9789176341780 by Smakprov Media AB

o fi S Ann

pson p e eJ

n Mo Ö r ja

dén

Av författarna tidigare utgiven bok: Framtidsfararen Götheborg, Idus förlag (2020)

Släktforskaren Götheborg Anno 1913 Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2021 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Ann-Sofie Jeppson & Örjan Modén Grafisk form och sättning: Mattias Norén Faktagranskning: Karl-Magnus Johansson, arkivarie på Riksarkivet. Första upplagan Tryckt i Tartu, 2021 ISBN: 978-91-7634-178-0

SLÄKTFORSKAREN GÖTHEBORG Ann-Sofie Jeppson & Örjan Modén

Till Stig, en äkta Modén, som varje sommar reste upp med fru och barn till släktgården Östbacka, i Branäs. Han åkte, som han sa, ”hem”.

Vi som har skrivit boken är också Modéner. Vi har letat i vår släktkrönika. Ringt runt. Släktforskat på nätet. Lagt till lite här och där men alltid hållit oss nära en möjlig sanning. De ”släktingar” Axel och hans kompisar möter och får höra spökrösten berätta om har alltså levt i verkligheten. Textens historiska innehåll är granskat av KarlMagnus Johansson, arkivarie på Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg. Texten är språkgranskad av Jeanette Palm. Ett stort tack till arkiven i Värmland, Småland och Stockholm som engagerat sig i våra frågor. Och till de lärare som har läst och kommit med synpunkter.

NYÅRSMORGONEN 1913 Flykten från källaren Götheborg varvar upp och dundrar fram genom rummet så kartonger, papper och annan bråte flyger omkring. Den sätter full fart mot en stängd plåtdörr. ”Nej, nu dör vi”, är det sista som hörs innan det blir kolsvart. När det ljusnar igen inne i kapseln är de på väg ner genom luften, sakta och stillsamt. Inte det minsta döda. Men ganska förskräckta. – Vad hände? – Såg ni dörrarna? – Jag tror de flög upp. Sedan blev det svart. – Då har vi nog bytt till den där dåtiden. – Som i vintras …

Götheborg landar efter en kort stund i en snödriva bakom ett falurött magasin. Ute är det kolsvart natt. En ensam lampa lyser borta vid ett stort hus och på himlen strålar stjärnorna. Mellan några trädstammar kan de skymta en bred skylt: ”Bollnäs”. – Det måste väl vara drömplatsen för dig, Gabbe. Fotboll hela tiden. – Näe, där spelar de bara bandy, suckar Gabbe. Fast det är ju också bollar, förstås. En liten kille kommer hasande på ett par träskidor i mörkret. Han ser inte Götheborg utan stakar förbi. De smyger ut ur kapseln för att inte skrämma honom där han skidar fram ensam bland träden. Ett svart lok glider in framför stationen och stannar med en ljudlig suck. Den lilla killen når perrongen just som tåget stannar. En man kommer ut ur huset och viftar med en lykta. – Gott nytt år på dig! ropar lokföraren och nickar åt mannen med lyktan. Uppe tidigt. Och grabben är med, ser jag. – Ja, tågen ska ju gå även på årets första dag, svarar mannen. Lokföraren nickar åt pojken.

– Fina skidor du har. Hann far din köpa ett par åt dig innan fabriken gick upp i lågor? Eländig händelse det där. Männen ruskar på huvudet åt branden. Pratar vidare en stund om SM-tävlingarna på trettio kilometer i vintras och Anders Persson som vann. – Jaja, en bollnäskille som vann, minsann, säger lokföraren och traskar runt i den knarriga snön. De kollar något på loket och försvinner in i en av vagnarna. Plötsligt börjar tåget rulla ut från stationen. Gabbe ser att den lilla killen har tagit av sig skidorna och försöker klättra ombord på en av de sista vagnarna men blir stående på fotsteget när det rullar i gång. – Far! skriker han. Jag vill åka med dig. Fadern sticker ut huvudet genom stationsdörren och skriker åt honom att hoppa ner. Men grabben hänger kvar. Slinter till på det hala steget men håller sig fast. – Nej, jag vågar inte. Mannen ropar förtvivlat: – Hoppa innan det går för fort. Hoppa! Gabbe springer längs med tåget och precis när

de sista vagnarna lämnar perrongen faller grabben av. Gabbe halkar till i snön men lyckas fånga honom innan han rullar ner mot den isiga bäcken. Loket har fått upp farten, tutar och skramlar bort i fjärran. – Hur gick det? frågar Penny. – Bra, tror jag. Slog mig bara lite. Får jag klappa katten? Silver stryker sig tröstande mot pojkens byxben och gnider sin kind mot hans hår. – Vad heter du? frågar Penny. – Carl-August Modén. – Grabben såg inte att jag klev av. Tack gode Gud att ni var här mitt i nyårsnatten, ropar Carl-Augusts far när han kommer springande där bakom dem. – Men nu missade ni ju tåget, fortsätter han. – Det gör inget, säger Axel glatt. Det är alltid kul att få träffa släkten. Modén alltså. Mannen och Carl-August stirrar på dem. Vadå släkten? – Kom, skynda er. Det är kallt, manar Gina. Vi måste tillbaka.

De traskar mot Götheborg i den djupa snön. – Vet ni en sak? frågar Axel och pekar på stationshuset. – Neej. – Där borta, där det är tänt. Där har jag släkt. – Knäppis, säger Gabbe.

Gina

Gina är 12 år. Hon älskar att läsa. Hon är smart men lite försiktig när det gäller att klättra. Annars är hon kvick som en ekorre. Gina har bott i Göteborg sedan familjen kom till stan för fem år sedan. Nu bor de på Bangatan. Hon är bästis med Penny. Även om de egentligen är ganska olika till sättet.

Gabbe Gabbe heter egentligen Gabriel och är tvillingbror till Gina. Men han är både längre och kraftigare. Gabbe älskar sport, spelar fotboll och utmanar gärna alla som vill testa vem som springer fortast. Han brukar säga som Bamse: Är man stark måste man vara snäll!

Axel Gabbes kompis Axel är också 12 år. Han gillar roliga historier – speciellt göteborgsvitsar. Morfar blev mästare i vitsar en gång för länge sedan. Axel tror gott om alla och vill göra alla glada. Han är inte lika sporttokig som Gabbe men hänger gärna med på matcherna. Han bor med sin familj på Fjällgatan.

Penny

Penny ska snart fylla 13 år. Hon bor med sin mamma Sandra och katten Silver alldeles nära Fjällskolan. Hon älskar djur och människor. Men mest djur. Dem kan hon försvara i alla lägen. Hon vågar ta plats och gillar att spela teater. Klär sig gärna annorlunda och i starka färger – helst rosa.

Silver

Silver är en mycket vacker gråspräcklig katt med stora gulgröna ögon. Hans älsklingsplats är på Pennys axel där han har full koll på vad som händer. Som alla katter har han lust att jaga små saker som rör sig och som ibland bara han kan se. Det ställer till oro och oreda.

Axel @axel

Hejsan!

När vi var uppe på Chalmers häromdagen hände världens konstigaste grej. Framtidsfararen Götheborg stod där alldeles ensam. Den liksom ville att vi skulle komma tillbaka och ta en tur. Men förra gången vi for iväg med Götheborg funkade den på ett helt annat sätt än nu. Vilken chock att de ändrat så mycket! Vi blev förstås osams om det, men bara en kort stund. Penny och knasiga Silver gjorde att jag fick reda på massor om min släkt. Och om Sverige åren före första världskriget. Gina är duktig på geografi som tur är, annars hade vi nog varit helt borta. Som tack krävde hon att jag skulle ta med många ”Visste du att …” Fotbollstokige Gabbe kunde nästan inget om lagen på de nya ställen vi hamnade på. Snacka om ”lost”. Han skrattade inte ens åt min vits: – Vet du vad som är det viktigaste med ett par fotbollskor? – Nä, vadå? – Jo, att de passar bra … Fast han lärde sig snabbt. Men vi tar det från början, så fattar ni. Och det finns en ordlista längst bak. Då, 1913–1914, pratade de ju inte riktigt som vi gör nu.

Axel L – som i Lindholm P.S. De andra hälsar också. D.S.

10:20 - Nov 20 - 2021 21K

19K people are talking about this 16

KAPITEL 1

9 NOVEMBER 2021 Prototypen, en äkta kompis Första omgången i tävlingen ”Rädda ägget” är avklarad. Deltagarna strömmar skrattande och flamsande ut genom dörrarna till Gustaf Dalén-salen på Chalmers. Det har varit en spännande förmiddag och nu är det dags för lunch. Alla går klassvis mot matsalen. Eller nästan alla. Fyra av deltagarna från Sannaskolan dröjer sig kvar, drar liksom fötterna efter sig för att verkligen komma sist. Eller helst inte behöva följa med alls. – Vi stannar här bakom trädet, föreslår Gina. – Men jag är faktiskt hungrig, menar Gabbe. – Jag också, det gör väl inget om han följer med, tycker Penny. Jag får ju inte heller vara här, egentligen. 17

– Äsch! Du fick ju följa med som coach. Det sa till och med rektorn. Problemet är snarare det som finns i Pennys ryggsäck. En lurvig, jamande och hungrig katt som till varje pris vill bli utsläppt från sitt gömställe. – Vi kan inte gömma Silver så länge till, säger Axel. En glömd skatt har man ju läst om, men en gömd katt? – Jo, men han är ju min skatt, försöker Penny. – Vi måste nog släppa ut Silver en stund här nånstans … Kanske vid kullen där borta? föreslår Gabbe och pekar. – Vet ni att den kullen kallas Geniknölen? frågar Gina. Bra namn här, eller hur? Sakta drar de sig mot några träd och bänkar. Penny tar av sig ryggan. Böjer sig ner, öppnar snörlåsen och givetvis … Silver sticker som ett skott med svansen som ett rakt, ulligt streck efter sig. – Titta! Det blir spår i asfalten efter klorna, påstår Axel. Alla fyra får racerfart under sulorna och springer efter. Silvers idé är enkel … och stavas JAGA MAT! Katten rusar in genom en halvöppen lucka i en

husgrund där lukten av möss är stark. Han nosar sig fram på cementgolvet och in bakom lådor, lårar och uppställda kartonger. Utanför huset står fyra kompisar och undrar vart han tog vägen. Ständigt denna katt som ställer till det. Silver har inte varit sig själv sedan resan med Framtidsfararen. Allt som hände under den konstiga nyårskvällen har satt sina spår, inte bara hos dem själva utan även hos katten. Att ingen skulle tro på deras berättelse om kapseln Götheborg som for både bakåt och framåt i tiden, och alla möten med göteborgare från förr … det är ju inte konstigt. Därför hade de där och då beslutat sig för att alltihop måste ha varit en dröm eller ett hjärnspöke som spelat dem alla ett spratt samtidigt. Så ”let’s keep our mouths shut”, som skotten på Heden skulle ha sagt när de träffade honom. Om nu inte han också var ett sådant där hjärnspöke. Men, som sagt, även Silver är förändrad efter den kvällen. Han drömmer att han är en silvermink, jamar mot varje staty han ser och vill inte vara ensam på dagarna. Han gnäller så högt att grannarna klagar och Penny funderar på att gå till en katt-kurator för

att få hjälp. Men det går ju inte att förklara för någon vettig människa varför han är så mallig och okattig. – Jaha, det där var ju snyggt. Han smet nog in där genom luckan. – Hur lång är rasten, när börjar vi igen? undrar Axel. – Vi har en halvtimme på oss. I samma stund öppnas dörren till huset. Två flickor med datorer och travar med pärmar i famnen kliver ut. Den ena snubblar till. Gabbe räddar henne och datorn och passar på att snabbt placera sin fot i dörröppningen för att hindra dörren från att slå igen. – Hej, säger han kvickt. De andra hejar också och smiter in genom dörren och nedför en trappa till vänster. – Vi måste leta oss fram till källaren, säger Gabbe och tänder ficklampan på sin mobil. – Och hitta Silver innan det händer något dumt. – Som det brukar, menar du? – Ni säger inte så om min kissemiss, muttrar Penny upprört. De har fortsatt flyt med dörrarna: källardörren står uppställd med en låda ”E-kolvar 250 ml”. De tassar

vidare in i mörkret. Gabbes lampa lyser upp den kala väggen. Gina ser den röda lampknappen och försöker tända, men inget händer. Däremot hör de ett jamande längre fram i korridoren. – Gött, det låter som Silver, säger Penny glatt och skuttar fram i halvmörkret. Bakom en massa bråte hörs jamandet starkare och de kryper in mot den delen av rummet som ljudet tycks komma ifrån. Axel ser den först … Den blå färgen, texten på sidan, det rundade fönstret och den öppna skjutdörren. – Kolla! Vår plåtkompis! ropar han till de övriga. – Stackars dig, står du här ensam nere i mörkret? tröstar Gina. Framtidsfararen blinkar till med lyktorna och det är nästan så den kråmar sig lite i mobilskenet. ”Hoppa in”, tycks den säga. ”Häng med, Silver är redan på plats!” Inne i kabinen är det sig nästan likt. Men vad är detta? De har byggt om. Där finns nu ett tangentbord och en display. En joystick mitt på konsolen, men bara några få röda knappar. Där står 1611, 1717, 1856, 1913 och 2020 och det finns en knapp med ett plus och en med ett minus på. I en låda bredvid ligger fyra hörlurar.

Silver har gömt sig längst in i ett hörn under konsolen med sitt byte. En läcker och livrädd mus. Dörren till Götheborg stängs plötsligt med det välkända väsande ljudet och allt känns som på nyårsafton igen. – Okej, kul, men nu går vi tillbaka, tycker Gabbe, som vill tävla och helst vinna i äggtävlingen. – Näe! säger Gina. Vi kör igen! Om det går … Ett nytt äventyr, med nya saker som händer som vi kan komma ihåg hela livet. Blir det som förra gången kommer vi ändå i tid till nästa omgång av tävlingen och vi har ju hittat Silver. – Men vi vet ju inte hur Götheborg funkar nu, med de nya knapparna, menar Penny. Och titta, här verkar inte finnas något grönt kartläsar-kylskåp längre. Hur ska vi då komma hem igen? Axel plockar upp en bok från golvet. På pärmen står det ”Manual för konsol, prototyp Nya Framtidsfararen”. – Här finns alla instruktioner, säger han efter en snabbtitt. Vi ska trycka in bokstäver på tangentbordet och sen välja en av knapparna. – Vilka bokstäver då?

– Då väljer vi väl bara varsin så får vi se vad som händer, säger Penny snabbt. – Men ska vi verkligen … ? Gabbe protesterar, men förgäves. De trycker in fyra bokstäver. Just då tappar Silver kontrollen över sitt byte och både musen och katten far upp på tangentbordet. Givetvis lyckas Silver sätta en ullig tass på en av tangenterna, eller kanske på flera, innan de hinner hejda honom. Den livrädda musen försvinner med ett pip in bakom datorn. De stirrar på det märkliga ordet. M-O-D-É-N står det. – Men så konstigt, säger Axel. Det är ett namn. Det hette min mormor. Vi pratade precis om det hemma i morse. – Spooky! – Vilket år ska vi ta? – 1913, förstås. De andra har vi ju redan sett. Och 2020 är nu. Då kan vi ju alltid komma tillbaka hit igen. – Okej, redo? frågar Gina och drar hårt i joysticken. – Neej! Det är ju 2021 nu. Vi kommer att komma tillbaka till förra året. – Finns det ingen ångra-knapp?

enny, Gabbe, Gina och Axel är på nya äventyr i sällskap med katten Silver. Mitt under Rädda ägget-tävlingen på Chalmers träffar de på Götheborg igen. Kapseln tar dem med på en historisk tur runt hela Sverige i jakten på Axels släktingar. Silver ”hjälper” förstås till att styra. Ibland blir det bra. Men inte alltid. Året är 1913 – just innan första världskriget bryter ut. En tid så olik vår på många sätt. De räddar en flickas uppsats, träffar plundrare på Stora Karlsö och får hjälpa militären i Boden ur en knepig situation i ett farligt läge. För dem själva håller hela resan på att sluta riktigt illa. Blir de kvar i dåtiden eller i den mörka källaren? Boken är faktagranskad av Karl-Magnus Johansson, arkivarie på Riksarkivet.