MIK AEL Y VESAND
ORIS
E
I VÅ
L ÄT
L Ä STN
-L
X
Lix: 28 Lättlästnivå: X-Large
T
A RG
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47157 ISBN 978-91-7949-714-9 Upplaga 1:1 © Mikael Yvesand och Vilja förlag 2024 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Oris Författare: Mikael Yvesand Boken är ursprungligen en radionovell med titeln Oris, skriven för Sveriges Radio Omslag: Miroslav Šokčić Omslagsbild framsida: Miroslav Šokčić, Depositphotos. Omslagsbild baksida: Holger Ellgaard, CC BY-SA 3.0 Tryckt av Dimograf, Polen 2024
1 Lamporna sveper över tunnelns skrovliga väggar. Tunnelbanans linje 19 mot Hagsätra träder sakta fram ur mörkret som en lång orm. Dörrarna öppnar sig. Jag går in och sätter mig med ansiktet mot fönstrets kalla glas. Sval luft strömmar ur hålen i fönsterkarmen, och jag spretar med fingrarna för att låta handsvetten dunsta. Tåget rullar in i tunneln och ut i ljuset vid Skanstull. 5
Solen har gått upp och lyser redan starkt. I ett försök att piggna till försöker jag stirra, men lyckas bara höja lite på ögonbrynen. Ögonlocken förblir halvt stängda. Jag tuggar intensivt på ett tuggummi. Kroppen kastas fram och tillbaka längs den krokiga rälsen innan Gullmarsplan. Huvudet har redan börjat göra ont, men det kommer att kännas ännu värre i morgon. Jag mår illa och öppnar locket för kasserade snusar för att spotta ut mitt tuggummi. Jag får inte spy.
6
Jag är för ensam, det finns ingen att skratta bort det med. Inte heller någon som kommer att gnälla på mig i morgon för att jag vill ligga kvar i sängen hela dagen. Eller skälla för att jag druckit tvåtusen öl i kväll. Medan jag andas flåsande stirrar jag in i den bruna sörjan av begagnade snusar, med fläckar av vita tuggummin. Mina ögon, mina ögon. Det första som alkoholen tar är ens förmåga att realistiskt uppskatta ytan på detta lock. Jag trycker i stället fast tuggummit mot rutan och mosar ihop locket med våld.
7
Trots risken för att jag kommer att behöva gå av och spy i en av Bandhagens soptunnor känner jag mig glad, just nu. Klockan 03.44 på det här tåget. Jag är i grunden född att förlora. I perioder har jag övervägt att dyka framför pendeltåget med armarna utmed sidorna som en delfin. Att skalla vindrutan och skärra en stackars tågförare för livet. Jag har själv levt i tunnlarna. Det trånga mörkret som spottar ut en vid en vägren, medan alla man känner gasar förbi. A-kassa, löpande utgifter och en massa obetalda räkningar. 8
Den här sommaren lossnade allt. Jag vet inte hur, men jag fick ett jobb, lite pengar och livslust att förstöra mig själv med alkohol och sömnbrist. Jag lever inte längre bara i minnen av det som varit och orealistiska drömmar om framtiden. Jag lever i det här tunnelbanesätet, med den här spriten dunstande i lungorna. Utanför susar gröna buskar förbi. Höghusen på klipporna, mina drömmars stad. Lämna mig aldrig.
9
Jag tar tunnelbanans linje 19 mot Hagsätra. Det är tidig morgon, och jag slumrar till. När jag vaknar och kliver av känner jag inte igen mig. Skylten, som det borde stå Hagsätra på, är smutsig av sot och fett. Jag kan precis urskilja fyra bokstäver: ORIS. Runt omkring syns förortens höghus och gångtunnlar. Men något är fel. Allt är smutsigt och tomt, eller tömt ...
Art.nr 47157