Winston Smith lever ett enkelt liv utan glädje i Oceanien, ett av de tre länderna i världen. Han och ledaren för Oceanien. Alla måste hela tiden göra, tänka och känna rätt. Annars blir de straffade. Winston hatar Storebror. En dag möter han Julia. De blir förälskade och börjar träffas i hemlighet. Men det är livsfarligt för Winston och Julia att träffas. När som helst kan de bli upptäckta och då kommer de att straffas.
beskrev då framtiden i ett skrämmande samhälle som kontrollerar allt från människors känslor till historien.
1984
1984 gavs ut för första gången 1949. George Orwell
GEORGE ORWELL
alla andra invånare är ständigt övervakade av Storebror,
Trots att året 1984 har passerat, är hans roman fortfarande aktuell och en av våra största klassiker. Johan Werkmäster har bearbetat boken till lättläst.
ISBN 978-91-7971-036-1
9 789179 710361
O_Orwell_1984_9789179710361_dimma.indd 3
1984 ———
GEORGE ORWELL
2020-11-23 11:30:18
Storebror ser dig Det var en kall dag i april 1984. Klockan var tretton när Winston Smith gick in i Segerhuset. Han bodde där. Vid trappan fanns en stor affisch med en mans ansikte. Mannen hade en tjock svart mustasch och stränga ögon. Hissen fungerade inte, det gjorde den sällan. Winston var trettionio år gammal och bodde på sjunde våningen. Han började långsamt gå uppför trapporna. På varje våning hängde en likadan affisch med samma ansikte. Winston tyckte att det kändes som om mannen med mustaschen följde honom med blicken. STOREBROR SER DIG, stod det längst ner på affischen. När Winston kom in i lägenheten hörde han rösten från bildskärmen. Rösten läste upp någon sorts statistik. Han sänkte ljudet så mycket han kunde, men det gick inte att 5
1984_20201102.indd 5
2020-11-23 11:42:03
stänga av skärmen. Den satt fast i väggen. Den sände ofta ut ljud, ibland också bilder. Samtidigt var skärmen en kamera som bevakade honom. Den såg allt som Winston gjorde. Och den hörde varje ord som han sa, varje ljud som han gjorde. Tankepolisen använde bildskärmarna för att bevaka Winston och alla andra invånare i landet Oceanien. Det fanns skärmar nästan överallt. Han gick fram till fönstret och tittade ut. En man gick förbi nere på gatan. Han var klädd i en blå overall som var Partiets uniform. Det såg ut som om han frös. En kall vind blåste. Winston tyckte att hela London, hela staden verkade kylig och färglös trots att solen sken. På vartenda hus fanns bilder på mannen med mustaschen och de stränga ögonen. STOREBROR SER DIG. En helikopter sänkte sig ner mellan husen. I helikoptern satt poliser som spionerade genom människors fönster. En kilometer bort reste sig Sanningsministeriet, hans arbetsplats. Det var en jättelik byggnad av vit betong, tre hundra meter hög. Winston hade hört att huset hade tre tusen rum ovan jord och lika många under marken. Winston försökte tänka på sin barndom, men 6
1984_20201102.indd 6
2020-11-23 11:42:03
han mindes nästan inget från den tiden. Hur hade London sett ut när han var barn? Den liknade väl inte den stad som han levde i nu? * Winston satte sig vid ett litet skrivbord som stod till vänster om bildskärmen. Det var den enda platsen i lägenheten där han inte syntes från skärmen. Han drog ut lådan i skrivbordet och tog fram en penna och en anteckningsbok. Han hade köpt anteckningsboken i en liten butik med begagnade varor i stadens slumområde. Han köpte den mest för att han tyckte att den var vacker. Det syntes att den var gammal. Inga fabriker hade tillverkat den sortens anteckningsböcker på minst fyrtio år. Pappret hade gulnat. Ingen hade skrivit i boken än, men Winston tänkte börja skriva dagbok, något han kunde bli straffad för. Om Tankepolisen upptäckte att han skrev dagbok skulle han säkert hamna i fängelse eller arbetsläger. Men vad skulle han skriva? Han visste inte. Han satt en stund och stirrade på det tomma pappret. Sedan började han skriva: 7
1984_20201102.indd 7
2020-11-23 11:42:03
4 april 1984. Igår kväll var jag på bio och såg krigsfilmer. En handlade om ett fartyg fullt med flyktingar som bombades i Medelhavet. Publiken skrattade åt bilderna. Winston la ifrån sig pennan. Vad sitter jag och skriver för smörja? tänkte han. Om jag ska skriva dagbok borde jag skriva något viktigt. Bildskärmen började spela marschmusik med tydlig rytm. Winston hatade marschmusik. Han tog tag i pennan igen och skrev med stora bokstäver: NER MED STOREBROR NER MED STOREBROR NER MED STOREBROR I nästa stund blev han förfärad över vad han hade skrivit. Han kände skräck. Först tänkte han riva ut sidan, men det skulle inte hjälpa. Tankepolisen skulle få tag på honom i alla fall. Den som tänkte fel tankar åkte alltid fast. Man kunde hålla sig undan en tid, till och med i flera år. Men förr eller senare fick de tag på en. 8
1984_20201102.indd 8
2020-11-23 11:42:03
Om Winston åkte fast skulle han försvinna, helt och hållet. Han skulle naturligtvis bli dödad, antagligen skjuten i nacken. Namnet skulle försvinna ur alla register. Alla anteckningar om vad han hade gjort i sitt liv skulle strykas. Det skulle inte längre finnas några bevis för att han en gång hade funnits. Man blev bortglömt och utplånad. Det kallades att man blev vaporiserad. Winston ryckte till. Det knackade på dörren. Var det Tankepolisen som redan kom för att hämta honom? Hans hjärta dunkade som en trumma när han reste sig och gick mot dörren. Winston öppnade dörren. Utanför stod grannfrun, fru Parsons. Hon var ungefär trettio år gammal men såg mycket äldre ut. – Kamrat, skulle du kunna hjälpa mig med diskhon i köket? frågade hon. Det är stopp i den och Tom är inte hemma. Winston följde henne bort genom korridoren. Det stank av svett i familjen Parsons lägenhet. På köksbordet stod en hög med odiskade tallrikar. Från ett annat rum hördes skrik och gräl. 9
1984_20201102.indd 9
2020-11-23 11:42:03
– Det är barnen, sa fru Parsons. De har inte varit ute idag, då blir de så där bråkiga. Diskhon var nästan full av smutsigt vatten. Fru Parsons gav honom en skiftnyckel, och Winston böjde sig ner under diskbänken. – Om Tom hade varit hemma så hade han snabbt fixat det där, sa fru Parsons. Han är väldigt bra på att laga saker. Tom Parsons arbetade också på Sanningsministeriet. Winston tyckte att han var en idiot, en tjock karl som alltid svettades och inte kunde tänka själv. Han hade alltid precis samma åsikter som Partiet, höll med om allt som ledarna sa. Winston skruvade loss vattenlåset från röret så att vattnet rann ut. Med äcklad min petade han bort hårtussen som hade fastnat i röret. – Upp med händerna! ropade en gäll röst. Det var Parsons nioårige son som siktade på Winston med en leksakspistol. Bredvid honom stod hans lillasyster. – Du är en förrädare! skrek pojken. Du är spion! Jag ska skjuta dig! Jag ska vaporisera dig! Fru Parsons såg nervös ut. – Barnen är lite bråkiga idag, sa hon. Några 10
1984_20201102.indd 10
2020-11-23 11:42:03
utländska krigsfångar ska hängas ikväll, och ungarna är besvikna för att de inte får gå och titta. Men varken jag eller Tom har tid att gå dit med dem. – Vi vill titta på hängningen! skrek pojken. Winston hade hört talas om hängningen i parken. Hängningarna brukade ske ungefär en gång i månaden och det var alltid många som kom dit för att titta. Winston sa adjö till fru Parsons och gick iväg genom korridoren. Han hade bara tagit några steg när något träffade honom i nacken. Det gjorde ont och han skrek till. Han vände sig om och såg pojken stå där med en slangbella i handen. – Förrädare! skrek pojken. Fru Parsons kom ut, tog tag i sin son och släpade in honom genom dörren. Hon såg rädd ut. * När Winston kom in i sin lägenhet igen gick han hastigt förbi bildskärmen och satte sig vid skrivbordet. Där låg dagboken uppslagen. Han stirrade på orden: 11
1984_20201102.indd 11
2020-11-23 11:42:03
NER MED STOREBROR NER MED STOREBROR NER MED STOREBROR Han stängde hastigt dagboken och stoppade ner den i lådan igen. Klockan var fjorton. Det var dags att gå tillbaka till arbetet på Sanningsministeriet.
12
1984_20201102.indd 12
2020-11-23 11:42:03
Winston Smith lever ett enkelt liv utan glädje i Oceanien, ett av de tre länderna i världen. Han och ledaren för Oceanien. Alla måste hela tiden göra, tänka och känna rätt. Annars blir de straffade. Winston hatar Storebror. En dag möter han Julia. De blir förälskade och börjar träffas i hemlighet. Men det är livsfarligt för Winston och Julia att träffas. När som helst kan de bli upptäckta och då kommer de att straffas.
beskrev då framtiden i ett skrämmande samhälle som kontrollerar allt från människors känslor till historien.
1984
1984 gavs ut för första gången 1949. George Orwell
GEORGE ORWELL
alla andra invånare är ständigt övervakade av Storebror,
Trots att året 1984 har passerat, är hans roman fortfarande aktuell och en av våra största klassiker. Johan Werkmäster har bearbetat boken till lättläst.
ISBN 978-91-7971-036-1
9 789179 710361
O_Orwell_1984_9789179710361_dimma.indd 3
1984 ———
GEORGE ORWELL
2020-11-23 11:30:18