9789151107325

Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund (red.)

Sociologins teoretiker

2 UPPL.

Innehåll 1. Introduktion

15 Lucas Gottzén, Ulrik Lögdlund & Tommy Svensson Uppkomsten av sociologin som vetenskaplig disciplin 15 Sociologin institutionaliseras 17 Den samtida sociologin 19 Frågan om sociologins kanon 20 Varför sociologins teoretiker?

23 Referenser 24

2. Karl Marx

25 Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund Bakgrund 26 Influenser och perioder 27 Varor, värde och kapital 28 Samhällsförändring 32 Klass 34 Alienation och varufetischism 36 Marx i sociologin 38 För vidare läsning 41 Referenser 41

3. Émile Durkheim

43

Daniel Persson Thunqvist Bakgrund 44 De strukturella och funktionalistiska perspektiven 45 Arbetsdelning och individualisering 47 Moralisk individualisering 48 Organisk solidaritet och jämlikhet 49

Mot en ny vetenskap om samhället 50 Självmordsstudien 51 Självmord och bristande social integration 51 Självmord när den sociala integrationen är för stark 52 Anomiska självmord och ”rikedomens kris” 54 Fatalistiska självmord: när kontrollen blir för stark 55 Det heliga och det profana 55 Durkheim i sociologin 57 För vidare läsning 58 Referenser 59

4. Max Weber

61

Lucas Gottzén Bakgrund 61 Webers viktigaste verk 62 Webers tolkande sociologi 63 Vetenskap, värdeomdömen och samhällets komplexitet 65 Klasser och statusgrupper 68 Makt och auktoritet 70 Individen tvingad till rationalisering?

71 Weber i sociologin 74 För vidare läsning 76 Referenser 77

5. Georg Simmel

79 Margareta Bredmar Bakgrund 79 Mångfaldens mästare 80 Interaktion och växelverkan 81 Form och innehåll 82 Främlingen och den fattige 84 Smyckning och det hemliga samhället 86 Den moderna kulturen 88 Simmel i sociologin 90 För vidare läsning 92 Referenser 92

6. George Herbert Mead

95

John Boman Bakgrund 96 Den socialt handlande människan 97 Att interagera med gester och symboler 99 Den andres perspektiv är mitt 100 Jaget och medvetandet 101 Lära för samhället 105 Mead i sociologin 106 För vidare läsning 107 Referenser 107

7. Charles Horton Cooley

109

Ulrik Lögdlund Bakgrund 110 Teori om samhället och individen 110 Individ och individualism 111 Medvetandets olika former 112 Kommunikationens betydelse för medvetande 114 Gruppen som socialiseringsaktör 115 Den organiska relationen mellan individ och samhälle 116 Cooleys kunskapssyn 118 Studieobjektet och metod 119 Cooley i sociologin 120 För vidare läsning 122 Referenser 122

8. Jane Addams

125

Lucas Gottzén Bakgrund 125 Människan som sammanlänkad varelse 127 Sociologisk forskning och social förändring 128 Att bli förbryllad och utveckla social etik 130 Ett utvidgat demokratibegrepp 132 Addams i sociologin 134 För vidare läsning 136 Referenser 136

9. Talcott Parsons

139

Werner Schirmer Bakgrund 140 Parsons tre faser 141 Voluntaristisk handlingsteori 142 Strukturfunktionalistisk systemteori – handlingssystemet 144 Strukturfunktionalism och AGIL-schemat 145 Symboliska utbytesmedier 150 Parsons i sociologin 152 För vidare läsning 154 Referenser 155

10. Harold Garfinkel

157

Michael Tholander Bakgrund 158 Etnometodologi – en empirisk och social fenomenologi 159 Kulturell kompetens och etnometodologisk indifferens 160 En av aktörerna åstadkommen ordning 161 Självmord, kön och pulsarer 163 Redovisningsskyldighet 165 Indexikalitet 167 Reflexivitet 168 Garfinkel i sociologin 170 För vidare läsning 172 Referenser 172

11. Erving Goffman

177

Ulrik Lögdlund & Beata Bergkvist Bakgrund 177 Vardagslivets dramaturgi 179 Att definiera situationen 179 Att tolka situationen 180 Situationens olika regioner 181 Den sociala och den personliga fasaden 182 Publik och medaktörer 183 Signifikanta uppträdanden 184

Intrycksstyrning 185 Att samarbeta om intrycksstyrningen 186 Rolldistans 187 Rollen och jaget 187 Rollförlust och anpassning 189 En strukturell handlingsteori 190 Goffman i sociologin 191 För vidare läsning 194 Referenser 194

12. Michel Foucault

197 Satu Heikkinen Bakgrund 197 Foucaults verktygslåda 199 Arkeologi och diskurs 201 Genealogi och makt 203 Subjektivitet och självteknologier 207 Foucault i sociologin 209 För vidare läsning 210 Referenser 211

13. Jürgen Habermas

215

Fredrik Sandberg & Per Andersson Bakgrund 215 Det ofullbordade moderna 217 Social evolution genom språket 219 Kunskapsintressen 220 System och livsvärld 221 Kommunikativt handlande 224 Habermas i sociologin 227 För vidare läsning 229 Referenser 229

14. Pierre Bourdieu

231 Sofia Nordmark Bakgrund 231 Viktiga verk 233

Kapital, habitus, fält och symboliskt våld 234 Klass och konsumtion 237 Reproduktion och möjligheter till förändring 239 Aktör och struktur 240 Metod och kunskapssyn 241 Bourdieu i sociologin 242 För vidare läsning 245 Referenser 245

15. Anthony Giddens

249

Lucas Gottzén Bakgrund 249 Sociologins uppgift och förutsättningar 251 Struktureringsteorin – att bygga broar mellan mikro och makro 253 Aktörers medvetandenivåer 253 Strukturens dualitet 254 System, social praktik och struktur 256 Struktureringsteori i praktiken 257 Modernitetens dimensioner och dynamik 258 Risk och ontologisk trygghet i en skenande värld 260 Självidentitet och intima relationer som reflexiva projekt 262 Giddens i sociologin 264 För vidare läsning 265 Referenser 265

16. Zygmunt Bauman

267

Christian Ståhl Bakgrund 267 Moderniteten och förintelsen 269 Från modernitet till postmodernitet 272 Flytande modernitet 274 Från arbetsetik till konsumtionsestetik 276 Retrotopia – den nya nostalgin 278 Bauman i sociologin 280 För vidare läsning 282 Referenser 282

17. Bruno Latour

285

Ulrik Lögdlund Bakgrund 286 Vetenskap, teknik och samhälle 288 Antropologiska studier av laboratorier 289 Konstruktioner av fakta och tekniska artefakter 290 Associationssociologi 291 Kontroverser och osäkerheter inom sociologin 293 En teori om aktörsnätverk 295 Latour i sociologin 297 För vidare läsning 299 Referenser 299

18. Judith Butler

303

Mia Eriksson & Lucas Gottzén Bakgrund 304 Problemet med genus 305 Melankoliska begär 309 Normer och subjektivering 310 Erkännande och sårbarhet 313 Butler som sociolog?

315 För vidare läsning 316 Referenser 316

Sak- och personregister

319

Författarpresentationer Lucas Gottzén (red.) är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Hans undervisning och forskning rör främst unga, genus och sexua­ litet utifrån sociologiska och kulturanalytiska perspektiv.

Ulrik Lögdlund (red.) är lektor i pedagogik och studierektor vid Linköpings uni­ versi­tet. Han undervisar i allmänsociologi och i sociologi med inriktning mot arbetslivet. Hans forskning rör aktörsnätverksteori som perspektiv på olika samhällsinstitutioner.

Per Andersson är professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Forskningen rör validering av vuxnas kunskap och kompetens, yrkeslärares och folkhögskollärares arbete och kompetensutveckling samt vuxenutbildningens organisering och marknadisering.

Beata Bergkvist är fil. kand. i sociologi och pol. kand. i statsvetenskap. Hon arbetar med barn och unga med skolproblematik och som handledare i Lin­ köpings kommun.

John Boman är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och undervisar i allmänsociologi. Hans forskningsintressen rör arbetslöshet och utanförskap.

Margareta Bredmar var fram till pension lektor i sociologi vid Linköpings universitet. Hon disputerade 1999 med avhandlingen Att göra det ovanliga nor­ malt. Kommunikativ varsamhet och medicinska uppgifter i barnmorskors samtal med gravida kvinnor. Hon har i flera år undervisat i sociologisk teori på grundnivå och forskarutbildning. Hennes forskningsintresse har varit särskilt inriktat på människors kommunikation och samtal, såsom barnmorskors och gravida kvinnors möten i mödrahälsovården.

Mia Eriksson är lektor i genusvetenskap vid Linnéuniversitet, där hon undervisar i genusvetenskap och sociologi. Hennes forskningsintressen inkluderar kritiska maskulinitetsstudier, affektstudier, moderskap samt feministisk teori och etik.

Satu Heikkinen är lektor i sociologi vid Karlstads universitet. Hon har arbetat med diskursanalytiska ansatser och har bland annat forskat om konstruktioner av åldersbaserade kategorier. Hennes pågående forskning handlar om äldres dans, ålderism och ålder samt emotioner.

Sofia Nordmark är lektor i sociologi vid Linköpings universitet och under­ visar i sociologisk teori och metod på socionomprogrammet. Hon forskar om organisering av sociala insatser för att motverka social ojämlikhet och exkludering och har intresserat sig för insatser i övergångar mellan utbildning och arbetsliv.

Daniel Persson Thunqvist är biträdande professor i sociologi vid Linköpings universitet och undervisar i teoretisk sociologi. Han forskar om ungas inter­aktion och socialisation inom skola och yrkesutbildning utifrån mikrosociologiska och utbildningssociologiska frågor.

Fredrik Sandberg är docent i pedagogik vid Lunds universitet. Han har senast forskat om medborgarskap och vuxenutbildning.

Werner Schirmer är docent i sociologi från Uppsala universitet och verksam vid Vrije Universiteit Bryssel där han undervisar i klassisk och samtida sociologisk teori. Hans forskning rör digitalisering och sociala relationer, framför allt den digitala inkluderingen av äldre.

Christian Ståhl är professor i sociologi vid Linköpings universitet. Hans forskning berör främst arbetsliv och välfärdssystem och interaktionen dem emellan, särskilt avseende frågor om hälsa, arbetsmiljö och sjukskrivning.

Tommy Svensson är professor emeritus i sociologi vid Linköpings universitet.

Han har under många år undervisat i sociologisk teori och metod på grund- och forskarutbildningsnivå. Forskningsmässigt har han huvudsakligen arbetat med olika teoretiska, ideologiska och praktiska aspekter av problemområdet psykisk hälsa och sjukdom.

Michael Tholander är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universi­ tet. Han har studerat människors samspel och upplevelser i institutionella och privata miljöer utifrån samtalsanalytiska och fenomenologiska perspektiv.

Genomförda studier har berört ämnen som moral, demokrati, visselblåsning, mobbning, psykoedukation och sexualitet.

Förord Alla böcker tar tid att skriva. Läroböcker där flera författare samverkar hör kanske till de mest tidskrävande. Den här boken är inget undantag. Idén till Sociologins teoretiker uppstod i samband med två forskarkurser som gavs vid Linköpings universitet. Ansvariga för kurserna var professor Tommy Svensson och Margareta Bredmar. Kurserna inspirerade oss till att skriva en introduktion till sociologins teoretiker.

I vår undervisning möter vi studenter som läser sociologi för första gången.

Vissa läser dessutom sin första kurs på högskolenivå. För dem behövs det enkla och introducerande texter som kan förklara sociologiska teorier och begrepp.

Det är en utmaning att använda ett enkelt språk och skriva på ett lättförståeligt sätt, inte minst när relativt abstrakta teorier ska förklaras. För att lyckas med detta har kapitlen i denna bok granskats och diskuterats på olika seminarier.

Före publikationen av första upplagan prövades dessutom några kapitel i undervisning. Studenter och författare har i efterhand diskuterat hur texterna förklarar centrala begrepp och teorier med belysande exempel. Vi har i denna nya upplaga lyssnat på de behov som studenter och andra undervisande lärare lyft om utvidgningar och förtydliganden. Vi har också lagt till tre samtida tänkare som på skilda sätt är betydelsefulla för sociologiskt tänkande.

Det är inte möjligt att inom ramen för ett kapitel redogöra för allt som en teoretiker har skrivit, tänkt och sagt. Vi har med nödvändighet tvingats välja ut de mest framträdande teorierna och de mest centrala begreppen. Vår uppfattning är att varje författare i denna antologi har gjort ett representativt urval och att kapitlen ger en god bild av de olika teoretikerna.

Vi vill först och främst tacka alla medverkande författare. Vi vill också rikta ett särskilt tack till de studenter som genom åren medverkat till antologin ­genom att läsa, kommentera och diskutera texterna med oss författare.

Till minne av Catarina Claesson (1966–2009) och Johanna Gottzén (1980–2014) Stockholm och Linköping 2 september 2021 Lucas Gottzén och Ulrik Lögdlund

1 Introduktion Lucas Gottzén, Ulrik Lögdlund & Tommy Svensson Sociologilärare får ofta frågor om vad sociologi är och vad en sociologistudent får lära sig. Frågorna har både enkla och mer utvecklade svar. Sociologi kan enkelt sägas vara studiet av relationen mellan människa och samhälle. Men enkelheten är skenbar. Ibland lägger sociologer fokus på samhället och försöker förklara hur samhället påverkar, styr och kontrollerar individen. Andra gånger gör de tvärtom och försöker förstå hur individer och grupper utgör själva samhället. Det finns således inget givet svar att ta till. Svaret beror på vilket perspektiv eller vilken teoretisk förklaring sociologen väljer att utgå ifrån. En student i sociologi studerar olika teoretiska perspektiv och läser om olika sätt att förklara och förstå relationen mellan samhälle och människa. Den här boken presenterar en del av dessa teoretiska perspektiv. Allt sedan sociologin växte fram som en egen disciplin under 1800-talet har enskilda sociologer varit viktiga för utvecklandet av samhällsteori. I boken introduceras sjutton tänkare som på vitt skilda sätt försökt förklara och förstå samhället och människan i samhället.

Uppkomsten av sociologin som vetenskaplig disciplin Sociologin brukar beskrivas som en relativt ung vetenskap. En vanlig uppfattning är att sociologin i någon mening kom till under några decennier närmast före och efter sekelskiftet 1900. Dess ”formativa period” anges ofta till 1880–1920. Det är då sociologin etableras som universitetsämne, först i USA och så småningom också i flera västeuropeiska länder. Under denna period är också en rad betydelsefulla teoretiker verksamma, som kommit att betraktas som sociologins klassiker och banbrytare inom sociologisk teoriutveckling.

Till klassiska sociologiska teoretiker hör ämnets förgrundsgestalter, de som etablerade disciplinen, samt de centrala teoretiker som verkade fram till omkring första världskriget. Denna period präglades av tänkare som ofta kom från andra vetenskapliga discipliner – inte minst ekonomi och filosofi – och började utveckla sociologisk teori. Centrala frågor rörde bland annat vad denna nya disciplin skulle innebära, vad som skulle vara dess studieobjekt och hur detta skulle studeras. I denna bok lyfter vi fram tänkare som formade den tidiga 15

Lucas Gottzén, Ulrik Lögdlund & Tommy Svensson sociologin, som Émile Durkheim (kap. 3) och Max Weber (kap. 4), men också Georg Simmel (kap. 5), George Herbert Mead (kap. 6), James Horton Cooley (kap. 7) och Jane Addams (kap. 8). Det finns andra viktiga tidiga sociologer som inte fått plats i denna bok, exempelvis Vilfredo Pareto och Gabriel Tarde.

Om vi vidgar perspektivet från frågan om när sociologin uppstod som universitetsdisciplin till frågan om utvecklandet av tänkande och idéer kring det som är sociologins ämnesområde – människan som social varelse och sam­hället som fenomen samt dess struktur och förändring – så måste vi blicka längre tillbaka i tiden. Filosoferna Karl Marx (kap. 1) och Herbert Spencer är exempel på tänkare som spelat en avgörande roll för framväxten av sociologiska perspektiv och grundidéer och som verkade åtskilliga decennier före den formativa perioden. Men samtidigt kan vi konstatera att sociologiska reflektioner har en ännu längre historia och kan hittas bland en lång rad tänkare som sträcker sig åtminstone tillbaka till antik tid. Hos de grekiska filosoferna Platon och Aristoteles finns reflektioner av tydlig sociologisk relevans, exempelvis när det gäller social skiktning, ojämlikhet och sociala motsättningar.

Låt oss dock begränsa våra tillbakablickar till de mer påvisbara historiska och idémässiga rötterna till det som kommit att bli den vetenskapliga disciplinen sociologi. Då verkar det rimligt att hävda att vi har att göra med en process som grovt sett pågår under ungefär ett sekel innan den formativa perioden börjar.

En rad omvälvande förändringar under denna tid kan hävdas samverka till och underbygga framväxten av det sociologiska betraktelsesättet. Det handlar dels om dramatiska sociala och ekonomiska förändringar, dels om revolutionerande idémässiga utvecklingsförlopp. Såväl samhället som sätten att tänka kring samhället förändrades radikalt under 1800-talet. Övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle och kapitalism förändrade människors materiella och sociala förhållanden radikalt.

Urbaniseringen och städernas snabba befolkningstillväxt medförde nya sociala livsvillkor som dramatiskt skilde sig från landsbygdstillvaron. Framväxten av den moderna staten med dess förvaltningsapparater och byråkratier förändrade innebörden av att vara medborgare på en rad olika sätt. Nya maktrelationer, statushierarkier och värdesystem etablerades som var direkt förankrade i de nya sociala och materiella villkoren.

På ett mer idémässigt plan innebar denna period också mycket stora för­ ändringar. Den religiöst förankrade världsbilden trängdes stegvis undan och ersattes på en rad områden av nya framväxande vetenskapliga perspektiv. Inte minst tillämpades de vetenskapliga idealen om logik och objektiv, förutsättningslös iakttagelse inom allt fler kunskapsområden.

Såväl de sociala förändringarna som de nya vetenskapliga förhållnings­sätten påverkade radikalt sättet att tänka kring människan som social varelse och kring samhället som fenomen. Den dramatiska samhällsförändringen gjorde att f­ rågor 16

1. Introduktion om vad detta samhälle är som förändras, hur och varför det förändras, hur förändringen ska tolkas och förstås, ställdes i fokus. De nya sociala problem som förändringarna medförde för olika individer och grupper pockade på lösningar förankrade i kunskap och vetande. Man kan hävda att 1800-talets genom­ gripande sociala, ekonomiska och idémässiga förändringar både satte fokus på det som skulle bli sociologins problem- och ämnesområde och skapade förutsättningar för ett vetenskapligt förhållningssätt till hur området skulle studeras.

Ett starkt framträdande inslag i det nya ”förvetenskapligade” förhållningssättet till studiet av samhället och dess förändring var en strävan att blottlägga och förklara någon form av lagbundenhet i samhällsutvecklingen. Gemensamt för många av de tidiga sociologiskt orienterade tänkarna, både före och under den formativa perioden, var idén om att samhällen förändrats och fortsätter att förändras genom distinkta och identifierbara utvecklingsförlopp. Dessa kan vara förhållandevis enkla och bestå av några få faser. Durkheim talar exempelvis om att vi gått från mekanisk till organisk solidaritet, och Ferdinand Tönnies (1887/2001) om att samhället gått från Gemeinschaft till Gesellschaft, det vill säga från bondesamhällets kollektiva gemenskap till industrisamhällets individorienterade organisering. Andra presenterar betydligt mer detaljerade och komplexa stadiemodeller, som Marx och Spencer. Utmärkande för Spencer är synen på samhällets utveckling genom successiva sammanslagningar till allt större, komplexa och mer differentierade sociala strukturer. Han menade att samhället drivs framåt av industriell utveckling och bygger på människors aktiviteter och ömsesidiga beroende, arbetsdelning och gemensamma moral (Hocutt 2008; Taylor 2010).

Liksom hos Spencer kom sociologisk analys till stor del att bestå i att försöka beskriva och förklara både hur och varför samhälleliga förändringar mellan olika faser sker och hur stabiliteten och den ordnade balansen inom en viss samhällsformation upprätthålls. Skillnaderna mellan olika tidiga teoretiker var emellertid stora, exempelvis vad gäller fokus på förändring eller stabilitet och när det gäller en optimistisk eller pessimistisk syn på den pågående samhällsomvandlingen.

Sociologin institutionaliseras Låt oss ta ett rejält kliv framåt i sociologins utvecklingshistoria. Under 1900-­talet institutionaliserades sociologin och det startades allt fler socio­ logiska institutioner runt omkring i världen. I Sverige blev sociologin ett eget universitetsämne 1947. Under denna tid tycks en mera entydig och gemensam syn på vad sociologi är och bör vara växa sig stark. Utifrån ambitiösa försök att väva samman tanketrådar från några av de klassiska teoretikerna etablerades då amerikansk strukturfunktionalism – med Talcott Parsons (kap. 9) som 17

Lucas Gottzén, Ulrik Lögdlund & Tommy Svensson c­ entralfigur – som en mycket stark och dominerande sociologisk teoribildning.

Det västerländska samhället sågs som ett relativt stabilt och moget socialt system, präglat av värdegemenskap och progressiv utveckling. Denna syn på samhället var utgångspunkt för en sociologi som gick ut på att dels förklara sociala institutioners ordnings- och stabilitetsbevarande funktioner, dels förebygga och rätta till systemfel i ett välfärdssamhälle i lugn tillväxt. Att studera sociologi på 1950- och 1960-talen innebar till mycket stor del att tillägna sig denna strukturfunktionalistiska syn på vad sociologi är och bör vara.

Men mot slutet av 1960-talet och under 1970-talet förändrades detta. Två huvud­motsättningar inom sociologiskt tänkande, som under några decennier varit mindre framträdande, väcktes nu till liv. Den ena handlar om huruvida samhällets normaltillstånd kännetecknas av konflikt eller konsensus och vilken av dessa utgångspunkter som bör vägleda sociologisk forskning och teori­ utveckling. 1960- och 1970-talens radikalisering av det politiska och ideo­logiska klimatet innebar att föreställningar om att de västerländska samhällena känne­ tecknades av ordning, stabilitet och värdegemenskap problematiserades och kritiserades. En politisk och ideologisk motståndskultur i vid mening växte fram och innefattade ungdomsrevolt, studentuppror, feminism, kamp mot rasism, stöd för antiimperialistiska motståndsrörelser på olika håll i tredje ­världen, kritik av klassamhällets avigsidor och ifrågasättande av systembevarande institutioner av olika slag. Inom sociologin försköts tyngdpunkten från strukturfunktionalismens konsensusorienterade perspektiv till ett konfliktteoretiskt tänkande. Intresset för Marx och marxistisk sociologi ökade särskilt starkt.

Den andra huvudmotsättningen som nu fick förnyat liv rör motsättningen mellan aktörtänkande och strukturtänkande. Teoretiker som Harold Garfinkel (kap. 10) och Erving Goffman (kap. 11) menar att sociologins primära analysnivå bör vara mänsklig interaktion ansikte mot ansikte där individer uppfattas som tolkande och intentionella aktörer. Andra har hävdat att utgångspunkten för sociologin bör vara övergripande strukturella sammanhang, medan enskilda individers handlande ses som effekter av faktorer som de inte har kontroll över.

Under 1970-talet ökade intresset för aktörsorienterade teoribildningar med rötter i existentialism och fenomenologi, som stod i skarp kontrast till strukturfunktionalistisk makrosociologi. Fenomenologisk sociologi, etnometodologi, dramaturgisk sociologi och existentialistisk sociologi är exempel på teoritraditioner som under denna tid etablerade egna perspektiv på hur samhället ska definieras och studeras. Dessa perspektiv avvek starkt från den dittillsvarande sociologiska huvudfåran.

18

4 Max Weber Lucas Gottzén Den tyske sociologen Max Weber (1864–1920) framstår i dag som en av sociologins viktigaste gestalter. Han har varit oerhört inflytelserik i sociologisk teoribildning, men också inom andra samhällsvetenskapliga områden under 1900-talet. Det vore en omöjlig uppgift att försöka göra Weber helt rätt­visa i detta kapitel, än mindre den minst sagt omfångsrika litteratur som finns om hans tänkande. Kapitlet ger därför en introduktion till Webers grund­ läggande metodologi, det vill säga hur han anser att sociologer kan förstå världen. Weber menar att det inte går att finna vare sig ”sanningen” eller generaliserbara regler om hur världen är beskaffad eftersom forskaren själv är en del av sam­hället. I stället argumenterar han för behovet av att analysera samhället genom att förstå och tolka sociala fenomen, inte minst med hjälp av vad han kallade idealtyper. Kapitlet diskuterar också Webers förståelse av makt, auktoritet och statusgrupper. Slutligen diskuteras rationalisering, vilket är ett centralt teoretiskt tema hos Weber, inte minst i hans kritik av den moderna byråkratiska kulturen och av disciplineringen av kroppen. Weber utvecklade sin kultur- och kroppssociologi i relation till de stora världsreligionernas betydelse i den tidiga industrialiseringen, men han har förvånansvärt mycket att säga om hur vi relaterar till kroppar i dagens sekulariserade samhälle. Men först en kort presentation av hans liv och verk.

Bakgrund Max Weber föddes i en borgerlig familj i Thüringen. Fadern var jurist och hade relationer till många av dåtidens stora tänkare, exempelvis filosofen Wilhelm Dilthey. Weber studerade juridik, nationalekonomi, historia, statsvetenskap och filosofi, och var aktiv i studentlivet vid de universitet han kom att studera vid: Heidelberg, Göttingen och Berlin. 1889 disputerade han på en avhandling om de italienska handelshusen under medeltiden. Efter det arbetade han som tingsnotarie och funderade på att bli advokat, men fortsatte i stället på den akademiska banan och skrev 1891 en habilitatsavhandling (för att bli motsvarande docent) om romarnas agrarhistoria med fokus på dess juridiska aspekter. Han 61

Lucas Gottzén började sedan vikariera som universitetslärare och forskade om lantarbetarnas förhållanden öster om Elbe, där han tidigare varit stationerad som officer. 1893 gifte han sig med Marianne Schnitger, senare också verksam som sociolog.

På 1890-talet fick Weber en tjänst i Freiburg, vilket blev det första steget mot en mer ekonomisk-historisk inriktning, och han började göra vissa sociologiska klassanalyser. 1896 fick han en annan professur i Heidelberg, men redan efter något år – det sägs ha varit på grund av spända relationer till fadern – fick han allt sämre hälsa. Weber blev slutligen delvis förlamad, vilket gjorde att han från 1903 var tvungen att avsäga sig all undervisning. I stället började han att resa runt i Europa och USA och fortsatte att vara intellektuellt aktiv, bland annat blev han 1904 medlem i redaktionen för Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik. Han hade också ”söndagsträffar” hemma hos sig i Heidelberg, dit bland andra sociologen Karl Mannheim och filosofen och Georg Lukács, senare ungersk kommunistledare, kom. Under denna tid skrev han också Ekonomi och samhälle, som var tänkt att ge en översikt över hans sociologi.

Under första världskriget blev Weber alltmer politiskt verksam utifrån ett liberal-nationalistiskt perspektiv där han poängterade vikten av att värna om Tysklands bästa, men samtidigt pläderade för allmän rösträtt och parlamentarism. Han var med och startade det Tyska Demokratiska Partiet och var tilltänkt som riksdagskandidat. De sista åren av sitt liv återvände Weber till akademin och blev professor i Wien och senare i München. Han dog sommaren 1920, 56 år gammal.

Webers viktigaste verk Till Webers viktigaste och mest centrala verk räknas oftast essän ”Samhälls­ veten­skapens objektivitet” (i Weber 1904/1977), eftersom han där utvecklar och beskriver sin idealtypsmetod och tolkande sociologi. Texten publicerades när Weber tog över redaktörskapet för Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik och kan ses som något av en programförklaring, inte bara för tidskriften, utan för hela Webers vetenskaps- och metodlära. ”Samhällsvetenskapernas objek­ tivitet” måste förstås i relation till den debatt som fördes i Tyskland i slutet av 1800-talet mellan historicism och positivism. Historicismen, med historikern Leopold von Ranke i spetsen, menade att det genom en rigorös källkritik är möjligt att få fram sann kunskap om historiska händelser. Denna tradition var också empiristisk i det att den avvisade teorier och sökande efter abstrakta lagar. Positivismen hade naturvetenskapen som ideal och sökte – i kontrast till historicismen – efter generella och abstrakta lagar för att förklara samhället och ekonomin. Webers essä är den första i den så kallade värdeomdömestrid han var engagerad i under lång tid (Andersson & Andersson 1977), vilket diskuteras längre fram.

62

4. Max Weber Ett annat centralt verk är Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1904–05/1978). I den redogör Weber för relationen mellan de protestantiska rörelsernas religiositet (kalvinismen, pietismen, metodismen m.fl.) och kapitalismens uppkomst. Fokus ligger också på hur västvärldens kultur alltmer har kommit att präglas av kalkylerbarhet och rationalisering.

Det verk som gett Weber status som sociologisk klassiker är framför allt Ekonomi och samhälle, som påbörjades redan 1909 men avslutades först 1920 och gavs ut postumt av hans fru, Marianne Weber. Verket har tre delar, är en systematisk framställning av hans sociologi och innefattar bland annat studier om ekonomi, religion, etniska grupper och klasser. De finns alla översätta till svenska (Weber 1922/1983, 1922/1985, 1922/1987). En del Weberuttolkare har dock ifrågasatt om Ekonomi och samhälle verkligen är Webers mest centrala verk.

De vill i stället lyfta fram hans religionssociologiska verk, förutom Den pro­ testantiska etiken inkluderar det framför allt det postumt utgivna trebands­verket Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie (1920–21). På svenska finner man några av hans essäer i ämnet i Kapitalismens uppkomst (1986) och i Religionen, rationaliteten och världen (1996).

Webers tolkande sociologi Weber får ofta stå som interpretativismens – den tolkande sociologins – förgrundsgestalt i samhällsvetenskapliga läroböcker, vilket åtminstone till viss del är sant. I sina metoddiskussioner är han kritisk till positivismens sökande efter generella och abstrakta lagar som ska kunna förklara hela samhället och ekonomin. Detta ser han som ett omöjligt projekt, eftersom lagarna är kulturellt skapade. Målet för sociologin bör i stället vara att tolka och förstå sociala och kulturella fenomen. Enligt Weber (1922/1983) ska sociologin försöka ”förstå meningen i ett socialt handlande och därigenom klargöra orsakerna till dess förlopp och verkningar” (s. 3). Det är alltså inte vilket handlande som helst som är sociologins studieobjekt, utan just det sociala handlandet. Här gör Weber skillnad mellan handlingar som är orienterade mot andra aktörers tidigare, nuvarande, framtida eller förväntade handlingar och dem som orienterar sig mot sakers beteende. Människors handlande blir socialt bara i den utsträckning som det är riktat mot andra människors handlingar. Det finns fyra grundläggande former av socialt handlande: 1. Tradionellt handlande – handlingar som bestäms utifrån vanor.

2. Affektuellt handlande – handlingar som bestäms av aktörens emotionella tillstånd.

3. Värderationellt handlande – handlingar som bestäms av en medveten tro på exempelvis etiska värden.

63

Lucas Gottzén 4. Målrationellt handlande – handlingar som bestäms utifrån människor och ting i omgivningen och som har särskilda kalkylerade och rationella mål.

Ingen person relaterar till endast en av dessa renodlade former av socialt handlande. En människa kan orientera sig olika mycket mot olika former av socialt handlande. Traditionellt handlande är ofta förgivettagna och oreflekterade vanor och beteenden vi har i vardagen, som de sätt vi talar och interagerar på (jfr Garfinkel 1967; se också kap. 10). Affektuellt handlande utgörs exempelvis av våra känslomässiga reaktioner på andras agerande. Dessa reaktioner kan enligt Weber ”sublimeras” genom att man medvetet släpper på känslomässiga spänningar, vilket kan hjälpa människor att utveckla det värde- och målrela­ terade handlandet. Värderationellt handlande är det agerande som sker utan att man beräknar eller bryr sig om konsekvenser för handlandet, det följer i stället uppsatta etiska mål eller premisser. Handlingar som utgår från ideologiska eller religiösa motiv kan till viss del vara värderationella. Utifrån det målrationella handlandets perspektiv är det värderationella handlandet alltid irrationellt; målrelaterat handlande överväger i stället noga såväl mål som medel och resultat av agerandet.

Webers tolkande sociologi kretsar kring frågan om förståelse. Han menar att det finns två olika typer av förståelse: direkt och förklarande. Vi har direkt förståelse av den matematiska satsen 2 x 2 = 4 eftersom vi känner till matematikens regler. Vi har också en direkt förståelse av bilden av en man som hugger ved, vi förstår intuitivt att det är en man och vad han gör eftersom vi sett detta många gånger förr. Men detta gäller endast på ett ytligt plan. Vi förstår inte direkt vad den som skrev den matematiska formeln lade in för betydelse i den och vi vet inte vad vedhuggaren hade för motiv för sin handling. För att förstå detta på ett djupare plan, för att nå en förklarande förståelse, måste vi ”finna det meningssammanhang som en direkt förståelig handling tillhör med hänsyn till sin subjektiva innebörd” (Weber 1922/1983, s. 7). Att förstå socialt handlande är alltså att förstå de motiv som människor har för sitt handlande, att visa logiken i deras agerande. Men även om Weber är intresserad av människors motiv vill han inte förklara dessa på en psykologisk, individuell nivå, eftersom detta inte kan förklara samhällelig förändring. Kulturen och det sociala livet är alldeles för komplext för att kunna reduceras till inre, psykologiska faktorer; det behöver i stället studeras på den sociala nivån (Weber 1904/1977).

Weber (1922/1983) är kritisk till positivismens syn på vetenskaplig lagbundenhet. De såg dessa regler som empiriska generaliseringar och abstrakta mönster som man får fram genom att räkna ut summan eller genomsnittet av ett fenomen. Målet för sociologin är visserligen att skapa empiriskt grundade generaliseringar, men dessa ser Weber i sig som konstruerade, det vill säga ­historiskt och kulturellt föränderliga. Generaliseringar är snarast att förstå som 64

4. Max Weber idealtyper – lagarna beskriver inte en objektiv verklighet, men kan användas för att tolka och förstå den. Nationalekonomins abstrakta lagar kan enligt Weber därför ses som en slags av idealtyp: De [lagarna] stipulerar hur ett visst slags mänskligt handlande skulle gestalta sig om det vore helt rationellt, opåverkat av misstag och emotionella faktorer, och om det dessutom entydigt vore inriktat på ett enda mål, nämligen maximering av ekonomiska fördelar. (Weber 1922/1983, s. 7)

Idealtypen är varken verkligheten, generella lagar eller hypoteser om verkligheten. Den är inte heller något medelvärde av empirin. Weber (1904/1977) ser snarare idealtypen som en tankekonstruktion – en utopi eller en idealbild – avskalad all motsägelse. Analys görs sedan genom att jämföra idealtypen med verkligheten. Genom att jämföra nationalekonomins abstrakta generaliseringar med människors faktiska socioekonomiska handlanden kan vi få en fördjupad förståelse för exempelvis vilken form av socialt handlande som utövas inom den ekonomiska sfären.

Idealtypen är ett medel för att uppnå sociologins mål – att förstå kulturella fenomen. Exempel på idealtyper som Weber använder sig av är den ”pro­ testantiska etiken” och ”kapitalismens anda”, som han diskuterar i Den protes­ tantiska etiken och kapitalismens anda (1904–05/1978). Varken de kristna protestanternas etik eller den kapitalistiska anda han beskriver fanns ”på riktigt” under 1700- och 1800-talet. Dessa är snarare renodlade generaliseringar av den etik och den anda som rådde bland exempelvis puritaner och kapitalister i det tidiga industriella samhället. Enligt Weber handlar kapitalismens anda, som den exempelvis presenteras hos den amerikanska vetenskapsmannen, före­tagaren och politikern Benjamin Franklin, inte enbart om tekniker för att bli rik, utan också om etiska förhållningssätt. En sann kapitalist är ärlig, ansvarsfull och föredömlig. Han inser också att tid är pengar och att han är en förvaltare av pengar. Denna livsföring knyter Weber till den ”världsliga” asketism som utvecklades inom protestantiska rörelser som exempelvis kalvinismen, pietismen och metodismen. Inom dessa lyftes människors idoga arbete, förvaltarskap och ekonomiska framgångar fram som positiva, men samtidigt fördömdes lättja och allt onödigt njutande.

Vetenskap, värdeomdömen och samhällets komplexitet Målet för Webers tolkande sociologi är ”evidens”, alltså att kunna verifiera resultaten. Målet för sociologin är att försöka nå en viss generaliserbarhet och kunna bevisa sina påståenden (Weber 1922/1983). Weber positionerar sig med andra ord mot värdeomdömen i forskningen. Han skiljer mellan kunskap om 65

Lucas Gottzén ”det som är” och ”det som bör vara” (Weber 1904/1977, s. 97). En ”empirisk vetenskap” som sociologin bör syssla med det förra och aldrig ställa upp normer, ideal eller praktiska recept på hur saker och ting bäst ska lösas. Det enda sociologin kan göra är att hjälpa människor att reflektera över sina egna handlingar och på så sätt möjligtvis hjälpa dem att fatta bättre beslut: En empirisk vetenskap är oförmögen att lära någon vad han bör, utan endast vad han kan och – under vissa omständigheter – vad han vill. (Weber 1904/1977, s. 100)

Weber poängterar vikten av att skilja mellan värden och vetenskaplig kunskap.

Forskningen bör vara saklig och ska kunna gå att bevisa med fakta, medan värdeomdömen handlar om tro. Det är alltså en skillnad mellan förnuft och känslor – grovt sett kan man säga att vetenskapliga argument vänder sig till förnuftet, medan värdeomdömen vänder sig till känslorna. Känslorna är på så sätt kopplade till värderationellt handlande; de utgår från vissa premisser och har vissa etiska mål, och går inte alltid att bevisa med fakta. Trots Webers ganska strikta uppdelning mellan vetenskaplig kunskap och värden, ska man inte tolka honom som att han förnekar existensen av värdeomdömen och etiska frågor. De tillhör bara inte den vetenskapliga sfären. Även om att idealet är att uppnå verifierbar kunskap är detta inte helt enkelt, utan endast någorlunda möjligt i experiment inom psykologin (Weber 1922/1983). Man kan enligt Weber aldrig komma fram till den enda riktiga tolkningen av en händelse. Det finns framför allt tre skäl till detta: 1. Informanter förtränger och glömmer händelser.

2. Olika människor har olika meningssammanhang, vilket gör att en handling kan ha olika betydelser.

3. Varje aktör har troligtvis olika – ofta motstridiga – motiv.

Sociala handlingar och samhället i stort är enligt Weber oerhört komplicerade och därför omöjliga att till fullo förstå, men förståelse och idealtyper är redskap för att försöka studera denna komplexitet. Det går inte att finna absoluta generella regler och lagbundenheter om samhället, men sociologin bör ändå försöka skapa vissa generaliseringar – genom att exempelvis använda sig av idealtyper.

Weber menar att sociologin: strävar efter att nå kunskap om livets fenomen i dess kulturella betydelse […] denna betydelse kan inte härledas, begrundas eller begripliggöras utifrån ett system av lagar […] därför att denna betydelse förutsätter att de kulturella fenomenen relateras till värdeuppfattningar. (Weber 1904/1977, s. 124)

66

18 Judith Butler Mia Eriksson & Lucas Gottzén Den amerikanska filosofen Judith Butler har, på gott och ont, en kändisstatus som få nu levande tänkare. Hon har inspirerat brett, såväl innanför som utanför universitetsvärlden. Därför känner många till henne och har åsikter om ­hennes teorier, men långt ifrån alla har läst hennes verk. Hon har hyllats för sina ny­ danande idéer men också anklagats för att förfäkta en alltför radikal syn på kön och sexualitet och propagera för upphävandet av alla regler och riktmärken för relationer. Butler har ofta fått utgöra måltavla för rädslor för förändring kring familjens betydelse, som i Frankrike 2014 då demonstranter menade att den heterosexuella kärnfamiljen – som de ansåg var en naturlig ordning och samhällets grundbult – hotades av genusteori i allmänhet och Butler i synnerhet (Zaretsky 2014). Eller några år senare, när protester bröt ut i samband med hennes besök i Brasilien. Då brände demonstranterna en docka som föreställde henne som häxa och skanderade att pojkar måste få förbli pojkar och flickor vara flickor (Jaschik 2017).

Det är sant att Butler ifrågasätter förgivettagna förståelser av kön och sexua­ litet, men hennes mål är inte att riva ner allt det gamla utan snarare att möjliggöra för människor som inte följer traditionella mönster att kunna leva ”levbara liv” (Butler 2004/2006, s. 206). Hennes tänkande rör sig också bortom frågor om kön och sexualitet och berör grundläggande aspekter kring hur vi kan förstå människan och hur hon relaterar till makt och normer. Butlers filosofi kan hjälpa oss att förstå sårbarhet och hur vi tillskriver vissa människor – deras liv och död – mer värde än andra.

Detta kapitel introducerar Butlers tänkande och de implikationer det har för sociologi. Fokus ligger framför allt på hennes teori om kön och sexualitet, men även hennes perspektiv på subjektivitet och normer samt hennes teorier om sårbarhet och erkännande diskuteras, vilka vi menar är relevanta för sociologer bortom enbart de som är intresserade av frågor kring genus och sexualitet. Vi inleder dock med att kort beskriva hennes liv, verk och inspirationskällor.

303

Mia Eriksson & Lucas Gottzén

Bakgrund Butler föddes 1956 i Cleveland i Ohio i en judisk familj. Under uppväxten deltog hon i den lokala synagogans ungdomsverksamhet, vilket skapade ett intresse för etik och existentiella frågor. I synagogan ansågs hon prata för mycket och som ”straff” gav rabbinen henne i uppdrag att fördjupa sig i olika filosofiska frågor och tänkare – alltifrån tysk idealism till judiska filosofer som Baruch Spinoza och Martin Buber. Efter gymnasiet gick Butler på Bennington College i nordöstra USA och studerade sedan vid det prestigefyllda Yale-universitet, där hon tog såväl kandidatexamen (1978) som masterexamen (1982) i filosofi. Under denna tid var hon också utbytesstudent vid universitet i Heidelberg i Tyskland, där det livslånga intresset för den tyske filosofen Friedrich Hegel väcktes och där hon deltog i kunskapsfilosofen Hans-Georg Gadamers seminarier. Som doktorand vid Yale tränades hon i europeisk kontinentalfilosofi. Förutom ­Hegel studerade hon existentialister och fenomenologer som Søren Kierkegaard, ­Maurice Merleau-Ponty och Jean-Paul Sartre, men också Karl Marx (se kap. 2) och marxistiska tänkare som Theodor Adorno och andra inom den så kallade Frankfurtskolan. Under doktorandtiden deltog hon i seminarier i kvinnovetenskap, där hon kom i kontakt med Michel Foucaults tänkande (se kap. 12). Det stora intresset för kontinentalfilosofi syns i Butlers avhandling från 1984, där hon diskuterar begärsbegreppet som återfinns i Hegels (1807/2008) Andens feno­ menologi och hur det har kommit att tolkas av franska filosofer under 1900-talet.

Butlers första bok, Subjects of desire (1987/2012), är en reviderad version av hennes doktorsavhandling.

Efter disputationen var Butler postdoktor vid Wesleyan-universitetet, där hon förutom Foucault även läste filosofen Gilles Deleuze och psykoanalytikern ­Jacques Lacan. Efter det har hon undervisat på George Washington-univer­ si­tetet, Johns Hopkins-universitetet och sedan 1993 på University of California i Berkeley, där hon är professor i litteraturvetenskap. Hon har också varit gästprofessor vid flera framstående universitet, bland annat vid Cambridge, Columbia, Princeton och Collège des hautes études i Paris. Hon bor utanför San Francisco med sin partner Wendy Brown, som är en känd politisk teoretiker. Vid sidan av sin forskning har Butler varit mycket politiskt aktiv. Hennes tidiga aktivism var främst inriktad på feminism och HBTQ-rättigheter, men hon har senare också varit aktiv i fredsarbete och kritiserat Israels hantering av det palestinska folket (Butler 2012).

Butler är en i högsta grad aktiv tänkare, som regelbundet publicerar nya essäer och böcker, och många av de teman som fanns redan tidigt i hennes karriär har hon återkommit till vid flera tillfällen. Det är därför inte helt enkelt att periodisera hennes författarskap; i stället kan vi något förenklat dela in hennes skrivande i tre teoretiska teman.

304

18. Judith Butler En första tematik – som kanske är den hon är mest känd för – kretsar kring begär, kön och sexualitet. Detta tema återfanns delvis redan i hennes avhandling, men diskuteras framför allt i boken som Butler slog igenom med, Genustrubbel (1990/2007), i uppföljaren Bodies that matter (1993) och senare också i essäsamlingen Genus ogjort (2004/2006). Med dessa blev hon något av en centralgestalt inom queerteori, en kritisk forskningstradition vars mål är att problematisera förgivettagna förståelser av sexualitet och normalitet. Men böckerna utgör också mycket viktiga bidrag till feministisk teori, där Butler omtolkar centrala feministiska tänkare som filosoferna Simone de Beauvoir, Luce Irigaray och Monique Wittig och antropologen Gayle Rubin. Hon går även i dialog med såväl psykoanalytiker som Lacan och Sigmund Freud, som lingvisten John L. Austin.

En andra tematik rör subjektivitet och normer mer generellt. Detta tema utvecklar hon redan i sina tidiga verk, men det fördjupas i exempelvis The ­psychic life of power (1997) och Giving an account of oneself (2005), där hon på olika sätt problematiserar såväl psykoanalytisk teori som Foucaults syn på makt och motstånd.

En tredje tematik rör frågor om sårbarhet och erkännande. Dessa behandlar hon inom ramen för en rad böcker som diskuterar våld och krig, däribland två som finns på svenska, Osäkra liv (2003/2011) och Krigets ramar (2009), som hon skrev i respons på USA:s krig i Mellanöstern efter 11 september. I senare böcker, som Notes toward a performative theory of assembly (2015) och The force of nonviolence (2020), berör hon fortsatt frågor om sårbarhet, men utvecklar också teorier kring politiskt motstånd och aktivism.

Problemet med genus Boken Genustrubbel fick ett enormt genomslag inom genus- och sexualitetsforskning när den publicerades 1990. En del av bokens framgång handlade nog om att Butler samlade och fördjupade frågor som hade diskuterats inom feminismen under 1980-talet, inte minst kritiken mot att tala om en enhetlig kvinnokategori med en gemensam erfarenhet av förtryck, vilket framför allt svarta och lesbiska feminister hade lyft under lång tid. Genom sitt teoretiserande lyckades hon synliggöra de liv och det lidande som inte rymdes inom de snäva heterosexuella ramarna. Boken kom också att bli viktig eftersom den berörde den ambivalens som feministisk forskning hade kring genusbegreppet. Uppdelningen m ­ ellan kön och genus blev populär under 1970- och 1980-talen, inte minst inom sociologin. Inflytelserika genussociologer som Raewyn Connell, Ann Oakley och Candice West såg genus som en kombination av kulturella förväntningar på män och kvinnor och deras praktiker. Detta gjorde det möjligt att hävda att kvinnor inte var dömda till ett ”biologiskt öde” eller till att axla en specifik 305

Mia Eriksson & Lucas Gottzén kvinnoroll, utan det fanns många olika sätt att vara kvinna – och man – på. Men medan genus sågs som socialt och historiskt föränderligt, så lämnades kön och biologi därhän och sågs som relativt fast och stabilt (Eriksson & Gottzén 2020).

Butler problematiserar denna uppdelning av kön och genus genom att läsa om de Beauvoirs klassiska verk Det andra könet (1949/2012) och, framför allt, ta sig an de Beauvoirs välkända påstående att ”man föds inte till kvinna, man blir det” (s. 325). Påståendet summerar de Beauvoirs teori som helhet, nämligen att den biologiska kropp vi föds med, oavsett om den är manlig eller kvinnlig, inte inbegriper en färdig uppsättning kvaliteter, intressen, förmågor och beteenden.

I stället förvärvar vi dessa genom en livslång socialisationsprocess, där kroppen utgör en förutsättning för hur vi kan och får utvecklas. Butler (1990/2007) menar att även om detta påstående omkullkastar synen på kvinnlighet och manlighet som naturgivet, så håller det fast vid en förståelse där människans kön föregår och bestämmer dess genus. Därmed tar sig de Beauvoir, enligt Butler, inte an uppdelningen mellan kön och genus i sig, utan uppehåller sig endast vid konstruktionen av kvinnan som mannens motsats, där hon reduceras till kropp och känsla medan mannen ges rationella och intellektuella kvaliteteter. Denna förment naturliga ordning möjliggör och legitimerar uppdelningen mellan det offentliga och privata som skilda manliga och kvinnliga sfärer.

I stället för att se genus som något som följer på kön, menar Butler att kön skapas som manligt eller kvinnligt genom hur vi visar upp och lever ut vårt genus. Kön är således inte en ”essens” som utgör grunden för vårt genus; det finns ingen inre kärna som vi sedan klär i en yttre social eller kulturell ”dräkt”.

Snarare utgör den yttre uppvisningen av genus en förutsättning för synen på kön som grundläggande och oföränderligt. Vad är det då, enligt Butler, som gör att vi fortsätter att bete oss manligt eller kvinnligt, och att detta beteende allt som oftast sammanfaller med vårt biologiska kön? Vid varje tidpunkt finns det vissa sociala konventioner som vi måste förhålla oss till för att accepteras.

Dessa möjliggör vissa genusuttryck medan de omöjliggör eller försvårar andra, till exempel genom att de ses som sjukliga eller onaturliga. Hur vi kan handla beror alltså trots allt på våra biologiska kroppar, men relationen mellan kön och genus är inte ett biologiskt faktum, utan en produkt av diskurser.

Diskursbegreppets betydelse är omdebatterad, men Butler är framför allt inspirerad av Foucaults definition (se kap. 12). I vardagligt språk betyder diskurs en utsaga, det som sägs, men hos Foucault (1970/1993) utgör diskursen snarare den ram som möjliggör att en viss utsaga blir begriplig, anses sann och riktig.

Talet måste så att säga rymmas inom diskursen för att tas emot som just tal, och inte som rappakalja eller nonsens. Butler hämtar också inspiration från den poststrukturalistiska filosofen Jacques Derrida (1967/1976), som poängterar att vår förståelse av världen grundas i en uppsättning binära oppositioner, som man/ kvinna, människa/djur och vuxen/barn. Begreppen är beroende av varandra för 306

18. Judith Butler att bli begripliga, men delarna i det binära paret värderas olika, där den första får ett positivt värde och den andra ett negativt. Binariteten reglerar både hur ett visst ord får sin betydelse och hur vi strukturerar vår verklighet. Begreppsparen är dock inte fastlåsta eller tydligt avgränsade utan det finns alltid överlappningar, motstånd och glidningar, vilket gör det möjligt att ifrågasätta dem.

Butlers teori om kön, genus och sexualitet tar sin utgångspunkt i de språkliga och sociala konventioner som upprätthåller skillnaden mellan kön som biologiskt och genus som kulturellt, och som etablerar ett förment naturligt samband mellan dem där genus antas följa på och ”signalera” kön. Hon intresserar sig både för hur denna skillnad upprätthålls och för vad som händer när den utmanas. Drivande i hennes teori är en vilja att förstå vad som gör ett liv levbart – och i förlängningen vad det är som gör att vissa liv blir omöjliga att leva. Med hjälp av begreppet den heterosexuella matrisen söker Butler (1990/2007) visa hur den västerländska kulturen präglas av en syn på kön, genus och sexualitet där dessa förväntas hänga ihop. Ett manligt kön leder, enligt denna matris, automatiskt till ett maskulint genus och ett heterosexuellt begär, medan ett kvinnligt kön leder till ett feminint genus och ett heterosexuellt begär. Männi­ skor vars genus eller sexualitet inte följer denna mall har genom historien inte räknats som fullt ut mänskliga och på olika sätt exkluderats från samhället. Att exempelvis se homosexuella, transpersoner och intersexuella som inte fullt ut mänskliga möjliggör förtryck och våld mot dem. Dessa liv blir svårare, ibland helt omöjliga, att leva. Butlers teorier har därför ofta en normativ sida: genom att synliggöra den heterosexuella matrisens förtryckande mekanismer öppnar hon upp för motstånd och förändring.

Ett av Butlers mest centrala begrepp är performativitet. Liksom den heterosexuella matrisen syftar detta till att synliggöra och utmana den förment naturliga relationen mellan kön, genus och sexualitet men med fokus på hur denna upprätthålls i vardagen. Performativitet syftar på de sätt som vi ”agerar” vårt kön på: kläder och accessoarer, sätt att tala, hur vi rör oss, vem vi har sex med och så vidare. Som begreppet antyder är det inspirerat av teatern, i bemärkelsen att vi alla ägnar oss åt ett iscensättande av genus. Begreppet har därmed en hel del släktskap med Erving Goffmans dramaturgiska modell (se kap. 11), även om Butler (1998) distanserar sig från vad hon menar är hans humanistiska syn på ett autonomt jag (jfr Brickell 2003). För att illustrera sin förståelse av performa­ tivitet använder Butler drag och dragshowartister. Drag bör inte förstås som att exempelvis en man ”spelar” en kvinna, snarare handlar det om ett iscen­ sättande av en identitet som inte är förankrad i det biologiska könet. Den yttre varelsen (dvs. kroppen) kan således vara manlig samtidigt som ”jaget” upplevs som feminint. Genusuttrycken speglar därmed inte det biologiska könet utan en identitet som inte nödvändigtvis stämmer överens med eller begränsas av kroppens fysiska anatomi. Annorlunda uttryckt söker Butler vända på relatio307

Sociologins teoretiker

ANDRA UPPLAGAN

Lucas Gottzén & Ulrik Lögdlund (red.)

Sociologi är studiet av samhället och människan i samhället. Med sociologins hjälp kan vi förstå hur människor ser på sig själva, hur de relaterar till varandra, hur de organiserar sig och hur samhället förändras. Vi kan också lära oss hur sociala problem skapas och hur ojämlikhet och förtryck reproduceras. Att studera sociologi innebär att hela tiden ha blicken riktad åt två håll: utåt mot pågående sociala förändringar, och inåt mot de teorier och begrepp som utvecklats inom sociologin. Ämnet har en lång och rik idétradition. Alltsedan sociologin växte fram som en egen disciplin under 1800-talet har enskilda tänkare och teoretiker varit viktiga för utvecklandet av begrepp och tankemodeller. För att förstå och tillägna sig dessa begrepp och modeller krävs oftast kunskap om respektive tänkares hela teoribygge.

SOCIOLOGINS TEORETIKER presenterar sjutton tänkare som har varit, och är, avgörande för sociologin. I varje kapitel beskrivs och diskuteras de centrala teorierna och begreppen hos en enskild tänkare, liksom teoretikerns betydelse för sociologin i dag.

I denna andra upplaga har samtliga kapitel uppdaterats med nya referenser och forskning. Dessutom har tre nya kapitel tillkommit med samtida teoretiker.

Boken vänder sig främst till studenter inom sociologi och andra samhällsoch beteendevetenskaper som möter sociologisk teori för första gången.

Lucas Gottzén är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Ulrik Lögdlund är lektor i pedagogik och undervisar i sociologi vid Linköpings universitet.

ISBN 9789151107325

9 789151 107325