Vi får slå följe med Emmausvandrarna under deras omvälvande resa längs vägen från Jerusalem. De är trötta, förtvivlade och förvirrade av de senaste dagarnas erfarenheter: Jesus är korsfäst och död, men finns inte längre kvar i graven – och vissa säger sig till och med ha mött honom livs levande igen. När en okänd slår följe längs vägen ställs allt på sin spets. Deras liv ska komma att förändras för alltid.
Hans-Erik Lindström
På väg till Emmaus Om vandring och pilgrimskap
På väg till Emmaus inbjuder oss läsare – enskilt eller i grupp – att tillsammans med de två lärjungarna följa med på resan via stationerna: uppbrott, vandring, möte, rastplats, bön, måltid och mål. Låt denna fantastiska berättelse kopplas till din egen yttre och inre vandring genom vardagens med- och motgångar.
ISBN 978-91-526-3948-1
9 789152
PÅ väg till Emmaus_cov.indd 1
639481
2023-01-23 16:21
Hans-Erik Lindström
På väg till Emmaus Om vandring och pilgrimsskap
På väg till Emmaus_inl.indd 1
2023-01-11 18:05
Verbum AB Box 225 43, 104 22 Stockholm 08-743 65 00 verbum.se
© 2023 Författaren och Verbum AB Text ur Bibel 2000 © Svenska bibelsällskapet Omslagbild: Anna Blåder Form och sättning: Aina Larsson, Sättaren Tryck: Totem, Polen 2023 ISBN 978-91-526-3948-1
På väg till Emmaus_inl.indd 2
2023-01-11 18:05
Innehåll Inledning Uppbrott – från Jerusalem
Långsamhet – uppbrottets tempo
Vandring – mot Emmaus Frihet – vandringens livsluft
Möte – med okänd följeslagare
13
14
17
18
21
Delande – mötets djup
22
Rastplats – utmed vägen
25
Bekymmerslöshet – rastplatsens själ
Bön – den viktiga välsignelseakten
26
29
Tystnaden – bönens jordmån
30
Måltid – att dela brödet
33
Mål – att berätta för världen
37
Efterord
39
Enkelhet – måltidens själ
Andlighet – målets inre liv
På väg till Emmaus_inl.indd 3
34
38
2023-01-11 18:05
På väg till Emmaus_inl.indd 4
2023-01-11 18:05
Inledning Finns det egentligen någon bättre beskrivning av pilgrimsvandringens speciella egenart än Emmausberättelsen? Knappast. Det är som om berättelsen om de två förundrade och sökande vandrarna på väg till den lilla byn Emmaus representerar alla de människor som idag bär på en förhoppning om ”något mer” i tillvaron. De som vill ut på de eviga frågornas vandringsled för att söka svar på obesvarade och latent liggande ”längtor” efter mening och livsmod. Frågor som kanske legat och pyrt ett helt liv i huvud och hjärta. Mötet med den uppdykande främlingen, som slår följe med de två pilgrimerna, rubbar deras tillvaro. Så är det ofta under en pilgrimsvandring. Att dela med sig av sina livsberättelser med främmande och helt okända människor kan förändra ens liv. Plötsligt kan dolda skikt inuti bli tydliga och göra synligt sånt vi tidigare varken sett eller förstått. Livet glimmar till. Kropp och själ i samspel. Fötterna tar oss framåt i den yttre vandringen och själen bevattnas av delande och stillhet i den inre. Den här skriften berättar om sju begrepp – pilgrimens ledord – som ofta används under den fysiska vandringen, men de kan också vara till stöd under hela vår livsvandring. Orden uppbrott, vandring, rastplats, måltid, bön, möten och mål beskriver något om pilgrimsvandringens ”kropp och själ” – om den yttre och inre vandringen. Kring dessa ord formas också denna berättelse om vägen till Emmaus.
5
På väg till Emmaus_inl.indd 5
2023-01-11 18:05
Under varje ledord finns sedan också ett avsnitt med de sju så kallade nyckelorden: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Texten till de senare har tidigare varit införda i boken På väg – att leva som pilgrim i ett höghastighetssamhälle.1 Pax et bonum! (Frid och allt gott) Hans-Erik Lindström
1 Vadstena Pilgrimscentrum: Peregrinus skriftserie, 2017.
6
På väg till Emmaus_inl.indd 6
2023-01-11 18:05
e mm ausb er ät t el sen Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: ”Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.” ”Vad har hänt?” frågade han. De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.”
8
På väg till Emmaus_inl.indd 8
2023-01-11 18:05
Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig tillkänna för dem genom att bryta brödet. (Luk 24:13–35)
9
På väg till Emmaus_inl.indd 9
2023-01-11 18:05
På väg till Emmaus_inl.indd 10
2023-01-11 18:05
Uppbrott
– från jerusalem Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt. (Luk 24:12)
Ett – två, ett – två. Vänster – höger, vänster – höger. Fötterna gick av sig själva. I långsamhetens tempo. Dröjande, osäkra, vilsna. De två vännerna hade just påbörjat sin vanliga vandring till byn Emmaus. Men den här gången fyllda av förvirring och stor undran. Vad skulle man tro? Det var ju bara några dagar sedan de lyssnat på honom, denne predikant som var så annorlunda alla andra förkunnare de kunde minnas att de hört. Under påskveckan hade han som vanligt samlat en stor skara åhörare utmed tempelgången tätt intill själva templet. Han hade varit full av liv och talat med pondus och auktoritet om ett annorlunda rike – ”ett som inte är av den här världen”, hade han sagt. De hade väl inte förstått allt han sa, men hade blivit alldeles uppfångade av hans egenartade utstrålning. Samtidigt hade budskapet varit så klart för dem alla. I riket, hade han sagt med kraft, ska den som mottar ett slag vända andra kinden till, och den som tvingas gå en mil i någons tjänst villigt gå två mil. I riket ska man inte längre döma varandra – och där ska man också
11
På väg till Emmaus_inl.indd 11
2023-01-11 18:05
dela med sig av det man äger till dem som bättre behöver. Han sa till och med att man skulle försöka älska sina fiender! De minns att det skapat stor förvåning, och hos några en upprördhet; det var väl alltför orealistiskt och orimligt? Men de flesta hade tagit till sig hans ord och blivit djupt berörda över det sällsamma budskapet. Men om nu detta rike inte var av den här världen … För vilka skulle det då vara? Under eftermiddagen hade allt fler kommit för att lyssna till honom. Den här mannen var sällsam. Sedan hade det förskräckliga hänt. För bara några dagar sedan hade han korsfästs, efter att ha anklagats för brott mot kejsaren. De hade inte själva varit på plats men hört andra som varit det, och de hade blivit djupt sorgsna över den hemska domen och den brutala avrättningen. Och nu, alldeles nyss, hade vänner till dem berättat några häpnadsväckande nyheter. Kroppen av den avlidne Jesus av Nasaret var försvunnen. När hans lärjungar var vid graven tidigt i morse hade den varit tom. Bara några tygstycken hade legat kvar, och doften av några oljor som kroppen smorts in med i fredags. Men inte någon kropp. Alldeles tomt hade det varit. Men det sades att några kvinnor hade mött en ängel som sagt att Jesus hade uppstått från de döda. Detta var ju alldeles otroligt. Hur skulle det kunna vara möjligt? Först ett uppbrott från livet. Sedan ett uppbrott från döden. Ja, vad hade egentligen hänt …?
Långsamhet
– uppbrottets tempo Från en sekund till en annan kan livet förändras. Utan förvarning kan livet ta en helt ny vändning. De snabba förändringar som då och då sker i våra liv är nästan alltid ovälkomna och ofrivilliga, leder ofta till kriser av olika slag. Oftast vill vi förstås vara utan dem. De gör ont. Livet kan vara en sträng läromästare. När livet gör oss illa vill vi helst
12
På väg till Emmaus_inl.indd 12
2023-01-11 18:05
inte veta av det – även om vi senare i livet kan få uppleva förändringen mer eller mindre meningsfull. Lyckligtvis sker ofta olika uppbrott – både frivilliga och ofrivilliga – i ett betydligt långsammare tempo. Beslut om att bryta upp kan behöva ta lång tid på sig för att mogna – kanske välja att lämna ett ensidigt och monotont arbete, en relation som gått i stå, en extravagant livsstil eller att våga gå vidare i sitt sökande efter en gudstro, lämna agnostikerns tvekan bakom sig. Sådana uppbrott brukar ha en lång förhistoria. Det tar tid att bryta upp. Man ger sig inte ut i en okänd ny livsfas med mindre än att man känner sig mogen för uppbrott. Man kommer till en gräns. Man vill inte mer. Ibland kan man ångra ett alltför snabbt uppbrott. Man hade behövt mer tid. Det är därför de flesta uppbrott man gör i livet bör få ta tid. Oavsett om uppbrotten är frivilliga eller ofrivilliga formas vi av dem. Efterlämnade sår och ärr i både kropp och själ berör på djupet. Ibland förändras hela vårt liv. Därför är det viktigt att också tiden efter uppbrottet får gå i långsamhet. När livet ”skalas av” får det andra proportioner. Det som tidigare varit viktigt känns mer oviktigt, och tvärtom. En del av livet omvärderas. Det kan kännas som att åka hiss från huvudets regioner, där det logiska, rationella och intellektuella finns, en halvmeterlång färd ner till mage och hjärta där vårt emotionella, intuitiva och irrationella jag finns. Att få tid att möta dolda skikt i sitt inre och ”komma till sig själv” är nog det viktigaste ”inre uppbrott” vi kan ge oss själva. Det ger livet en ny lyster och en djupare mening.
13
På väg till Emmaus_inl.indd 13
2023-01-11 18:05
Vi får slå följe med Emmausvandrarna under deras omvälvande resa längs vägen från Jerusalem. De är trötta, förtvivlade och förvirrade av de senaste dagarnas erfarenheter: Jesus är korsfäst och död, men finns inte längre kvar i graven – och vissa säger sig till och med ha mött honom livs levande igen. När en okänd slår följe längs vägen ställs allt på sin spets. Deras liv ska komma att förändras för alltid.
Hans-Erik Lindström
På väg till Emmaus Om vandring och pilgrimskap
På väg till Emmaus inbjuder oss läsare – enskilt eller i grupp – att tillsammans med de två lärjungarna följa med på resan via stationerna: uppbrott, vandring, möte, rastplats, bön, måltid och mål. Låt denna fantastiska berättelse kopplas till din egen yttre och inre vandring genom vardagens med- och motgångar.
ISBN 978-91-526-3948-1
9 789152
PÅ väg till Emmaus_cov.indd 1
639481
2023-01-23 16:21