Är det eleverna själva som, helt enkelt, borde begripa att de är en del av en grupp och man i skolan inte bara kan springa omkring, prata rakt ut eller alltid stå först i kön – eller inte få använda svordomar och skällsord? Är det skolledarens fel, egentligen, som inte prioriterar de svåra grupperna, som inte fördelar resurser korrekt, som inte kräver hjälp från förvaltningen, som inte lyfter bort elever som inte fungerar, som har sin lojalitet uppåt i systemet istället för att vara lojal mot sin personal? Är det förvaltningens fel som sätter sådan press på resultat, måluppfyllelse och dokumentation – och som kräver engagemang i dussintals projekt och därmed gör livet stressigt och kravfyllt för pedagogerna? Är det myndigheter och politiker som har skapat ett system som är ohållbart med stora förändringar som tär på verksamheten och dessutom kräver inkludering för alla nyanlända och alla barn med diagnoser? Är det ”samhället” med sitt uppdrivna tempo, den nya tekniken som kräver sitt och sociala medier som komplicerar livet för alla ständigt uppkopplade barn och ungdomar? Är det just skolval, individuell lönesättning, alla jämförelser i internationella undersökningar som ytterligare späder på utmaningarna? Hur hänger allt detta ihop? Denna bok har sitt fokus på vad den enskilde pedagogen kan göra. Här kommer vi att dela med oss av idéer, råd och tips. När vi skrev boken var det mest fokus på Åsas individuella utmaningar och allt hon gjorde i egenskap av en engagerad, driven och uthållig pedagog. Vi har behållit detta fokus i den nya upplagan. Numera arbetar Åsa som övergripande pedagog på Barnoch elevhälsan i Sigtuna, och blir alltmer varse om hur ”allt” 7