och att det är okej att ställa frågor, ifrågasätta ståndpunkter och be om förtydliganden. Människans hjärna söker automatiskt efter mönster och förmågan att kunna upptäcka mönster är användbar för oss. När hjärnan väl har börjat lägga märke till något är det svårt att inte upptäcka samma sak igen och igen. Tänk på hur det kan vara när ett barn har lärt sig en eller flera bokstäver. Plötsligt ser barnet dessa bokstäver överallt. Vetskapen om att något finns påverkar alltså vår uppmärksamhet och vår perception. Om vi till exempel har lärt oss om svenska småfåglar, så kommer vi att se och höra dessa fåglar och deras fågelsång varje gång vi är ute och går. Barn lär av varandra och hjälper varandra att upptäcka nya saker hela tiden. Vuxna kan använda det som en medveten strategi för att möjliggöra lärande. I samtalen med barnen kan vi hjälpa dem att upptäcka nya saker, vilket kan leda till att vi förändrar och utvecklar deras tänkande. När barn förmedlar en ny upptäckt till oss kan vi antingen stärka deras nyfikenhet eller dämpa den. För det är vår reaktion som signalerar om denna upptäckt är intressant eller ointressant. När barn benämner och söker efter mönster i sin omgivning speglar de sin upptäckt i oss. Vi ger respons på det som barnen uppmärksammar och denna respons kan ske medvetet eller omedvetet. Antingen med en reaktion, eller med en icke-reaktion. Redan små barn är i regel bra på att tyda våra reaktioner och de märker snabbt om det de upptäckte var intressant och värt att uppmärksamma igen. På detta sätt lär sig barnen vad som är värdefull kunskap och vad som är oviktigt. Vi påverkar således vad barnet kommer att lägga märke till i framtiden. Det är också med stöd av den vuxne som barnen vidgar sin uppmärksamhet och lär sig att kontrollera den. Att utvidga barns
76