Emmelie Hardenborg
Sommarlovs
agenterna
Sommarlovsagenterna Konstnärskoden Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Emmelie Hardenborg | © Omslag: iStockphoto Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2021 ISBN: 978-91-7885-494-3
Till Tuva och Lion
K apitel 1 Miranda lyssnade noga efter knarrande steg i vindstrappan. När hon var säker på att ingen följde efter henne tog hon fram kartan ur fickan och torkade tårarna. Mamma hade ringt och berättat att hon var tvungen att jobba extra i sommar. Det betydde fyra veckor till i sommarstugan på Ekudden, ensam med moster Eva och hennes man. Hela fyran hade hon sett fram emot sommarlovet, men nu önskade hon att det var slut. ”Vi åker och letar efter skatten när jag kommer”, hade mamma viskat innan Miranda klev in i Evas bil, och någonting tungt hade landat i hennes ficka. Inlindad i en karta låg en stor nyckel som såg ut att ha använts till mörka källarhålor i gamla slott.
7
Mamma hade blinkat och de hade lett i samförstånd. Samma kväll gömde Miranda nyckeln i ett skrin under en uppochnedvänd eka i skogen. Hon rullade ut kartan på bordet och strök med handen över Ekudden. Mamma hade ritat en röd ring runt en av öarna i vattnet. Mälarön. Där fanns skatten. Genom vindsfönstret såg hon tvillingarna i sommarstugan bredvid spela fotboll med deras kompis Max. De kallade sig visst för Sommarlovsagenterna, det visste Miranda eftersom det var det enda de babblade om. Eva bjöd dem på fika varje dag för att Miranda skulle lära känna dem, men de verkade inte ett dugg intresserade av något annat än de fåniga brott de skulle lösa. Hon suckade. Eva hade gjort likadant med grannbarnen ett kvarter bort. Bjudit på fika med ett sådant där glättigt leende som alla utom Eva såg igenom. De hade ätit bullarna, men sedan ändå gått ner till stranden utan att fråga Miranda om hon ville följa med. Blicken drogs till den inringade ön på kartan. Om hon bara visste hur man körde en båt! Då hade
8
hon kunnat åka ut och leta efter skatten. Hittade hon den, skulle hon ge pengarna till mamma så att hon kunde sluta jobba och vara här med henne istället. Tankarna for iväg till Sommarlovsagenterna. De visste hur man körde en båt. Kunde de hjälpa henne? Fast en skatt på en ö, det kanske bara var hon som tyckte det lät spännande? De skulle säkert bara skratta åt henne. Alla skrattade alltid åt henne.
9
K apitel 2 Ekens grenar bildade tak över trädkojan som var Sommarlovsagenternas högkvarter. De hade byggt den själva för tre somrar sedan, av brädor från garaget som tvillingarnas pappa rivit. Sommarstugorna var alltför små för att de skulle få vara ifred för nyfikna föräldrar, men tack vare trädkojan kunde de gå igenom ledtrådar och lösa fall utan att någon la sig i. Mellan löven kunde de spana på omgivningen, samtidigt som lövverket skyddade från insyn. Nike satt uppflugen på en gren ovanför trädkojan och spanade i kikaren. ”Du kommer ramla ner i brännässlorna om du lutar dig längre fram”, sa hennes tvillingbror Valentin utan att titta upp från Mysteriet på Örnklippan som han låg och läste.
10
I samma stund klingade det från koskällan som satt fast i repstegen. Nike hade hittat den förra sommaren, när hon genade över kohagen för att komma före Max till glasskiosken. Den var perfekt som varningssignal, nu visste de alltid när någon var på väg upp. Den här gången överraskade klingandet Nike som hoppade till och tappade kikaren på Valentins huvud. Hon svajade oroväckande till men fick i sista stund tag i grenen ovanför sig och klamrade sig fast. ”Det var nära”, utbrast hon och log. Valentin ställde sig upp och gned sig på huvudet. ”Du måste träna på balansen! Och bli bättre på att spana. Hur kunde du missa att han kom?” Han pekade på Max, tredje medlemmen i Sommarlovsagenterna, som klättrade in i högkvarteret med en godispåse i handen. Han bodde i en av sommarstugorna på andra sidan skogen och hade samma intresse att lösa brott som tvillingarna. Under första sommarlovet hade Max fått in tvillingarnas walkie talkie-signal på sin walkie talkie, och hört hur de pratat om saknade smycken och bestick. Max, som hade spanat på en skata som
11
flög med glimrande saker i näbben, sökte upp tvillingarna med sin teori. Tillsammans la de ut tvillingarnas pappas klocka som lockbete och inom en timme nappade skatan åt sig klockan och flög den till sitt bo. Med gemensamma krafter klättrade de upp i trädet och hittade boet med alla försvunna glimrande saker. De döpte sig till Sommarlovsagenterna och hade sedan dess ägnat sig åt att lösa mysterier hela sommarloven. Nu sträckte sig Max efter kikaren på golvet och gav den till Nike. ”Har hon gett fikasignalen ännu?” frågade han och bet på en godisnapp. Nike skakade på huvudet, men knappt hann hon rikta kikaren mot Evas sommarstuga innan hon utropade: ”Nu! Hon ger oss signalen!” ”Äntligen”, sa Max. ”Jag drömde om syltkakorna i natt.” Valentin och Nike skrattade. ”Du är den största godisgris jag känner”, log Nike mot honom. De klättrade ner från högkvarteret och sprang
12
över gräsmattan. Långt bort hördes ljudet av en gräsklippare. ”Egentligen förstår jag inte varför vi blir bjudna. Miranda gillar ju inte oss”, sa Nike. ”Totalt har hon sagt tre ord, jag har räknat”, sa Max. ”’Kan jag gå’”, härmade han. Nike skrattade. ”Första fikat tittade hon inte på mig en enda gång. Och har ni sett hur hon alltid pysslar med sina guldiga hörlurar? De måste vara hennes bästa kompisar eller något.” ”Sch”, sa Valentin och öppnade grinden. Eva hade dukat fram syltkakor och jordgubbar i stora skålar. Hennes man Benny syntes inte till, förmodligen var han ute och fiskade. Miranda kom lunkande och satte sig på andra sidan bordet, så långt bort från Sommarlovsagenterna som hon kunde komma. ”Jag sa ju att hon inte gillar oss”, viskade Nike till Valentin som svarade med att sparka henne på smalbenet. Hon gjorde en grimas och försökte fånga hans blick men han tittade stint ner i tallriken.
13
Eva hällde upp saft i fyra likadana kristallglas. Håret var uppsatt med en pärlklädd hårklämma som glimmade i solen. ”Wow”, sa Nike och stirrade på de gnistrande pärlorna. ”Den här gamla saken?” skrattade Eva. ”Det var min mammas. Varsågoda att ta för er”, sa hon och log. Nike såg hur Evas blick fastnade på Valentins hand som plockade av jordgubbarna som odlats i trädgårdslandet. Hennes ögon, som nyss varit glada, fylldes av tårar. ”Eva …”, sa Nike och tittade på Valentin för att få hjälp. Eva torkade snabbt bort en tår och log. ”Oj, jag vet inte vad som tog åt mig. Det är så mycket känslor nu när vi kanske måste sälja stugan.” Hon harklade sig. ”Nej, här står jag och slösar tid. Ta för er nu, det finns massor.” Med de orden försvann hon in i sommarstugan. ”Ska de flytta?” frågade Valentin och fick en axelryckning från Nike till svar. ”Vem ska då ge oss syltkakor?” sa Max och stoppade en i munnen. Han höll fram fatet mot
14
Miranda. ”Vill du ha?” Kaksmulor flög från munnen. ”Ojdå.” Hon skakade på huvudet. ”Sommarlovsagenterna”, sa hon. ”Löser ni några riktiga mysterier?” Max slutade tugga. Valentin sken upp i ett leende och Nike gapade. Hon pratade faktiskt med dem! ”Såklart”, sa Nike och nickade. ”Vadå då?” Miranda kastade en blick mot huset för att kontrollera att Eva inte hörde. ”Jag vet inte om jag kan lita på er.” Nike fnös. ”Vi vet inte om vi kan lita på dig heller. Varför undrar du?” Miranda synade dem noga medan hon tuggade på en jordgubbe. Saften rann ner från ena mungipan, men hon brydde sig inte om att torka bort det. ”Det finns en skatt på en ö här utanför. Min mormor gömde den där för jättelänge sedan, men ingen har hittat den.” ”Det där tror jag inte ett dugg på”, sa Nike. ”Jag har kartan.”
15
Ett gnissel och ljudet av en gren som knäcktes fick henne att rycka till. Var det en älg? Eller en inbrottstjuv? Hon rös och spanade i kikaren, men allt hon såg var en uggla som hoade. Inbillade hon sig bara? Nej, där var ljudet igen! Lät det där som fotsteg? I deras sommarstuga var det mörkt, likaså hos Eva och Benny, förutom en lampa som lyste i fönstret. Hon följde stigen ner mot vattnet. Där, på vägen gick det någon! Max, Nike och Valentin är elva år och ägnar sommarloven åt att lösa vardagsmysterier under namnet Sommarlovsagenterna. De längtar efter att få lösa ett riktigt fall, och en dag dyker chansen upp när Miranda i sommarstugan bredvid säger att hon har en karta till en gömd skatt ute på en av öarna. De bestämmer sig för att hjälpa henne, men när de ska träffa Miranda är hon försvunnen. Kvar på stranden finns bara hennes guldfärgade hörlurar …
Sommarlovsagenterna tvingas nu ta sig an ett riktigt fall,
större än vad de någonsin föreställt sig. Vad är det egentligen som har hänt med Miranda? Och var finns skatten?
www.vistoforlag.se