När hon går in till stan efter skolan för att samla in mer pengar vill hon inte att jag ska följa med. Det känns som att hon inte vill vara med mig längre. Tänk om hon har träffat en annan kille? Var är Sara? är den tredje boken om Hannes.
KATARINA VON BREDOW VAR ÄR SARA?
Jag heter Hannes och min flickvän heter Sara. Jag tycker så mycket om henne. Hon samlar in pengar till en sjuk hund. Det verkar vara viktigare än allt annat.
ISBN: 978-91-7825-304-3
– en möjlighet för alla
Nypon Nypon förlag förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Var är Sara? Författare: Katarina von Bredow Omslag: Sara Acedo Foto: © iStock by Getty © 2019 Katarina von Bredow och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 14 Lättlästnivå: ISBN 978 91 7825 304 3 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Katarina von Bredow
Var är Sara?
Nypon förlag
I den här boken finns: Hannes, som är ihop med Sara Sara, som är rolig, snäll och söt Linn, som har en liten hund som heter Elsa Niklas och Mårten, som är Hannes kompisar Ester och Alice, som är Saras kompisar Hannes klasskompisar Några äldre tjejer som Sara känner Marie, som är mentor i Hannes klass Lovisa, som är sköterska på Hannes skola
1 Sara och jag träffas vid kiosken. Vi ska köpa glass. Det är sista dagen på lovet. Vi har varit ihop i över fyra veckor. Jag kommer aldrig att glömma den här sommaren. Sara är min första riktiga flickvän. I dag har hon håret uppsatt med ett band i flera färger. Ögonen glittrar när hon ler. Glädjen känns som en varm boll i min mage. Jag tycker så mycket om Sara. 3
– Tänk att skolan börjar i morgon, säger jag. Vad fort det här lovet har gått! – Det är för att vi har haft kul, säger Sara. Vad vill du ha för glass? – En strut, säger jag. – Det vill jag med. Vi köper var sin glass. Killen i kiosken verkar glad att se oss. Han kanske gillar att Sara och jag är ihop. Han såg ju hur allt började den där dagen i juli. Sara påminner om det när vi sitter vid ett av borden bredvid kiosken. – Här satt jag när du gav mig armbandet, säger hon och håller upp handen i solen. 4
Runt armen sitter det vävda bandet hon fick av mig precis innan vi blev ihop. Jag såg det i en affär och köpte det till henne. Jag hade inte tänkt fråga chans. Jag ville bara ge henne en present och hoppades att hon kanske skulle tycka om mig lite. Det gjorde hon. – Tänk att jag vågade fråga, säger jag. – Fråga vad då? säger Sara. – Om du ville vara ihop med mig, säger jag. Det trodde jag aldrig. – Var det inte därför du gav mig armbandet? frågar hon. – Nej. Jag ville bara göra dig glad. Sara skrattar. 5
– Det gjorde du! Medan vi pratar kommer en kvinna till kiosken. Hon bär en liten hund. Det ser lite konstigt ut. När man är ute och går med sin hund brukar ju hunden också gå. – Titta, Hannes! säger Sara. Vilken söt hund! Jag nickar. Hunden är brun och vit och mycket söt. Men den ser lite ledsen ut. Den hänger slött på kvinnans arm medan hon pratar med killen i kiosken. När de har pratat färdigt, tar hon upp tejp ur fickan och sätter upp en lapp på sidan av kiosken. Nu ser jag att hon har många lappar med sig. 6
Kvinnan kommer fram till Sara och mig. Hon är yngre än jag först trodde. Kanske tjugo år, eller så. – Hej, säger hon och sträcker fram en av sina lappar mot oss. Jag tar emot den. – Hej, säger Sara. Vilken gullig hund. Är den din? Tjejen nickar. – Jag samlar in pengar, säger hon. Elsa är sjuk. – Vem är Elsa? frågar jag. – Min hund, säger tjejen. Hon måste opereras, annars kommer hon att dö. Tjejen suckar. – En operation kostar massor av pengar. Jag är student och har inte råd. 7
– Åh, nej! säger Sara. Hon reser sig upp och ber mig hålla hennes glass. Hunden tittar nyfiket på henne och hon klappar den försiktigt. – Vad är det för fel på henne? frågar Sara. – Hon har en tumör i magen, säger tjejen. Den måste bort. Annars måste hon avlivas. – Åh, nej! säger Sara igen. Jag ställer mig också upp. Men jag kan inte klappa hunden, för nu har jag två glassar och en lapp att hålla. Elsas päls ser len och mjuk ut. Ögonen är mörkbruna och blanka. Vet hon att hon ska dö? 8
– Hur mycket pengar behövs det? frågar jag. – Över femton tusen, säger tjejen. – Femton tusen! ropar Sara. Det är ju massor! – Ja, säger tjejen och ser ledsen ut. Jag kan nog inte rädda henne, men jag måste ju försöka. Hon nickar mot Saras mobil. – Det finns en insamling på Facebook nu, och så delar jag ut de här lapparna. Sara tar lappen från mig och läser. Jag tittar över hennes axel. Där är en bild på Elsa med en text under: Hjälp mig rädda Elsa! 9
På lappen kan man läsa lite om Elsas sjukdom. Sedan står det att tjejen heter Linn, och så finns det ett nummer man kan swisha pengar till. Även små bidrag hjälper, står det. Jag vill också gärna klappa Elsa, så jag ger tillbaka Saras glass till henne. Hon tar emot den, men tittar nästan argt på den. – Om jag inte hade köpt den dumma glassen så hade jag kunnat skicka pengarna till Elsa, säger hon. Nu kan jag bara swisha trettio kronor. – Om alla swishade trettio kronor så skulle Elsas operation bli betald jättesnabbt, säger tjejen. 10
– Vi börjar skolan i morgon, säger Sara. Jag kan ta några lappar och dela ut bland våra kompisar, och de kan visa sina föräldrar. Linn ler. Hon får hopp i ögonen, som om hon vågar tro att Elsa kan räddas. – Tack, snälla! säger hon. Det betyder jättemycket. Vi klappar Elsa innan Linn går i väg för att sätta upp flera lappar. Pälsen är så mjuk och fin. Det gör ont att tänka att en så gullig liten hund ska behöva dö för att det inte finns nog med pengar. Det tycker Sara också. När Linn har gått sitter hon tyst på bänken en lång stund. 11
Sedan vill hon gå hem, fast vi hade tänkt vara ute länge i dag. – Jag har ingen lust längre, säger hon. Jag tänker bara på hur jag ska kunna hjälpa Elsa. – Vi kan väl gå runt och sätta upp lappar då? säger jag. För jag vill vara med Sara en stund till. – Okej, säger hon. Vi går till några affärer. Fast Linn har nog varit nästan överallt, tror du inte det? Jag nickar. Men nu stannar Sara i alla fall ute med mig ett tag till. Kanske är jag lite rädd för i morgon. Jag vet inte om något kommer att ändras mellan mig och Sara när skolan börjar igen. 12
Det är klart att jag också tycker synd om Linn och hennes hund. Fast känslan blandas med tankar på hur det ska bli i skolan. Linn och hunden är viktiga, men Sara är viktigast.
13