Förord
I
ngen kan i dag nog värdera bildens värde som nutidsdokument och historiskt dokument. Bildens genomslagskraft överstiger all skriftlig dokumentation när det gäller att förmedla ett budskap och en känsla. Att spegla nutiden och de människor som verkar i fjällvärlden och i renskötseln i dag utgör ett viktigt historiskt dokument för framtiden. Under våren 2016 fick Svaipa sameby en förfrågan från fotografen Hans Jonsson om han kunde få komma till vårt sommarviste i Skovlie i Arjeplogsfjällen. Med viss betänklighet lovade vi Hans att få komma till oss för att fotografera. Förvåningen blev stor när Hans anlände med över 100 kg fotoutrustning. Vi förstod snart att Hans använder en gammal beprövad fototeknik, våtplåt, som inte är vanlig i dag. Efter några provbilder där resultatet var imponerande släppte vår skeptiska inställning. I Hans fotografiska arbete är fokus satt på de människor som verkar i den speciella fjällmiljö och vardag som är en naturlig och självklar del av vårt liv sedan urminnes tid. De foton som visas i boken är tagna i samband med Svaipa samebys årliga sommar-kalvmärkningar i Skovlie. Vid dessa kalvmärkningar samlas samer dels från Svaipa och Grans samebyar, dels från grann samebyar. Efter att Hans återkommit följande sommar för att fotografera igen hade han tillräckligt med verk för en utställning. Under Jokkmokks vintermarknad i samband med en utställning på Aitte museum fick vi se resultatet av Hans arbete. Resultatet var mycket imponerande och vi är glada och tacksamma för att vi välkomnade Hans med sin lådkamera till oss i Svaipa sameby. Ingemar Israelsson Tidigare ordförande i Svaipa sameby
16
Fotohistoriska nedslag i Sápmi
D
et finns i dag ett stort intresse både för fotografi och för Sápmi. Hans Jonsson använder sig av en gammal teknik: han fotograferar med en ateljékamera med stora glasnegativ med kollodium, så kallade våtplåtar. Tekniken förekom framför allt under 1850–1870-talen. Det var också våtplåtstekniken som de första fotografer som kom till Sápmi använde. När man ser hans bilder definierar man dem först som historiska på grund av tekniken. Sedan träder en nutida konstnärlig gestaltning fram, människor fångade i vardagliga situationer med fyrhjulingar och motocrosscyklar, ibland iklädda träningskläder. Med sin bakgrund som skicklig porträttfotograf tar han bilder som vi tidigare inte har sett från Sápmi. I den här texten placerar jag in Hans Jonssons bilder från Sápmi i ett fotohistoriskt sammanhang. Ämnet är så omfattande att det blir ett antal nedslag i historien. Det finns en lång tradition av att avbilda samer, Olaus Magnus träsnitt i Historia om de nordiska folken från 1555 och Johannes Schefferus Lapponia från 1673 är de tidigaste exemplen. Carl von Linné framträdde efter sin ”lappländska” resa 1732 iklädd samisk dräkt och några år senare lät han Martinus Hofman göra sin kända målning av honom i den ”exotiska” dräkten. När fotografin slog igenom brett på 1860-talet blev den ett
17
viktigt redskap för den antropologiska dokumentationen och för att sprida bilder av den samiska kulturen. Samer fotograferades i ateljéer men framför allt av olika forskningsexpeditioner i Sápmi och då ofta i rasbiologiska sammanhang. Men det finns också exempel redan från 1800-talet då fotografer har gett en helt annan bild av samer i Sverige, bilder som anknyter till Hans Jonssons fotografier i denna bok. Samer i ateljé och i utställningar I slutet av 1860-talet fotograferades en man i samisk dräkt i Fredrik Renards ståndsmässiga ateljé i centrala Stockholm. På baksidan är inte mannens namn angivet utan där står endast ”lapptyp”, vilket speglar majoritetssamhällets syn på ett urfolk. Samerna sågs som främmande och exotiska och fotograferades också i ateljéer i samband med de så kallade ”lappkaravanerna” som turnerade runt om i Europa – grupper av samer som visades upp för publik. På Hagenbecks zoologiska trädgård i Hamburg visades till exempel en samisk familj med renar 1874 och fyra år senare en familj på tio personer från Kautokeino. Även indianer, eskimåer, singaleser och kalmucker visades upp på motsvarande sätt. Ett panorama med ”lappviste” och en rajd ingick redan i Artur Hazelius utställning som öppnades på Skandinavisk-
Vid sjön Tjolmejaur i Sk ovlie Tjoalmmejávri Sk ovlies Beside the l ake Tjolmejaur in Sk ovlie
Fiske i sjön Tjolmejaur, Skovlie Tjoalmejávrris oaggumin, Skovlies Fishing in the lake Tjolmejaur, Skovlie
Jon Andersson och/ja/and Elvira Ajnnak vid kåtan/goadi luhtte/in front of a lavvu Ingemar Israelsson
Renar i sommarvistet Bohccot geasseorohagas Reindeer in summer grazing grounds
Stina Jonsson Agnes Jonsson och/ja/and Eli Nutti
Thorbjörn, Ann-Christin, Jeremias och/ja/and Markus Åhren Ankarede/Åanghkerenjeeruve Meene Kappfjell Åhren och/ja/and Daniel Kappfjell Hestvik, Ankarede/Åanghkerenjeeruve
Röster från Sápmi
118
Viktiga ögonblick värda att fånga på bild
S
ara Ajnnak, artist och renskötare, blev en viktig dörröppnare för Hans Jonssons möte med samerna.
Sagt och gjort, jag googlade fotograf Hans Jonsson och blev positivt överraskad av bilderna samtidigt som jag kände en skeptisk nyfikenhet för hela projektet. Dagen efter ringde jag upp Hans och vi beslutade oss för att träffas hemma hos mig i Gargnäs. Jag försattes ganska snart i ett dilemma då jag förstod att Hans var en hängiven fotograf med en konstnärlig idé, samtidigt som kunskapen om det han ville visa och berätta med sina bilder saknades. Skulle jag låta mig porträtteras av en fotograf utan kulturell kontext med risken att presenteras som ett fotografiskt objekt, tagen ur sitt sammanhang, eller skulle jag se min egen medverkan som en möjlighet att förmedla information om mitt liv med risk för att bli objektifierad? Jag tänker mig tillbaka till morfars och mormors barndom i början av 1900-talet, hur Herman Lundborg reste runt i Sápmi med en jättelik kamera för att fotografera och dokumentera det som han kallade den ”Lappska rasen”. Hur mina släktingar tvingades klä av sig nakna och posera inför en liknande kamera som nu fotograf Hans Jonsson ville använda för att fotografera mig och min familj med. Jag tror inte att Hans förstod vad hans speciella intresse för gamla kameror skapade för funderingar inom mig. Mitt möte med Hans rörde upp mina känslor på ett djupare plan än vad jag tror att han själv förstod. Jag kastades bakåt i tiden. Sist en liknande kamera
Telefonen ringde. – Hallå! – Hej, mitt namn är Hans Jonsson. Jag är fotograf och jobbar med ett projekt om samer. Jag jobbar med en speciell teknik, fotar med en gammal 1800-talskamera på plåtar som jag framkallar direkt. Just nu befinner jag mig i Ammarnäs och söker efter samer som skulle vilja vara med i mitt projekt och så fick jag höra om dig. – Är de här nåt rasbiologiskt projekt? – Eh nä! Men det är helt riktigt att jag fotar med en liknande kamera som man fotograferade de rasbiologiska bilderna med. Något skeptisk la jag på luren med ett löfte om att jag under kvällen skulle kolla in bilderna på fotografens hemsida. Bilderna började rulla upp i mitt huvud. Jag menar, vem åker på vinst och förlust till Ammarnäs för att fota random samer med en liten nätt 1800-talskamera i högsta hugg? Tror fotograf Jonsson på fullaste allvar att han skulle hitta människor utanför ICA i Ammarnäs med en stämpel i pannan där det stod same? Att dessa människor dessutom frivilligt skulle ställa sig upp framför hans kamera med ett glatt och enkelt ”omelett”?
119