9789164206800 by Smakprov Media AB

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 1

g e rt ru d

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 3

Moa gammel ginsburg

Gertrud

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 4

Läs mer om Piratförlagets böcker och författare på www.piratforlaget.se

ISBN 978-91-642-0680-0

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 5

till MĂ¤rta Abenius och alla andra stumma musor som tyst fĂśrpassats till historien.

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 7

AKt 1

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 9

L j u m s ka rna g ö r o n t. Jag gillar missionären, hans tyngd över mig. Mina höftben, vars kantighet jag måste känna på innan jag somnar, ger upphov till en molande värk dagen efter. Men han tycker om att mina höftben känns, han kallar mig för sin fågelunge. Jag hör honom stöka runt i köket och jag vet att han slamrar extra mycket för att visa sitt missnöje med att jag fortfarande sover. det luktar plast och nya textilier. gästrummet ska se perfekt ut även om vi aldrig får besök. Jag rullar över på ena sidan. Armens mörka solbränna förstärker det vita i de svala sängkläderna. Maria byter lakanen varje dag så doften av nytvättat har jag vant mig vid och känner inte längre. I början fläckade jag alltid ner sängen, jag brydde mig inte om vilken tid i månaden det var för lusten tog alltid över. Jag tror att det både skrämde och hetsade upp honom. Han dras till allt hos mig som han inte förstår. gustav kliver upp direkt när klockan ringer och hatar människor som snoozar. trots att jag börjar min dag senare vill han att vi går upp samtidigt. Luther piskar på. Jag har börjat ligga 9

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 10

kvar i sängen på ren trots för gustav vågar inte formulera varför han blir arg och jag tycker om att se på när han slits mellan det han känner och det han inte vill uttala högt. Alla runt mig tassar fortfarande på tå. Jag för undan det tunna lakanet, inser hur mycket jag saknar tjocka täcken och känslan av att vara omsluten av något tungt. Fönsterrutan mellan mig och den grönskande dalen är smutsig. det är svårt att ha rena fönster i en stad med så mycket avgaser. det är skönt att vårt hus ligger på en höjd, det reser sig över all smog och har man tur kan man ibland se hela vägen till Santa Monica och en bit av havet. utsikten mot priset av den ständiga blåsten, det finns inget skydd mot den och på hösten när Santa Ana-vindarna kommer från öknen kan man knappt gå ut. Våra cypresser står böjda och torterade i trädgården, deformerade av den hårda blåsten som hukande dvärgar. den vita Hollywoodskylten glänser på höjden mitt emot och trots att vi bott här i flera år tröttnar jag aldrig på att se den. Jag tar upp den enorma frottémorgonrocken som ligger slängd på golvet, drar den runt kroppen. Jag slår upp gästrumsdörren med en smäll så att gustav ska veta att jag vaknat; jag hatar att överrumpla människor som inte vet om att de blir iakttagna, han gråter bara när han tror att jag inte ser. Vi har inte sovit tillsammans sedan det hände. Jag låter honom komma till mig istället, snabba explosiva stunder, det hårda inträngandet så att det andra inte ska kännas. Han har 10

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 11

lärt sig att inte vara för ömsint, inte visa kärlek. Möten precis på gränsen till för få så att han inte ska börja prata om parterapi igen. Jag går långsamt över det svala klinkergolvet. Kylan motar undan hettan, synen på lyx som är den motsatta här. Han vänder sig om. Står med en stekspade i handen fullt påklädd i en designerpiké med ett hjärta över bröstet. Hans olivfärgade hy har djupnat med solbrännan. Han skulle vara attraktiv om det inte var för det rakade huvudet han tvingats ta till som nödlösning för det glesnande håret. Jag hatar vår öppna planlösning för jag känner hur hans blick följer mig överallt, registrerar varje detalj. Jag går fram till köksskåpet och öppnar luckan med den ena handen och söker efter mikron med den andra. Inser vad jag gör, vad jag trott, och stannar upp. gustav kommer fram till mig. Lägger mjukt handen på axeln och för mig till min plats vid det elliptiska köksbordet. Muskelminnet följer fortfarande sina invanda myrstigar. Han häller upp äggröran i en enda rörelse, ställer den på bordet bredvid min plats och fortsätter med cappuccinon från den komplicerade italienska maskinen. det ångar och pyser och hans rörelser är snabba och effektiva. det smakar bara gott när han gör kaffet. Mitt smakar bränt. – Vad kallt det är. – Igår tyckte du att det var för varmt. Maria? Can you turn the ac down? 11

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 12

Jag blir irriterad direkt. drar morgonrocken tätare omkring mig. – Är hon redan här? Maria hastar förbi med en stor hög tvätt i famnen och jag tittar demonstrativt åt ett annat håll. Min dubbla espresso står redan på bordet, hans äggröra bredvid. Jag gillar att sitta nära hans tallrik och känna doften av hans frukost, det räcker för mig. När man väl börjar äta går det inte att stoppa hungern som alltid vill tvinga en att äta mer. Han sätter sig och börjar lassa in den gula röran i munnen med snabba tuggor. Han frågar aldrig varför jag inte äter ordentligt. Jag tror han gillar att jag i alla fall gör en sak rutinmässigt och med självbehärskning för han vet vad jobbet kräver av mig, hans består också av uppoffringar. Han skulle inte vara där han är idag om han tillåtit sig själv att mjukna, han är den falskaste person jag känner. Jag hör hur han pratar i telefon, den lena rösten han använder sig av med sina chefer, hur han spottande skriker på andra med ett fuck i varje mening. Här har alla assistenter assistenter, man blir runtkopplad i all evighet om man ska prata med någon högt upp i hierarkin, den med mest makt måste svara sist. Jag kan aldrig förutspå vilka han sedan, när han väl lagt på luren, kommer att avfärda. det brukar vara de flesta. Han var inte så innan men han har också blivit bra på att hålla människor ifrån sig. Han sitter och läser en artikel om Steve Jobs. Såklart. Hollywood reporter kör ständiga utläggningar. 12

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 13

– Vet du om att han var tjugofem år när han startade Apple? tjugofem! Han skrattar till för att dölja sin irritation. ung ålder som bevis på verklig begåvning, han har tillräckligt mycket självinsikt för att veta att hans talang består i att jobba dubbelt så hårt som alla andra. det och fula utmanövreringar. Jag flyttar mig på stolen, det har redan börjat göra ont i svanskotan. Hur mjukt underlaget än är känns benen rakt igenom huden. efter mina becoreklasser, när jag legat en timme på en rullplatta, har jag blåmärken över hela ryggen. – Lätt att hylla en psykopat om man bortser från hans personlighet. – gärning och person är väl ändå helt skilda saker? det borde väl du om någon veta? Han vet att han inte får fråga men hittar ändå på anledningar för att ta upp ämnet; mitt och gabriels förhållande, som alla andra fascineras han av skillnaden mellan konstnären på sidorna och konstnären i verkligheten. Han hoppas väl på att jag ska råka avslöja mig av ren utmattning. Han slår upp nästa tidningsuppslag. – Vad ska du göra idag? Jag hatar när han frågar det. Han vet att jag oftast inte har några planer men vill påminna mig om att jag borde ha det. Kris betyder utveckling, livet går vidare, tiden läker alla sår. Jag undrar om han har en app med påminnelser om dagens affirmation, om han står framför spegeln och ler mot sin spegelbild rabblande ihåliga mantran. 1

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 14

– Jag har den där provfilmningen. – den där tv-serien? du skulle väl tacka nej? det hade varit bättre att provfilma i smyg istället för att låtsas ha integritet inför gustav. Men han har rätt, jag vill inte ens ha rollen och de kommer säkert inte vilja ha mig heller. dubbel förnedring. Men det skulle vara skönt att fokusera på något annat ett tag nu när mitt eget manusarbete stannat upp och jag inte längre tror på det jag skriver. tidningens sidor skrynklas av gustavs effektiva bläddrande. Annars läser han allt utom morgontidningen på sin Ipad, jag antar att han vill behålla något av Sveriges morgonritual. – Spindelmannen sju ligger etta för tolfte veckan i rad, ja jävlar. – Bra investering där. gustav hör inte, eller låtsas inte höra min sarkastiska ton. – en till kvinna anklagar Weinstein nu. Herregud. undrar om han kommer få sparken? Snart kommer man ju inte våga anställa kvinnor längre. gustav tittar bekymrat på mig. – Jag är rädd att det kan bli en jävla backlash av det här metoo, det är ju ändå en så viktig fråga, eller hur? – Mm, men börjar bli lite uttjatat nu, va? gustav hummar lite i medhåll men hans leende försvinner när han slår upp nästa uppslag. – Här står det om den där regissören. erwin James. – Jones. – Just det. 14

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 15

erwin Jones. Så vacker med den mörka huden och dreadsen som faller ner över den vita t-shirten. Fotot är taget med en lins som gör dragen lätt utsuddade. – Han har tydligen premiär på sin nya film snart. Doppelgänger. Jävligt pretto titel. Han är ju inte ens tysk! Jag ser längtansfullt på ä:et. Man ser aldrig svenska bokstäver i en amerikansk tidning annars. – Konstigt att han får göra en till film när hans första gick så uselt men han har tydligen en ny producent nu. – Han är ett geni. gustav sätter lite äggröra i halsen och hostar till. – Var hade alla genier varit utan kapitalet som backat upp deras visioner? du, det är finansieringen som är den verkligt stora utmaningen! – Alla era uträkningar och algoritmer för framgångsrika filmer, är inte charmen med långfilm att sånt aldrig går att räkna ut? tror du verkligen att det är så enkelt som att pricka av punkter på ett excelark? – Är det det vi gör? – tydliga koncept, presales, Marvelpaketeringar. – Vissa parametrar indikerar på vinst mer än andra. Jag ser ut på vår överdimensionerade pool. Solen glittrar i vattnet och får solkatter att dansa runt i vardagsrummet. – Vad är det med erwin Jones som du gillar så mycket? Jag försöker tolka hans sammanbitna käkar, varför just erwin är en öm punkt. Är det hans unga ålder eller näst intill provocerande skönhet? 1

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 16

– Jag har aldrig sett någon tolka kvinnor på det sättet. Speciellt attraktiva kvinnor. I hans film får de vara komplexa. Inte som i Sverige, där allt ska vara så lagom och diskbänksrealistiskt, allt riktigt vackert blir misstänkliggjort. – Jo, självklart tycker du det. gustav blinkar med ena ögat. det ständiga skämtet om att vara exmodellen med skådespelarambitioner som egentligen inte är ett skämt. Han fortsätter äta men rörelserna är inte lika kontrollerade som förut. Han blir ful när han inte vet var han har mig och jag inte delar hans åsikter. Hans självsäkerhet är annars hans vackraste egenskap. Håret som försvunnit, den lätt rundade magen. Han ser äldre ut än sina fyrtiotvå år. Stressen har holkat ur honom. Men hans ständiga klättrande gör honom attraktiv ibland. – Vad gör du vid tolv? – Jag ska träffa dramaturgen. – Joan? roligt att hon tar sig tid. det rister till i cypresserna där ute, man kan nästan höra vindens sus och syrsornas ljud, de som annars dränks av de ständiga helikopterljuden. en stad byggd på en stenöken där inget växer frivilligt i fyra nyanser av beige. Vi håller alltid altandörren stängd för man vet inte vilka vilda djur som kan leta sig in i huset annars. det är tydligen skallerormssäsong nu, alla Los Angeles-bor försöker på olika sätt tämja det vildvuxna. Vår trädgård består mest av skeva cypresser, allt utom den frodiga gräsmattan har förtvinat trots att trädgården är anlagd av en arkitekt. Ingen av oss vill 16

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 17

anställa fler personer än nödvändigt. det är en lyx att kunna vara osynlig, det vi aldrig kunde vara hemma. dessutom har jag hört att trädgårdsmästarna brukar kissa i poolen när ingen ser. Jag följde slaviskt ett program på tV som barn, Rik och berömd. Jag längtade hit, tänkte att om man bodde i ett hus som vårt skulle man aldrig behöva något annat. Men när vi flyttade insåg jag att ingenting såg ut som jag föreställt mig det; den vidsträckta topografin med små, fula hus sporadiskt utplacerade på torra gator i oändlighet. det enda som exakt svarar mot bilden jag hade är den vita Hollywoodskylten. – Om du skickat manuset till Joan antar jag att det äntligen börjar bli färdigt? gustav ler som om han sagt något roligt. Jag ångrar att jag någonsin pratat om att jag börjat skriva. Han förväntar sig resultat och varje gång han nämner mitt manus känns det så sjaskigt och litet. Omöjligt. det ringer, en irriterande ringsignal som han vägrar sätta på mute. Han svarar med sin proffstrevligaste röst. – Hey Carl? Yeah, I’m good, I’m good. Gertrud’s gonna come too. Byeeeee. – Komma till vad? – tennisen. det vore bra om du kunde hänga lite med de andra fruarna, show face liksom. Alla undrar vem min mystiska svenska fru är som de aldrig får träffa, de kallar dig för garbo. Jag misstror starkt att någon här ens vet vem garbo var. Jag tar en sipp av kaffet och det svider till i magen. det sitter 17

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 18

en ful fläck av något obestämbart på muggen och jag följer den ojämna konturen med fingret. gustav skriver hårt på paddan. Han dunkar jämt på alla knappar trots att ingenting drivs av muskelkraft längre. – Lovar du att komma? det känns som att jag vadar i något tjockt där man bara kan tänka färdigt saker till hälften. Vad var det jag skulle göra idag? Pratade vi om det här precis? då, efteråt, kändes det så hela tiden. Allt som bara gled undan, inga tankar fäste. Jag kunde titta upp på en gata som jag gått på hundra gånger tidigare och inte veta var jag var. gabriels citat gick på rundgång i mig. Allt flyter, bort och förbi på en ström. Jag antar att jag borde vara tacksam över att det inte är så längre, inte hela tiden i alla fall. Men då förväntade sig ingen någonting av mig heller. gustav ställer den renslickade tallriken i diskhon trots att diskmaskinen står precis bredvid. Han vill väl få valuta för Marias lön. – du behöver bara komma en snabbis och hälsa på alla. de har undrat varför de inte sett dig på klubben än. – tennis är inte riktigt min grej. Alla spelar tennis nu. Förut var det pingis. Innan det tMmeditation. Sedan kom den där intervjun med Leonard Cohen där han predikade om att tennis var det bästa för kreativiteten och plötsligt blev alla klubbar överbokade. – Alla andra fruar kommer. 18

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 19

Jag suckar, vrider mig på den hårda stolen och försöker sitta på ett annat sätt. – Kanske efter mitt möte. Jag tar en klunk av kaffet som hunnit bli kallt. The C diet. Coffein, cola light, cigarettes, cocain. Jag och alla andra modeller brukade skämta om den när jag bodde i New York. tyngdlösheten jag kände då när jag levde på noll kalorier. Jag liksom svävade mig igenom dagarna, kunde försvinna iväg till ett annat land utan att någon saknade mig. Njutningen i att trycka bort mammas samtal och inte längre vara behövd. det börjar borra i grannhuset. Vi har bott här i snart tre år och under de åren har lika många eller fler nyinflyttade passerat. Alla river och bygger om. Marmorplattor på gatan efteråt, kasserade material som fortfarande glänser. gustav för ett ständigt krig mot hantverkarna men jag hör dem inte längre. Jag tycker att det är vilsamt, för oljuden överröstar det vi inte säger till varandra längre. Var det därför vi flyttade? Jag var så arg på honom då och allas kommentarer om att det var så bra att vi hade varandra, som om sorgen gick att halvera. gustav reagerar direkt. – Men va fan. Vi kom ju ÖVereNS om att de åtminstone skulle ge oss till klockan åtta? Han flyger upp från stolen, beredd på strid, triggad av en situation han tror sig kunna kontrollera. Han hoppar i ett par 19

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 20

rosa foppatofflor som han köpt ironiskt men använder hela tiden. dörren slås igen och jag hör honom skrika där ute. På bordet ligger tidningen kvar. erwin Jones tittar förföriskt upp på mig. det blir hans andra film på tre år. Jag har tänkt på honom och på hans nya film oavbrutet. Byggt upp scener i huvudet hur det skulle vara att få se honom för första gången, kanske till och med hur vi träffas på efterfesten på premiären. Jag rycker åt mig tidningen, läser intervjun med bultande hjärta. gustav kommer tillbaka. Jag rycker till som om jag blivit påkommen. Han är uppeldad som alltid när han fått argumentera. – de har lovat att inte borra före åtta men det har de ju sagt förut. Jag får ringa deras chef, jag tror inte att de har några papper. Arbetarna här är oftast papperslösa. de kommer från länder som guatemala, Honduras eller el Salvador och kan aldrig återvända hem igen. gustav säger att det är bättre att vara här och ha ett jobb, även om det är dåligt betalt, än att bli mördad av sitt gäng när man återvänder. Han kommer fram och försöker kyssa mig som ett avslut på den energi hans bråk väckt och jag ryggar instinktivt tillbaka. Kyssen hamnar på kinden. gustav stannar upp, vill kyssa mig igen för att visa att den förra var ett misstag, men jag reser mig hastigt och går och häller upp ett glas vatten från kylen. Första gången de förändrades, hans kyssar, det kändes som att röra vid något stumt. 20

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 21

Kylen är full av äpplen för gustav vet att jag saknar svenska men de smakar inte likadant här. det är säsong hemma för mina favoriter Ingrid Marie och jag skulle göra vad som helst för en enda tugga. Maria hastar förbi i hallen. Vi ler båda tacksamt mot henne för att ha något att göra. Hon sänker huvudet och uppfattar säkert mer än vad vi tror. – Hur mycket mer tid tror du att du behöver? – tid? Jag tittar upp på honom, de bedjande ögonen, alla lösningar han alltid vill lägga vid mina fötter, byten han hämtat hem från självhjälpshimlen. – Jag vet faktiskt inte om jag klarar det här längre, gertrud. Jag… Jag saknar dig. Jag är glad att Maria inte förstår svenska. Han ser på mig med det där hudlösa uttrycket och jag får en klump i halsen. Han ser så liten ut. Jag orkar inte svara. rädd för att allt ska komma ut nu när jag väl har chansen. Han stryker mig över kinden, klumpigt. Kanske för han så sällan får visa ömhet? – tur att jag inte har något hår, annars hade jag blivit gråhårig av alla tankar. – Ja, det är synd att du… Jag hejdar mig. Ibland vet jag inte vad jag bara tänkt eller uttalat högt. – Synd att vadå? – det var inget. 21

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 22

– Lägg av. Säg. – Sluta. – SÄg! Jag ser ju att det är något. Han förstår inte att det finns saker som aldrig går att uttala högt, eller skriva, för språket är definitivt och inte som känslor som aldrig låter sig ringas in på riktigt. Hans rationella lösningar, alla psykologer han släpat oss till trots att jag vägrat prata med dem. gabriels kärlek var motsatsen. Bara känslor. När alla andra såg klichén av den äldre geniförklarade författaren och den unga skönheten, det sexuella, var vårt förhållande egentligen något helt annat. det var lättare att gå ifrån någon när allting kunde diskuteras och dissekeras. det är svårare med lust. Lusten är man kedjad till. Och sorgen. – Jag råkade nästan säga att det är synd att du inte har något hår, men jag ville inte göra dig ledsen. Och nu har du tvingat mig att göra det i alla fall. Han ler. Nöjd med att ha fått svaret han redan känt på sig. – det var väl inte så svårt. en av de saker jag älskar mest med dig är din ärlighet. Min ärlighet. Han är en riktig självplågare. Han harklar sig och går för att hämta tennisväskan, slänger upp den nonchalant på axeln och blir stående framför vår bröllopsbild. Bredvid den en solblekt kvadrat av bilden som brukade hänga där. det sticker till i min näsa och jag börjar se suddigt. Jag går fram till honom och slår armarna om honom bakifrån, vill be om ursäkt för allt jag tänker om honom, om oss, men säger inget. 22

Gertrud 200709_Layout 1 2020-07-09 15:15 Sida 23

det är som att jag har sand i munnen, sand i ögonen, allt kliar och skaver. tystnaden har vuxit sig stor som en varböld mellan oss. Vi står så ett tag, stilla tillsammans. Jag stryker honom över den lena hårstubben på huvudet, känner hans hud knottras under fingertopparna. – du brukade vara galen i mig. Han säger det tyst och det är värre än om han hade skrikit. Jag får en tjock klump i halsen och jag vet inte om det är på grund av att det aldrig varit sant eller var sant en gång. Jag kysser honom lätt. – Hälsa Joan! Han stryker mig över kinden. Ler. – Vad ska du göra innan dess? – träna. – Kommer du till klubben sen? – Om jag får ta bilen. – Vi har ju pratat om det. – Har vi? – uber är bättre för dig. Han sätter på sig bomberjackan som slutar för högt i midjan, det svenska modeundrets märke som designats för smala tonårskroppar men som bärs av de rika medelålders. dörren slås igen.

2