Jonas Eek
L I V S F R Ă…G A N OCH E VA NG E L I E T Bibeln i kyrkans undervisning
LIVSFRÃ…GAN OCH EVANGELIET BIBELN I KYRKANS UNDERVISNING
Jonas Eek
Första upplagans första tryckning © 2019 Jonas Eek och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet © Övriga texter respektive rättighetsinnehavare Omslag Moa Schulman Sättning Aina Larsson/Sättaren Tryck Dimograf, Polen 2019 ISBN 978-91-526-3798-2 Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se
Innehåll Förord
9
Ett pedagogiskt manifest
11
Den hållbara kyrkan
12
En evangelisk-pedagogisk kyrka
14
Undervisningens grundfrågor
17
Spaningar
23
The times they are a-changin’
24
Nya tider – nya möjligheter
27
UTGÅNGSPUNKT
INTRODUKTION
Digitalisering Generation Katniss
31 35
Bibeln i kyrkans undervisning
38
Program för lärande och undervisning
47
Livsfrågan och Evangeliet
51
Livsfrågan
52
VARFÖR OCH VAD? OM TEOLOGI OCH PEDAGOGIK
Människan är frågestyrd Vart är vi på väg? Tonåringen är frågestyrd Vad är en livsfråga? Bibeln är frågestyrd Religionspedagogiken ska vara frågestyrd
Evangeliet Människan behöver evangeliet Dopundervisning Vad spelar dopet för roll om man saknar medvetenhet om det? Dopet är punkt och process Dopets nåd I grund och botten Tillhörighetens evangelium
52 53 55 57 58 65 67 67 68 70 72 73 75 77
Bibeln i kyrkans undervisning
81
Narrativ pedagogik
82
HUR? OM METOD
Lyssna – Berätta – Gestalta
82
Bibelövningar i kyrkans undervisning Att återberätta Bibelns stora berättelse Tänk om Jesus kom hit … Liknelser I dag lär vi oss hitta i skriften Gudstjänstord i Bibeln Vaya con Dios Q and A Fake news? En bild säger mer än tusen ord A till O – läs en hel bibelbok Frågetecken Känsla – Tanke – Utmaning
Specifika bibelövningar Att göra Bibeln till sin egen Vilka färger har bibelboken? Hur låter bibelboken? Film som pedagogiskt verktyg Fyra hörn om Livet i Bibeln i livet Heta stolen om Livet i Bibeln i livet Livet i Bibeln i livet kopplat till andra pedagogiska metoder
85 86 93 95 98 99 100 102 104 106 107 109 112 115 116 117 118 121 132 140 144
Tack
147
Noter och referenser
149
Förord ”Förstår du vad du läser?” Filippos fråga till den etiopiske hovmannen från Bibelns Apostlagärningarna (8:30) rör bildning och läsförståelse i djupaste mening. Trots att den etiopiske hovmannen troligen var en van läsare av lagen och profeterna behövde han likafullt hjälp med att tolka för att kunna förstå vad han läste. Hur stort är då inte behovet av bibelförklaring i vår tid, när många aldrig läser Bibeln och saknar grundläggande kunskaper om berättelserna och budskapet? För kyrkan handlar bibelläsning om att möta Guds levande ord. Men också om bildning och undervisning. ”Förstår du vad du läser?” är en självklar fråga i kyrkans undervisning. Men den förutsätter att man arbetar med bibeltexterna. Häri ligger inte bara ett stort ansvar utan även en ordentlig utmaning. I dag är minneskedjan ofta bruten mellan Bibelns texter och människors förståelse av livet. Sekularisering är den stora glömskan och på den följer en språkförlust. Det språk som har förlorats är ett kristet språk för livets innersida, för både glädje och sorg, livstydning och trostolkning. 9
Språkförlusten gäller också i kyrkan. Många pedagoger och präster vittnar om hur svårt det kan vara att länka Bibelns berättelser till kyrkans undervisning, och flera konfirmander berättar att Bibeln aldrig använts i konfirmandundervisningen, trots att varje konfirmand fått en egen bibel. I linje med detta är det bara lite drygt var tionde konfirmand som, efter sin konfirmandtid, instämmer helt eller delvis i påståendet att Bibeln är aktuell i dag.1 För att möta glömskan och hindra språkförlusten är det tid att tänka kreativt på hur kyrkan kan bli bättre på att i sin undervisning levandegöra Bibelns berättelser och koppla dem till människors liv. Syftet med den här boken är att vara ett redskap i det arbetet. Så att fler kan erfara hur livsfrågorna möts av evangeliet. Så att fler kan svara ”Ja!” på den grundläggande frågan: ”Förstår du vad du läser?”. Jonas Eek Göteborg i maj 2019
10
ETT PEDAGOGISKT MANIFEST UTGÅNGSPUNKT Oss emellan – jag har ganska vaga minnen av undervisningen under min egen konfirmandtid. Kanske beror det på att minnena från tiden som konfirmand med åren blandats upp med många andra upplevelser av kyrkans konfirmandarbete som ledare och präst. Det starkaste pedagogiska minnet jag har är faktiskt titeln på den konfirmandbok som vi använde. Den hette Det handlar om dig.2 Titeln håller fortfarande då den berättar vad kyrkans undervisning syftar till – en insikt om och erfarenhet av att evangeliet har med mig och mitt liv att göra. Syftet med den här boken är att erbjuda inspiration och redskap för kyrkans undervisning. Allt för att livsfrågan ska kopplas till och mötas av evangeliet. Då kan fler uppleva att de i Bibeln förstår vad de läser och hör, samt att Bibelns berättelser och den kristna tron handlar om dem. Livsfrågan och Evangeliet bygger på följande pedagogiska manifest: Den hållbara kyrkan är en evangelisk-pedagogisk kyrka som ständigt ställer undervisningens grundfrågor.
11
Den hållbara kyrkan Hållbarhet handlar om mer än ekologi. Den hållbara kyrkan behöver också arbeta med ecklesiologisk hållbarhet – att hitta vägar för hur kyrkan är en långsiktigt hållbar organisation och organism. Ett sätt är att skapa ett starkt barn- och ungdomsarbete. Ett sådant arbete förutsätter att man på allvar lyssnar till barn och unga, och att man på lika stort allvar talar om kristen tro tillsammans med dem. Det var informativt att lyssna till Svenska kyrkans ungas ordförande Jakob Schwarz hälsningsanförande vid kyrko mötets öppnande 2018. Han talade om viljan till och vikten av att tala om tro: ”Jag vill tala om Jesus och om hur vi kan leva som Jesus lär! Jag vill få brottas med de svåra texterna i Bibeln, och hitta svaret på vad de texterna säger till mig i mitt liv. Men framför allt vill jag dela min tro med mina kristna syskon.” Man kan tolka hans ord som en önskan om en kyrka som tar både tron och de unga på allvar. Han berättade också att han ibland saknar detta: ”Jag möter allt oftare barn och unga som berättar om hur de i kyrkan snarare åker till äventyrshus, bakar kladdkaka och kollar på film, än att prata om vem Jesus är och varför vi följer honom! […] Slutar vi tala tro med barnen och ungdomarna som kommer till vår kyrka, kan vi fråga oss: Varför finns vi till?” Den hållbara kyrkan måste både lyssna till de unga och samtidigt tala tro tillsammans med dem. Kombinationen 12
LIVSFRÅGAN OCH EVANGELIET VARFÖR OCH VAD? OM TEOLOGI OCH PEDAGOGIK Den pedagogiska målsättningen med kyrkans undervisning är att de frågor och erfarenheter som människor bär på – livsfrågorna – ska få mötas av dopets evangelium. Det betyder dels att innehållet i kyrkans undervisning alltid är evangelium. Dels att kyrkans pedagogik står inför ett korrelationsproblem – en utmaning att finna sambandet mellan livet och Bibeln. Kyrkans undervisning syftar därmed till att finna samband, beröringspunkter och anknytningar mellan livsfrågan och evangeliet. Det betyder att det alltid finns två centrum i religionspedagogiken: människa och Gud, livsfrågan och evan geliet.
51
Livsfrågan Människan är frågestyrd Att vara människa är att ställa frågor. Som ingen annan varelse ställer människan frågor om sig själv och om livet. Biologen Stefan Edman skrev en gång, att människans hjärna är den enda vrå i hela stora universum där vi med säkerhet vet, att kolatomerna funderar över sitt eget ursprung: Varifrån kommer vi? Vad är meningen? Och i förlängningen: Kan det finnas en Gud? Människans frågvishet är evig. Teologen Anders Piltz framhåller att människans ryggrad alls inte är spikrak som ett utropstecken, utan snarare lite böjd, likt ett frågetecken.45 Som vore vi skapade för att ställa frågor. Även i vår egen högteknologiska samtid där vetenskapen har besvarat mycket och ”avförtrollat” delar av verkligheten, finns fortfarande frågor kvar att ställa. Undringar om existens och evighet äger alltjämt giltighet. Evolutionens stora språng är fortsatt okända för oss: –– –– –– ––
52
hur ingenting i tidernas begynnelse blev någonting … hur någonting så småningom utvecklades till liv … hur detta liv med tiden fick medvetande … hur detta medvetande kom att börja ställa frågor till sig själv, om sig själv.
BIBELN I KYRKANS UNDERVISNING HUR? OM METOD I den hållbara evangelisk-pedagogiska kyrkan är Bibeln en självklar del i undervisningen. Genom att tradera och levandegöra Bibelns berättelser och erfarenheter och översätta dem till människors liv och livsfrågor bemöts samtidens glömska och existentiella språkförlust. Syftet med den här boken är att inspirera det arbetet. I detta kapitel presenteras en rad konkreta övningar för att lyfta in Bibeln i kyrkans undervisning. Den primära målgruppen är konfirmander, men god pedagogik är åldersindifferent. Det betyder att det som fungerar väl tillsammans med konfirmander brukar vara en framkomlig väg också bland andra åldersgrupper, både yngre och äldre. Först dock några inledande ord om narrativ pedagogik.
81
Narrativ pedagogik Kyrkans tro bygger på dopets evangelium om Guds eviga närvaro i liv och evighet. Det evangeliet har sin grund i budskapet om att vår egen livsberättelse, genom vårt dop, hör samman med den stora berättelsen om Jesus från Nasaret. Kyrkans pedagogik är narrativ, det vill säga berättande. Den knyter an till Bibelns egen pedagogik och svarar på människors frågor med berättelser.
Lyssna – Berätta – Gestalta Utmaningen för kyrkans undervisning ligger i att formulera en teologi där både livsfrågan och evangeliet ryms. För det krävs en pedagogik som både nyfiket lyssnar in människors berättelser och samtidigt aktivt förmedlar ett innehåll att bryta den egna berättelsen emot. Det handlar om en pedagogik med två fokus och där bådas berättelser är viktiga och tas på allvar – människans och Guds. Detta förhållningssätt kan beskrivas som narrativ pedagogik.84 Den narrativa pedagogiken är inspirerad av Emmausberättelsen (Luk 24:13–35) och fångar ömsesidigheten i lyssnandet och berättandet, och lyfter dessutom in gudstjänsten som en självklar del i undervisningen. Både de konfirmandriktlinjer som kom år 1994 och 2008 anger Emmausberättelsen som ett slags programförklaring för konfirmandarbetet. Nästan som ett credo 82
i svensk konfirmandpedagogik under senare år har varit att alludera på Emmaustexten och säga att kyrkans konfirmandarbete syftar till att slå följe med konfirmanden. Konfirmanden har varit ett självklart centrum och arbetet har syftat till att, under en viktig tid i livet, vandra tillsammans en bit på livsvägen. Lite har dock sagts om vart man ska gå eller vad man ska tala om under vandringen. I stället har termen undervisning ibland misstänkliggjorts. Man har fått en känsla av att många av kyrkans teologer och pedagoger har fastnat i berättelsens första del, när den uppståndne Kristus slår följe med två lärjungar, möter dem i deras frågor och erfarenheter och lyssnar på deras berättelse: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” (Luk 24:17) Lyssnandet är tveklöst ett nödvändigt steg i den pedagogiska processen. Däremot är det inte ett tillräckligt steg. Allra helst som det först är i berättelsens fortsättning som pedagogiken bär frukt. Efter hand, när han har lyssnat färdigt, berättar främlingen sin berättelse: ”Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” (Luk 24:27) Lyssnandet följs alltså upp av ett undervisande berättande. Inte heller detta är dock tillräckligt. Fortfarande ”händer” ingenting med lärjungarna. Den pedagogiska polletten har ännu inte trillat ned. När Kristus, mot bakgrund av lärjungarnas berättelse och sin egen undervisning, bryter brödet – först då sker undret: ”Då öppnades deras ögon 83
och de kände igen honom.” (Luk 24:31) Gudstjänsten är en avgörande del i all kyrklig undervisning, som en konkret gestaltning av hur människors och Guds berättelser och världar kan mötas. Den narrativa pedagogiken syftar till att erbjuda mötesplatser för människors och Guds berättelser. Det sker genom en undervisning med tre komponenter: lyssna, berätta och gestalta dessa berättelser i gudstjänst, rit och andakt. Ordningsföljden mellan de tre komponenterna kan variera från gång till gång. Ritens plats är dubbel i undervisningen. Ibland föregår riten fördjupande samtal; ibland föregås den av samtal. Dessvärre är det vanligt att gudstjänstens roll glöms bort i kyrkans undervisning.85 Forskning och beprövad pastoral erfarenhet visar dock på gudstjänsten som en central del i kyrkans undervisning.86 Gudstjänsten är alltid pedagogik, men inte alltid pedagogisk. Det är viktigt att inse detta och arbeta med gudstjänsten i undervisningen, eftersom gudstjänsten antingen är en pedagogisk resurs eller riskerar att bli en pedagogisk belastning.
84
Bibelövningar i kyrkans undervisning Som kyrka behöver vi göra allt vi kan för att på så bra och varierade sätt som möjligt arbeta med Bibeln i undervisningen. I de nya rambestämmelser för konfirmandarbetet som är på remiss våren 2019 står: ”Varje konfirmand ska få en egen bibel och bör få en psalmbok. Under konfirmandtiden ska konfirmanden ges möjlighet att lära sig använda dessa gemensamt och på egen hand.”87 Konfirmandarbetet bör alltså rymma moment där ungdomarna får öva sig i det praktiska handhavandet av Bibeln, lära sig de stora innehållsliga dragen och ana en igenkännande koppling till det egna livet. Att arbeta med Bibeln i undervisningen behöver inte vara avancerat eller ansträngt. Det viktiga är att det har landat i oss själva. Att vi utstrålar trygghet, glädje och att detta är viktigt för oss. Biskop Sören Dalevi ger ett gott råd: Ett gott råd, alltså: är det första gången du arbetar med bibeltexter, börja med en text som du själv uppskattar, som du själv läst och vars budskap du helt kan göra till ditt eget. Se till att du själv lärt in berättelsen, läs in någon enkel bibelkommentar kring texten, samtala gärna med någon om den, kanske rentav i arbetslaget. Prova att läsa texten högt för dig
85
själv. Första gången jag går på en buggkurs förväntar jag mig inte att läraren ska lära mig något avancerat steg, tvärtom uppskattar jag om det är något riktigt enkelt. Men det är viktigt att buggläraren själv känner sig trygg i de enkla steg han eller hon vill lära mig.88 Som enskilda medarbetare och arbetslag kan vi stimuleras att bli mer frimodiga och påhittiga i det konkreta pedagogiska arbetet. Nedan finns tips på och idéer om bibelövningar i kyrkans undervisning.
Att återberätta Bibelns stora berättelse Evangeliet har sin grund i budskapet att vår livsberättelse, genom vårt dop, hör samman med den stora berättelsen om Jesus från Nasaret. I styrdokumentet Program för lärande och undervisning i Svenska kyrkan talas om vår tids fragmentisering som en utmaning för kyrkans undervisning. Människor är ofta ”främmande för det som kan kallas kristendomens stora berättelse eller för – annorlunda formulerat – själva poängen i kristen tro”.89 Ett sätt att undervisa om kristen tro kan alltså vara att återberätta Bibelns stora berättelse för att ur den vaska fram poängerna i tron. Kristen tro är inte tron på en bok, en vag livsprincip eller en anonym andemakt. Kristen tro är tron på en person, 86
Jesus Kristus, och på att han på ett särskilt vis hör samman med Gud, himmelens och jordens skapare. Tron är också erfarenheten att Jesus, genom sin Ande och kyrka, är närvarande här och nu och möter oss med kärlek. Kyrkan och tron tar sin utgångspunkt i den grundläggande erfarenheten att ”inte kunna berätta om Jesus utan att samtidigt tala om ’Gud’ – lika lite som [att kunna] tala om ’Gud’ utan att berätta om Jesus”.90 Berättelsen om Jesus från Nasaret måste ständigt återberättas. Den har kallats the greatest story ever told, den största berättelsen som har berättats. Den är stor i flera bemärkelser. • Till sitt innehåll – berättelsen handlar om hur Gud som har skapat världen och allt den rymmer av kärlek blir ett barn i julnatten; en människa bland människor; lik oss och ändå helt annorlunda; som predikar, helar, lider, dör och uppstår för att människorna ska ha liv in i evigheten. Och dessutom – att han genom sin Ande osynlig finns närvarande i våra liv i dag. • Till sitt omfång – berättelsen sträcker sig från evighet till evighet; från tidernas begynnelse och alltings ursprung i Första Moseboken till tidens slut i Uppenbarelsebokens framtidsskildring; med en kulmen i de fyra evangeliernas beskrivning av händelser som ägde rum vid tiden för det som kom att bli vår tideräknings början.
87
• Till sin betydelse – den här berättelsen har spelat och spelar en avgörande roll för miljontals människors tro, hopp, kärlek och livstydning; dessutom finns det ingen annan berättelse som haft en sådan påverkan på den västerländska civilisationen och kulturen som den om Jesus. Det är ofta en tacksam pedagogik att berätta berättelser. Man bestämmer ambitionsnivån själv. Antingen berättar man hela historien i ett svep eller så delar man upp den i avsnitt gärna med en cliffhanger mellan gångerna. Det är bra om man efteråt vid tillfälle kan gå tillbaka till och, i den egna Bibeln, markera de bibelställen som berörts i berättelsen. Ett sätt är att göra historieberättande till en stående punkt i undervisningen eller på lägret, gärna i mysig och avslappnad miljö där ungdomarna ges lite egen rymd. När man återberättar en bibeltext använder man egna ord och referenser för att berätta samma berättelse, men utan att förändra ursprungsberättelsens innehåll och poäng. För att göra detta är en god början att själv läsa bibeltexten flera gånger så att man blir trygg med dess handling, personer och eventuella detaljer. Skriv ned några viktiga hållpunkter som stolpar för din egen berättelse. Om det behövs skriver man ett manus, annars berättar man ur minnet eller utifrån stolparna. Om man är ambitiös kan man spela in sig själv när man berättar för att se på, lyssna på, utvärdera och utveckla 88
sitt berättande (gester, betoningar, berättarröst, inlevelse, intonation). Så länge berättelsen fortsatt är i centrum kan man också förstärka sin berättelse med ett bild- och/eller ljudspel som ger ytterligare dimensioner som förklarar och förtydligar. När man berättar finns det flera sätt att återberätta och pedagogiskt strukturera trons stora berättelse: Ett antal bibelställen kan tjäna som utgångspunkter för berättelsens delar: ŊŊ Livet är härligt! 1 Mos 1–2 om Gud som skapare ŊŊ Livet är ett helvete – och ibland är det mitt fel … 1 Mos 3–4:16 om människan och världen som vänd från Gud ŊŊ Finns det någon som bryr sig? 2 Mos 3 om att Gud hör människans klagan Jes 9:2–7 om löftet att Guds räddning ska komma genom ett barn ŊŊ Gud är själv en del av berättelsen Luk 2 om barnet som föds Joh 1:1–14 om vem Jesus är ŊŊ Det finns en väg att vandra i livet Luk 10:25–37 om vårt ansvar för varandra Luk 15 om Guds omsorg om oss
89
Tänk om Jesus kom hit … Ibland kan vi fundera: Tänk om Jesus skulle komma hit – just nu! En bibelövning på det temat är Tänk om Jesus kom hit … Idén bygger på följande fråga: Om det var hit till vårt sammanhang – vår församling, stad, skola, lägergård, arbetsplats, sommarö, stiftsgård – Jesus kom, var skulle Bibelns berättelser i så fall utspela sig? Sedan funderar man enskilt eller tillsammans utifrån viktiga platser i Jesusberättelsen, och vad dessa platser motsvaras av i vårt sammanhang. (OBS! Ofta finns det inte en enda plats som fångar allt. Platserna varierar, dels utifrån vilka aspekter man lyfter fram, dels utifrån vem som väljer plats.) Var finns vårt Betlehem? (Luk 2:1–20) –– i utkanten långt från centrum –– enkla förhållanden (stall) –– nära folk med helt vanliga jobb (herdar) Var finns stranden där Jesus skulle möta lärjungarna och predika? (Luk 5:1–11, Mark 3:7–12) –– liv och rörelse bland människor som kommer och går –– mötesplats för människor som arbetar 93
Var finns berget där Jesus skulle hålla sin bergspredikan? (Matt 5–7) –– någonstans där man syns och hörs –– en plats som kan ge perspektiv på livet Var finns vår tids tempel? (Mark 11:15–19, 13:1–2) –– en helig plats –– en plats för drömmar och tillbedjan –– ett ställe för kommers och konkurrens Vad är vårt Golgota? (Luk 23:26–38) –– yttersta utsatthet och utanförskap –– nederlag, ensamhet och död Vad är den öppna graven? (Joh 20:1–18) –– hoppet och segern –– livets kraft –– pånyttfödelse När man identifierat platserna kan man samtala om vad som utmärker dem: –– vilka känslor och erfarenheter de väcker –– vad det kan tänkas betyda att det var till en sådan plats Jesus kom Det är också en god idé att ta sig dit och på plats tillsammans läsa texten om när Jesus kom dit. Avslutningsvis 94
markerar man texten i sin bibel, gärna med någon notering om platsens betydelse. Tänk att det var hit han kom! Det är fint om man också kan landa denna övning i ett förmedlande: Tänk att Jesus kommer hit! För det är ju det som kyrkans gudstjänst gestaltar varje söndag i sin evangelieläsning – att Jesus kommer till sin kyrka, till vårt sammanhang och vår samtid. Man kan naturligtvis också fira en andakt eller gudstjänst på platserna som man har besökt.
¤¤¤
Liknelser Jesus liknelser är tacksamma att arbeta med i undervisningen. De korta texterna med en tydlig poäng lämpar sig för grupparbeten i form av samtal, drama eller film. Oavsett vad man ska göra med liknelsen finns några gemensamma punkter i arbetet: • Börja med att läsa texten högt tillsammans. Gärna flera gånger med olika röster. Se till att hela gruppen hänger med i texten. • Vad handlar liknelsen om? Ett samtal utifrån den bokstavliga läsningen. Här sker ingen tolkning. Se till att alla förstår vad texten handlar om.
95
Till exempel: Liknelsen handlar om en kvinna som tappat bort ett mynt. Hon städar sitt hus tills hon finner myntet. Då blir hon glad och ställer till med fest. • Vad skulle liknelsen kunna handla om? Här börjar tolkningen. Vad tror vi att texten handlar om? Varför berättar Jesus den? Vad vill han säga? Vilken är hans poäng? Handlar det om en kvinna som tappat ett mynt eller om något annat? Finns Gud i texten? Finns människan – kanske rent av vi själva – med i texten? Se till att alla är med i samtalet och hänger med. Det är också viktigt att gruppen, och inte ledaren, ger de första förslagen. Här gäller det att finna textens poäng/ poänger och syftet med texten. Till exempel: Gud liknas vid kvinnan som tappat något värdefullt. Gud är en sökare som inte ger sig. Gud ställer till med fest. Människan är värdefull i Guds ögon, men också borttappad. Kan vi känna igen något av oss själva i texten? • Hur skulle liknelsen berättats av Jesus i dag för att förmedla samma poäng? Hur kan poängen tydliggöras? Till exempel: I dag kanske ett mynt inte är tillräckligt värdefullt för att visa på människans värde – vad vore värst av allt att förlora? Och hur skulle det gå till om man skulle ha fest – hur skulle man gå till väga, vilka skulle man bjuda?
96
• Hur vill vi förmedla liknelsen och dess poäng (till de andra grupperna, till föräldrarna, i gudstjänstens predikan osv.)? Här kan drama fungera eller filmatisering med telefonerna. Tänk på att inte börja med – och helst inte heller fastna i – detaljerna. Försök hjälpa konfirmanderna att fokusera på berättelsens poäng/poänger – hur får vi fram dem? Om man endast arbetar med samtal bortser man från den sista punkten. Exempel på liknelser: –– Det förlorade myntet (Luk 15:8–10) –– Det förlorade fåret (Luk 15:1–7) –– Den förlorande sonen (Luk 15:11–32) –– Den barmhärtige samariern (Luk 10:30–37) –– Arrendatorerna (Mark 12:1–12) –– Vingårdsarbetarnas lön (Matt 20:1–16) –– Festen (Luk 14:15–24) –– Den obarmhärtige medtjänaren (Matt 18:23–35)
¤¤¤
97
A till O – läs en hel bibelbok I kyrkan läser vi ofta korta avsnitt ur Bibeln. Några verser här och där, och mycket bläddrande däremellan. Det läsandet av bibeltexter har sina poänger – alldeles särskilt i gudstjänsten. Men också andra typer av bibelläsning har sina poänger. Som att läsa en hel bibelbok, från början till slut, från A till O. Då kan man få syn på den sammanhängande berättelsen, på disposition och vändningar, poänger och ironier. –– Läs ett helt evangelium högt tillsammans. –– Är man på läger är morgon-, middags- och aftonbön utmärkta tillfällen att läsa ett eller ett par kapitel. –– Hur man läser i gruppen kan variera. Antingen läser ledarna allt, eller så läser alla en del var (ett stycke eller en vers). I så fall är det viktigt att den som vill kan säga ”pass” och hoppa över att läsa. Det avgörande är att alla följer med i texten i sin egen bibel. –– Det är bra om läsningen följs upp av reflektioner om det man läst, antingen att någon ledare gör en kort utläggning och/eller samtal två-och-två eller liknande. Läs gärna Markusevangeliet med konfirmanderna. Det är det kortaste och äldsta evangeliet. Det beskriver de konkreta händelserna mer än att tolka skeendet (jämför Johannes). Läsaren (gruppen) ges en tolkningsnyckel redan 107
från allra första början. I Mark 1:1 står det uttryckligen att Jesus är Guds son. Sedan går hela evangeliet ut på att ingen fattar vem han är – allra minst lärjungarna. Men vi i gruppen vet, eftersom Markus har berättat det för oss. På så sätt kan vi vara mer uppmärksamma lärjungar än vad de var den gången. Om man delar upp evangeliet till flera tillfällen kan det vara en god idé att en ledare, innan man fortsätter att läsa, ger en snabb sammanfattning av vad man har läst hittills. Man kan även be konfirmanderna att ha en penna i handen och markera med symboler, som man har gått igenom innan och är överens om vad de betyder, i textens marginal, till exempel: –– Ett frågetecken för något man inte förstår. –– Ett utropstecken för något man förstår eller håller med om. –– Ett kryss för något man inte håller med om eller som känns tokigt. –– Ett hjärta för något man ger en känsla. –– En ring för något man upplever som meningsfullt, bra och viktigt. Efter läsningen kan man då och då gå igenom de olika anteckningarna. En dag kan man gå igenom vilka frågetecken som finns. En annan dag vilka känslor som läsningen har väckt. Och så vidare.
¤¤¤ 108
Frågetecken Evangeliet är Guds levande ord – viva vox. Det betyder att det är aktivt och kan gripa in i våra liv. Men också att det har med det levande – livet – att göra. Ibland lyser dock frågorna starkare än svaren. Både i livet och i Bibeln. Då kan kyrkan vara ett rum för att ställa sina innersta frågor. Och evangeliet kan vara att det finns någon som lyssnar. Att låta evangeliet möta livsfrågan kan därför vara att uppmärksamma och stanna upp vid några av textens uppenbara frågor för att låta dessa bli följdfrågor in i det egna livet. Ibland är frågorna starkare än svaren, se till exempel Joh 6:60–69: Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: ”Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: ”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” 109
Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” Samtalsfrågor från evangeliet in mot det egna livet: • Lärjungarnas fråga ”Vem står ut med att höra på honom?” väcker frågan till oss själva: ”När har vi svårt att höra på Jesus?” • Jesus fråga ”Får det här er att vackla?” väcker frågan till oss själva: ”Vad får mig att vackla i min tro och mitt liv?” • Jesus fråga ”Inte vill väl ni också gå er väg?” väcker frågan till oss själva: ”När har jag stannat respektive gått min väg?” • Petrus fråga ”Herre, till vem skulle vi gå?” väcker frågan till oss själva: ”Till vem går jag med mitt innersta?” Ibland är evangeliets frågor inte lika tydliga som i texten ovan. I stället kan de vara underförstådda eller väckas av texten. Till exempel i berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan står det att Jesus ”ritade på marken med fingret” (Joh 8:6). Det är en notering som väcker frågor:
110
Gud –– Vad är tro för dig: ŊŊ Något som hjälper mig att förstå ŊŊ Något att hoppas på ŊŊ Något att lita på ŊŊ Öppet hörn –– Det är lätt att tro på Gud: ŊŊ Jag håller med ŊŊ Jag håller inte med ŊŊ Det beror på ŊŊ Öppet hörn Jag –– Så här känner jag just i dag: ŊŊ Jag vet vad jag vill bli ŊŊ Jag har ingen aning om vad jag vill bli ŊŊ Jag vet vem jag är ŊŊ Öppet hörn –– Alla människor: ŊŊ Är värdefulla ŊŊ Liknar varandra ŊŊ Är fördomsfulla ŊŊ Öppet hörn
134
Det är en utmaning att bygga en bro mellan människans liv och frågor – och Bibeln. Ändå är det just det som är uppdraget för kyrkans undervisning. I boken Livsfrågan och Evangeliet formuleras en teologisk-pedagogisk utgångspunkt för kyrkans undervisning, som mynnar ut i idéer och metoder om hur man kan arbeta för att bron ska bli verklighet. Jonas Eek är präst och religionspsykolog som arbetat med konfirmander i över 30 år, samt föreläst och forskat om kyrkans undervisning i över 20 år.
Jonas Eek
L I V S F R ÅG A N OCH E VA NG E L I E T Bibeln i kyrkans undervisning
ISBN 978-91-526-3798-2
9
789152 637982
final_Livsfrågan och evangeliet.indd All Pages
2019-06-17 11:07