Ann Caroline HĂĽkans Mia Nilsson
Läge för läger ......................................... 12 Kläder efter väder.................................... 20 Tyst som en mus........................................ 28 Färdknäpp.................................................... 33 Nattsvart.................................................... 38 Pappa packar kappsäck............................... 41 Resfeber ..................................................... 46 Telefonterror ........................................... 53 Vägen till målet........................................ 59 Tur i naturen.............................................. 65 Slut i rutan................................................ 71 Trädkramare............................................... 75 Led & ledig................................................. 80
Hotan Totan................................................ 85 Sockerbomb................................................. 91 Mat & matte.............................................. 96 Dra åt skogen !......................................... 104 Håll ihop.................................................... 114 Ge igen...................................................... 121 Skala banan............................................... 128 Masksmask............................................... 132 Vinden vänder.......................................... 137 Karate på ryska....................................... 147
Läge för läger Sommarlovet är snart här. Bara några veckor kvar. Och det är ju toppen ! Men då kommer förstås min fröken och förstör allt. Aldrig får man vara glad … Hon är skvatt galen ! Och jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller skrika. Bara för att vi har läst om djur, natur, fåglar och sådant, har fröken bestämt att vi, så här mot slutet av terminen, ska åka på läger. Mitt ute i skogen ! Bland farliga djur, äckliga insekter och lömska växter ! Läger betyder att man åker till ett öde ställe, där ingen egentligen vill vara, och
12
att man sover över där. Rakt på marken och utan sina föräldrar ! Ingen varm gosig kudde att lägga huvudet på utan bara en taggig buske. Ingen som läser en saga eller ger en godnattkram – bara en uggla som hoar åt en : ”Ho hooo … Tro inte du överlever natten, hooo, jag ser björnar och vargar här uppifrån, ho hooo … ”
Jag läser den dumma lappen, packlistan, som fröken har skickat med oss hem. Orden på listan åker runt i huvudet : • kompass – antagligen för att jag ska kunna hitta hem när jag gått vilse
• sovsäck – borde heta vakensäck istället, för aldrig att jag kommer att somna där ute bland alla hemskheter
• regnkläder & stövlar – och jag som verkligen hatar att gå i gummistövlar, jag bara snubblar hela tiden, håll tummarna för att det blir sol !
• skrivblock & penna • liggunderlag …
14
Åh, suck ! Det står många fler saker, men jag vill inte läsa mer ! Jag tänker mig en egen packlista – en som är mer vettig än frökens ! Jag kommer att behöva : • min mammis … min pappis
• plåster • gosedjur … • egen kudde • myggmedel • godis – definitivt godis ! • telefon – för att larma 112 när björnen och vargen kommer, när jag gått vilse och står och skriker, eftersom jag inte fattar hur den där sabla kompassen fungerar …
• livsfarlig insektssprej – några hundra flaskor. Om det kommer något äckligt krypande emot mig, typ en stor spindel med huggtänder, då bara PPSSSSSSSSCCCCHHH ! Och så kryper den inte mer …
16
”Men, vad roligt !” säger pappa glatt när jag tvekande lämnar fram lappen till honom senare på kvällen. ”Lägerskola med övernattning i Älmestad, torsdag den 12 maj !” ”Roligt ?” säger jag argt. ”O-roligt är vad det är !” ”Äsch då. Det kommer väl att bli kul ?” Han blir tyst ett slag när han läser igenom vad vi ska ha med oss. Han hummar och nickar, säger ”okej”, då han liksom pratar med sig själv om vad som finns hemma och vad som måste fixas. Sen lägger han lappen åt sidan och kikar på mig. ”När jag var yngre var jag med i scout erna, du vet … Alltid redo !” Han sätter upp tre fingrar mot pannan. Jag fattar inte varför …
17
”Vi åkte jämt på läger. Vi fick tälja … ja, lite plåster behövdes förstås. Men jag har ju alla fingrarna kvar i alla fall.” Han håller upp båda händerna och rör dem fram och tillbaka. Som om jag inte visste det då ! ”Och paddlade kanot gjorde vi också ! Åh, vilka minnen …”, säger han och tittar drömmande ut genom fönstret. Så stirrar han mig stint i ögonen och fortsätter: ”Det viktigaste är att snabbt ta sig ur kanoten ifall den kantrar … ja, alltså tippar. Och sen måste man få tag i den.” Men TACK pappa, tänker jag. Som om det inte kändes illa nog allaredan. Nu ska jag visst oroa mig för avskurna fingrar och att ramla ur en kanot också !
18
Det är ju inte så värst lång tid kvar innan vi ska åka på lägret. Jag lär inte hinna byta skola, bli en superscout eller tuff och modig innan dess ! Alltså : Supertönten Juni Somp ska till skogen och visa alla klasskompisar hur mörkrädd, snubblig och allergisk mot naturen hon är ! Det kan ju inte bli annat än kris !
19
Kläder efter väder På måndag morgon i skolan är lägertjatet igång igen … Suck ! Fastän fröken (OCH JAG !) vill komma igång med annat så är det förstås någon som har en fråga om lägret. Och då börjar vi prata om det istället. ”Vi kommer att lämna telefoner, dataspel, musikspelare och sådant hemma !” säger fröken, som svar på Josefines fråga om hon får ta med mobilen. Jag blundar och försöker göra egna ljud inuti mitt huvud. ”Störljud” som ska överrösta allt himla tjat om kläder efter väder, ”ta med”, ”ta inte med” (jag är mer
20
pptagen av viktigare frågor : ”kommer jag u att dö ?”, ”kommer jag inte att dö ?”). ”Får man ta med sig godis åtminstone ?” vädjar Josefine, som säkert är sur för att hon inte får ta sin mobiltelefon med sig.
Själv har jag ingen mobil. Men nu stänger jag av mitt störljud och lyssnar ändå, för godis gillar jag förstås. ”Nej, men just det. Bra att du tog upp det, Josefine. Godis ska vi såklart INTE ha med heller !” ”Men tack så mycket !” suckar Jonah surt åt Josses håll. Han menar förstås att om Josse varit smart och hållit tyst, så hade det varit helt okej att ta med godis. Nu påminde Josse fröken om det i stället och Jonah är inte glad åt Josefine nu. Jag tycker det känns skönt när Jonah sätter Josefine på plats så där. För oftast vågar jag ju inte göra det själv. Josse är nämligen en fisförnäm människo plågare.
22
Och den hon har bestämt sig för att plåga mest, det är mig. Med riktigt taskiga grejer. Bara sådant som människoplågande taskmörtar gör ! Och när Jonah blir arg på henne, då njuter jag. Jag sneglar på honom. Han är modig, min Jonah. Jag säger att han är min bara för att vi är ihop. I flera veckor har vi varit det nu. Fast jag har lite svårt att fatta vad det här ”att vara ihop” egentligen är. För vi lekte och hade kul redan innan det hände, och vi leker och har kul nu också. Och han säger ju inte direkt : ”Juni, jag är kär i dig !” Jag säger det verkligen inte till honom ! Skulle ju vara aspinsamt !
23
Men kanske är det ändå så att vi går extra nära varandra nu. Och det pirrar i alla fall till lite när våra händer råkar nudda varandra. På ett sätt är det häftigt att ha en alldeles egen pojkvän, visst … men jag önskar nog ändå att allt var som det var innan. För då behövde jag inte grubbla så mycket. På hur jag ska vara och vad jag ska säga när jag är med Jonah. Men allra mest hur jag ska vara med honom när de andra i klassen tittar på. Och när någon (= Josse) retades om kärlek och sådant förut, då var det lättare att inte bry sig. Nu när det är ”kärlek och sådant”, blir jag mycket mer generad när någon (= Josse igen) säger typ : ”Ska ni gå hem och kramas nu, eller …?”
24
”Ja !” svarade Jonah henne en gång när hon sa så, för han verkar inte bry sig om hennes ret. Jag blev alldeles svimfärdig och varm när han sa det. Jag tyckte att han var gullig, som inte skämdes för mig liksom. Fast sen visste jag ju inte om vi skulle gå hem och kramas eller inte … och det var jättejobbigt ! Att inte veta alltså. Jag blev helt stirrig, och vi hann knappt börja leka innan jag ljög och sa att jag måste gå hem. Knäppt va ? ! Men det blir så ibland, när något känns riktigt nervöst. Man vill bara därifrån. Jonah ropade besviket efter mig : ”Men hallååå, vi skulle ju leka !” Jag bara viftade med handen som svar, som mamma brukar göra när hon är superstressad och inte har tid att svara på mina frågor.
26
Och precis så där kommer jag säkert att känna i den där sabla lägerskogen också. Att jag bara vill bort, bort, bort ! För hur ska jag göra med Jonah och kärleken på lägret ? Ska vi strutta runt där i skogen tillsammans, hand i hand ? Eller kommer vi att undvika varandra, bara för att det är så himla pinsamt alltihop ? Jag tror jag blir tokig. Jag vill inte följa med ! Hör ni det ! !
27
Böckerna i serien Badhuskrisen, 2010 Tvärflöjtskrisen, 2010 Kärlekskrisen, 2011 Lägerkrisen, 2012
mitt livsfarliga liv : lägerkrisen © Text : Ann Caroline Håkans 2012 © Bild : Mia Nilsson 2012 Omslagstypografi : Mia Nilsson Formgivning : Ellen Adolfsson och Sandra Bergström Redaktör : Agneta Wallgren Typsnitt : Sabon En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2012 Tryckt av ScandBook AB, Falun 2012 isbn 978-91-638-7215-0
www.bonniercarlsen.se