FARVÄL TILL EN VÄN Om sorgen efter en hund
Anders Hallgren
Innehåll Förord
7
Inledning
8
Kapitel 1: Chockfasen 11 Fem miljoner hjärtslag 11 Ett tillstånd av chock 11 Du kan aldrig förbereda dig helt 12 Väntat... 13 ... eller oväntat 13 Kärleken till en hund är lika stark som till en människa 14 Blir jag tokig? 15 Någon följer bakom mig där jag går 16 Kapitel 2: Protestfasen 19 Nu börjar pendeln svinga 19 Mycket rivs upp 20 Starka känslor 20 Rädsla för sorgen 22 Försök inte att hindra sorgen 23 När det känns som svårast 24 Ilska 24 Sorgen är randig 25 Ånger och ångest 25 Folk undviker dig 26 Du undviker folk 26 Vissa verkar inte sörja 29 Kapitel 3: Hjälplöshetsfasen 31 Vemod 31 Saknad 32 Tomhetslucka som fylls av minnen 32 Vemod 32 Att återuppleva i en dröm 34
Kapitel 4: Bearbetningsfasen Man accepterar Kan prata om det Att tända ett ljus Vänskapen är evig Som en afton gråter dagg om sommaren
37 37 38 38 39 41
Kapitel 5: Nyorienteringsfasen Ny identitet Livet återvänder Du öppnar dig utåt En ny hund När jag dör är jag inte alls borta
43 43 43 44 44 45
Kapitel 6: Sorgearbetet 47 Sorgearbetet är viktigt 47 Hårt arbete 47 Hjälpen kan vara fel 47 Stöd och hjälp 48 Desperationshund 48 En del kan klara balansen 49 Tar lång tid 49 Kapitel 7: Sorg, skuld och skamkänslor Orealistiska tankar Alla dessa frågor Bestäm bort skulden Skam att sörja ett djur?
51 51 51 52 53
Kapitel 8: Strategier för sorgbearbetning 55 Viktigt med en strategi 55 Någon att prata med 56 Professionella 57 Din instruktör 57 Den inre dialogen 57 En stilla stund varje dag 58 Minnesplats 58 Skriv ett brev 59 Lästips 64
När en av min dåvarande familjs hundar, shetland sheepdogtiken Nicolina, gick bort tyckte jag mig förnimma henne bakom mig flera gånger. Det inspirerade mig att skriva den här dikten. Någon följer bakom mig där jag går Någon jag inte kan se eller höra Är det du som går där i mitt spår Omöjlig att förnimma av öga eller öra Någon följer där jag går. Alldeles nyss vi dig miste Ett smärtsamt farväl, så tyngt av sorg Du var till låns, det vi visste Och nu är det tomt, så tomt i din korg Men någon följer där jag går. Du var alltid så glad och intensiv Där du var är nu bara ett tomt ingenting Du var en så stor del av vårt liv Jag tycker jag hör dig och ser mig omkring Men ingen följer där jag går. Det är skönt att du inte behöver lida mer Fast tomheten är bedövande tung Vi måste försöka acceptera det som sker Fast du dog för snart och för ung Är det du som följer där jag går?
16 – Farväl till en vän
Vi såg en regnbåge över den plats du dog Ett tecken i skyn, vi tänkte Stumma av förundran mellan tårarna vi log En liten tröst det skänkte Som när du följer där jag går. Kom du åter för att gå ännu en sträcka Som för att lindra min förtvivlan Och en avskedsblomma överräcka bara för att du så hastigt försvann För någon följer där jag går. Eller har jag fel? Är ingen där? Är det min egen oändliga saknad som rår? Är det tomheten och längtan som bär Bilden av dig när du följer i mitt spår.
Farväl till en vän – 17
30 – Farväl till en vän
KAPITEL 3
Hjälplöshetsfasen Vemod Snart ändras sorgen, blir lugnare, som ett hav som lugnar sig efter en orkan. Känslornas dyningar finns kvar under den stillsammare ytan, de kommer och går men i jämnare takt. Tårarna kommer inte lika ofta och häftigt. Protesterna ebbar ut och sorgen är mer stilla. Man börjar acceptera det som hänt, även om en stor tomhet verkar ha ersatt själen. Vardagen utanför är gråtrist, men man kan fungera i den igen. Arbetet kan kännas meningslöst, men man klarar av det i alla fall. Kanske som på rutin, för minnesluckorna är många och långa. En dag kanske man har orkat börja tänka på att städa undan halsband, koppel, korgen och leksakerna ... Man kan tända ett ljus och se på fotografierna ... Det kan fortfarande komma tårar, men inte lika häftigt som tidigare. Långsamt lösgör de sig och sakta söker de sig nedför kinderna. Smärtan är djup men känslorna är lugnare. Det här är den tredje etappen på sorgens resa. Ingen ljusning skymtar där framme, det är som om man inte orkar tänka framåt, utan är fjättrad vid förlusten och fast i stundens tomhet.
Det är svårt att börja tänka på att städa undan halsbandet, kopplet, korgen och leksakerna ... Farväl till en vän – 31
KAPITEL 4
Bearbetningsfasen Tiden går och lägger allt mer balsam på dina sår. Distansen till den chockartade upplevelsen av förlusten ökar ännu lite till, på gott såväl som på ont. För det är skönt att kunna få tänka på annat och finna några glädjesmulor här och där, inte bara sitta fast i sorgen. Samtidigt vill man ju inte att det ska bli ett avstånd till ens kära vän, halva en själv. Sorgen har blivit en del av dig, men lite vid sidan. Den är som ett rum du kan välja att gå in i när du vill minnas, när du vill återknyta kontakten med din vän. Men du kan också välja att gå ut ur rummet, du är inte längre inlåst mellan krympande väggar i ett rum utan fönster och dörr. Tvärtom, dörren är öppen och det finns ett fönster som släpper in ljus och det går nu lätt att andas där du förut kvävdes. Man accepterar Förlusten accepteras nu allt mer, man vågar erkänna för sig själv att det var ett oåterkalleligt farväl. Man vågar inse att döden har skördat och att inget kommer att bli som det var. Man har till och med börjat städa bort hårtussar och ta undan hundleksaker, vattenskålen och matskålen. Men korgen vågar man kanske ännu inte röra vid, det är för känsligt, som om hunden fortfarande sov i den, som om anden fanns kvar där. Många vill vänta med den. Den är ju också en länk man har till sin förlorade vän, nu när distansen ökar i takt med att de närmaste minnena bleknar. Det går också att gå ut och gå själv, även om man undviker så långt man kan att gå på just de platser man gick promenader tillsammans. Och man undviker fortfarande att möta sin hunds kompisar ...
Farväl till en vän – 37
40 – Farväl till en vän
Som en afton gråter dagg om sommaren Trots att livet stannat till vid denna hållplats, går tiden vidare i alla fall och man har börjat resa sig och så sakta gå framåt. De smärtsamma mörka minnena börjar göra mindre ont och ersätts mer och mer av de ljusare. Det har gått lång tid nu och du har kommit igenom den värsta delen av sorgearbetet. Livet har återvänt, även om det känns som att det aldrig kan bli riktigt detsamma. Du blir aldrig riktigt densamma. Du ler när du ser på ett fotografi och när du tänker på det som var, när stunderna av lek och träning vågar sig in i ditt minne. Tårarna gör inte alls lika ont längre, utan är mer ... ”... som en afton gråter dagg om sommaren”, som Runeberg skriver så fint i ”Molnets Broder”, om en förlust och en beskrivning av när sorgen börjat att vända. ”Ej med klagan skall ditt minne firas, ej likt dens, som går och snart skall glömmas; så skall fosterlandet dig begråta, som en afton gråter dagg om sommaren, full av glädje, ljus och lugn och sånger och med famnen sträckt mot morgonrodnaden”. (Ur ’Molnets Broder’ från Fänrik Ståls Sägner av Johan Ludvig Runeberg)
Farväl till en vän – 41
54 – Farväl till en vän
KAPITEL 8
Strategier för sorgbearbetning För att kunna ta dig igenom sorgen utan att avbryta bearbetningen, finns det inte speciellt mycket du kan göra, mer än att låta tiden och processen ha sin gång. Men vänner som lyssnar eller någon annan att prata med kan vara både stöd och en hjälp i bearbetningen. En del har fortsatt, själslig, kontakt i tankarna med sin hund och besöker graven, om det finns en sådan, pratar med hunden på vissa tider av dygnet eller skriver brev till den, som aldrig postas, men som hjälper och lättar. Viktigt med en strategi Vad du än väljer för att bearbeta din förlust så är det viktigaste att du gör det. Inte tvingar dig till det, för det kan kännas för mycket och för starkt, utan ställ in dig på att du ska försöka bearbeta så snart du orkar och gå inte och skjut upp det mer än nödvändigt. Det största felet du kan göra är att förtränga sorgen av rädsla för att smärtan som uppstår när du accepterar är för stark. Det här är vanligt att man gör, män lite oftare än kvinnor. Med skyddsmurar runt hjärtat blundar man och dyker ner i arbete eller något annat som upptar tankarna. Man vill inte tala om förlusten med någon, utan isolerar sig och gömmer sig för omvärlden i tron att allt ska gå över av sig självt som en förkylning. Ett annat fel man lätt gör är att gräva ner sig och tänka destruktivt, som ”varför skulle det här drabba mig”, ”jag är förföljd av otur”. Bearbeta, men i din egen takt. Det är bara att lyssna till dina känslor så vet du när och hur du ska låta sorgen komma fram och hjälpa dig att få ro. Låt processen ta den tid det tar, det är något som du inte rår över. Det är något som också sköter sig självt, så det är bara att Farväl till en vän – 55
FARVÄL TILL EN VÄN Om sorgen efter en hund Den här boken är avsedd att vara ett stöd för dig i sorgens stund, när du förlorat en kär vän. Det kan behövas en guide, en vägledning, när man ställs inför att ett liv når sitt slut. Att uppleva sorg är en naturlig del av livet. Sorg upplevs inte på samma sätt av alla, din sorg är din egen. Även om ingen annan kan få den att minska eller kännas mindre tung, vill boken vara ett stöd – en hand att hålla i på vägen. Det kan vara viktigt att få hjälp att komma igenom det svåra sorgearbetet, så att du känner dig lite mindre ensam. Känslan av gemenskap, att någon annan har varit med om samma sak och vet hur det känns, kan vara en lindring när själen gått på grund och ropar på hjälp. Anders Hallgrens bakgrund som humanpsykolog och hundpsykolog med över trettio böcker bakom sig, har skrivit boken utifrån egna upplevelser och erfarenheter med sina och andras hundar som lämnat jordelivet. Det finns ett stort behov hos många hundägare att få visa sin sorg lika mycket som när någon anhörig gått bort. Det måste få vara lika naturligt att gå till blomsteraffären och beställa blommor till sin hunds gravplats och tända ljus där, som när någon nära anhörig gått bort. Man ska få sörja och gråta i stället för att försöka gömma och dämpa sorgen. Det är inte ”bara en hund” som gått bort, det är en kär familjemedlem.
AH Books Publishing AB www.ahbooks.se