Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista
Kapitel 1
Tidig morgon
Sol Det var tidig morgon. Luften kändes fortfarande sval. Sol skyndade genom villans korridorer. Hon hade massor att hinna i dag! I köket stod kokerskan Misana vid elden. Hon vände sig om och log brett när hon såg vem som kom. – Är det husets solstråle? frågade hon. Och tidigt uppe är du, som vanligt! Kokerskan hälsade henne alltid på samma sätt. Nu slevade hon upp en rejäl portion gröt och räckte skålen till Sol. 11
– Tänk, jag minns fortfarande dagen när de kom hit med dig, fortsatte hon precis som hon brukade. Liten som en räka var du, och lika blek. Jag trodde att det var något fel på dig! Hon rufsade om i Sols vitgula lockar. – Hår som brännande middagssol redan då, så namnet passade! Sol satte sig vid bordet. Hon suckade lätt. Misana hade ingen aning om vad andra brukade säga om Sols utseende. Folk ute på fälten gjorde till och med tecknet mot ondska ifall hon gick förbi!
Men ingen vågade vara elak mot henne när den storväxta kokerskan var i närheten. – Var är Dea? frågade Sol och tittade sig om. Kökspigan brukade vara i full gång så här dags. – Huvudvärk, fnös Misana. Så jag behöver din hjälp i eftermiddag. Håll dig i skinnet, och reta inte upp Birand är du snäll!
Birand styrde och ställde i villan medan ägarna levde i sitt palats i huvudstaden. Bara familjens son Arel bodde här på landet, och han var inte äldre än Sol själv. Nu spände Misana ögonen i henne. – Om Birand ger dig ett nytt straffuppdrag hinner du inte hjälpa mig, det vet du! sa hon strängt.
Sol försvarade sig genast. – Tallriken bara gled ur mina händer, klagade hon. Det var inte mitt fel! I går hade hon slagit sönder en lertallrik, och Birand hade omedelbart skickat i väg henne att städa den stora eldstaden i salen. Helt i onödan! Det var aldrig någon som eldade i den. Ibland trodde hon faktiskt att han avskydde henne! Men just den här gången hade han gjort henne en tjänst. Medan hon putsade bort damm och spindelväv från eldstaden hade hon upptäckt någonting fantastiskt … 15
Ivrigt skrapade Sol den sista gröten ur skålen. Det pirrade i henne av spänning bara hon tänkte på det som hänt. – Nej, ingenting är väl någonsin ditt fel, sa Misana bistert och suckade. Sedan log hon. – Seså, kila i väg och bädda i pojkarnas rum nu, manade hon. Deras första lektion börjar snart, så håll dig ur vägen.
Sol ställde grötskålen på bänken och tog skurhinken som Misana gjort i ordning åt henne. Så gav hon sig i väg mot korridoren där Arel och hans vän Eno hade sina rum. 17
Skulle hon berätta för dem om sin upptäckt redan nu? Deras lärare, magister Pino, var morgontrött och lät dem ofta sitta ensamma i skolrummet första timmen. – Hör du vad jag säger? ropade Misana efter henne. Håll dig undan från pojkarna! Du får inte störa dem så här precis före deras examen! Sol viftade frånvarande till svar. Nej, bestämde hon. Hon skulle föreslå att de träffades senare i stället, medan alla andra låg och vilade i middagshettan. Det vore roligare om pojkarna fick göra samma upptäckt själva. Ifall de kunde … tänkte hon och log.
Kapitel 2
Kurragömma
Sol Sol försökte låta bli att fnittra. Där ute i salen letade Arel och Eno fortfarande efter henne. Stolarna skrapade mot stengolvet när de drog dem åt sidan. – Äsch, vi är för stora för att leka kurragömma, sa Arel. Sol har säkert givit upp och gått någon annanstans. Sol kunde höra hur irriterad han var. Hon lutade sig närmare öppningen mot eldstaden. 19
I går när hon gjorde rent här hade en av stenarna plötsligt rört sig. Innan hon visste ordet av ramlade den ner på andra sidan skorstensmuren!
För att kunna plocka upp den hade hon varit tvungen att lirka bort några stenar till. Det var då hon gjorde sin fantastiska upptäckt. 20
I utrymmet vid sidan av eldstaden, bakom salsväggen, fanns en dold hülighet! Det var nästan som ett litet eget rum, fast med jordgolv och helt utan fÜnster. 21