9789179699598 by Smakprov Media AB

PUTTE VILL BLI JAN

Jan Modin

Putte vill bli Jan En skådespelarhistoria

Till Anna, Jonatan och Agnes

Förord …………………………….………. s 11 1

En gosse och hans fader .…………….……. s 15

Åsen och mammas bakgrund ……..……….. s 25

Uppsalakärlek och Till Örebro ……..……… s 28

Otroheten ………………………...………... s 33

Räddad! ……………………………...…….. s 36

Skolan, mördaren och fräkniga Katarina ….... s 39

”Mörtopank” och Besten vid Dimbo ……… s 45

Julresor till Åsen ………………………….... s 49

Kristinehamn och Södermalm ……………... s 54

10 Skepparhistorier ……………………………. s 59 11 Mötet med Lincoln ………………………… s 65 12 Det gudsförgätna fingret. Brogårdsskolan. …. s 70 13 Den unge Puttes lidanden. Proppen i hjärnan. s 73 14 Drickabilen, löst mysterium och Balla Disken. s 80 15 Misshandel, igen …………………………… s 90 16 Mot Rivieran ………………….……………. s 94 17 Vilsen ung man med frisedel. Till Göteborg. s 100 18 Nålsögat …………………………….…….. s 108 19 Fyllecellen, Blue suede shoes och 6:an … …. s 111

20 Bakom järnridån. ……………………………s 123 21 I Räddningens tjänst ……………………….. s 126 22 Hjälten på Örngränd ………………………. s 132 23 Monica ……………………………………. s 137 24 Skriet på Yukonfloden ………….…………. s 142 25 Två män i en Folkvagn. ……………………. s 147 26 Stockholms Stadsteater …………………….. s 151 27 Skånska Teatern i Landskrona ……………... s 156 28 ”Lazarillo” på turné. ………………………. s 162 29 Downtown Manhattan …………….………. s 167 30 Världsteaterfestivalen i Caracas. …………… s 171 31 Jagad av poliser. Avsked i natten …………... s 175 32 Olof Palme, ”Rädda Varven” och Lena …… s 183 33 Eldsvåda och ”Modern” …………………... s 186 34 Dragspel och mandolin …………………… s 189 35 Povel ringer ……………………………….. s 192 36 ”Minspiration” på Berns ………….……….. s 197 37 Gnissel på Rondo och Teatern som sprack .... s 207 38 ”Oliver Twist”, en revansch ……….………. s 214 39 En dotter ………………………….……….. s 219

40 ”Robin Hood” ……………………………. s 221 41 Turbulens ………………………………… s 233 42 Brevet till pappa …………………………... s 239 43 Slut med Lena ……………………………. s 248 44 Sten och Alfhilds mellanson gräver upp sig .. s 252 45 En omtumlande bilfärd …………………… s 260 46 Landskronapågen ………………………… s 267 47 ”Alice” och ”Obevakad Övergång” ………. s 272 48 Bombi Bitt …………………...…………… s 276 49 Malmöliv …………………………...……... s 282 50 Studioteaterns ”Cabaret” …………...…….. s 285 51 Min kämpande mamma ………...………… s 291 52 Angela på Göteborgs Stadsteater ……...…... s 296 53 Knoppens oväntade entré ………....…...…. s 304 54 Fredriksdalsteatern ……………...………… s 308 55 Bröllop och namngivning ………......…….. s 311 56 Pappas sista dag ………..………………….. s 315 57 En syster? …………………..……………... s 320 58 Stockholm tredje gången gillt ……… ……. s 323 59 Agnes! ……………….……………………. s 326

Förord Några säger att ett minne bara är en kopia av det vi senast mindes, eller berättade, om en situation. Kanske det, men var gång minnet uttalas måste det ändå sättas i ett sorts spann mellan nuet och det återberättade ”dået”. Det är vi själva som håller i tråden som löper genom tiden ända bort till det upplevda och är bilderna nog starka och avgörande, etsar de sig fast. Våra senare upplevelser kan säkert påverka hur och vad vi minns men det förändrar inte att det fortfarande är vår egen berättelse. Kanske blir bilderna ännu sannare och berättar ännu mer om vilka vi egentligen är. När jag hade skrivit på den här texten ett tag anade jag att det var en terapi att gå igenom allt. Att tänka, känna och fundera omkring hur jag handlat, eller inte handlat, under min levnad. Att söka svaren på varför jag alltid varit så förbannat noga med att hålla mitt eget ljus under skäppan och varför jag så ofta vikt mig och valt att placera min egen vilja längst bak i kön. Varför jag så länge hade svårt för att ta emot och visa kärlek. En del svar fick jag visserligen redan under 1986 och jag fungerar lyckligtvis annorlunda sedan många år, men det 11

var först nu, i och med skrivandet, som jag började skönja hur allt verkligen hängde ihop. Jag förde ner en eller ett par meningar för varje år men började snart att svälla ut och dyka än djupare in i händelserna. När minnesflödet tillfälligt ebbade ut, hoppade jag resolut till en helt annan del av mitt liv, för att där finna andra bilder som till slut förklarade sammanhangen. Här och där kunde jag också tydligt se hur jag utvecklats och vunnit mark i strävan efter att följa min inre röst. Det var en frihet att kunna växla i tid, flika in, fylla ut och hoppa i kronologin. Att vrida och vända. Det var att kånka upp en minneslåda ur källaren, lägga ut innehållet på gräsmattan och låta solen lysa på det. Ett reningsbad. Vissa minnen var svartvita, ur fokus, och svårare att få syn på, medan andra sprakade och sved i fyrfärg och tvingade ur mig texten. Minnesbilder från barndom, ungdom och det unga vuxenlivet var lättare att greppa medan mycket av det som skett senare i mitt liv kanske inte alltid fått så stor plats, trots att det just då hade betydelse. Berättelsen slutar i och med min yngsta dotter Agnes födelse. Hon frågar mig om jag inte har varit med om något minnesvärt efter 2003. Jo, självklart! Massor av fantastiska händelser. Jag har fått följa hennes och Jonatans uppväxt och sett dem utvecklas till kreativa, kärleksfulla och starka unga vuxna. Tillsammans med Angela har jag levt ett fint och händelserikt familjeliv och tankarna på det fyller mig med glädje. Vardagen och alla resor vi gjort tillsammans. Stort och smått. Jag har blivit morfar till min äldsta dotter Annas och hennes Christians lilla Stavangerflicka Elise. Äventyren bara fortsätter! Men, kanske är det Agnes tur att berätta fortsättningen? Från 2003 och framåt…

Jag kommer att leda er på en resa utmed några av minneslabyrintens alla hållplatser. Först ett par kapitel om mina föräldrars bakgrund och hur de träffades, eftersom det är deras historia som sedan flätas vidare i min egen. Sedan rullar det igång. Alltifrån mina första andetag på BB i Uppsala, förbi barndomsstäder, drunkningstillbud och en livsavgörande otrohetsaffär i mitt föräldrahem. Ni kommer att glida fram med mig utmed sommarljumma Hälsingeåar och njuta av att för fulla segel klyva Vänerns glittrande vågor men också stranda i olycklig ungdomskärlek och vaga eller obefintliga drömmar om framtiden. Tyvärr kan jag heller inte bespara er plötslig sjukdom som stoppar upp livet i tonårsfamiljen. Om misshandel, maktlöshet och den starka känslan av att inte riktigt duga någonting till får er att tappa modet kan jag trösta er med att allt snart tar en jublande fart igen när det bär av mot Malmö och Scenskolan, där vuxenlivet på allvar tar sin början. Följ mig på liftaräventyr mot Medelhavet och var med när jag svimfärdig av nervositet påbörjar mitt första riktiga skådespelarjobb på Stadsteatern i Stockholm. Låt mig berätta om valet att lämna storstadskarriären för det gödseldoftande lilla Landskrona. Upplev en natt med Eagles-jam på Manhattan och en annan med polisjakt i Caracas. Lyssna till min otroliga längtan och starka förälskelse i Lena och hur den sedan ledde till att jag blev pappa. Känn sötman av alla framgångar med Skånska Teatern och höj möjligen ett ögonbryn vid beskedet om återinträde i Stockholms kulturliv. Denna gång i sällskap med P. Ramel. Gå vid min sida när jag vandrar förbi några av mina ”ups and downs” på olika svenska teaterscener. Följ mina tankar omkring min uppväxt och hur starkt den påverkat mig och var med när jag ställer de svåra 13

frågorna till mina föräldrar. Frågor som provocerar och sårar och som är absolut nödvändiga men som också finner sina svar och blir till försoning. Hör om min pappa Stens envisa kamp för att leva sitt liv trots sin sjukdom och hur min mamma Alfhild, som alltid var som lyckligast när hon samlat familjen omkring sig, på sin dödsbädd visade sig vara en urstark kämpe. Och… …sväva med mig när jag efter år av baktungt surrande singelliv äntligen lyfter i mötet med Angela, mitt livs stora kärlek. Jan/ September 2021

1 En gosse och hans fader. Den tjugotredje augusti 1951, på Akademiska sjukhuset i Uppsala, betraktade för första gången, en rosig och rund liten pojke det bleka gryningsljuset. Ett gott stycke efter midnatt framstötte han, i idel välmående, sina första oförglömliga läten medan barnmorskan, strikt klädd i svart, med skarp blick konstaterade att de flesta av pojkens celler av naturen placerats på någorlunda rätt ställen. Hon kunde också, med god simultan kapacitet och med nyvässad blyertspenna i hand, samtidigt sätta de nödvändiga kryssen i förlossningsprotokollet och konstatera att föräldrarna var trötta men stolta och nöjda. Nja, av modern fick den lille gossen senare höra att hon egentligen önskat att han varit en flicka och vad den upplysningen eventuellt kunde gjort med hans självförtroende kan vi ju bara sia om. Hur som helst, detta lilla underverk, som senare skulle komma att vandra genom livet lystrande till det häpnadsväckande oglamorösa namnet Jan Sten Modin, var kommen till jorden. Inte ens kryptonit kunde ändra på den saken. Jag ber er först att försöka slita blicken från den lilla keruben och istället rikta den mot de unga föräldrarna eftersom det känns rätt att börja där, med Stens och Alfhilds bakgrund. Klåfingrig och lite egocentrisk som jag är i skrivande stund, kommer jag, då och då, ändå att låta tankarna vandra vidare till mig själv och jag ber om ursäkt för detta på förhand.

Jo… när jag ändå är igång, låt mig skippa det här styltiga språket och för enkelhetens skull också berätta fortsättningen ur ett jag-perspektiv. Det kan vara knepigt att föreställa sig ens föräldrar ha sex med varandra och jag har väl lika svårt för det som någon annan, men jag kan ändå bli lite lycklig av att veta att jag har kommit till för att de älskade varandra. Älskade med varandra. Så vill jag tänka att jag kom till. Mina annars, med känsloyttringar så sparsmakade kära föräldrar, måste hett ha omfamnat varandra bakom fördragna gardiner och kanske viskat hemligheter i varandras öron. Men, vilka var de, och var kom de ifrån? Sten Bure Modin, föddes den 29:de December 1919 i Hälsingland, strax norr om Bollnäs. På gården Holmo, som omgavs av vackert böljande fält och som ingick i den samling hus som råkat fastna utmed västra sidan av Rösteåns stillsamma meandrar. Mitt emot, på den östra sidan, tronade Holmosågen. Modinarna ägde stora delar av de rika skogarna i norr och där, nära naturen, växte min pappa upp och lärde sig allt som var viktigt för en grabb på landet. Hans far, min farfar, hette Karl-Alfred och min farmor, hans andra fru, hette Elin. Karl Alfred, som senare i livet också satt i styrelsen för Sundsvalls Enskilda Bank, startade Holmosågen och Bollnäs Trävaru ihop med sin bror Viktor. De driftiga bröderna huserade i varsin spegelvänd halva av en enorm villa med matsalar, stora möbelgrupper, parkettgolv och höga guldinramade golvspeglar. I den stora ektrappan tronade ett gigantiskt älghuvud som med sina vakande glasögon följde varje liten rörelse över parketten. Vi pojkar stod aldrig still i den trappan, utan hastade raskt och respektfullt vidare under den 16