9789178858897 by Smakprov Media AB

FÖRDÖMANDET OTTO LINDERBORG

Fördömandet Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Otto Linderborg Omslagsillustration: Camilla Patricia Reuter Sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-7885-889-7

”Sublimering eller förädling av driftsenergier benämnas de surrogatreaktioner, som inträda, då ett hämmat animalt behov förbrukas som energikälla för en social-andlig verksamhet av högre ordning.” (Eino Kaila)

Gärningen

”Så du hävdar att du faktiskt inte bryr dig om vad andra mänskor tänker om dig. Löjeväckande …” Mattias hade framkastat detta i en för ändamålet lämpligt oengagerad ton, och han följde nu upp kommentaren med en förströdd blick på Håkan som satt mitt emot. ”Nej jag skämtar inte. Jag bryr mig faktiskt inte om vad mänskor tänker om mig. Det spelar ingen som helst roll för mig”, sa Håkan något mera engagerat, men även han hade något förslöat i sin blick. Samtalet var en utfyllare. De var tre filosofistudenter som satt runt ett bord och fördrev tiden. Mattias fortsatte, fortfarande lika förstrött: ”Så om du går på en arbetsintervju och klär dig snyggt, så har ditt val av klädsel ingenting att göra med att du vill göra ett gott intryck på arbetsgivaren?” Håkan rynkade irriterat på ögonbrynen. ”Självklart vill jag i den situationen göra intryck på

arbetsgivaren. Givet att jag vill ha jobbet alltså … Vad har det med saken att göra?” Mattias fnyste till, segervisst men knappast triumferande. ”Nå, om du faktiskt i den situationen vill göra ett gott intryck på arbetsgivaren, så är det ju ett bevis på att du i själva verket bryr dig om vad mänskor tänker om dig.” Emellertid hade Mattias tagit ut segern i förtid. Håkan tog nämligen nu i bruk något som visat sig vara användbart i debattsammanhang. Det var ett vapen som i en handvändning kunde förvandla en till synes hopplös situation till ett övertag. Eftersom de var filosofistudenter var alla i sällskapet väl förtrogna med knepet. Det var en begreppsdistinktion. ”Du misstar dig. I det här sammanhanget är det viktigt att hålla i minnet skillnaden mellan att göra något för dess egen skull och att göra något för att uppnå något annat. I arbetsintervjusituationen vill jag göra intryck på arbetsgivaren, det är sant. Men jag vill inte göra intryck på honom därför att jag uppfattar det som något i sig eftersträvansvärt utan helt enkelt för att uppnå ett syfte, nämligen att få arbetsplatsen. Man kan alltså säga att jag inte egentligen bryr mig om vad arbetsgivaren tänker om mig. Jag bryr mig om att få jobbet.” Mattias redan tidigare trötta blick verkade nu helt utmattad. Han hade irriterat sig på diskussionen ända sedan den inletts. Det var hans stolthet som debattör som fått honom att fortsätta. Och samma stolthet tvingade honom nu att slutföra debatten. ”Din distinktion är sofism.” Ulf som suttit tyst och lyssnat på de andra två kunde inte låta bli att le då han hörde Mattias yttrande. Mattias

hade alltså hävdat att Håkan hade gjort sig skyldig till ett lumpet retoriskt knep. Till saken hörde dock att Mattias ofta kom med samma beskyllning. Möjligtvis är det så att Mattias påstående om att någon använt sig av ett lumpet retoriskt knep inte är något annat än ett lumpet retoriskt knep, tänkte Ulf medan Mattias fortsatte sitt resonemang. ”Om du hävdar att du egentligen inte vill göra intryck på arbetsgivaren eftersom din vilja enbart är ett medel, så vill du ju egentligen aldrig någonting överhuvudtaget. För allt du vill är väl ett medel.” ”Hur så?” frågade Håkan. ”Jo därför att man alltid vill något för någonting annat. Kanske för sin egen vinnings skull, eller inte vet jag! Men nog är det väl så? Egoismen florerar väl hos alla, till och med då den har altruismen som täckmantel”, utropade Mattias och bredde ut armarna i en gest som tycktes säga: ”Så är det bara”. Det där var definitivt sofism, tänkte Ulf. Men Mattias fortsatte. ”Eftersom man alltid vill något för någonting annat gäller det alltså enligt dig att man inte kan vilja någonting överhuvudtaget. För du påstod ju att då man vill någonting för att uppnå något annat är detta ingen egentlig vilja. Viljan går alltså att reducera bort enligt din uppfattning.” Mattias hade nu enligt sin egen mening på ett elegant sätt visat hur Håkans ståndpunkt ledde till kontradiktion då den beaktades i samband med ett allmänt erkänt faktum, nämligen att vilja existerar. Håkan höll dock inte med. ”Det där var ingen reductio ad absurdum. Du tog för givet att jag tar för givet något som tas för givet, nämligen att det finns vilja. Men jag tycker inte alls att det är så

givet”, sa han och stirrade trotsigt på Mattias, som i sin tur gjorde en avfärdande gest, varpå han föraktfullt utbrast: ”Nu spårar du nog ur, hör du. Allting är vilja. Fråga bara Schopenhauer!” Diskussionen hade verkligen spårat ur, men det var knappast Håkans fel. Snarare hade den matta sinnesstämningen, vilken färgade av sig på replikerna, lett utvecklingen åt det hållet. Samtalet hade förts utan att man lagt någon vikt vid orden. I själva verket var urspårningen något man gått och väntat på för att sedan kunna avsluta diskussionen och skiljas åt. Ulf vägrade dock kännas vid denna allmänvilja, utan bröt istället sin tystnad precis när de andra två beredde sig på att stiga upp. Han riktade sig till Mattias. ”Du sa tidigare att den egna vinningen är den motiverande faktorn bakom alla handlingar, att allting företas för att uppnå något för egen del. Där håller jag inte med dig. Det finns altruistiska handlingar därför att det finns andra mänskor vars existens vi erkänner. Vårt medvetande är uppbyggt så att då vi ser en annan mänska, inser vi att denna andra tänker och känner i lika hög grad som vi själva. Faktum är att vi inte har något annat val än att beakta den andra i våra gärningar. Det är helt enkelt så vi är funtade. Den andra är precis lika värdefull som vi själva, därför att vi är medvetna om att den andra är som vi själva, utan att vara en del av oss själva. Och detta gäller varje mänska vi någonsin stöter på. Deras medmänsklighet är något som vi beaktar i våra handlingar, om vi så vill det eller ej.” Efter att Ulf tystnat märkte han att de andra besvärats av det han sagt. Insikten fick honom att generat se ner i bordet. Innan Ulf yttrat sig hade stämningen varit rätt så behaglig, eftersom diskussionen saknat allvar. Den hade

förvisso varit ganska tråkig, men ändå trevligt lättsam. I och med Ulfs kommentar hade samtalet nu tagit en helt annan vändning. Därmed hade nya förutsättningar för samvaron introducerats, vilka man inte ville godta. Man var inte förberedd på att tala allvar. Det visste Ulf och därför skämdes han för sin kommentar. Den hade varit ett uttryck för hans personliga, och i högsta grad allvarstyngda, moraliska åskådning, och som sådan hade den varit malplacerad i sammanhanget. Det hade inte varit påkallat att ge ut så mycket av sig själv och hur han såg på världen. Men han hade inte kunnat stoppa ordflödet. Yttrandet hade helt enkelt undsluppit honom. Håkan harklade sig. Han hade kommit på ett sätt att avsluta diskussionen, som skulle släta över stilbrottet. Han tog i bruk en ny begreppsdistinktion. ”Du kanske har rätt Ulf. Möjligtvis är det så att alla handlingar inte företas för egen vinnings skull, men trots det vidhåller jag att jag inte bryr mig om vad mänskor tänker om mig. Man måste nämligen göra en distinktion mellan att bry sig om vad någon tänker och att bry sig om någon. Om man bryr sig om vad någon tänker bryr man sig kanske också om vad någon tänker om en, men om man rätt och slätt bryr sig om någon annan behöver det inte alls vara så. Då jag går på en arbetsintervju kanske jag vill att arbetsgivaren ska må bra, att han ska få välskapta barn och en vacker fru och så vidare, för att jag bryr mig om honom, kanske just för att jag erkänner hans medmänsklighet som du säger, men jag bryr mig verkligen inte om vad han tänker om mig. Det är två skilda saker, att bry sig om någon och att bry sig om vad någon tänker.” Mattias gav Håkan en föraktfull blick. ”Du är en tölp. Nej, värre. Du är sofist!”

Filosofistudenten Ulf ser sitt liv falla i bitar efter en ödesdiger efterfest. FÖRDÖMANDET är en roman om konsekvenserna av en våldtäktsanklagelse.

Otto Linderborg har tidigare publicerat böcker och artiklar om den politiska filosofins ursprung i antikens Grekland, om den historiske Sokrates samt om kätteriets ursprung i tidig kristendom. Därutöver är han en aktiv amatöridrottsman. Fördömandet är hans skönlitterära debut.