningen betalas till den som levererar flickan till mig. Eller har information om henne. Att gömma flickan är brottsligt och straffas enligt lag. W. M. Dixon Den 18 juli 1820

RANDALLS BOMULLSPLANTAGE Bröderna James och Terrance Randall ägde Randalls bomullsplantage. De hade delat upp egendomen när fadern dog genom att singla slant om plantagens två delar. James fick den norra delen och Terrance den södra. Redan när bröderna var små såg man att de var mycket olika. James var lugn och vänlig. Men Terrance var annorlunda. Han var elak och våldsam. Som tioåring slog han kokerskan så illa att hon fick en knöl under örat resten av livet. Hon hade lagat en soppa som Terrance inte tyckte om. Som vuxen var James nöjd så länge hans del av plantagen gav god skörd. Terrance var mer aktiv. Han ville tjäna mer och mer pengar och kramade varje dollar ur sin egendom. Fälten där bomullen växte var enorma. Bröderna Randall skötte affärerna och 14

räknade pengarna. Deras förmän såg till att slavarna arbetade. De piskade, slog, sparkade och plågade slavarna på många sätt när de tyckte att slavarna inte skötte sig. Det var förmännen som ledde jakten på slavar som försökte rymma. Connelly var den mest fruktade förmannen hos Randalls. I utkanten av plantagen låg slavarnas stugor i rader. Slavarna hade sin egen hackordning. De starkare kunde bestämma över de svagare. Det hände att slavar också blev förmän. Vänskap var ovanligt bland slavarna. Den som förnedras inför andra har svårt att inte känna skam. Och skammen stod i vägen för vänskapen. Det hände att slavarna var lediga på söndagseftermiddagarna. Och ibland firade de ledigheten med mat och dans om ägaren tillät det.

CORA OCH JORDLOTTEN Cora hade en ägodel: en liten jordlott där hon odlade kålrötter och rovor. Varje söndag satt hon på en stubbe bredvid jordlotten. För några timmar ägde hon sig själv. Hon sådde frön, rensade ogräs eller gallrade. Om någon försökte komma nära henne blängde hon på personen tills han eller hon backade. Det var hennes mormor, Ajarry, som hade ordnat den lilla jordlotten. Den låg sist i raden med slavstugor. Efter jordlotten kom fälten och sedan träsket. Ajarry vaktade sin jordlott väl. Det var den mest värdefulla jordlotten i hela Georgia. Vita män kunde ta sina tvister om stora landområden till domstol. Slavar fick själva lösa sina tvister om små bitar av jord. En jordlott mellan två slavstugor kunde ge 16

mat åt en get, ge plats åt höns eller grönsaker att äta. Det gällde att vakta den noga. Andra var alltid beredda att ta över marken, som var tre kvadratmeter stor. – Mor lät ingen röra hennes jordlott, sa Mabel till Cora. Hon sa att hon skulle ta en hammare och slå in skallen på den som försökte. Så länge Mabel kunde berätta om Ajarry vågade ingen röra jordlotten. Men Mabel rymde. Hon försvann och Cora blev helt ensam, tio år gammal. Alla som mindes Ajarrys hot om hammaren var borta eller döda. Cora fick slåss för sin jordlott. De yngsta kunde hon sjasa bort. Men de äldre var svårare att hålla undan. Ava var en stark och listig kvinna. Hon ville ha sina höns på Coras jordlott. – Det är slöseri. All den där marken bara för Cora, sa Ava till Moses. Connelly hade gjort Moses till förman. Moses hade varit en av de vänliga slavarna. Men att bli förman hade gjort honom elak. När Ava sa att Cora var galen hade han inget emot att kasta ut Cora ur gemenskapen. – Du ska till Hob, sa han till Cora en dag. 17

Hob var en stuga för de slavar som stod allra lägst i hackordningen. Där bodde kvinnor som hade slagits och utnyttjats av svarta män och vita män, tills de förlorat allt värde. Ingen ville ha dem. De ropade ut sina döda barns namn i natten. Stilla och tyst gick Cora över till Hob. Hon var tio år och helt ensam. Nu skulle Ava snart ta över jordlotten när Cora inte längre var i vägen. – All den marken bara för henne, upprepade Ava. Men Ava hann inte. Blake kom före. Terrance Randall hade nyligen köpt honom och fem andra starka män. De var Terrances favoriter och de kunde göra som de ville med de andra slavarna. Blake bestämde att han skulle ha en hundkoja på Coras jordlott och så blev det. Han snickrade ihop kojan. Alla berömde det fina bygget. Ingen kom till Coras hjälp. Ingen försvarade hennes rätt. Ava hade sett till att Cora förflyttats till Hob. Ingen lyssnade på någon som bodde i Hob. Och även om någon skulle lyssna på Cora så vågade ingen säga emot Blake. 18

Hunden kikade ut från sin koja när Cora kom dit. Intill hundkojan låg kålrötterna utspridda i leran. Blake kom ut ur stugan med armarna i kors. Han spottade. Cora såg hur folk rörde sig, viskade och tittade. Om det hade hänt när Cora var äldre skulle hon be kvinnorna i Hob om hjälp. Eller kanske sin vän Lovey. Men detta hände när Cora var en flicka. Blake var tre gånger större än hon. Trots att hon var liten måste Cora försöka försvara sin lilla jordlott, precis som mormor Ajarry hade gjort. Cora gick till Hob, tog ner en hacka från väggen och gick tillbaka till jordlotten. Flera slavar samlades för att se på. Det första slaget krossade kojans tak och högg av hundens svans. Hunden tjöt och flydde in under Blakes stuga. Det andra slaget jämnade kojan med marken. Cora stod med hackan höjd och flämtade. Blake kom emot henne med knutna nävar. Plötsligt stannade Blake. De som stod på ena sidan såg Blakes förvånade och oroliga ansiktsuttryck. De som stod på andra sidan såg Coras ögon. Det var som om hennes ögon ropade: du kanske vinner över mig men det kommer att kosta. 19

Blake och Cora stod på varsin sida tills kokerskan ringde i klockan för mat. Ingen ville gå miste om sin frukost och alla gick till köket. När arbetet på fältet var slut för dagen röjde Cora sin lott. Sedan satte hon sig på stubben för att vakta. Historien med hundkojan följde Cora så länge hon var kvar på Randalls plantage. Man berättade den för nya slavar för att varna dem: Cora var galen. Och för varje år blev historierna om Coras galenskap fler och värre. Blake berättade om hur Cora kom till honom på natten med hackan höjd. De andra i Blakes gäng sa att Cora tvingade dem att ha sex med henne. Unga kvinnor sa att de hade sett Cora ha sex med åsnor och andra djur. Alla förstod att det var bäst att hålla sig undan Cora. En dag drog Blakes gäng in Cora bakom rökeriet och våldtog henne. Ingen försökte stoppa dem. Men kvinnorna på Hob sydde ihop Cora efteråt och tog hand om henne.