9789178133024 by Smakprov Media AB

Kapitel:

1. Vad händer om du äter en linjal?

2. Vad är viktigast när du köper nya fotbollsskor?

3. Vad ska du undvika om du inte vill ha sand i maten?

4. Varför kunde orienteraren inte lämna landet?

5. Varför har alla kläder på sig när de ska ta sig upp i ett träd?

6. Vilken sport är svårast att räkna till?

7. Vilket djur går sämst i djungeln?

8. Vilket är det hetaste djuret i havet?

9. Vilken är den grälsjukaste fågeln i skogen?

102

10. Vilken veckodag är svårast att hitta?

116

11. Varför är det viktigt att kepsen sitter bra?

126

12. Vilket är det slöaste husdjuret?

133

13. Vilken mat är svårast att laga rätt?

144

14. Vad ropade fotbollsspelaren som rymt från fängelset?

155

15. Varför är fotbollspublikens skor så bra?

166

1. Vad händer om du äter en l injal? På fredagar är det klassens timme. Då får alla som vill göra nåt skoj inför hela klassen. Erka vill alltid. Att stå framme vid tavlan och dra roliga skämt är det bästa han vet. Idag har han förberett flera riktigt bra. Men först är det Elin, Amina och Jessie som uppträder. De går på cheerleading och är bäst i klassen på att göra balansövningar. Cheerleading betyder hejarklack, men egentligen är det mer som en sorts svår gymnastik. Tjejerna kan till och med stå på varandras axlar. Fast inte alla samtidigt förstås. Just nu är det Jessie som står uppe på Aminas 9

och Elins axlar. Som en pyramid. Alla tre har på sig likadana gröna tröjor och ser superglada ut. Det hör till cheerleading att se sådär glad ut. Jessie har berättat att det gäller att få det att se lätt ut, även när man gör riktigt svåra grejer. Nu håller hon armarna rakt ut och verkar inte ett dugg rädd för att trilla ner. Erka sneglar bort mot Julians bänk. Julian sitter och tittar koncentrerat på uppvisningen. Hans lugg hänger snyggt ner över ena ögat. Erka suckar tyst. Typiskt Julian att ha en sån lugg. Och typiskt Erka att inte ha det. Men han håller på att spara ut så han också ska få en sådär svängig lugg. Det går ganska långsamt, men nu är det inte så mycket kvar faktiskt. Luggen når äntligen till ögonbrynen. Nu stryker Julian undan sin lugg och ler, för Jessie gör ett perfekt hopp ner på golvet. Det märks att Julian gillar cheerleading. Och det 10

är inte så konstigt, han tycker om alla sporter. Fast allra mest gillar han nog bollsport. Julian kan göra hur många trick som helst med bollar. Till exempel snurra en basketboll superlänge på bara pekfingret. Ändå skulle han nog aldrig visa upp det på klassens timme. Han verkar inte tycka om att stå längst fram i klassrummet. Det går nästan inte att fatta, tycker Erka. Själv kan han knappt sitta still. Klassens timme är lätt det allra bästa på hela veckan. När uppvisningen är slut vinkar tjejerna och springer tillbaka till sina platser. Hela klassen applåderar. Erkas hjärta tar ett litet extra skutt. Det är hans tur. Han tar med sig sudd och linjal och ställer sig framför tavlan. Så rättar han till sina glasögon och tittar ut över klassen. – Vet ni vad som händer om jag äter den här linjalen? frågar han lurigt. 11

Ingen säger nåt, de vet hur det här funkar. Alla väntar på att Erka ska svara själv. – Jag blir mätt! ropar Erka och skrattar. Mätt! Av linjalen! Det är så bra. Resten av klassen skrattar också. Erka tar upp sitt suddgummi och håller det framför ögonen. – Oj, jag behöver nog starkare glasögon, säger han. Allt blev så himla suddigt! Klasskamraterna viker sig av skratt, till och med Malin som är deras fröken. Den enda som inte bryr sig är Julian, han sitter och ritar nåt i sin ritbok. Det är visst ett fotbollsmönster. Fotboll är nog Julians favoritsport,

för han spelar i ett lag. Han är en sån som gör mål i typ varenda match. Julian kan aldrig få nog av sport. Det kan Erka. Särskilt fotboll kan han få nog av, det är inte alls hans grej. Bollen liksom bara far iväg, och aldrig åt det håll han har tänkt sig. Och fotbollsplanen är ju bara en enda stor, platt grusplätt. Hur kan man vilja vara där hela tiden? När det finns en hel liten skogsdunge precis bredvid, med massor av bra klätterträd. Erka älskar att klättra i träd. Uppe bland grenarna är man liksom fri. Tyvärr brukar de andra inte vilja vara i dungen på rasterna. Antagligen tycker de att trädklättring är töntigt. Men att klättra på varandras axlar däremot, det är coolt. Även fast träd är mycket, mycket högre. Det är inte ett dugg logiskt. Erka kan ett bra skämt om träd. – Vet ni vad som hände med trädet som blev 13

nersågat? frågar han. Det dog på stubben! Amina brister ut i gapskratt. Hennes lockar studsar upp och ner på huvudet. Otis och Samir som sitter bredvid varann garvar så de blir röda i ansiktet. Överallt i klassrummet hörs fniss och bubblande skratt. Det går som en varm ilning genom Erkas kropp. Nu har han verkligen hela klassen med sig. Alla utom Julian. Han glor fortfarande bara ner i ritboken. Det går knappt att se hans ögon ens, när han lutar sig fram döljer luggen halva ansiktet. Snart har han fyllt hela sidan med sitt fotbollsmönster. Erka kör ett nytt skämt. – Vet ni vilka i skogen som är bäst på träning? Äntligen tittar Julian upp. Han lägger ner pennan och stryker bort luggen från ögonen. Nu väntar han på svaret precis som de andra. Erka blir ivrig. 14

– Det är alla träääna! ropar han. Julian ler inte ens. Men han tittar åtminstone inte ner i ritboken längre. Han ser fundersam ut. – Jag trodde det var orienterarna, säger han ganska tyst. Det skrattar ingen åt. För det var inte särskilt kul. Men det gör inget, det är ju inte Julian som uppträder. Erka drar fler vitsar och får med sig alla igen. Han gör riktig succé idag. Det blir extra roligt nu när Julian lyssnar också. Han har till och med slagit ihop sin ritbok. Tänk om klassens timme kunde hålla på för alltid, om den aldrig tog slut. Men det gör den såklart. Den håller bara på i en timme, det hörs ju på namnet. Till slut säger Malin att Erka får gå och sätta sig. Han bugar sig djupt och alla applåderar. Julian också. Erkas öron känns 15

alldeles varma och är säkert lite röda. Klassens timme är verkligen bäst på hela veckan! Men sen blir det rast, och då blir det tråkigt som vanligt. Det är aldrig nån som har lust att hitta på nåt skoj. I alla fall inte sånt som Erka gillar. Om klasskompisarna hängde med honom till skogsdungen skulle de kunna hitta på allt möjligt. Klättra i träd förstås, men också bygga coola kojor där uppe. Man behöver inte ens ha spik och plankor. Erka har sett några på Youtube som gör trädkojor av tunna grenar som de liksom böjer och flätar ihop. Men sånt kul vill de aldrig hitta på i hans klass. Så fort det blir rast sticker alla bara direkt till fotbollsplanen. Så är det varje dag. Och särskilt på långrasten, för då hinner man spela extra länge. De andra tröttnar visst aldrig på fotboll. Erka lägger långsamt tillbaka suddet och 16

linjalen. Han har inte ett dugg bråttom, även fast Malin står och trampar borta vid dörren. Malin är egentligen hur snäll som helst, men tyvärr tycker hon att det viktigaste som finns är att vara utomhus på rasten. – Skynda er iväg och få lite frisk luft nu, säger hon. Erka går ändå sitt söligaste och kommer ut i korridoren sist av alla. De flesta har redan hunnit ut på skolgården innan han ens hämtat skorna. Erka suckar. Långrasten är verkligen sämst på hela veckan.

2. Vad är viktigast när du köper nya fotbollsskor? Erka tar ner sina skor från hyllan så långsamt han bara kan. Rasten är faktiskt evighetslång, så det finns ingen anledning att stressa. Men han är visst inte den enda som är seg idag. Julian sitter på bänken i korridoren och knyter skorna. Han är alltid snabbast ut annars, men nu verkar det som att skosnörena krånglar. Erka får lite bråttom i alla fall. Han tar med sina skor och sätter sig bredvid Julian. Erkas skor behöver egentligen inte knytas, han brukar bara dra på dem. Men idag knyter han upp ordentligt. Nu måste han komma på nåt kul att säga. 18

Fort, innan Julian blir klar med sina skosnören. Skorna är visst alldeles nya, skosnörena lyser vita. Erka blir fnissig. Han vet ett skämt som passar perfekt. – Vet du vad som är viktigast att tänka på när du köper nya fotbollsskor? frågar han. Han väntar inte på att Julian ska svara. – Att de passar bra! säger han. Men Julian svarar inte. – Fattar du? Att skorna passar bra! säger Erka igen. Julian bara rycker på axlarna. – Jo, det är väl viktigt, säger han och drar upp strumporna. Erka måste tydligen förklara. – Alltså att skorna passar bra! När man passar bollen till varandra. Det är en ordvits! – Mm, säger Julian, passar och passar. Att det kan betyda olika. 19

Äntligen verkar Julian förstå, men han tycker visst ändå inte att det är kul. Erka säger inget mer. – Hejdå då, säger Julian och springer iväg längs korridoren. När Erka kommer ut på skolgården är det redan full fart. Nästan alla i klassen är med och spelar fotboll, det är typ bara Amina och Jessie som har annat för sig. Amina vinkar åt Erkas håll uppifrån Jessies axlar. Hon ser glad ut. Men det är inte ens säkert att hon faktiskt vinkar till honom, det skulle kunna vara önsketänkande. Antagligen håller de bara på och övar på sin cheerleading. Erka går runt hela fotbollsplanen och sätter sig på en sten, precis där skogsdungen börjar. Det är tillräckligt långt bort för att ingen ska fråga om han vill vara med. Han tycker ändå 20

bara det är jobbigt om nån frågar. Några gånger har det hänt att Erka varit med och spelat, men det blir alltid katastrof. Antingen missar han bollen helt, eller så slutar det med att han gör självmål. Inget kan vara mer pinsamt än det. Då hänger Erka hellre ensam i dungen. Fast det hade förstås varit roligare om nån mer hade varit här. Till exempel Julian. Men han skulle aldrig lämna fotbollsplanen frivilligt. I gräset precis bredvid stenen ligger en stor, tom plastburk. Erka tar upp den och läser. Lingonsylt. Han vänder upp och ner på burken och bankar lite på den. Rätt okej trumljud. Erka är bra på att spela trummor. Hemma har han byggt ett helt trumset av några burkar. Han brukar sätta på musik i hörlurarna och spela till, då är det som att vara med i själva bandet. 21

Här i dungen finns ingen musik, men det går ju att spela ändå. Erka får vara både sångare och trummis själv. – He loves you, yeah, yeah! sjunger han så högt han kan. Det låter inte så illa faktiskt. Kanske hör de honom borta vid fotbollsplanen. Tänk om hela klassen skulle tröttna på matchen och komma och vilja vara med i bandet istället. Det hade de gärna fått, man kan vara typ hur många som helst i ett band. Men de andra verkar som vanligt inte ha nåt annat i skallen än fotboll. 22

Då kommer en boll farande från planen. Erka får ducka så den inte ska träffa honom i huvudet. Sen kommer Julian i full fart. Han är alldeles svettig och koncentrerad. Sådär blir han alltid när de spelar fotboll, han ser bara bollen. Det är knappt att han ens märker att Erka sitter där. – Här är det bäst att ha hjälm, skojar Erka och sätter plastburken på huvudet. Så man inte får bollar på hjärnan som alla andra. Julian svarar inte. Han bara hämtar bollen som hamnat bakom stenen.

– Jag har ett band! säger Erka lite högre. Han tar av sig burken och trummar lite på den. Då stannar Julian faktiskt upp och tittar på honom. – Vad heter det då? frågar han och snurrar bollen snyggt mellan händerna. Ett band måste förstås ha ett namn, men det har inte Erka hunnit hitta på än. Nu får han tänka snabbt. – Bandet ..., säger han och vrider burken mellan händerna. Det heter ... Lingon … sylt. – Lingonsylt? upprepar Julian och släpper ner bollen perfekt på foten. Erka blir röd om kinderna. Lingonsylt. Vilket fånigt bandnamn. Kunde han inte hittat på nåt coolare? Nu kommer han inte på nåt mer att säga, och Julian är redan på väg tillbaka till de andra. Hans skosnören släpar som vita maskar i gräset. 24

– Dina skosnören har gått upp! ropar Erka efter honom. Julian stannar och tittar ner på sina skor. Sen sparkar han in bollen på planen och kommer och sätter sig bredvid Erka. – De går upp hela tiden, muttrar han och torkar svetten ur pannan. Han tar av sig ena skon och vänder upp och ner på den. Det trillar ut massvis med grus. Sen tar han av den andra också, och då kommer det lika mycket grus till. Erka ler. Typiskt Julian, han tänker väl göra en egen liten fotbollsplan här i dungen. Nu sitter han i bara strumporna och viftar med tårna. Då kommer Erka på nåt kul. – Vet du varför orienterare aldrig springer barfota? frågar han. – Nej? säger Julian och tar på sig skorna igen. – För att de springer i skogen! 25

Erka skrattar högt. Skogen! Men Julian bara knyter skosnörena utan att säga nåt, och Erka kommer inte på fler skämt. Det blir alldeles tyst medan Julian gör en rosett. Sen sträcker han ut benen och provstampar på sitt uthällda grus. Efter ett tag är han klar, nu borde han resa sig och springa tillbaka in på plan. Men det gör han inte. Han blir kvar på stenen och glor ner på sina skor. Erka håller andan. Tänker Julian säga nåt eller ska han bara sitta där? Själv är Erka alldeles tom i huvudet, inte ett endaste skämt dyker upp.

Äntligen öppnar Julian munnen. – Undrar hur orientering är egentligen, säger han. Jag har aldrig testat det. Erkas snurrar syltburken snabbt mellan händerna. Tänk att Julian faktiskt sitter här i dungen och vill prata med honom. I och för sig om sport, men ändå. Bättre än inget. Faktiskt så kan Erka lite om orientering. Inte för att han nånsin provat själv, men han har varit jättemycket i skogen. Hans familj gör ofta utflykter dit. Ibland har de med sig varm choklad i termos. Och där har han sett orienteringsgrejerna som hänger lite överallt. Mamma har berättat att de kallas kontroller. – Orientering är superkul, säger han. Man springer runt i skogen och letar efter kontroller. – Typ som gömma nyckel? frågar Julian och tittar upp på Erka. Han låter inte alls så imponerad som Erka 27

hade hoppats. Gömma nyckel är ingen sport, det är bara en lek. Sånt som man höll på med på barnkalas när man var liten. – Nej, man har karta och kompass, och pannlampa, och nummerlapp på bröstet, säger Erka. Han pratar snabbt så att Julian inte ska tröttna och gå tillbaka till fotbollen. Erka har aldrig riktigt brytt sig om kontrollerna i skogen tidigare. För det mesta brukar han leta efter blåbär eller pinnar att elda med. Men nu kommer han plötsligt på jättemycket om orientering. Mamma har berättat att det hänger en slags liten stämpel vid varje kontroll. Erka pratar på allt vad han kan. Och nu verkar Julian faktiskt ganska intresserad. – Har du riktiga nummerlappar alltså? undrar han. När du orienterar? – Såklart, säger Erka av bara farten. Och 28

strumpor upp till knäna. Det har alla orienterare, precis som fotbollsspelare. Julian reser sig och drar upp sina strumpor lite extra. – Kan jag hänga med och orientera nån gång? frågar han. – Såklart, säger Erka igen. När då? Julian rycker på axlarna och börjar gå mot fotbollsplanen. – Vi kanske kan sticka iväg efter skolan idag? säger han. Erka tittar ner i marken. Hjärtat dunkar snabbt. Hur ska han hinna förbereda allt? Han har ju inga orienteringsgrejer alls. – Jo, säger han och rättar till glasögonen. Efter skolan idag. Det passar bra. Det får lösa sig på nåt sätt, för han vill verkligen sticka till skogen med Julian. Julian stryker bort luggen från ögonen och 29

viftar med ena foten så skosnöret skakar. – Passar bra, säger han och ler. Som nya fotbollsskor va? Sen vänder han sig om och springer tillbaka mot planen.

3. Vad ska du undvika om du inte vill ha sand i maten? Efter skolan blir det bråttom att förbereda orienteringen. Erka får springa hela vägen hem. Han sparkar av sig skorna och går in i vardagsrummet. Datorn är ledig. Det är tur att mamma inte är hemma än, då hade hon säkert suttit där redan. Mamma älskar den där datorn. Pappa älskar nog sin mobil mer. Och båda älskar Erka såklart. Tänk att vi fick just dig, brukar pappa säga, världens bästa barn. Jo, ibland har man flyt, säger mamma då. Erka brukar fråga om han inte kan få ett syskon, då kunde han bli världens bästa storebror också. Men mamma 31

och pappa vill bara, bara ha Erka. De tycker att det är bra som det är. Inte ens en liten hamster vill de ha i familjen. Erka har för länge sen slutat tjata om husdjur, han har redan bestämt att han ska skaffa en egen katt när han flyttar hemifrån. En superfin med grå päls och vita tassar. Det tycker mamma är en jättebra idé. Men pappa brukar säga att Erka aldrig nånsin får flytta hemifrån, då kommer han att gråta ihjäl sig. Fast han larvar sig bara förstås. Nu kommer pappa ut från köket med en lök i handen. – Hur var det i skolan idag? undrar han. Det frågar han varje dag. I vanliga fall skulle Erka berättat om succén på klassens timme, men den här gången hinner han knappt svara. Han googlar på orienterare. På bilderna har de karta, nummerlappar, och strumpor upp till 32

knäna, precis som han sa till Julian. De flesta har pannband också. Erka blir svettig. Det är mycket att hinna fixa, han ska träffa Julian om bara tjugo minuter. Men pappa står kvar i dörröppningen. – Vet du vad du ska undvika om du inte vill ha sand i maten? frågar han. Pappa håller upp sin lök och fnissar. – L-öööken! ropar han. Fattar du? – Mm, säger Erka utan att ens titta upp från skärmen. Pappa är rolig, men Erka har inte tid med skämt just nu. Han har annat att fixa med.

Äntligen går pappa tillbaka till köket. Erka ser sig omkring på skrivbordet. Det är fullt med prylar. Mest en massa kontorsgrejer: post-it-lappar, plastfickor, pennor och sånt. Där står skrivaren också. Erka trycker igång den och kollar så pappersbunten ligger rätt. Sen googlar han en gång till. Orienteringskarta, skriver han. Kanske det längsta ord han nånsin har skrivit. Det kommer upp en massa olika kartor på skärmen. Erka väljer första bästa. I och för sig inte en karta över just precis deras skog, men det hinner han inte leta upp. Han klickar på skriv-ut-knappen och håller andan.

Ibland vill inte skrivaren funka som den ska. Då börjar den brumma högt och knyckla till alla papper. När det händer brukar mamma bli superirriterad, för då måste hon greja hur länge som helst innan den funkar igen. Det får bara inte hända nu. Men som tur är krånglar inte skrivaren idag. Kartan kommer ut direkt, helt rak och fin. Erka andas ut. Han stoppar försiktigt ner den i en plastficka, så att den inte ska bli blöt ifall det börjar regna. Och så ser det extra proffsigt ut också. Han måste passa på nu när skrivaren funkar. Erka skriver ut två papper med stora siffror på. Nummerlapparna. Sen tar han några säkerhetsnålar och stoppar ner alltihop i sin ryggsäck. Ute i köket sjunger pappa högt medan han grejar med middagen. Det är bland det bästa 35

med pappa, att han är så bra på att sjunga. I vanliga fall hade Erka gärna varit med. För Erka och pappa är familjens sångfåglar. Erkas mamma kan inte sjunga alls. Ibland försöker hon och då låter hon också som en fågel. Fast inte som nån sångfågel direkt, mer som en förkyld kråka. Då fnissar både Erka och pappa tills mamma kommer av sig och börjar skratta. Det låter alltid bäst när Erka och pappa sjunger tillsammans, det tycker mamma också. Men idag får pappa sjunga ensam. Erka smyger in i mammas och pappas sovrum. Han behöver orienteringskläder. Hans egna gympakläder funkar absolut inte, strumporna är alldeles för korta, och han har inget pannband. Det brukar ingen i klassen ha på gympan, så det skulle se konstigt ut om han plötsligt hade det. Men till orientering passar det ju. 36

I pappas garderob hittar han ett par extra långa strumpor. Snabbt tar han på dem och drar ner byxbenen över så de inte ska synas så väl. Han vill ju inte att pappa ska börja undra. Men pannband verkar varken mamma eller pappa ha. De är ju inte några orienterare. Egentligen är de väl inte mycket till sportpersoner överhuvudtaget. Mamma spelar fotboll med några kompisar cirka en gång om året. Då säger hon alltid att det är så skönt att vara igång med träningen igen. Pappa cyklar till jobbet, det är lagom sportigt tycker han. Erka går inte på nån träning alls, förutom gympan i skolan. Och förutom orientering nu då, det kanske kan bli hans grej. I alla fall om han och Julian ska börja träna ihop nu. Bara Erka kommer iväg nån gång, så inte Julian behöver stå och vänta. 37

Det får bli en strumpa som pannband. Erka gräver fram en extra ur pappas låda. Han sätter ihop den med en säkerhetsnål bak i nacken och då ser det nästan helt perfekt ut. I alla fall framifrån. Pappa står och hackar grönsaker vid köksbänken. Han kör sin favorit-matlagningslåt. Staad i-i-i ljuus! sjunger han högt och pampigt. Det är som om han stod på en scen, han lever sig verkligen in i det han sjunger. Just nu är det perfekt att han är sådär upptagen, då kan Erka smyga förbi ut i hallen utan att säga nåt. Han tar skorna så tyst det bara går. Men det är precis som att pappa har nån slags superhörsel. Han slutar sjunga direkt. – Vart ska du? ropar han. – Ut på gården bara, ropar Erka tillbaka och drar på sig skorna. Erka blir tvungen att ljuga lite. För tänk om 38

pappa säger att han inte får sticka iväg till skogen idag. Nu har han ju redan bestämt med Julian. Han kränger snabbt på sig ryggsäcken. Men då kommer pappa ut i hallen. – Vad har du i ryggan? frågar han. Typiskt pappa att bli sådär nyfiken just när det inte passar. Ibland är det som att han har en magisk superkraft. Som att han kan lukta sig till att Erka ljuger. – Lite papper, säger Erka. Det är ju faktiskt inte ljug. Och det verkar funka, pappa ser inte alls nyfiken ut längre. Han har visst kommit på en bra vits. – Vet du var vi lägger våra viktiga papper? fnissar han. I sängen! Nu skrattar pappa högt. Papper! Som i papp or alltså! Viktiga pappor lägger vi i sängen. Pappa är väldigt nöjd med sin vits. Erka passar på att smita ut genom dörren. 39

– Kom inte hem jättesent bara, ropar pappa efter honom. Det är middag klockan sex. Och vi ska ju ha fredagsmys idag! Erka springer ner för alla trapporna. Hans hjärta studsar i otakt när han hoppar över de sista trappstegen och flyger ut genom porten. Tänk att han ska hänga med Julian idag. I skogen! Det är nästan för bra för att vara sant. Nu får han bara inte klanta sig. Han rusar över gården och vidare bort bakom husen. Hoppas bara inte pappa tittar ut genom fönstret. Då kommer han att oroa sig för att Erka ska missa fredagsmyset. Pappa älskar fredagsmys. Då har de extra god middag, och sen äter de popcorn och kollar på film. Det har de gjort varje fredag sen urminnes tider. Eller i alla fall så länge som Erka kan minnas. Enda gången de hoppar över 40

är om de typ är bortresta. Pappa är så himla noga med traditionerna. Det är lite knäppt, men Erka gillar faktiskt också fredagsmys. Det går alltid till på samma sätt. Först tjafsar de jättelänge om vilken film de ska se. Mamma och Erka är på samma sida, de vill helst kolla på science fiction. Typ om robotar som tar över och börjar bestämma över människor och sånt. Det ska vara spännande, men inte för läskigt. Inte en massa blod som sprutar. Pappa vill alltid, alltid kolla på skräckfilm. Men nu för tiden blir han alltid nerröstad, för en gång när han hade valt film var det så läskigt att ingen i familjen vågade gå på toa efteråt. Ifall det skulle stå en blodig zombie i duschen. Aldrig mer, sa mamma då, det är inte bra för Erka att kolla på sånt här. Fast egentligen var det hon som blev allra räddast. 41

Men det är som att pappa inte kan sluta tjata om skräckfilm. – Den här är faktiskt inte så läskig alls, jag lovar! försöker han varje gång. Då brukar mamma kasta popcorn på honom, så att Erka kan sno åt sig fjärrkontrollen och välja en robotfilm. Erka är helt andfådd när han kommer fram till skogskanten. Precis där skogen börjar ska de träffas. Julian har inte kommit än, men det är bara bra, då hinner Erka lugna ner andningen. Så det inte märks att han har stressat. Julian kommer förstås inte att komma helt andfådd, han har ju inte behövt förbereda allt. Undrar om Julian också brukar ha fredagsmys hemma, tänker Erka. Med Nico. Det är Julians storebrorsa som går på högstadiet och tränar karate. Det är det enda Erka vet om 42

honom. Och att han brukar gå med Julian till skolan ibland. Och att han har en lika snygg och svängig lugg som sin brorsa. Säkert har han och Julian fredagsmys ihop. Antagligen är de inte ett dugg rädda för skräckfilm. Och Julians kompisar från fotbollslaget är förstås med också. De sitter nog i ett stort gäng och käkar chips och popcorn och kollar på hur läskiga filmer som helst. Men idag ska Julian orientera med Erka först. Hur nu det ska gå till. Erka sväljer och försöker andas normalt. På nåt sätt måste han verka som att han har koll. Som att han har orienterat tusen gånger förr.

4. Varför kunde orienteraren inte lämna landet? Erka hinner fixa med orienteringskläderna medan han väntar på Julian. Han drar pappas strumpor över byxbenen. De når ända upp till knäna. Pannbandet sitter inte helt perfekt, men han lirkar in det bakom öronen och då funkar det ganska bra. Sen står han där. Som en cool orienterarkille. Eller som en ganska obekväm låtsasorienterare som spanar nervöst bort mot husen. För var är Julian nu då? Tänk om han inte dyker upp? Tänk om han bara fånade sig för att se om Erka skulle gå på alltihop. Det fladdrar till lite oroligt inne i Erkas 44