Mira och mamma och pappa är på väg till Italien. På badsemester! Mira ska bada i det jättestora havet för första gången. Hon har fått ett nytt cyklop så att hon kan titta under vattnet när hon simmar. Det ska bli spännande och lite pirrigt – vem vet vad som gömmer sig i djupet? ”Finns det hajar i Italien?” frågar Mira. ”Haha, nej Mira, det är klart att det inte finns några hajar i Italien”, säger pappa bestämt. Sen låter han osäker: ”… tror jag i alla fall …” ”Du behöver inte vara orolig, Mira”, säger mamma. ”Hajar brukar inte attackera människor. Dom är nog missförstådda. Dom bara ser lite arga ut, men det är ju inte deras fel.”
Mira har nya badbyxor. Hon har valt dom alldeles sj채lv. Mamma har en j채ttefin bikini som hon har virkat, och pappa har sina badbyxor som han alltid har haft. S책 l채nge Mira funnits i alla fall.
”Kom, nu går vi till stranden! Jag vill testa mitt cyklop!” säger Mira. Nu orkar hon faktiskt inte vänta en sekund till. ”Nej, först måste vi smörja in oss. Annars kan vi bli brända av den superstarka solen”, säger mamma och börjar smeta in Mira så att hon blir vit som ett spöke. ”Alltså, jag behöver ingen solkräm”, säger pappa. ”Jag bränner mig aldrig. Min farfars farbrors kusin var faktiskt från Italien, så jag tål solen bättre än dom flesta.”
”Kan vi inte bada i poolen i stället?” frågar Mira. Hon tänker på havet. Och på hajarna och på allt annat som kan finnas där. ”Nej, nej, vi ska gå dit lokalbefolkningen går”, säger pappa som har fått ett tips. ”Stranden heter Solo Culo och ska vara helt underbar!” Pappa tar fram sin mobil för att hitta den på kartan.
”Vi ska bara gå ditåt. Raka vägen, följ mig!” säger pappa.