1. FÖRSKOLANS UPPDRAG

och mönstren, skalar av och hittar kärnan. Vi behöver inte fler arbetsuppgifter, men vi behöver hitta sätt att förstå och hålla oss till vårt uppdrag. Oberoende av vilken inriktning vår förskola har, och oavsett vilken teoretisk grund vi har, har alla som arbetar i förskolan ett uppdrag utifrån skollagen och läroplanen.

Förskolan är till för barnen. Är den inte bra för barnen – varför har vi den då? Den frågan ställde Magdalena Karlsson, undervisningsråd på Skolverket (Förskolepodden avsnitt 24, 2017). Det primära uppdraget för förskolan är att bedriva undervisning. Förskolan är första steget i det svenska utbildningssystemet och där läggs grunden till det livslånga lärandet.

Precis som läroplanen säger så är förskolans uppdrag en helhet och innefattar lärande, lek och utveckling, undervisning och omsorg. Att vi jobbar med undervisning betyder inte att vi inte jobbar med omsorg. Den här boken kommer dock att handla om undervisning och hur vi har gjort och tänkt kring detta för att lyckas i praktiken. Det kräver mod, nyfikenhet och ödmjukhet – och framför allt att vi reflekterar tillsammans i våra arbetslag. Det förutsätter också att vi ser arbetet som ett uppdrag, en process i ständig utveckling och förändring – att vi aldrig blir klara. Det kräver en tydlig struktur och en organisation där vi alla vet vårt uppdrag, vårt ansvar och vad vi ska göra.

Vid skrivandet av den här boken ligger ett förslag till regeringen på revidering av Lpfö98/16. En omarbetad läroplan för förskolan börjar gälla i augusti 2019. I den här boken utgår vi från Lpfö98/16 men nämner också delar från förslaget till omarbetningen.

a Barns lärande – barns n yf k en h e t – vuxnas fortsatta utmninga – Barns nyf en het r oc h i d ´ é r – vuxnas undervisning

Vi ser undervisning i förskolan som något ständigt pågående, en evighet, då vi inte har några uppnåendemål. En evig ström av barnens tankar och vår riktning.

I 2019 års omarbetning av läroplanen definieras begreppen utbildning och undervisning i enlighet med skollagen: ”Undervisningen i förskolan ska bidra till att barnen får förutsättningar att inhämta och utveckla kunskaper och värden.”

Detta står för något annat än den traditionella ”katederundervisning” som vi kanske ofta tolkar in i ordet undervisning. Ingrid Pramling Samuelsson beskriver att själva kärnan i begreppet undervisning är att få barn att upptäcka att det här är något spännande, något nytt (Förskolepodden avsnitt 23, 2017). I den omarbetade läroplanen 2019 förtydligas att det är förskolläraren som ansvarar för utbildningen och undervisningen. Även barnskötarnas roll för att främja utveckling och lärande lyfts fram.

Undervisning handlar om att vara närvarande och fånga upp trådar i det barnen visar intresse för och pratar om. Det handlar om att observera, iaktta, reflektera och föra arbetet vidare i processer, att lyssna, tänka och utmana vidare. Ibland pratar vi om att vi lär av varandra, både vuxna och barn. Och självklart är det så.

Hjärnan förändras och utvecklas konstant och vi lär oss hela tiden nya saker. Syftet med undervisning är att lära ut, men också att ta ansvar för att lära ut saker. Att du som vuxen lär dig av barnen är bra, men barnen har inget ansvar att lära dig något.

I Skolinspektionens rapport (Skolinspektionen 2016) kan vi läsa att det är skillnad på spontan och planerad undervisning. Vi behöver bli bättre på att ta tillvara de tillfällen till undervisning och lärande som uppstår hela tiden. Att plötsligt upptäcka något gemensamt på gården och delta i barnens utforskande och lek förutsättningslöst kan bli en spontan undervisning, om vi har våra målstyrda processer och styrdokument i ryggraden.

Den planerade undervisningen är kanske tydligare. Då har vi valt ut prioriterade mål för vårt kommande arbete och tänkt ut vad vi ska erbjuda barnen. Vi ställer i ordning miljöer och organiserar dagen med rutiner. Allt detta är en form av planerad undervisning.

I Sheridan & Williams skrift Undervisning i förskolan – en kunskapsöversikt (2018) beskrivs spontan undervisning:

Spontan undervisning utgörs ofta av handlingar som sker som svar på barns initiativ under fostran, omsorg, lek eller kreativt och estetiskt skapande. Vid dessa tillfällen fångas situationen upp av förskolläraren i stunden och kopplas, i tanke och handling, ihop med ett eller flera mål i läroplanen. (s. 86)

Undervisning och lärande är två olika begrepp, men de hänger ihop – eller bör hänga ihop. Många gånger kan vi ha svårt att hålla isär begreppen och ser dem som liktydiga. För att tydliggöra skillnaden är det bra att sätta dem i olika sammanhang.

Lärande är något som sker hos barnet – hela tiden, i alla sammanhang. Det är en process där tidigare lärdomar omformas, utvecklas och leder till någon form av förändring av tänkande, handlade och så vidare. Vi kan se lärande som en porlande bäck inne i barnen. Som vatten rinner erfarenheter och blir till kunskaper. Bäcken kommer inte att sina, men det kan komma hinder i vägen som gör att det rinner långsammare, barnen kanske blir sjuka, är ledsna för något eller har tappat motivationen. Det kan också bli sämre kvalitet på vattnet som rinner. Även om vi vuxna väljer att inte vara närvarande, att inte ta ansvar, så slutar inte barnen att lära sig. Det som händer är att det sker ett annat lärande. Det kan vara bra kunskaper, men det kan också vara destruktiva upplevelser och erfarenheter som barnen tar till sig – mobbning, utanförskap och så vidare. Det får vi inte blunda för. Vi kan påverka hur snabbt vattnet rinner och kvaliteten på vattnet. Vi vuxna behöver vara medvetna om vår roll. Är vi en källa som bidrar till ett klart flöde av nytt friskt vatten eller en lövhög som bromsar flödet? Försöker vi arbeta mot strömmen och leda om vattnets väg eller blir vi det delta som gör att bäcken tar många nya vägar?

Lärande sker hela tiden, men det betyder inte att allt lärande är positivt eller ens möjligt att kontrollera. Vi vuxna kan aldrig förutse vad eller när barnen lär sig, utan vårt uppdrag är att skapa förutsättningar för lärande och att lära ut. När vi tar ansvar för barns lärande på ett målinriktat sätt är det undervisning. För att synliggöra barns lärande tar vi hjälp av några exempel.

Fyra barn leker tillsammans i en skogsdunge på gården. De leker att de är lejon på jakt efter mat. Mamma Lejon fångar en stor älg som de ska äta upp (en sten) och de turas om att smaka och låter hela tiden som lejon. Vilken typ av lärande kan vi se i den här situationen? Till exempel ser vi direkt att åtminstone ett av barnen har en viss förkunskap om lejon. Om de andra barnen inte har det, lär de sig eventuellt en rad fakta om lejon. Att de jagar, äter

kött och hur de låter. På ett djupare plan kan vi också tänka att de bland annat lär sig om turtagning, materialkännedom, fantasi och föreställningsförmåga. De lär sig kanske att det är roligt och meningsfullt att leka i den här skogsdungen, att det är roligt med kompisar och att vi mår bra tillsammans med andra människor. De får erfarenheter, och vi kan ana att dessa är av positiv art.

Vi tänker oss en annan situation. Fyra barn leker tillsammans i en skogsdunge på gården. De leker lejon. Det kommer ett femte barn in i dungen och vill vara med. Lejonen blir arga och ryter ilsket. Ett av lejonen slår med tassen mot inkräktaren. Ett barn ropar att det femte barnet inte får vara med. Barnet blir förskräckt och går därifrån. Här finns också ett lärande. Liksom i exemplet ovan kan vi tänka att barnen lär sig hur lejon låter, att de försvarar sig genom att skrämmas och så vidare. Barnen lär sig också att de kan använda aggressivitet för att exkludera andra och få vara i fred. För barnet som inte får delta i leken kan vi tänka att erfarenheten blir negativ. Det barnet kanske lär sig att andra barn har makt, att hen inte är någon som de andra vill leka med och att det inte är någon idé att närma sig lekar som pågår.

Vi ser här att barnen lär sig massor av saker i leken, bra saker och mindre bra saker. Vi kommer att återkomma till lejon-exemplen längre fram.

Kunskap är ett begrepp som kan verka diffust och som innefattar mycket. Vi utgår från Platons definition av kunskap: Sann tro tillsammans med goda skäl.

Det handlar om att utveckla det vi redan vet. Det ska vara något vi tror på, och vi ska ha goda skäl att tro på det – det ska inte gå emot det vi redan vet, det ska finnas en rimlighet i det och det ska bygga vidare på vår bild.

VI KAN ALLTSÅ KONSTATERA att vårt uppdrag enligt lagtexten är att bedriva undervisning i förskolan. Trots detta väljer vi att inkludera ett kapitel om varför. Vi tänker att det förenklar om vi förstår uppdraget i ett större sammanhang; förståelse för uppdraget är en av de viktigaste faktorerna för att höja kvaliteten i förskolan (Skolinspektionen 2018). Att veta varför vi bedriver undervisning höjer kvaliteten, skapar tydlighet i professionen och gör arbetet ännu mer meningsfullt. Att sätta undervisningen i ett större sammanhang förenklar också uppdraget och vi blir tryggare i våra roller.

Förskolepersonalens attityder och hängivenhet till sitt yrke (dedication) samt deras förståelse av förskolans funktion i samhället har i det sammanhanget visat sig vara en viktig komponent av förskolepersonalens pedagogiska medvetenhet (Vetenskapsrådet 2015, En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikationer, s. 27).

Det som jag som förskollärare väljer att fokusera på, det sätt jag bedriver undervisning på, kommer att påverka barnen och i förlängningen samhället under lång tid. När vi dessutom arbetar för att göra förskolan likvärdig har vi en fantastisk möjlighet att verkligen lägga en grund till det livslånga lärandet och till ett bra samhälle. Vårt varför handlar således inte om att värdera för eller emot undervisning, utan om varför undervisning är viktigt. Vad är anledningen till att vi utbildar barn i förskolan?

Det som dagens barn möter i förskolan påverkar hur de kommer att ha det som vuxna och hur det samhället kommer att se ut. Det jag väljer att göra idag kommer att påverka framtiden. Vi tänker att det är just det som är drivkraften och styrkan i den undervisning vi bedriver. Det kan vara betryggande, men också skrämmande, att tänka att vårt uppdrag är större än här och nu. Det är inte alltid som vi i förskolan ser resultatet av vårt arbete, men vi kan vara trygga i att vår profession är viktig.

Förskolan är en politiskt styrd verksamhet och speglar hur samhället ser ut i stort. Utifrån vilken riksdag och regering vi har väljs ministrar och andra beslutsfattare. Budget och resursfördelning görs utifrån prioriterade mål och vilken politisk inriktning som råder. De som styr vårt land är de som också, tillsammans med sakkunniga, beslutar om lagar och förordningar. Det hela bygger på demokrati och på hur vi som privatpersoner röstar i valen. Det är den samhällspolitiska kontexten som påverkar vårt uppdrag.

Hur styrdokument och lagar utformas kan vi inte påverka i vår vardag – vi måste acceptera och förhålla oss till de riktlinjer som finns. Att våra dagar blir enkla och tydliga beror till stor del på att vi inte ägnar oss åt att ifrågasätta ”icke-frågor”, som varför vi ska bedriva undervisning. Undervisningens vara eller icke-vara är en del vi inte kan påverka; vi kan ha personliga åsikter kring det, men det är inte en del av vårt uppdrag. Istället fokuserar vi på det som är vårt uppdrag – vill vi sedan ändra i en större utsträckning finns det andra sätt för det.

Folkhälsomyndigheten (2017) har i samråd med Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) publicerat en vetenskaplig rapport kring förskolans påverkan på barns hälsa. Rapporten bygger på studier som bland annat visar att barn som gått i för-

skola i vuxen ålder har högre utbildningsnivå och högre inkomst än barn som inte har gått i förskola. Det framgår också att kvaliteten på förskolan har betydelse, personalens utbildning och kompetensutveckling gör skillnad. Särskilt goda resultat visas när personalen får lära sig att analysera sitt dagliga arbete för att ge barnen bättre förutsättningar till lärande och psykosocial utveckling.

Enligt skollagen ska utbildningen i förskolan vara likvärdig över hela landet. Trygghet, omsorg och lärande ska bilda en helhet och ta hänsyn till barnens olika behov och förutsättningar och anpassa utbildningen efter dessa. Det betyder att utbildningen behöver utformas på olika sätt på olika platser och att förskolans resurser inte kan eller ska fördelas lika.

Allra mest betyder förskolan för de barn som kommer från socioekonomiskt svaga grupper. Flera studier visar samma sak. Förskolan är viktig och kan göra skillnad. Nobelpristagaren James Heckman har visat att det socioekonomiskt sett är mycket mer lönsamt att satsa på förskolan och de yngsta barnen jämfört med att sätta in insatser senare i livet (Heckman 2011). Från Malmö stad kommer också en vetenskaplig underlagsrapport som även den påtalar hur förskolan kan kompensera för bristande socioekonomiska levnadsförhållanden, bryta negativa mönster och ge barnen bättre förutsättningar i det fortsatta livet (Persson 2012). Här spelar förskolan en viktig roll.

Redan i förskolan börjar vi märka av segregation och utanförskap. Barn i socioekonomiskt svaga områden går miste om undervisning och utbildning i förskolan på grund av att förskolan där ägnar sig mer åt bedömning av de sociala förmågorna än åt undervisning (Johansson 2016).

När vi vet detta kan vi också förändra. Vi som är närmast barnen varje dag kan göra stor skillnad genom att ha en väl underbyggd planering och strategi för vår undervisning. Det ställer stora krav på förskolan som har en viktig kompensatorisk roll.

I många delar av landet kanske just den kompensatoriska rollen blir den viktigaste att tänka kring som verksam pedagog. Vi behöver hela tiden tänka på vad som är vårt primära uppdrag. Vi behöver forma en utbildning som skapar samma möjligheter för alla barn och som innefattar alla målområden i läroplanen. Det är vi vuxna som har det ansvaret. Vi skapar en organisation som gör det möjligt för alla barn att ha roligt, trivas, utvecklas och lära sig. Möjligheterna ökar för fler barn i Sverige om vi arbetar för en likvärdig förskola. Att vi arbetar utifrån de riktlinjer vi har kan vara avgörande för de barn som växer upp idag. Ambitionen måste vara att alla barn som gått i förskolan – oavsett bakgrund och hemförhållanden – får med sig samma kunskaper och tilltro till sin förmåga när de går vidare till grundskolan.

I Förskolan framgångsfaktor enligt OECD (Lärarförbundet 2014) leder förskolan till bättre resultat i PISA-undersökningen. Effekten är stor för alla barn, oavsett socioekonomiskt område. Förskolor av hög kvalitet ger barnen ett ännu bättre försprång i det fortsatta lärandet (Lärarförbundet 2014).

Undervisning bildar tillsammans med omsorg en helhet för barnet under tiden i förskolan. Förskolan är en plats som ska vara rolig och meningsfull för barnet.

En stor del av Sveriges barn går i förskola. Vi vet att under de första levnadsåren utvecklas och lär barnen i en otrolig hastighet. De utvecklar en rad förmågor, och vi ser ofta att de gör detta med glädje och livslust. Just eftersom vi ser att barnen observerar, tar in, reflekterar och lär sig under hela dagen blir våra val viktiga. Lär de sig rätt saker? Hur säkerställer vi det?

Undervisning har varit ett svårt begrepp för oss i förskolan att ta till oss, vi arbetar med omsorg och lärande (Skolinspektionen

2016). Dessa komponenter är naturligtvis viktiga, grundläggande. Men vår undervisning ska inte gå emot barnen, eller vad de behöver, utan handlar om precis de här sakerna: vi ska se vad de visar intresse för och utforskar för att kunna utmana dem vidare. Det handlar om att barnen är en aktiv del i sitt lärande, att vi stöttar och utmanar där de befinner sig. Till exempel har vi sett att barnen hos oss visat stort intresse för att foga samman saker med klister. Vi har då utmanat dem vidare genom att även erbjuda fler möjligheter till att foga samman, med tejp och häftapparat. Då ser vi att vi skapar en helhet, att undervisning, lärande, trygghet och omsorg bildar den helhet som förskolans utbildning ska erbjuda. Det går inte att plocka bort någon av dessa komponenter om förskolans utbildning ska vara av god kvalitet.

Vi behöver också skaffa oss kunskap om hur varje barn lär för att kunna anpassa vårt förhållningssätt till det. För oss betyder det att vi också måste tänka kring hur vi ser på barn, det vill säga vilken barnsyn vi har. Det handlar om mina förväntningar på vad jag tror att barnen kommer att göra och att klara av, och det handlar om hur jag som vuxen förhåller mig till dessa förväntningar.

I sambandet med arbetet med utformningen av den reviderade läroplanen träffade vi Magdalena Karlsson, undervisningsråd på Skolverket, som berättade om arbetet med den reviderade läroplanen. Hon poängterade flertalet gånger att förskolans utbildning ska bygga på lust, glädje och intresse. (Förskolepodden avsnitt 24, 2017). Vi kan se en hel del forskning som stöder detta. Aaron Antonovsky beskriver KASAM, känslan av sammanhang, som en viktig faktor till hälsa och välbefinnande (Antonovsky 2005). Att barnens dagar känns meningsfulla och att de befinner sig i ett positivt sammanhang är därför en viktig del av förskolans uppdrag och vår undervisning. David Edfelt (2017) skriver

Att undervisa i omsorgsituationer handlar om att göra barnen delaktiga och självständiga, samtidigt som vi vuxna är närvarande och ger lagom stöd.

Uppdraget kring undervisning i förskolan behöver inte vara svårt om man fokuserar på mötet med barnen och skapar en röd tråd i verksamheten. Genom att konkretisera uppdraget kan man utforma en lustfylld och verksamhetsnära praktik där alla jobbar tillsammans.

I denna bok går författarna på djupet med undervisningsbegreppet och kopplar på ett positivt och enkelt sätt sina erfarenheter som förskollärare till aktuell forskning och teorier. Med ett professionellt förhållningssätt där varje möte med barnen ger möjlighet för undervisning både planerat och spontant kan förskolan ge barnen det de har rätt till enligt förskolans styrdokument.

Författarna beskriver bland annat hur vi kan använda kommunikation som undervisning och bättre ta tillvara på barns initiativ, barns nyfikenhet och uppmuntra och stimulera barnen att lära tillsammans med oss och av varandra. Genom att använda material och miljöer på ett medvetet sätt och använda leken som ett verktyg blir det en grundläggande del i undervisningen.

Josefin Malm och Sofie Källhage är båda leg förskollärare och pedagogistor och arbetar i förskolor i Göteborg. Sedan 2016 producerar de tillsammans Förskolepodden – Vi pratar förskola vars syfte är kompetensutveckling kring förskolans uppdrag.

ISBN 978-91-7741-103-1