5 minute read

INLEDNING

FÖRORD

NÄR VÅRA YRKESVERKSAMMA banor möttes under 2015 kunde vi konstatera att vi båda drevs av samma sak – att utföra vårt uppdrag på ett professionellt sätt, men också en vilja att hitta och få fram det positiva med vår vardag i förskolan. Vi som skriver är Sofie Källhage, legitimerad förskollärare sedan 1999 och Josefin Malm, legitimerad förskollärare sedan 2009. Vi hade båda arbetat flera år inom förskolan och mött utarbetade, trötta kollegor som drunknade i sitt arbete. Vi kände en frustration av att omges av negativa tankar och känslan av att så lätt dras med av det. Vi hade en tanke om att hitta en annan väg, en enkel väg där vi ser storheten i det lilla, där vi skalar av och hittar glädjen i uppdraget, ett sammanhang där vi lägger kraft och energi på saker vi kan påverka och där vi trivs och vill arbeta för att förbättra verksamheten. Samtidigt vill vi kämpa konstruktivt för att ge förskolan bättre förutsättningar.

Våren 2016 fick vi idén att starta en podcast för att förstå vår profession och vårt uppdrag på ett djupare plan. Vi ville hitta sätt att göra helheten bra, med hållbarhet, där vi kan utföra vårt uppdrag, ha kul på jobbet och hålla oss friska – samtidigt.

Under åren som gått har vi samtalat och lyssnat på kloka röster från och om förskolan. Vi har träffat Skolinspektionens generaldirektör Helen Ängmo, utbildningsminister Gustav Fridolin, utbildningsråd från Skolverket, forskare, beteendevetare, förskolechefer och verksamma förskollärare. Vi har läst, lyssnat, diskuterat och analyserat, allt för att förstå förskolans hela uppdrag som många gånger är komplext: undervisning, omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet. Det kan inte vara ett omöjligt upp-

drag! Vi strävar hela tiden mot att göra förskolan till en bättre plats för alla barn och att arbeta enligt styrdokumenten.

Vi har nu insett att det inte behöver vara omöjligt; det är inte ens svårt, men vi behöver rikta våra blickar och fokusera på rätt saker, skala av och bryta ner det som känns stort, fylla alla begrepp med innehåll och förstå vad vi håller på med. Vi har insett vikten av och styrkan i kollegial reflektion och samarbete.

Att jobba i förskolan är att arbeta tillsammans, och samarbetar vi, kan vi lyckas hur bra som helst. Det har självklart funnits tillfällen då vi tvivlat, då har vi alltid haft varandra som stöd, men även många andra som vi vill rikta ett särskilt tack till för att de stöttat, peppat och alltid trott på oss. Stort tack till vårt ”pedagogistagäng” Daniela, Maria och Jennie för kloka tankar och reflektioner. Varmt tack till Jessica Bystedt, den chef som fick oss att få tillbaka självförtroendet en tisdag i maj. Våra vägar kommer att fortsätta korsas. Sist men inte minst vill vi rikta ett stort tack till Gothia Fortbildning, särskilt vår förläggare Malin Malmström och till redaktör Karolina Moe för positivt bemötande och ovärderligt stöd i den här processen – att få två pratande förskollärare till att skriva!

INLEDNING

SKOLINSPEKTIONEN GRANSKADE, på uppdrag av regeringen, under åren 2015–2017 ett stort antal förskolor och deras ledningsgrupper. Syftet var att uppmärksamma och granska förskolans kvalitet och måluppfyllelse inom viktiga områden som förskolorna och deras ansvariga kommuner och enskilda huvudmän måste utveckla.

De granskningar som ingick i satsningen utgick från olika nivåer i styrkedjan: Ledning och styrning – både på huvudmanna- och förskolechefsnivå och Pedagogisk kvalitet – det som sker i den dagliga verksamheten och undervisningen i förskolan.

Våren 2017 presenterades slutrapporten Förskolans kvalitet och måluppfyllelse (Skolinspektionen 2018) som visar att förskolan har flera utvecklingsområden. Vi har till exempel inte diskuterat undervisning och vad det kan vara i en förskolekontext tillräckligt mycket, vilket medför minskad likvärdighet mellan förskolor och att många barn går miste om lärtillfällen.

Vi behöver tänka mer kring hur vi kan använda kommunikation som undervisning och bättre ta tillvara barns initiativ, inte låta samtal stanna vid enkla frågor och uppmaningar. Vi behöver bli bättre på att ta tillvara barns nyfikenhet och uppmuntra och stimulera barnen att lära tillsammans med oss och av varandra.

Vi behöver använda material och miljöer på ett mer medvetet sätt och använda leken som ett verktyg i vår undervisning.

Varför visar Skolinspektionens rapport så många delar vi behöver reflektera kring? Vi har en tradition i förskolan att utgå från våra egna värderingar när vi tolkar olika begrepp. Räcker det? Och hur många diskuterade begreppet undervisning när förskolan blev en egen skolform i skollagen 2011? Förhoppningsvis många av er,

men vi gjorde det inte. Vi började diskutera olika framskrivna ämnesområden ur den då reviderade läroplanen istället. Undervisning avfärdades och var något som skolan ägnade sig åt.

Skollagen står högst i hierarkin av styrdokument, det är den vi ska utgå från och det betyder att läroplanen, som är en förordning, är underordnad skollagen. Enligt skollagen ska vi jobba med undervisning i förskolan – det är en tvingande lag – vilket innebär att vi måste veta vad det innebär.

Vi måste göra detta begrepp till vårt eget i förskolan. Det var först när den första delrapporten från Skolinspektionen kom som vi började diskutera begreppet undervisning i en förskolekontext. Många diskussioner handlade om huruvida vi tycker om undervisningsbegreppet, och om det ens hör hemma i förskolan. Men fokus kan inte ligga på vad vi tycker i frågan utan på att göra begreppet adekvat för förskolan.

Självklart kan vi ha en personlig åsikt, skillnaden blir att när vi är på jobbet går vi in i vår yrkesroll, en profession, och måste då utgå från vårt uppdrag. Så länge styrdokumenten beskriver att vi är undervisande lärare ska vi vara det.

För oss blev det tydligt att vi måste backa tillbaka till början och se vad som är grunden i vårt uppdrag. Vi behöver tänka om, bryta gamla strukturer och mönster och skapa en ny kontext. Vi behöver ifrågasätta de val vi gör varje dag. Vi behöver ta ansvar för vårt arbete och ta makten över vår profession i större utsträckning. När vi tänker kring begreppet undervisning och vårt uppdrag i förskolan, så tänker vi att det inte behöver vara krångligt!

Vårt uppdrag är tydligt. Vad vi tycker om undervisning i förskolan är inte relevant, utan det handlar snarare om hur vi gör. Vi försöker alltid utgå från styrdokumenten i våra samtal. Vi söker också efter definitioner av begreppen och försöker förstå vad de betyder, göra dem till våra. Tillsammans fyller vi dem med innehåll som går att koppla till vårt sammanhang. Vi ser sambanden

More articles from this publication:
This article is from: