Mörkret övervinner aldrig ljuset
Korta andakter som bygger på Bibelns berättelser Josefine Kilström © 2019 Josefine Kilström Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7463-201-9
örsta Moseboken Så länge som jorden finns kvar kommer sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig att upphöra.
redikaren Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem. Jag unnade mig all glädje, för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete, och detta var lönen för all möda. Jag såg på allt det som jag hade gjort, all den möda jag lagt ner, och alltsammans vara bara meningslöst, ett jagande efter vind, till ingen nytta under solen. Sedan reflekterade jag över min vishet, dumhet och dårskap. Vad kan den göra som kommer efter
konungen? Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare. Jag såg visheten är förmer än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörker. Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.
Mina tankar llt ag strävade efter blev ett begär inget fick stoppa mig från att ha och ha ännu mer av det som berusade mitt liv lögnen blev stor sanningen fanns aldrig med ag ville ha berusa mig ännu mer döden var närmare än livet ångesten tr ckte mig allt hårdare mörkret höll mig fast tills ag ville släppa allt
det var då ag fann en väg i l uset tomheten värkte inom mig när berusning försvann Gud som kunde förlåta allt det mörka var den ende som kunde stoppa begäret och f lla mitt tomrum med l us
Gud låt oss visa varandra och oss s älva kärlek och respekt åt oss se varandras olikheter och även likheter som en del av en gemenskap åll lögner och svek borta även stormar som gör att vi inte orkar ro i land tillsammans men
ona Herrens ord kom till Jona, Amittajs son: “Ge dig iväg, gå till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska når ända upp till mig” Men Jona gav sig iväg för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han gick ner till Jafo, fann ett fartyg som skulle till Tarshish, betalade för sig och gick ombord för att färdas med dem till Tarshish, bort från Herren.
eflektion u såg mig erre som ett redskap för din fred tt fl bort från dig var enklare trodde ag många år valde ag fl kten bort från dig erre u såg mig och du fann mig även när ag fl dde bort från dig m du bad mig gå mot ett håll så fl dde ag mot det andra hållet l kten blev mitt liv tills fl kten blev en strid striden som hägrade kunde du ändå se mig n dag valde ag att se upp mot dig ssnade på de ord du sa och bör ade gå den väg som du visade mig en vägen var m cket bättre den var min väg den väg du valt åt mig erre
Gud gör mig villig att gå den vägen Du ger mig den väg du valt åt mig den är min väg tack, Herre, för vägen Du gett mig Amen