Sommar i
Oppmanna Annika WilĂŠn
Sommar i
Oppmanna
Utgiven av Visto förlag AB, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text & bild: Annika Wilén Korrektur: Anders Wennberg Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-7885-204-8
Sommar i
Oppmanna Annika WilĂŠn
Till mamma och pappa
8
Kap 1
Barndomstid Jag minns min forna barndomstid med sol och sommardagar, med lek och ras i lantlig frid och körsbärsfyllda magar. Jag minns i lummig vild berså av hägg, syrén och fläder, ett litet hus med snedtak på och dörr av enkla bräder. Minns snickarsågens cirkelgång i nötta furubritsen och tusen flugors muntra sång i djupet under sitsen. Visst är den sanitär och fin och ren, den nya tiden. Med blanka kranar och porslin, men var är ron och friden.
Egentligen skall det vara plommonfyllda magar. Men vi barn brukar byta ut det ordet för våra magar fylls mest med körsbär. Dikten klipptes ut från en av mormors alla veckotidningar en sommar. Sedan dess har den hängt kvar i vårt lilla hus med snedtak på. Vårt lilla hus ligger inlindat i lummig vild berså av nässlor, fruktträd och sly. Mest nässlor. Med bara ben är det lätt att bränna sig. Dasset står inkilad mellan röda huset och det gamla hönshuset intill en hög stenmur. Längs den går en brant stentrappa upp till övre trädgården. Där står våra knotiga fruktträd insvepta i ogenomtränglig växtmassa. I den bortre trädgården finns alla körsbärsträd. Där är nästan lika vildvuxet men varje år klipps åtminstone en smal gång till bären genom det höga gräset.
9
Framför dasset breder nedre trädgården ut sig. Från den har man fri utsikt över beteshagarna ändå bort till sjön. I skuggan av de gamla äppelträden står våra vingliga trädgårdsmöbler och balanser på sluttningen ner mot gärdsgårdsmuren. Närmast vägen ligger gula huset och smedjan. Deras huskroppar skyddar mot vägen och våra utomhusaktiviteter. Sommarens superhjälte är den som tömmer dasset. Pappa är alltid sommarens superhjälte. Ingen vill utmana honom på det. Stjärnglansen varar i flera dagar då vi andra gärna håller oss på avstånd. De första åren räckte det att ta på sig ett par rejäla handskar, vifta bort flugorna, försegla tunnan och bära ner den till vägen. Men efter ett par år försvann de flesta av traktens utedass och kommunen slutade hämta latrin.
10
Då fick morbror Olle också vara superhjälte. Numera tömmer de tillsammans tunnan i en grävd grop bakom dasset. Därför vill ingen längre springa barfota i den övre trädgården. Det lilla huset med snedtak på är mest populärt att besöka. Dit går alla på gården flera gånger om dagen. En del tar med sig en bok och sitter och läser en lång stund. Jag och Lina brukar passa på att gå samtidigt. Det är så mysigt att sitta på den nötta furubristen och läsa dikten högt för varandra. Visserligen är den sanitär och fin den nya tiden. I radhuset hemma i Göteborg har vi både blanka kranar och toaletter av porslin. Men i vårt lilla hus på landet finns ron och friden. Jag heter Annika och detta är min sommar. Egentligen skulle jag hetat Anna efter en släkting men det heter redan min storasyster Kristina tycker hon. Så det fick bli Annika. Annika Marianne Wilén. Marianne har jag aldrig gillat. Men Annika funkar. Är glatt på något vis. Kristina kallas Kicki och heter Elisabeth också. Lillasyster Ingrid fick som sista barnet ärva resterande släktnamn. Rut Ingrid Gunilla heter hon. Rätt fula namn tyckte vi systrar när vi hörde dem för första gången. Men det gör inget för vi kallar henne Tussan.
11
Kap 2
By i lantlig frid Vår gård ligger i Oppmanna, en by i lantlig frid i nordöstra Skåne. Närmaste ort är Arkelstorp. Ett litet samhälle som börjar och slutar i princip på samma plats. Vi passerar alltid förbi där med vår fullastade Volvo i början av sommarloven. Kaniner, barnvagn och massor med kläder och prylar fyller kombin till bristningsgränsen. I Arkelstorp finns imponerande nog
12
inte bara Sveriges enda glasspinnefabrik. De har även ett utomhusbad som räddat oss barn många gånger när de vuxna vill annat än åka till havet. Oppmanna ligger i ett böljande jordbrukslandskap med bär och äppelodlingar. Vägarna slingrar sig mellan faluröda gårdar, längs stengärde med kor och kalvar i lövfyllda hagar. Slottsliknande små stenkyrkor sticker i jämn takt upp över de solgula åkrarna. När man kör där är det viktigt att inte titta på allt det vackra utan istället koncentrera sig på vägen. Annars blir man lätt illamående och det finns bara några få mötesplatser att stanna på längs de smala grusvägarna. Trakten har också flera sjöar. De flesta är irriterande nog inte möjliga att bada i då man för länge sedan släppt ut smutsigt vatten där. I Oppmanna finns även ett stort berg, världskänt för sin röda granit. Förr i tiden sprängde man bort sten där som skeppades iväg till andra länder. Vid foten av stenbrottet bor stora troll. Jag har själv sett dem. Jättelika bumlingar gömmer sig under mossan. Men det är varken troll, äppelodlingar eller en glasspinnefabrik som gör att vi är i Oppmanna. Första gången vi kom till landet grät jag och mina två systrar. Jag var sju, Kicki var tio. Ingrid hade precis fyllt två. Det var riktigt otäckt att köra in på gårdsplan första kvällen minns jag. Det hade börjat skymma när vi klev ur bilen och såg oss omkring. Jag kunde tydligt se att det spökade i de tomma husen. Det liksom rörde sig därinne. Som om något i skydd av mörkret stod och tittade på oss.
13
Första gången vi kom till landet grät jag och mina två systrar. Jag var rädd och ville för allt i världen inte följa med in. Jag kunde tydligt se att det spökade i de tomma öde husen. Tänk om det var den ilskna smeden som bott på gården för länge sedan. Han kanske inte vill att vi skall flytta in i hans gamla hus. Det var väldigt kusligt och skrämmande. Inte alls somrigt och hemtrevligt som jag hade föreställt mig. Jag heter Annika och den här boken handlar om min sommar på vår släktgård i Oppmanna, en by i lantlig frid i nordöstra Skåne. Jag skall berätta för dig om livet på landet, hur det är att bo granne med Pippi, varför Frideborg alltid går klädd i blått, om Sigfrid som är övernaturlig och varför jag är så rädd för mannen jag aldrig sett. Det händer så mycket roligt och spännande under ett långt sommarlov. Jag hoppas denna berättelse ger dig lite sol och sommarkänsla där du befinner dig. //Annika
www.vistoforlag.se