I L L U S T R AT I O N E R
Martin Thelander
BOKFÖRLAGET MAX STRÖM
© BOK F ÖRL AGE T M A X S T RÖM © T E X T Å S A ERL ANDS SON F ORMGI VNING Sara Edström ILLUS T R AT IONER Martin Thelander F OTO PÅ OMSL AGE T S F R AMSIDA Christian Lindsten F OTO PÅ OMSL AGE T S BAK SIDA Jeppe Wikström FAK TAGR ANSK NING Anders Leicht, ämnesansvarig
vid Polismyndigheten, och Jörgen Olsson, verksamhetsledare Missing People Stockholm REDAK TÖR Malena Bergroth REP RO Henrik Wallén T RYCK Livonia Print, Lettland, 2021 ISBN 978 -91-7126 -539 -5
2
INNEHÅLL
Förord
• KAPITEL 6
Försvinnanden i olika miljöer 80 4
JÖRGEN: SÖKANDE I STORSTAD 102
•
•
KAPITEL 1
KAPITEL 7
När någon har försvunnit
När tiden gått 6
106
JAN: BORTA I MÅNADER 114
ELLENOR: ETT BARN SOM
•
G I C K V I L S E 21
KAPITEL 8
•
Forskning om försvunna personer
KAPITEL 2
Praktiska tips
24
118
MARTTA: INTE SAKNAD
REINE: SOCIALA MEDIER
AV N Å G O N 1 2 4
S O M V E R K T Y G 34
•
•
KAPITEL 9
KAPITEL 3
Polisens metodik
Vill du hjälpa till? 36
126
JAN OCH PIA: FRIVILLIGT
JUDIT OCH RAOUL: EN FÖRÄLDERS
ENGAGEMANG 132
FÖRTVIVLAN 59
•
•
EFTERORD
KAPITEL 4
Skallgång
De flesta blir aldrig rubriker 136
62
C L A I R E : V I L S E I S VA M P S K O G E N 6 8
•
Ordlista 138 Källor 142
KAPITEL 5
Vem och varför?
70
SYSTRARNA: ÄLDRE OCH DEMENTA 78
3
KAPITEL 1
När någon har försvunnit
6
så snart man misstänker att någon försvunnit ska man kontakta polisen – hellre en gång för mycket än en gång för lite.
FÖRSTA SAMTALET Telefonsamtalet kopplas till polisens regionledningscentral, RLC . Operatören som tar emot samtalet har ansvar för att ta reda på så mycket relevant information som möjligt, för att snabbt komma igång med sökandet och jobba effektivt. Namn, adress och telefonnummer räcker alltså inte, utan det finns detaljerade frågeformulär. Operatören på RLC upprättar en så kallad händelserapport, HR, som successivt fylls på med allt som händer. Ibland uppmanas anmälaren att även ta kontakt med Missing People. I Sverige upprättas omkring 26 000 händelserapporter per år. Det är inte samma sak som att det automatiskt blir en polisanmälan. Av 26 000 inkomna ärenden blir cirka 7 000 en anmälan, resten har redan hunnit lösa sig på något sätt. Den formella anmälan skrivs när de första viktiga åtgärderna inte har gett någonting, för att polisen ska kunna gå vidare med ärendet och lägga ut det på den operativa utredningspersonalen i området. När RLC lämnar ifrån sig ärendet behöver det ha ett så kallat K -nummer att koppla övriga handlingar till. 7
re ine
»Efterlysningen på Facebook spred sig som en löpeld« Helikoptrarna hovrade, hundarna sökte, tiden började rinna ut. Då lade polisen ut en efterlysning på Facebook. Tio minuter senare hittades fyraårige Lukas. »Jag fick gåshud«, säger Reine Berglund. Sociala medier har revolutionerat polisens sökande efter försvunna personer. Reine Berglund, yttre befäl vid polisen i Huddinge utanför Stockholm, hinner inte gå många meter i centrum förrän några killar kommer och vill ta selfies. »Du är så bra på Facebook och morsan älskar dig. Hon läser allt du skriver.« Trots allt hör det till ovanligheterna att folk kommer fram spontant. De flesta hör av sig på Huddingepolisens Facebooksida, och det är den som har gjort Reine till en lokalkändis – en sorts kvarterspolis 2.0 som patrullerar sin digitala by. – Allmänheten ser oss oftast när vi är på väg någonstans och bara hinner byta ett par snabba ord. På Facebook möts vi. Det blir inte den där distansen utan helt andra ingångar till samtal. Men det bästa är naturligtvis när Facebookskrivandet bidrar till att lösa brott, hitta försvunna personer eller till och med rädda liv. Reine Berglund glömmer aldrig fallet med Lukas, 4 år. Pojken blev så besviken när kompisen ställde in sitt barnkalas att han tog sin lilla cykel och drog iväg. Ett stort polispådrag sökte efter Lukas utan resultat. Då lade Reine Berglund, med föräldrarnas
34
soci al a medier som verk t yg
godkännande, ut en efterlysning på Facebook som spred sig som en löpeld. Efter bara några minuter hörde en kvinna av sig som hade sett Lukas gula cykel, och strax därpå tittade en snorig pojke med barr och mossa på sig upp bakom en sten. Historien fick ett lyckligt slut och berörde Reine Berglund djupt. Och det är inte första gången polisen framgångsrikt tagit hjälp av sociala medier för att hitta försvunna personer. Ett annat exempel är när polisen i Värmland efterlyste en man som försvunnit från ett hotell i Sunne. Signalementet publicerades på Värmlandspolisens Facebooksida och bevakades av ledningscentralen i Karlstad. På kort tid nådde inlägget närmare 30 000 personer och inom en timme kom ett avgörande tips från ett vittne som sett mannen. Helst skulle Reine Berglund vilja ha fyra–fem personer på varje polisstation som är involverade i Facebooksidan, vet hur man formulerar och publicerar inlägg och, inte minst, hanterar alla kommentarer. Det krävs rutin för att kunna svara på de mest skiftande frågor som kommer in och avgöra när det är läge att gå i svaromål och när det är bäst att låta bli. Och inse när man bör be om ursäkt, de gånger man själv kör i diket. Ungefär fyra gånger om dagen går Reine Berglund in och tittar till sidan. Det finns ett inbyggt filter som blockerar vissa ord som inte får finnas i kommentarsfälten, men sidan kräver också ett par mänskliga ögon. Oftast håller kommentatorerna en bra nivå och det är väldigt sällan som någon behöver blockeras. Konstruktiv kritik tas heller aldrig bort, och Reine Berglund själv har blivit bättre och bättre på att låta olika påhopp rinna av honom. Där har han också hjälp av sina stammisar, läsare som ofta kommenterar det han skriver och som rycker ut till hans försvar: »Kom igen! Läs hela Reines inlägg innan du kritiserar!«
35
•
KAPITEL 3
Polisens metodik
36
äldre personer, deprimerade, svampplockare och skidåkare. Men inte så många barn. Varje år letar polisen efter flera tusen försvunna personer. Ofta är det en mer intellektuell process än ett rent springande i skogen. Årligen upprättas cirka 26 000 händelserapporter om försvunna personer. Drygt hälften kan blåsas av ganska snabbt då det visar sig att personen inte alls hade försvunnit utan dyker upp självmant. Många av dem utgörs av så kallade sociala försvinnanden, som när en tonåring rymmer hemifrån men inte befinner sig i fara och sedan kommer tillbaka. Omkring en fjärdedel är allvarligare ärenden där situationen för den försvunne är oroande. Då söker polisen med egna resurser. Bland dessa fall finns ett mindre antal fall där det kan finnas fara för liv eller allvarlig risk för hälsan, och då kan vakthavande befäl eller polischef i beredskap besluta att bedriva räddningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor, LSO . Varje år gör polisen omkring 400 sådana insatser, alltså ungefär en om dagen. LSO innebär att räddningsledaren får en rad befogenheter och kan ta hjälp av andra myndigheter, till exempel Försvarsmakten.
VARFÖR METODIKEN BEHÖVS Det är september 1992 och striderna rasar i Jugoslavien. Sverige blir en tillflyktsort och i en av de många busslaster 37
tantuttag eller annat som med rimlig säkerhet har koppling till personen. Polisen sysslar också med så kallad inre spaning, vilket innebär sökningar i en mängd olika öppna eller slutna plattformar från sociala medier till STORM – polisens egen databas över ärenden. STORM har en flik kallad ”Personknappen” där man kan hamna om man tidigare varit i kontakt med polisen i samband med någon händelse, till exempel som anmälare eller vittne. Sociala medier har seglat upp som en viktig informationskälla, särskilt bland ungdomar, och har man lite tur kan man se om personen varit aktiv där. Klasslistor är också viktiga när man söker efter barn och unga. Genom att systematiskt gå igenom namnen kan man i många fall hitta ett barn som glömt tid och rum hemma hos en kompis, eller få viktig information. Det är även viktigt att prata med klasskamraternas föräldrar då barn och ungdomar ibland inte berättar allt. Lagen om elektronisk kommunikation (LEK ) innebär att räddningscentraler som SOS Alarm kan få tillgång till de uppgifter som telefonoperatörerna har, men det gäller inte polisen. SOS Alarm kan också spåra mobiltelefonens position vid inkommande samtal, men inte när SOS själva ringer upp någon. För att polisen ska kunna spåra någons mobilposition krävs att läget är allvarligt och en räddningsinsats har inletts. Då kan polisen få uppgifter om en mobiltelefons position direkt från mobiltelefonnätens driftcentraler – vilken basstation som mobilen är uppkopplad mot samt antennens täck44
INL LKP
d
Dement
F ör v
ir r a
PLS
Nedstämd Un g
Informationsinhämtning
Närsök
Ledstångssök 45
KAPITEL 4
Skallgång
62
ordet skallgång kommer från forna tiders vargskall, då människor ställde upp sig på långa linjer och drev vargarna mot en fälla eller mot en skytt.
SKALLGÅNG SOM METOD Idag innebär skallgång att man systematiskt letar efter en person inom ett begränsat område. En skallgång består av ungefär 10 till 30 personer som ställer sig på en linje med ungefär 5 meter mellan varje person. Avståndet kan variera beroende på hur terrängen ser ut. Man rör sig framåt för att finkamma området efter spår som exempelvis en tappad mössa – eller allra helst den försvunna personen. Linjen blir omkring 50–150 meter bred. Samtidigt ropar man. Hundar som är tränade att söka efter vittring från människa kan vara med i skallgången och även markera spår. Därför är det bra om hundarna rör sig framför skallgångskedjan där ingen annan har gått tidigare. En på förhand utsedd ledare ger startsignalen genom att ropa: ”Framåt!” Om skallgången utförs rätt är det en noggrann metod, samtidigt kräver den många personer och tar tid. Skallgång kan utföras av såväl polispersonal som frivilliga. Bra utrustning för att delta i en skallgång är: varma kläder, rejäla skor, ombyte, ficklampa, fulladdad mobiltelefon, första hjälpen-kit och visselpipa. 63
Skallgång Vid en skallgång letar man systematiskt efter en person inom ett begränsat område.
AT TRAK TIONER Kan placeras ut för att leda en försvunnen dit. 1
2
L IN J
E
LEDNINGSPL ATS
10 till 30 personer ställer sig längs en linje.
Framåt!
3
Kedjan rör sig framåt på order av en ledare och finkammar ett område för att söka efter den försvunna personen.
A
4
LUC K
OMRÅDE Först bestäms ett område att genomsöka.
Luckans bredd bestäms av terrängen.
FL ANKK ARL Hjälper till att hålla en rak linje.
OMRÅDE
64
Linjen och luckan måste hela tiden hållas så att området blir ordentligt genomsökt.
AVGRÄNSNING
Ett större område kan gränsas av för att senare genomsökas i omgångar.
GENOMSPRINGNING
PATRULLSÖK Rör sig framåt flexibelt från varandra, beroende på situationen. En patrull kan söka av en halv kvadratkilometer på åtta timmar.
En person med bra orienteringsförmåga springer genom terrängen längs ledstänger eller i sick-sack.
OMRÅDE SÖKKEDJA
LJUDKEDJA
Ett slags mellanting mellan skallgång och patrull. Kedjan rör sig med fasta avstånd från varandra.
Då och då stannar alla upp och ropar eller visslar i visselpipa, lyssnar en stund, och fortsätter sedan framåt.
Lisbeth!
B re d
lucka
Max tio personer
Cirklarna här ovan visar några andra varianter av skallgång.
RIK TNING HUNDFÖRARE Om hundar används är det bra om de går främst.
5 Om personen hittas ska alla inblandade som söker informeras direkt.
65
Patrullsök Patrullsök är en mindre resurskrävande metod. Grupper om tre personer rör sig framåt i terrängen, flexibelt från varandra beroende på situationen. En patrull klarar att söka av ungefär en halv kvadratkilometer på åtta timmar. Metoden, som kräver viss utbildning, är minst fyra gånger så personaleffektiv som skallgång. Samma antal personer söker alltså igenom en fyra gånger så stor yta på samma tid, med samma sannolikhet att få träff.
Sökkedja Ytterligare en variant är sökkedja, som är ett slags mellanting mellan skallgång och patrullsök. Kedjan har max tio personer som rör sig med fasta avstånd från varandra, något som bestäms av den som leder söket.
Genomspringning av orienterare Orienterare kan enskilt eller i par springa igenom terrängen för att söka efter personen.
Ljudkedja Ljudkedja innebär att man tror att den försvunne kommer att svara på rop eller signaler. Metoden är inte lämplig när man söker efter barn, dementa eller deprimerade. Här kan de som söker ha så mycket som 50–100 meters lucka mellan varandra. Med jämna mellanrum stannar alla upp och ropar eller visslar i visselpipa, står stilla och lyssnar en stund, och fortsätter framåt. 66
Attraktioner Man kan också använda ljus och ljud som passiv sökmetod för att leda den försvunne rätt eller för att meddela att man är ute och söker. Glassbil har använts för att locka fram barn.
Sökning med hundar Polisens hundförare är utbildade att söka efter försvunna personer, och hundarna är tränade i närsök, ledstångssök och sektorssök. Så kallade kriminalsökhundar kan ha olika specialistkompetenser, till exempel kompetens att söka på spår som är mer än 24 timmar gamla.
NÄR PERSONEN HITTAS Så fort personen hittas ska alla inblandade som söker informeras om det. De som anträffar den försvunne behöver också ha i bakhuvudet att platsen kan vara en möjlig brottsplats, vilket innebär att bara de som verkligen behövs för att omhänderta personen ska röra sig där. En till synes livlös person ska behandlas som levande och första hjälpen ska sättas in. Bara en läkare kan fastställa att någon är död. Upphittade föremål och spår ska rapporteras till insatschefen som tar beslut om hur de ska hanteras. •
När anhöriga fått frågan vad de behövde som allra mest, var ett avslut nummer ett. Helst i form av att personen hittas, så klart, men annars åtminstone ett svar på vad som hände. Relationen till polisen var också viktig, att få känna sig förstådd och lyssnad på. Dåliga relationer kunde tvärtom leda till att polisen och de anhöriga bedrev parallella utredningar vilket inte gynnar någon.
FÖRSVINNANDEN KAN FÖREBYGGAS Det finns många sätt att förebygga försvinnanden, inte minst när det gäller den stora gruppen demenssjuka. Till exempel kan man ha nytagna foton på personen och larmmattor. Det finns också gps-sändare, men då uppstår ett ”moment 22”. Att fästa en sändare på någon kräver den personens medgivande, men en dement person förstår inte alltid sitt eget bästa. I Skottland håller en app på att utvecklas där allmänheten uppmanas hålla utkik efter en dement person och även rapportera om denne hittas. I Storbritannien är det obligatoriskt att erbjuda alla återfunna en intervju för att bedöma personens tillstånd, särskilt när det rört sig om ett allvarligt försvinnande. Detta för att bygga en erfarenhetsbank och dra lärdom. För barn kan man köpa plastarmband där telefonnumret är ingraverat. Se även tipsen på sidan 28. •
76
Vilka försvinner? Den allra vanligaste orsaken till att en vuxen person försvinner är att han eller hon mår dåligt på något sätt. Men det finns självklart många som går vilse i naturen eller på annat sätt tappar orienteringen. Nedanstående statistik baseras på drygt 2 000 räddningsinsatser enligt LSO.
Dementa och äldre Deprimerade och suicidala Psykisk ohälsa eller neuropsykiatriska funktionshinder Svamp- och bärplockare Vandrare Skidåkare Barn 7–12 år Snöskoteråkare Barn 4–6 år Fiskare Fjällräddning, övriga Intellektuellt funktionshindrade Jägare Berusade, förvirrade Ungdomar 13–16 år Cyklister Barn 1–3 år Psykisk sjukdom Ryttare Downs syndrom Övriga* *Personer där det inte är möjligt att fastställa någon kategori.
77
25,1 % 24,9 % 7,7 % 6,5 % 5,4 % 4% 3,7 % 3,7 % 2,6 % 2,4 % 2,3 % 1,6 % 1,5 % 1,3 % 1,3 % 1,2 % 0,9 % 0,5 % 0,2 % 0,1 % 3,2 %
KAPITEL 6
Försvinnanden i olika miljöer
80
det är helt annorlunda att leta efter någon i stan jämfört med i skogen. Därför måste man tidigt analysera vad det är för typ av område man ska söka i.
FÖRSVUNNEN I FJÄLLEN I fjällen är det inte bara tid och terräng som påverkar räddningsarbetet utan även kyla och vind. – Det många inte förstår är att fjällmiljön, och de väderomslag som är vanliga där, är allt annat än förlåtande, säger Maria Lestander, polisinspektör och samordnare för efterforskning av försvunna personer för Norrbotten.
Fjällräddningen Det är Polismyndighetens ansvar att leta efter försvunna personer i fjällmiljö, men till sin hjälp har man omkring 400 avlönade fjällräddare från Dalarna upp till Treriksröset. De är frivilliga privatpersoner i åldrarna 18–65 år som är mycket fjällvana och har fått en särskild utbildning i polisens regi. Utbildningen innehåller en grund på 48 timmar med första hjälpen, snö- och lavinkunskap, navigation och radiosamband. Dessutom övar och vidareutbildas man årligen i 16 timmar. Fjällräddarna är organiserade i Svefro, Svenska fjällräddares riksorganisation, och larmas ut av polisens regionala ledningscentral, RLC , när någon är försvunnen eller ligger 81
TIPS TILL SJÖSS • Skaffa en vattentät mobil, eller ett vattentätt fodral, och bär alltid mobilen med dig. Ha alltid med ett extra mobilbatteri, en powerbank.
• Lär dig hur du kan använda mobilens egen gps för att hitta din position och skicka iväg den till en annan person. Det fungerar lite olika beroende på vilket fabrikat din smartphone har.
• Sjöräddningen nås på larmnumret 112. • Lär dig också hur du använder röststyrningen på mobilen, så slipper du ta upp den för att ringa.
• Packa med så kallade touch-vantar, vantar som går att ha på sig när man använder mobilens pekskärm.
• Lägg till »vått fingeravtryck« på mobilen så att den går att låsa upp med fingeravtrycket även om det är fuktigt.
• Mobiltäckningen är oftast sämre till havs än på land. En VHF-radio ger dig fler möjligheter att kalla på hjälp.
• Kolla vädret innan du går ut - det kan ändra sig snabbt till sjöss.
• Ha alltid med en visselpipa, en enkel men mycket effektiv liten sak om man skadar sig och behöver hjälp. Ingen orkar ropa hur länge som helst, men att åstadkomma ljud med visselpipan är lättare. 92
En signalspegel använder solstrålar för att reflektera och skapa en ljussignal. Man kan också använda botten på en läskburk som är rundad och skapar en koncentrerad ljusstråle som syns på långt håll. Använd visselpipan på din flytväst. Tre längre toner efter varandra betyder ”man över bord”. Ett annat sätt är att knacka ett hårt föremål mot båtens skrov. Du kan också använda kroppen för att signalera. För att bli upptäckt av en helikopter lägger man sig på rygg på marken och rör armarna utsträckta uppåt (se bild på sidan 31). Du kan samla stenar eller liknande för att med hjälp av dem skriva ett stort SOS på marken. Packa med en röd eller orange flagga som du kan vifta med, ett färgstarkt tyg går också bra.
Nedkylning i vatten När man hamnar i kallt vatten kan man drabbas av en köldchock som varar i ungefär tre minuter och innebär att man suger in luft, får hjärtklappning, hyperventilerar och viftar med armar och ben. Då ökar risken att dra in ännu mer vatten och slösa på energi. Det bästa är att, om möjligt, försöka hålla sig stilla. Efter köldchocken hamnar kroppen i en avkylningsfas där kroppstemperaturen sjunker. Den följs av uthållighetsfasen där kämparglöden är avgörande. Försök att komma upp så snabbt som möjligt, eller hålla i något som håller dig flytande. 93