L I L E L D A A G K R IS S L Ä
Ulf Nilsson Eva Eriksson
Mitt i båset låg en grismamma. Hon var stor och rund, för hon skulle snart föda. Hon grymtade lite trött. Bonden stod bredvid henne. Han kliade henne bakom örat. ”Såja, såja, duktig gumma”, sa han lugnande. ”Nu ska det nog gå …” Utanför båset stod en pappa, en flicka och en pojke. De tittade storögt på det som hände. Så kom den första lilla grisen. Han rörde sig lite grann. Han började kravla runt och bonden lade honom vid mammans spenar.
Så kom nästa och nästa och nästa … Pappan, flickan och pojken fick se hur tolv små grisar föddes. Nej! Vänta ett slag! Det kom en till. Tretton! ”Den får vi slå ihjäl”, sa bonden. ”En sån liten pelle blir det ingenting av. Mamman har bara tolv spenar och det blir för jobbigt att spara honom.” Så gick bonden och för att hämta en hammare …
De stod mitt i den stora grisfabriken. I hundratals små bås snarkade stora suggor och snusade smågrisar. Pappan, flickan och pojken tittade på den lille ynklige stackaren som låg på betonggolvet och flämtade. De tyckte så synd om honom. Bonden kom. Han höjde hammaren. ”STOPP!” ropade pojken och flickan. ”Kan inte vi få ta hand om honom?” ”Jo, javisst”, svarade bonden. ”Varsågoda. Pellen är er!” Och pojken tog grisen i sina händer. Den var varm och mycket rädd. Den pep och gnosade. ”Älskade lilla gris”, sa pojken ömt.
Familjen tog hem grisen till sin lägenhet. Först trodde de att han skulle dö. Han var så liten och trött. Pojken försökte mata honom med en liten nappflaska med varm mjölk. Men grisen orkade inte och pojken blev så ledsen att han bara gick sin väg. Flickan försökte. Men grisen bara somnade och satte mjölken i halsen. Till sist var den lille grisen alldeles blå och mager som ett snöre.
Men så hände något. På den tredje dagen drack grisen en hel flaska mjölk. Sedan rapade han. Familjen tyckte nästan att han log mot dem. De blev så glada. De jublade. Grisen somnade gott. Och nu bestämde familjen att han skulle heta Pellen.