Gamla testamentet (GT) Första Mosebok (1 Mos)
Joel (Joel)
Andra Mosebok (2 Mos)
Amos (Am)
Tredje Mosebok (3 Mos)
Obadja (Ob)
Fjärde Mosebok (4 Mos)
Jona (Jon)
Femte Mosebok (5 Mos)
Mika (Mik)
Josua (Jos)
Nahum (Nah)
Domarboken (Dom)
Habackuk (Hab)
Rut (Rut)
Sefanja (Sef)
Första Samuelsboken (1 Sam)
Haggaj (Hagg)
Andra Samuelsboken (2 Sam)
Sakarja (Sak)
Första Kungaboken (1 Kung)
Malaki (Mal)
Andra Kungaboken (2 Kung) Första Krönikeboken (1 Krön)
Tillägg till Gamla testamentet
Andra Krönikeboken (2 Krön)
(De apokryfiska texterna)
Esra (Esr)
Tobit (Tob)
Nehemja (Neh)
Judit (Judit)
Ester (Est)
Ester enligt den grekiska texten (Est. gr)
Job (Job)
Första Mackabeerboken (1 Mack)
Psaltaren (Ps)
Andra Mackabeerboken (2 Mack)
Ordspråksboken (Ords)
Salomos vishet (Vish)
Predikaren (Pred)
Jesus Syraks vishet (Syr)
Höga visan (Höga v) Baruk (Bar) Jesaja (Jes)
Jeremias brev (Jer. br)
Jeremia (Jer)
Tillägg till Daniel (Till. Dan)
Klagovisorna (Klag)
Manasses bön (Man)
Hesekiel (Hes) Daniel (Dan) Hosea (Hos)
för_eftersättsuppslag.indd 2
09-07-31 10.27.15
Nya testamentet (NT) Matteusevangeliet (Matt)
Hebreerbrevet (Heb)
Markusevangeliet (Mark) Lukasevangeliet (Luk)
Jakobsbrevet (Jak)
Johannesevangeliet (Joh)
Första Petrusbrevet (1 Pet) Andra Petrusbrevet (2 Pet)
Apostlagärningarna (Apg)
Första Johannesbrevet (1 Joh) Andra Johannesbrevet (2 Joh)
Romarbrevet (Rom)
Tredje Johannesbrevet (3 Joh)
Första Korinthierbrevet (1 Kor)
Judasbrevet (Jud)
Andra Korinthierbrevet (2 Kor) Galaterbrevet (Gal)
Uppenbarelseboken (Upp)
Efesierbrevet (Ef) Filiperbrevet (Fil) Kolosserbrevet (Kol) Första Thessalonikerbrevet (1 Thess) Andra Thessalonikerbrevet (2 Thess) Första Timotheosbrevet (1 Tim) Andra Timotheosbrevet (2 Tim) Titusbrevet (Tit) Filemonbrevet (Filem)
för_eftersättsuppslag.indd 3
09-07-31 10.27.15
Innehåll
Inledning
7
Nu tar vi det från början …
17
På spaning med Böckernas bok 27 Min kanon
59
Kort om gudsbilder
87
Vågar en kvinna läsa Bibeln? Vem är vem?
99
153
Några ordspråk – och var står vad? Topplistan
169
179
Hur predikar man över bibeltexter? Den dagliga andakten Efterord
231
Litteraturtips
233
Register
234
193
215
5 5
Bibeln på mitt sätt.indd 5
09-07-31 10.58.46
Bibeln paĚŠ mitt saĚˆtt.indd 6
09-07-31 10.58.46
Inledning
7
Bibeln paĚŠ mitt saĚˆtt.indd 7
Inledning
09-07-31 10.58.46
Bibeln paĚŠ mitt saĚˆtt.indd 8
09-07-31 10.58.47
Inledning
Åtskilliga människor jag mött har lite ursäktande sagt att de inte kan något om Bibeln. Men när jag talat om bibeltexter eller bibeltolkning i skilda sammanhang har jag märkt att många blir överraskade och intresserade. Reaktioner jag fått är till exempel »står det i Bibeln?« eller »kan man se det så?«. De reaktionerna är själva avstampen för den här boken. Och den konkreta upprinnelsen till att jag verkligen gav mig i kast med att skriva en bok om Bibeln var en förfrågan för ett par år sedan från tidningen amelia att skriva artiklar om Bibelns kvinnosyn, och om kända bibeltexter: »Vi får veta en massa om Koranen, Bhagavadgita och den Tibetanska dödsboken, men vår egen urkund då?« var frågan jag fick. Och den sammanfattar en märklighet i vår samtid: vad är skälet till att det som präglat vår kultursfär i så stor utsträckning uppfattas som ointressant, medan de kulturer andra levt och lever i är högintressanta? »Skriv en personlig bok om Bibeln«, sa min förläggare när hon läst artiklarna. Och så blev det. En av orsakerna till denna – upplevda och faktiska – brist på kunskap är nog att religion och tro generellt ses med ganska stor skepsis i Sverige idag. Många människor tror inte på Gud, eller snarare: har ingen relation till just den gudsbild man upplever att kristendomen ger uttryck för, och då blir inte heller kunskapen om religion så viktig eller nödvändig. Det kan man nog säga är den förhärskande uppfattningen. Om man vill spetsa till det skulle man kunna peka på att det9
Bibeln på mitt sätt.indd 9
Inledning
09-07-31 10.58.47
ta är ett väldigt snävt individualistiskt och historielöst perspektiv, som kan uttryckas så här: om religionen inte konkret påverkar mig i mitt liv, är den inte heller viktig i vidare mening. Skälen till att det blivit så är många och komplexa, men kärnan i tankegången är ändå densamma: religion är en kunskap för de troende och därmed inte heller viktig för att förstå vår historia och vår samtid. Det är inte bara på kultursidor och i samhällsdebatten i stort man kan se att bibelkunskapen inte står högt i kurs. Även på akademiska områden finns en så kallad religionsblindhet. Inom exempelvis litteraturvetenskap och historia är det inte alls självklart att kunna associera till de bibliska bilderna och berättelserna. Men kunskap om Bibeln är en av många viktiga pussel bitar för att förstå historien och de sammanhang vi finns i. Jag menar att »allmänbildning i bibelkunskap« är något som de flesta av oss kan ha både nytta och glädje av!
Vad jag vill med boken, och hur jag gjort Bibeln är den enskilt mest inflytelserika samling texter vi har i vår kultur. Bach, Rembrandt, Selma Lagerlöf, Marianne Fred riksson, Ingmar Bergman, Bob Dylan, Madonna, Dan Brown, Sara Lidman, Pär Lagerkvist – listan kan göras hur lång som helst på exempelvis konstnärer som Bibeln genom tiderna inspirerat, provocerat och utmanat. Bibeln är en bekantskap som sällan lämnar någon oberörd, och den är inte en okomplicerad följeslagare. Det vill jag förmedla i den här boken. Och min avsikt med Bibeln på mitt sätt är enkel: att på ett lättillgängligt sätt ge kunskap om och väcka intresse för en av hörnstenarna i vårt kulturarv. Varför lättillgängligt? Jo, för att jag attraheras av att skriva Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt.indd 10
10
09-07-31 10.58.47
i mellanrummet mellan det rent akademiska och det som är yta eller förenkling. Förr kallades det mellanrummet för folkbildning. Jag vill också förmedla min inställning till texterna; hur vi kan göra dem till våra egna genom att både ta dem på allvar och möta dem med en klackspark! Och så vill jag ge en bild av den motsägelsefulla, mångfacetterade och bångstyriga bok (böcker!) Bibeln är. Ingenting är nämligen särskilt självklart med och i Bibeln. »Som det står i Bibeln«, är ett uttalande som jag alltid brukar bemöta med »Hur menar du då?«. Stämpeln att Bibeln är ett slags telefonkatalog där man kan slå upp det man behöver, den vill jag tvätta bort. Jag kommer att ge min syn på de bibeltexter jag tycker är mest intressanta, eller som av andra skäl är viktiga att lyfta fram. Jag diskuterar hur man kan se på dem, och hur jag använt och använder dem. Överskådligt går jag dessutom igenom en del av den kunskap som finns om dessa uråldriga texter. Det här är alltså min högst personliga guidning genom de mest centrala skrifterna i vårt västerländska kulturarv. Här finns en blandning av rön från forskning, tankar om tolkning och praktiska tips. Jag väljer och vrakar bland texterna och presenterar såväl användbara favoriter som de riktigt ruggiga och problematiska texterna. Jag kommer också att visa hur jag tolkat en del bibeltexter när jag arbetat som präst. Skälet till att jag gör det är att jag vill ge prov på hur bibeltolkning kan fungera i praktiken, för att på så sätt visa något om tolkningens möjligheter och problem. Den här boken är en resa genom berättelser, släkttavlor, poesi, brev, renlighetsföreskrifter och domedagsprofetior, genom hedersvåld, kvinnoförtryck och kvinnofrigörelse. Här finns kärlek, erotik, sorg, mirakel och ond bråd död. 11
Bibeln på mitt sätt.indd 11
Inledning
09-07-31 10.58.47
När började jag själv läsa Bibeln? Min bibelläsning tog fart en jul i början 1980-talet. Julafton hade som alla år gett en riklig bokskörd. Men en av böckerna stack ut. Det var den nya översättningen av Nya testamentet, som kommit 1981. Boken hade blå pärmar med ett ax i guld tryckt på framsidan. Pappa hade varit inne hos småstadens lokale bokhandlare och köpt den åt mig. Valet hade fallit sig helt naturligt, eftersom jag några veckor senare skulle börja läsa teologi i Uppsala. Men jag visste inte där och då att denna blå bok skulle fånga mig, fördjupa mig och förvirra mig under många år framöver. Att uppslukas av en text var i och för sig inget nytt för mig. Mitt förhållande till det skrivna ordet var sedan länge passionerat. Det var som om orden, meningarna, flyttade in i mig och blev ett med mig. Men dittills hade det mest gällt skönlitteratur, och gärna poesi. Och jag hade nog kunnat ägna mig åt det, åt att skriva, läsa och utforska andra texter än just Bibelns. I efterhand kan jag se att de bibelvetenskapliga studierna – och de religionsvetenskapliga studierna överhuvudtaget – på ett perfekt sätt kombinerade mina intresseområden: språk, historia, religion och idéhistoria. Fast valet av teologi som ämne hade inte varit helt självklart, men blev det, precis som så många val vi gör i livet. Att välja är egentligen att chansa, och det är först i backspegeln vi ser de tydliga linjerna i våra val avteckna sig. När jag nu tjugofem år senare sneglar på Nya testamentet där i hyllan, ser jag hur nött den är, hur klistret lossat och bokryggen brustit. På min hebreiska bibel från studietiden, som står bredvid, finns en stor fläck, jag minns att den tjocka och vackert inbundna boken en gång hamnade på en saftig päronskrott. Mitt grekiska Nya testamente är fullklottrat Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt.indd 12
12
09-07-31 10.58.47
med grammatiska kommentarer i sidornas smala marginaler. De är böcker jag brottats med, både i yttre och inre mening. Och det är den brottningen och den nyfikenheten jag skriver om i den här boken. För mig är Bibeln en bok som allt sedan den där julen fortsätter att väcka mitt intresse för världar som inte längre finns, men som det ändå går att sträcka ut handen mot genom de här texterna. Det är både frustrerande och fascinerande att aldrig kunna nå fram till människorna, till deras nu. Samtidigt upphör jag aldrig med att försöka få till stånd ett sådant möte. Den här boken har en slagsida mot Nya testamentet och därmed mot kristendomen. Det beror dels på att jag sysslat mest med detta i min forskning, och dels på att jag formulerat mig kring och reflekterat mycket över det som präst. Det innebär dock inte att Gamla testamentet saknar plats här eller inte engagerar mig, för det gör det. Att läsa hebreiska och studera texterna, och att ha haft möjligheten att studera på plats i Jerusalem som jag gjorde i slutet av 1980-talet, är något av det mest fascinerande jag upplevt. Och ska man alls förstå något om Nya testamentet och kristendomen måste man förstå rötterna i den hebreiska bibeln och i judendomen. Men jag gör inte Gamla testamentet rättvisa i den här boken. Jag gör heller inte Nya testamentet rättvisa. Allt är inte med, alla är inte med och allt är inte sagt. Men så är den här boken också Bibeln på mitt sätt!
Mitt sätt Vad som är »mitt sätt« kommer att bli tydligt under resans gång, men jag ska ändå säga några ord till om det. När jag skriver det här pågår Humanisternas kampanj »Gud 13
Bibeln på mitt sätt.indd 13
Inledning
09-07-31 10.58.47
finns nog inte«. På nätet kan man göra ett test som visar hur religiös man är. Även om frågorna bitvis är svartvita, och ibland tröttsamt fördomsfulla mot och okunniga om religion, så var testet ganska kul och tankeväckande att göra. Och jag tycker att de kritiska diskussionerna om religion är viktiga att föra i ett samhälle. Orsaken till att jag nämner det här är att mitt testresultat säger ganska mycket om den »typ« av kristen jag är. Så här löd mitt resultat: »Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne.« Ja, just det, tänkte jag. Det finns ingen motsägelse i att vara religiös och öppen, det är bara en fördom att religiösa generellt sett är instängda, fördömande och allmänt förstockade. För mig står tvivel, kunskapssökande och kritik inte i motsättning till att vara en troende människa. Jag är inte rädd för frågor, eller för vad jag kan finna när jag söker kunskap. Fast alla frågor är kanske inte intressanta och kunskap är ju något som vi ständigt får ompröva och söka på nytt. Det är inte bara troende som behöver ha ett öppet sinne. Det behöver alla, såväl den troende som ateisten och naturvetenskapsmannen/kvinnan. När man sysslar med teologi, arbetar inom kyrkan och sedan börjar forska – och är kvinna – är det knappast konstigt att frågor om könsroller ständigt gör sig påminda. Jag har länge studerat frågor kring kön och genus. Det har varit oerhört intressant och kunskapsgivande, men också skrämmande. Att jag reflekterat mycket över dessa frågeställningar präglar den här boken. Men oavsett om vi är religiösa eller inte, oavsett om vi är kvinnor eller män, oavsett vad vi har för bakgrund eller vilken sexuell läggning vi bär med oss, så är vi först och främst människor. Den inställningen genomsyrar också Bibeln på mitt sätt. Bibeln på mitt sätt
Bibeln på mitt sätt.indd 14
14
09-07-31 10.58.47
Några förklaringar Jag refererar ibland till bibeltexter genom deras gängse förkortade beteckningar: Mark, och inte Markusevangeliet, till exempel. Längst fram på försättsbladet finns en förteckning över ordningen för Bibelns böcker, samt deras förkortningar. Tre av evangelierna, Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet, har likartade berättelser, och när jag hänvisar till något i dem, så gör jag det oftast till en av versionerna och inte till alla tre. Dessa tre kallas de synoptiska evangelierna, eller synoptikerna, just för att de till stor del bygger på gemensamt källmaterial. Johannesevangeliet, som ju är det yngsta evangeliet, tillkommet någon gång runt år 90 e.Kr., bygger även på andra källor än vad synoptikerna gör, och har också bitvis en helt egen stil och symbolvärld. Den som vill se hur författarna med små (och intressanta) skillnader återger händelser, kan exempelvis slå upp Matt 6:9– 13 och Luk 11:2–4 och jämföra bönen Fader vår. En liten utvikning: det blev enorma debatter när den nya översättningen, från 1981, av Fader vår – Vår Fader – infördes i kyrkornas gudstjänster. Den gamla översättningen har självklart sitt värde, inte minst för att den blivit den bön många människor kan utantill. Men om man studerar den grekiska texten så är den nya versionen mer trogen originalet. Fader vår är i evangelierna en bön med ett mycket enkelt språk. Jesus säger egentligen »pappa«. Den är folklig, och det speglar man nu i översättningen. Men det är spännande när översättningen av dessa gamla ord väcker reaktioner. Det visar också hur texter blir ett med sin kultur, och med människorna i den. Fader vår har ett värde genom det sistnämnda, medan Vår 15
Bibeln på mitt sätt.indd 15
Inledning
09-07-31 10.58.47
fader är mer trogen ursprungstexten, så jag använder båda två. Jag frångår det vanliga (och riktiga!) bruket att alltid hänvisa både till kapitel och till verser, utom på vissa ställen. En hänvisning blir alltså till Dom 9 om jag behandlar exempelvis verserna 1–7 i det kapitlet, och inte till Dom 9:1–7, som vore det mest korrekta. Detta för att slippa onödigt många siffror i texten, och den som har en bibel hittar lätt ställena genom hänvisningarna till kapitel.
Bibeln på mitt sätt.indd 16
09-07-31 10.58.47