9789163868719

över huvud taget. Himlen var blå och het som ett plåttak, men ingen sol syntes. Ingen vind och inga moln – bara det bergiga, öde landskapet som sträckte sig så långt hon kunde se. Men hennes hjärta sa henne att någonstans i närheten fanns en flod, så hon fortsatte att gå och gå och gå.

Helena vaknade några timmar senare, tung i kroppen, med huvudvärk och smutsiga fötter. Hon klev ur sängen, tvättade bort det alltmer välbekanta vägdammet och drog på sig en solklänning. Så slog hon sig ner vid datorn för att ta reda på något om erinnyerna.

Den första sidan hon kom till fick blodet att isas i ådrorna. Så fort hon öppnade den såg hon en enkel teckning på sidan av en kruka. Det var en perfekt avbildning av de gestalter som förföljt och plågat henne de senaste dagarna. Även texten under illustrationen gav en nästan exakt fysisk beskrivning av de gråtande systrarna, men resten gjorde henne förvirrad. I den klassiska grekiska mytologin var de erinnyerna, och de grät blod precis som de gjorde i Helenas syner. Men enligt vad som stod i texten var erinnyernas uppgift att förfölja och straffa personer som gjort något ont. Helena visste förstås att hon inte var perfekt, men hon hade aldrig gjort något riktigt hemskt, och definitivt ingenting som förtjänade henne ett besök från dessa mytologiska hämndgudinnor.

Hon läste vidare och fick veta att erinnyerna först dök upp i Orestien, en serie dramer av Aiskylos. Efter att ha tillbringat två timmar med att försöka reda ut vad som måste ha varit historiens första – och blodigaste – såpa, hade He! 42 }