9789177411604

strisamhället. Än idag är banden till 1800-talet starka. Notera att det finns de som tycker att dagens kunskapssamhälle har mer likheter med det tidigare mer individualistiska ”klara dig själv”-bondesamhället än med industrisamhället.

Under den industriella epoken övertog skolan rollen som kunskapscentrum. Vad barnen skulle få lära sig och formerna för hur de skulle lära sig kom alltmer att formaliseras. Nu kunde man inte längre lita till föräldrar och släkten. Nej, formellt utbildade lärare i statliga institutioner i särskilda skolhus fick förtroendet att ta hand om barnen och ansvara för deras fostran och bildning. Detta är någonting vi idag ser som en självklarhet. De digitala verktygens intåg i skolan kan sägas innebära en viss likhet med 1800-talet då skolans lärare inte stod som förmedlare av formella kunskaper. Eleverna kan ju numera aktivt söka och få information via webbplatser, sociala nätverk, poddar och distanskurser. Allt detta utmanar och ställer andra och nya krav på lärarens uppdrag och kan upplevas underminera pedagogens status, vilket i sin tur tvingar skolan och pedagogerna att hitta nya roller som handledare och ”lotsar”. Nya tider föder nya möjligheter för läraren att utveckla sin pedagogik och didaktiska planering. Nu när lärarrollen delvis har antagit en ny form är läraren viktigare än någonsin.

Det svenska industrisamhällets höjdpunkt var 1960-talet.

Sedan dess har andelen människor som arbetar i tillverkningsindustrier stadigt minskat.

Notera att det är just kring denna tid som den svenska skolan på ett radikalt sätt görs om till en enhetsskola där alla elever oavsett bakgrund går i samma klasser. Under denna tid beslutades också att eleverna skulle gå kvar i skolan tills de fyllde sexton. Tidigare kunde de som inte ansågs ha läshuvud eller passade in i skolsystemet lämna denna institution betydligt tidigare, vid tolv till fjorton års ålder. Det är också värt att 15